Dela gärna inläggen!
Nedanstående bild är hämtad från World Value Surveys. Den säger en hel del om världen. Dessutom blir man som svensk lite stolt att vi trots allt har kommit en bra bit på väg!
Nativism = är det rimligt att prioritera jobb till infödda före invandrade
Sexism = är det rimligt att prioritera jobb till män före kvinnor
Diagrammet hittade jag på bloggen Hållplats Hådén.
Gå mot strömmen. Låt inte shoppingkulten ta över din helg och driva dig och annat konsumtionsboskap till köpladorna. För en gångs skull.
Antingen köper du ytterligare ett klädesplagg som ändå inte riktigt får plats i den sprängfyllda garderoben och som har kostat vår miljö några kilo kemikalier, 10000 liter vatten och en hel del andra resurser, eller så investerar du i vår framtid.
Föräldravrålet samlar in pengar till en reklamkampanj som ska köras i Stockholm, Göteborg och Malmö för att värva fler medlemmar och på så sätt öka trycket på våra politiker.
Gör så här (hämtat från Föräldravrålet):
1. Gå till Take Space och läs om vår kampanj.
2. Uppe till höger hittar du knappen till en säker betallösning.
3. Välj belopp, stort som litet.
4. VIKTIGT! Bjud in andra att delta via Facebook, Twitter etc. genom att använda delaknapparna.
5. Klart! Om drygt en månad kommer reklamen synas på bussarna.
E
earth League är en sammanslutning av ledande internationella forskare med syfte att anlägga ett globalt perspektiv och fokus på de hållbarhetsutmaningar som vi står inför och att kunna utgöra ett opinionsbildande och rådgivande organ.
I en nyligen publicerad artikel beskriver de risken för att vi är på väg mot en 4 graders temperaturhöjning och vad det kan innebära.
Det finns gott om inskränkta bakåtsträvare som griper tag i alla halmstrå för att inte behöva konfrontera sin ingrodda världsbild. För er vill jag passa på att nämna den genomgång av klimatförändringsrelaterade vetenskapliga artiklar som gjorts. Av de 14 000 som producerats de senaste 20 åren så är det 24 som förnekar klimatförändringen eller hävdar att den inte är orsakad av mänsklig aktivitet. Ofta sägs det att 99% av all forskning verifierar antropocen klimatförändring. Nu kan vi alltså konstatera att den mer korrekta siffran är 99,8%. Övriga kommentarer om klimatförändringens vara eller icke vara är överflödiga.
Earth League’s rapport tar också upp det bristande risktänkandet och politiska agerandet för att motverka utvecklingen:
“Nations go to war, implement mass vaccinations of their populations, and organize expensive insurance and security systems (such as anti-terror measures) to address much fainter threats. However, our societies seem to be willing to impose immense risks on future generations.”
Ok, jag har förstått att det finns många som inte vill se vad klimatförändringarna leder till och mänsklighetens roll i det hela. Men jag har svårt att förstå hur klimatförnekarna kan ignorera risken att de är fel ute. Fyra graders global temperaturhöjning får sannolikt katastrofala följder som gör att terrorism-hotet kan liknas vid en fjärils vingslag. Med tanke på riskerna så är de investeringar som krävs för ett klimatmässigt hållbart samhälle helt enkelt synnerligen begränsade.
Maria Ludvigsson (SvD) har kokat ihop en tunn soppa med slutsatsen att vi nog kan ta klimathotet med en klackspark. De motiv till detta förhållningssätt är följande:
Min rekommendation till Maria är att ta ett djupt andetag och fundera en gång till. Det kunskapssamhälle vi lever i har en oöverträffad förmåga att analysera komplexa system och processer. 99,8% av forskningsresultaten pekar i en riktning. De djupt kunniga och högt meriterade forskarna som ingår i sammanslutningen Earth League varnar för konsekvenserna av den inslagna vägen. Mot detta kan vi ställa en journalist, en litteraturprofessor och en statsvetare som sprider sina åsikter utan minsta förankring i klimatforskning.
Ska vi låta kunskap, kompetens och insikt ligga till grund för hur vi hanterar samhällsutmaningarna. Eller är det viktigare att låta magkänslan styra – eftersom vi inte vill höra tråkiga gnällspikar som förstör festen?
Lite väl magstarkt att Maria avslutar sin soppa med: “Men det kräver att vi fattar rätt beslut på rätt grunder.”
VTI, det statliga väg och transportforskningsinstitutet, har släppt en rapport som fått en del uppmärksamhet. Som ett led i arbetet med FFF (fossilfri fordonsflotta) har VTI fått i uppdrag att se hur kollektivtrafiken kan bidra till målet 2030.
Både DN och NyTeknik skriver om rapporten, i NyTeknik med rubriken: “Minimial klimatvinst med fördubblad kollektivtrafik” och i DN:”Ökade utsläpp även med fördubblad kollektivtrafik”. Av någon underlig anledning rubriceras det med vinklingen att fördubblad kollektivtrafik inte ger någon vidare effekt. En bit in i artiklarna framgår det att det inte är kollektivtrafiken som är problemet utan att biltrafiken väntas öka så mycket att de positiva effekterna äts upp.
Forskarna har också gjort en analys av effekter från politiska åtgärder som 50% högre drivmedelsskatt, ingen avdragsrätt för arbetsresor och sänkt kollektivtrafiktaxa. Trots detta relativt rejäla batteri menar forskarna att det kollektiva resandet inte skulle öka med mer än 44%. Samtidigt ökar biltrafiken alltså så mycket att nettoeffekten blir marginell.
När jag hade läst så långt fick jag en känsla av att det var något som inte stämde. Hur är det egentligen? Blir det någon tid över till annat än att åka runt med våra bilar 2030? Det måste helt enkelt vara en hockeyklubba (uttryck för naiv tillväxttro, används ofta i investeringssammanhang, se också HUI) som spökar!
Jag såg att det fanns ett kapitel i rapporten som hette “Trafikverkets prognos”. Onda aningar spred sig.
Jodå, där fanns den. Hockeyklubban. Rapportens författare inleder med att försiktigt uttrycka: “De förutsättningar som ges för beräkningarna är av stor betydelse för resultatet”. Och här kommer Trafikverkets antaganden om vad som händer fram till 2030:
Aha. Kan det möjligen vara så att 50% högre bensinpris inte får så stor effekt när inkomsterna antas öka med 46%? Att beskriva hur man ska nå visionen för Fossilfri FordonsFlotta 2030, men ta utgångspunkt i Trafikverkets prognoser är som att en familj i lyxfällan diskuterar hur de ska kunna köpa en villa och samtidigt behålla sina shopaholic-vanor.
Jag lånar också en bild från Ljungbergs blogg som visar hur mycket Trafikverkets tidigare prognos överskattade personbilstrafikens utveckling
Förbifart Stockholm är ju också ett tydligt exempel på hur Trafikverkets prognoser kan ställa till det.
Har du sett något träd som växt upp till himlen på sistone?
Andra intressanta bloggar på liknande tema: 1, 2, 3, 4, 5
I år har den del av Europa som värmer sina hus med gas extra skäl att hoppas på en varm sommar. Vanligtvis vid den här tidpunkten är gaslagerna fulla i väntat på att uppvärmningssäsongen ska börja. Den här sommaren har dock gasföretagen avvaktat med att pumpa in gas i sina förvaringssystem. I snitt är lagren endast fulla till ca 75% och om vi tittar på mängden lagrad gas ser det ut så här:
Data från: http://transparency.gie.eu.com/
Då lagring av gas är en långsam process är det osannolikt att lagermängden kommer att öka avsevärt. Det är bara att hoppas på milt väder och att Ryssland inte får för sig att stänga av. gaskranen. Annars finns det risk för att förra årets gasproblematik överträffas avsevärt.
Göteborgsposten är visserligen en lokalblaska som har presterat lågvattenmärken som tex biltullskampanjen (läs tex här) [korrigering: det var som en läsare påpekade GT som stod för den kampanjen]. Men det hindrar ju inte att man håller en hög nivå på debattsidan. Eller kanske det är så ändå? Vad vet jag. Om du känner debattredaktörerna Bengt Bendix och Jannika Wasastjerna så kan du ju fråga.
Storskrävlarna i Svenskt Landskapsskydd (hittas ofta på den här tomte-sidan) har än en gång fått möjlighet att föra ut sina fantasier tack vare okunniga debattredaktörer. Seriösa debattredaktörer brukar åtminstone hävda att de har ett intresse av att det finns en viss kvalitetsnivå på de material som tas in.
Det finns mycket att invända mot i deras artikel, men eftersom det finns mycket material på den här bloggen om just de påstådda kostnaderna för stöd till vindkraften så passar jag på att lyfta fram just det.
Det började med att Jonny Fagerström och Marian Radetzki (just det, han som inte är så bra på att prognostisera oljepriser och att räkna rätt) för ca tre år sedan gick ut stort med att vindkraften skulle kosta 300 miljarder i subventioner fram till 2035. Givetvis var det mycket skarvande och dessutom en uppenbar felräkning som låg bakom den siffran, vilket vi visade med all tydlighet. Det hindrade dock inte Timbro att gå ut med samma siffra och ett otal tidningar att okritisk sprida den spektakulära, men ack så grundlösa uppgiften.
Den årliga uppföljning av utfallet visade att Marian och Jonny i slutet av 2012 låg 137% fel med sitt påstående!
Stringer: “Until then, Mr. Charles, we’re gonna handle this shit like businessmen. Sell the shit, make the profit and later for that gangster bullshit. Yeah.”
Poot: “Do the chair know we gonna look like some punk ass bitches out there?”
Stringer: “Motherfucker, I will punk your ass for saying some shit!”
Shamrock: “Yo String! String! Poot did have the floor man.”
Stringer: “Shut the fuck up man, this nigga too ignorant to have the fuckin’ floor. Y’all niggas need to start looking at the world in a new fuckin’ light. Start thinking about this shit like some grown fucking men. Not some niggas off the fuckin’ corner, you heard me?”
———-
Slim Charles: “Game’s the same, just got more fierce.”
———-
Frank Sobotka: ” You know what the trouble is Brucie? We used to make shit in this country, build shit. Now we just put our hand in the next guy’s pocket.”
———–
Citaten kommer från “The Wire”. Överlägset bästa tv-serien som jag sett och med en dialog som får en att drömma om att man kunde prata som en Baltimore-gangster eller polis.
Jag nostalgiläste citaten på wikiquote och kom av någon underlig anledning att tänka på riskkapitalbranschen. Tankegången ledde vidare till EQT och deras affärer med det svenska transmissionsnätet för naturgas.
För ca två år sedan skrev jag om att EQT kompletterade sitt innehav i gasstamnätsbolaget Swedegas med de högtrycksrör som E.ON ägde och på så sätt fick en monopolställning. Jag konstaterade också:
“..det kan också bli en ganska känslig situation eftersom det är myndighetsbeslut som till stor del styr möjligheterna att generera vinster. Energimyndigheten övervakar marknaden med en regleringsmodell som sätter ett tak för avkastningen på anläggningarna […]
För att få lite snurr i rören och kunna kränga infrastrukturen vidare till nästa fondbolag med bra avkastning så krävs det helt enkelt att man har tumme med politikerna. Det är inte så bra om det slängs politiska käppar i hjulen när man ska skrämma upp volymer och avkastning till att bilda en fin tillväxthistorik, samtidigt som det måste gå att måla upp möjligheter för vidare expansion.”
När det gäller expansionen så har EQT/Swedegas slängt fram planer på LNG-terminaler i Göteborg och Gävle (med gasnät). Framtidsvisionen med fantastiska expansionsmöjligheter är uppmålad. Inga investeringar som ökar risken för EQT är gjorda, bara lite förstudiemedel. Så ska riskkapitalslipstenen dras.
Gastransmission är en verksamhet med mycket låg risk. Åtminstone med det tidsperspektiv och det BAU-paradigm som riskkapitalisterna arbetar under. Så när EQT/Swedegas tryckte upp kassaflödet genom att lyckas öka på överföringsavgifterna ordentligt så ökade man raskt värdet på sitt innehav. Distributörerna som är “kunder” till Swedegas protesterade högljutt och förde höjningen vidare till slutkunderna.
För att summera så kan vi konstatera att EQT har skapat ett stamnätsmonopol, målat visioner och höjt priser. Så nu är det dags att sälja. Som vanligt skapar riskkapitalbolag massor av värde som kommer hela samhället till gagn. Ett antal hundra miljoner eller någon miljard ska man väl ha för det besväret. Kul att styrelseledamoten Pär Nuder också har fått dra sitt strå till riskkapitalstacken, precis som andra prominenta sossar. Om man inte vill riskera att slå alltför hårt i regleringstaket när man ska maximera intäkter så är det aldrig fel att ha en politiker med rätt nätverk i bakfickan.
Tyvärr är det ju inte så att jag behövde vara synsk eller översmart för att förutspå vad EQT hade för planer för Swedegas. EQT:s enda mål är att maximera vinsten som slussas över till skatteparadiset. Precis som i andra riskkapitalverksamheter där spelet spelas på eller i närheten av politikernas arena så skapas det en farlig gråzon.
Och precis som i The Wire så simmar de riktigt stora fula fiskarna oberört vidare.
Det händer faktiskt att dagens alltmer Metro-liknande morgontidningar lyckas få till en och annan fullträff. Inte alltför ofta men, Patrik Svenssons recension i Sydsvenskan av Mats-Eric Nilssons “Saltad nota” är ett sådant undantag.
Mats-Eric Nilssons första matbok, “Den hemlige kocken” slog igenom ordentligt när den kom ut. Mitt första tanke var att han måste hittat några risker med e-tillsatserna som tidigare varit okända. När jag blädderläste boken så blev jag förvånad. Jag hittade inget som i större omfattning kunde göra en något sånär rationell läsare till e-nummerhatare. Däremot lyckades boken skapa en tillsatsskräck som inte har något med verkligheten att göra. Visst finns det en del färgämnen där gjorda riskbedömningar säkert kan diskuteras, men överlag är tillsatser viktiga för en effektiv livsmedelsproduktion, inte minst ur ett miljöperspektiv (framförallt hållbarhet).
Vi människor har den stora nackdelen att vårt intellekt inte är fullt ut anpassat till den komplexa värd vi lever i. Vi har en förmåga att tänka intuitivt, vilket i många fall får oss att gå helt fel (läs Daniel Kahnemans “Tänka snabbt och långsamt”!). Det är en effekt som Mats-Eric lyckats dra nytta av fullt ut. Trenden med mat som ska vara naturlig och närproducerad har visserligen en hel del positiva inslag, men det blir så lätt fel när medelklassen ska bli miljövänner. På helgen tar man bilen till den fantastiskt mysiga ekologiska bondgården, köper grönsaker och känner sig som en miljövän (eller tar båten och bensin för 1500kr som Fredde i Solsidan). Även för hipsters som tar lådcykeln till bondens egen marknad så kan det vara förgäves ur ett miljöperspektiv eftersom det kan räcka med transporten av varorna till ‘bondens egen marknad’ för att miljövinsterna ska raderas ut.
Samvetsgrant återvinnande av förpackningar är ett annat exempel på åtgärd som skapar en stark känsla av miljövänlighet. En resa till Thailand, långa varma duschar (15 min dusch motsvarar i runda slängar återvinning av 70 plastförpackningar), etc, måste man däremot få unna sig utan att känna sig som miljöbov.
Mats-Eric Nilsson framgång är baserad på hans förmåga att dribbla bort läsarna från de stora och verkligt viktiga matsammanhangen genom att spela på våra känslor för mat. Patrik Svensson lyfter fram det på ett förträffligt sätt. Utdrag ur recensionen:
“E-nummerskräckisen är en genre som vuxit fram väldigt snabbt på senare år och Mats-Eric Nilsson är med sina böcker ”Den hemlige kocken”, ”Äkta vara” och ”Döden i grytan” dess lysande stjärna. Det är en genre som bygger på det framväxande intresset för god och naturlig mat, för matens ursprung, för mat lagad från grunden med kärlek, varsamhet och närproducerade råvaror. Det som skrämmer, själva skräckelementet, är alltså motsatsen.
Precis som ”Motorsågsmassakern”, ”Vilse i pannkakan” och andra världskriget har E-nummersskräckisen också en dramaturgiskt fiffig och lättbegriplig dialektik. Ondskan representeras av kemiska tillsatser, de så kallade E-numren. Alla onda på sitt sätt, men vissa ondare än andra. […]
Godheten representeras av de naturliga råvarorna. Alla goda på sitt sätt men vissa godare än andra. Själva sinnebilden av godhet står den hemkokta buljongen för. Det godas riddare är de människor som offrar långa timmar av sina liv åt att koka ihop sina egna fonder istället för att använda en buljongtärning från Knorr. Andra buljongmärken är förvisso också förkastliga men Knorr står i särklass eftersom de också producerar ovan nämnda allkrydda Aromat.
”Saltad nota” är förmodligen den mest genretypiska E-nummerskräckisen hittills. Utöver en kort historik om den moderna restaurangens utveckling – plus lite handfasta tips om att man ska använda hela purjolöken och inte bara det vita samt välja krogar som skriver sina menyer på griffeltavlor – så innehåller den enbart ren, oförfalskad och genrefulländad E-nummersskräck.”
