När näringslivet pushar politiker i hållbarhetsfrågor

Det finns allt fler exempel på att näringslivet (nåja, delar av det) blir allt mer progressivt och börjar inse allvaret i klimat- och miljöfrågor. Jag har skrivit om det många gånger tidigare:

Frågor till Fredrik och Stefan

Att göra verklighet av klimatfantasier

Anders Wijkmans stund på jorden

Byggregler i linje med klimatvisionen

“On the road to zero growth”

Givetvis är det inte ren och skär altruism som ligger bakom. Men det är faktiskt inte heller bara kortsiktiga vinstintressen utan i flera fall är det företag som insett att de behöver förändra sin affärsmodell för att den ska bli mer hållbar, men som samtidigt behöver ett politiskt regelverk som ger stöd åt den förändringen.

“Viktigt med bindande energi-och klimatmål till 2030

2014-01-20

I en gemensam förklaring uppmanar idag 13 företag med sammanlagt 14 000 anställda i Sverige regeringen att agera för tre bindande mål inom ramen för EU:s energi-och klimatramverk till 2030.

På onsdag den 22 januari presenterar EU-kommissionen ett första förslag till EU:s nya klimat- och energiramverk. Den 22 mars kommer EU:s regeringschefer att ta ställning till vilka mål som ramverket ska omfatta. Åtta länder inklusive Tyskland och Frankrike skickade den 23 december ett brev till EU-kommissionen om att inkludera ett mål för förnybar energi. Sverige har än så länge varit tyst.

I ett brev till regeringen uppmanar idag ett stort antal företag i Sverige regeringen att ta ställning för ett nytt förnybarhetsmål och aktivt agera för tre bindande mål för: utsläpp av växthusgaser, förnybar energi och energieffektivisering.

”Signalerna från Bryssel är att EU-kommissionen endast planerar att föreslå ett mål för att minska växthusgaser. Minska utsläppen är avgörande men scenarier framtagna av EU-kommissionen visar att utsläppen inte kommer att minska utan en stor andel förnybar energi.  Vi saknar Sveriges röst och uppmanar regeringen att tydligt agera för tre bindande mål”, säger Linda Burenius Magnusson, VD, O2 Vindel.

”Det råder ingen tvekan om att satsningar på förnybar energi är avgörande för framtidens försörjning. Det är därför viktigt att vara ledande inom det området, inte bara för att solidariskt ta ansvar i den omställning till hållbarhet som hela mänskligheten behöver göra, utan också för att värna vår egen långsiktiga realekonomi”, säger Anna Borgeryd, styrelseordförande, Polarbröd AB.

”EU:s tre mål för 2020 satte en tydlig riktning för energi-och klimatfrågorna och det har levererat. Exempelvis möjliggjorde det satsningar som idag innebär att vi kan leverera förnybar energi till en lägre kostnad för elkonsumenterna. Varför inte fortsätta med något som fungerar?”, säger Lisa Malmquist Ekstrand, Head of Public Affairs, Vestas Northern Europe AB.”

 

Bitterfitta?

Gudrun Schyman lördagsintervjuades i P1. Hon jobbade på hårt med att lyfta fram FI som ett parti på väg rakt in i EU och riksdagen. Möjligen en aning optimistiskt för en neutral analys. Gudrun uttryckte också sin känsla av att feminismen hade tagit ett avgörande steg framåt på sistone och fått en helt annan förankring hos gemene man.

Jag kan bara konstatera att det finns en och annan avkrok som har en bit kvar.

Baws är någon slags mediasatsning (avhoppare från Moore som vill vara mer 2013 och hålla högre journalistisk nivå!) för att nå män attraktiva för annonsörer. En av deras krönikörer har skrivit en text som blivit gillad av runt 3000 personer och positivt tweetad av ca 40. Krönikören kallar sig feminist, men levererar bråddjup okunskap om vad feminism är och är inte heller helt logiskt resonerande.

Det finns många exempel på detta som också bemöts på ett bra sätt i kommentarerna till texten, men jag kan inte låta bli att lyfta fram en harang:

“Jag är uppvuxen med en mamma. Hade ingen pappa som fanns där utan min mamma spelade den stora rollen i mitt liv. Hon jobbade, dygnet runt. Hon gav mig det bästa livet jag kan önska mig. Men hon lärde mig också hur det är att vara en kvinna. En stark kvinna med skinn på näsan. Jag vet att jag klarar mig själv. För det har hon lärt mig. Jag vet att jag är lika bra som min bror för det har hon också lärt mig. Och om vi bara håller oss till det, så kommer samhället 2034 se annorlunda ut. Utan att barnen springer runt i 4 nyanser av brunt och inte vet vilket kön de har. Könsstympning fast med ord. Det är farligt det ni gör. Allting är inte alltid positivt.

Sen är det så här, om jag utgår från mig själv. Jag har hormoner som gör mig känslig. Det, återigen, ligger i min natur. Och sen när är det passande att ta stora världsliga beslut när man kanske råkar ha PMS? Kvinnor som har makt handlar annorlunda än män. Vi kvinnor är känslomänniskor. Män är sakliga. Punkt.”

Analys:

1. I det andra stycket inleder krönikören med att klargöra att hon utgår från sig själv, men övergår sedan raskt till att slå fast att kvinnor är känslomänniskor, män är sakliga och indirekt därmed också bättre på att fatta beslut. Alltså ett hejdundrande generaliserande utan minsta koll på fakta. Som en kort parentes bör nämnas att människans (män och kvinnor) grundläge i beslutsfattande baseras på allt annat än saklighet och rationalitet (läs mer om system 1 och 2).

2. Krönikören ser sig som en stark kvinna som klarar sig själv och är lika bra som sin bror. Men behöver alltså hjälp av en man för att fatta rätt beslut. Konsekvent?

Jag har full förståelse för att det är lätt att trampa snett när man försöker provocera inom ett område där man inte har så mycket på fötterna. Att någon skriver utan djupare insikt må ju vara förlåtet, men att det kan ge så många hejarop från till synes relativt normala människor är mer svårsmält.

Jag förstår också att Baws är tacksamma för allt surr som uppstår, oavsett nivån på deras krönikörers texter. De har tidigare genererat mycket läsartrafik med samma ämne (bloggkommentar till artikeln). Läs också Nöjesguiden sådär smickrande analys av Baws journalistiska kvaliteter. Alltså kan jag konstatera att jag inte heller är så logiskt konsekvent – jag borde inte bidragit till ytterligare uppmärksamhet!

Vegoinspiration

Jag har i många inlägg berört problemet med att vi äter för mycket kött. Klicka här så kommer du till min läsguide.

Mindre kött innebär för mig just mindre. Att helt avstå från kött ser jag ingen mening med varken ur miljömässigt, etiskt, eller hälsoperspektiv – förutsatt att det är producerat under rimliga förhållande (typ ekologiskt).

Lyckligtvis är det enkelt att reducera mängden när man väl kommit in i det. Dels är det enkelt att minska andelen kött i vanliga köttbaserade rätter, dels finns det en värld av spännande vegetarisk mat som väntar på att upptäckas.

Jag följt bloggen Vegoriket ett tag. Mattias som ligger bakom den gör ett suveränt jobb med att lägga ut kreativa, spännande och attraktivt presenterade vegetariska recept. Nästa steg i vegomatsmissionen (alltså mission med positiva förtecken) är lanseringen av Sveriges första vegetariska mattidning. Så nu släpps Matmagasinet Vego alldeles strax – den 23 januari!

Verkligen på tiden att det ges ut en vegomattidning. Med tanke på alla udda nischtidningar som fyller Icas tidningshylla så är det underligt att det tog så lång tid. Baserat på mitt intryck av bloggen Vegoriket så finns det utmärkta förutsättningar att Matmagasinet Vego blir mer än bara en udda nischtidning. Lycka till med lanseringen!

 

 

Big Boys Gone Bananas!

Efter bidrag till Fredrik Gerttens Kickstarter-kampanj “Bikes vs Cars” (som gick i mål), så fick jag välja några tidigare Gertten-filmer. Bananas! och Big Boys gone bananas! har jag länge tänkt se. Den första filmen om bananarbetarna, advokaten och rättegången mot Dole var utmärkt, men det var ändå dokumentären om dokumentären som fick mig att gå igång ordentligt.

BBG bananas! visar hur Dole med mycket stålar, advokater och PR-byråer bedrev en oerhört omfattande kampanj med mål att skrämma/övertyga alla som försökte sprida filmen eller bara rapportera om den, men också misskreditera Fredrik som filmare.

Att flexa med musklerna och skrämmas hade en omvänd effekt i Sverige, med ordentlig uppmärksamhet och uppslutning som följd (Max Hamburgare bojkottade och filmen visades i riksdagen som ni säkert minns). Detta fick de stora livsmedelskedjorna att ifrågasätta Doles agerande vilket ledde till ett tillbakadragande av stämningarna.

Jag har skrivit flera tidigare inlägg om hur PR-byråer och politiker får alltmer gemensamma (finansiella) intressen. Lägg till en dos kris för traditionell journalistik, där det inte längre finns resurser till så mycket mer än att nappa på PR-byråerna färdiga paket. Spetsa med den nya EU-lagstiftning som möjliggör ordentliga inskränkningar av offentlighetsprincipen. Är vi på väg åt fel håll kanske?

Om du inte redan sett filmen så ska du såklart göra det. Missa inte heller pärlorna Blådårar (1 och 2), där en typ 18-årig Zlatan pratar om hur han ska köpa en lila lambo när han blir stor…

Ska bli spännande att se om Bikes vs Cars kan röra upp något damm!

Den årliga uppföljningen

Helt traditionsenligt är det så här vid årsskiftet dags för en uppföljning av kostnaderna för vindkraftens elcertifikat under året. Bakgrunden är att Marian Radetzki och Jonny Fagerström för snart två år sedan hävdade att vindkraften skulle kosta 300 miljarder fram till och med 2035. Denna siffra var enbart baserad på fria fantasier men det hindrade ändå inte tex Timbro  från att föra vidare den. Trots den uppenbara orimligheten bakom siffran 300 miljarder, så lever den fortfarande vidare  i vissa sammanhang.

Hursomhelst så ser summeringen för 2013 ut som följande:

Total produktion vindkraft: 9,51TWh

Medelpriset för elcertifikat 2013: 203SEK/GWh

Total kostnad blir då: 1,93 Miljarder SEK

Enligt Radetzki och Fagerströms gissningar så skulle kostnaden vara 5,3 miljarder kr med en produktion på 11,1 TWh, dvs en kWh kostnad på 47,75 öre per kWh, istället för det verkliga 20,3 öre per kWh. Årets fel är alltså 135% och därmed en knapp förbättring från förra årets 137%.

Ackumulerat sedan 2011 är den verkliga kostnaden 4,77 miljarder för en produktion av 22,4TWh (21,29 öre/kWh). Radetzkis och Fagerströms gissningar har ackumulerats till 12 miljarder för 25,2 TWh (47,6 öre/kwh). I snitt ligger de alltså 124 % fel…

Gott nytt år?

Census Bureau rapporterar regelbundet om den dystra ekonomiska utvecklingen för medianamerikanen. För den manlige heltidsanställda amerikanen är medianinkomsten på samma nivå som den var 1973. Tillväxten under dessa 40 år har helt enkelt landat någon annanstans. Genomsnittlig VD på S&P 500 fortsätter dra ifrån i löneutvecklingen och snittar 204 gånger mer än vad en standardarbetare gör. Quantitative easing hjälper till ytterligare genom att öka värdet på de finansiella tillgångarna samtidigt som konsumtionen hålls igång med ökande skuldsättning.

George Carlin som gärna tar ut svängarna förklarar utvecklingen så här:

 

Frågor till Fredrik och Stefan

Alla initiativ som syftar till att politiker ska agera med längre tidshorisont än nästa val är bra. Global utmaning med partners uppmanar i DI våra politiker att svara på ett antal frågeställningar med långsiktigt perspektiv.

Angående energi och klimat ställs frågan:

“‘Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt 2050?”

De skriver också följande angående omställningen:

“Sverige har unikt goda förutsättningar för att gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle: Statsskulden är bland de lägsta i Europa, överskotten i handeln med utlandet har länge varit rekordhöga och inflationen låg eller obefintlig. Sverige kan utan vidare mobilisera de betydande offentliga och privata resurser som krävs för att bland annat energieffektivisera miljonprogrammet, se till att allt som byggs nytt är energisnålt, satsa på förnybar energi, smarta elnät, utbyggnad av kollektivtrafiken, trafiksystem för eldriven trafik och en långt mer resurseffektiv ekonomi – där produkterna har längre livslängd och material av olika slag återvinns maximalt. Vi har dessutom råd att ställa upp för de många fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringen, i en situation där deras bidrag till utsläppen varit minimalt.”

VD för E.ON i Sverige är en av avsändarna och i sammanhanget något av en udda fågel (Anders Wijkman, Anders Wejryd, Stefan Einhorn är några av de andra). Jag har nämnt det tidigare – det börjar byggas upp betydligt mer tryck från näringslivet i den här typen av frågor. Positivt!

 

Fossilfrihet på väg – rimliga tillväxtantaganden?

Sitter och bläddrar i SOU 2013:84 (Fossilfrihet på väg) och kan inte låta bli att snabbt kommentera en detalj (mer övergripande analys är planerad).

I kapitlet om viktiga antaganden så finns avsnittet “Ekonomisk utvecklig 2010-2050”, där följande tabell redovisas:

Genast när det handlar om bedömningar av procentuell tillväxt över många år så blir jag misstänksam. Snabb kontrollräkning visar att vid antagande om en genomsnittlig ökning med 2% per år under perioden, så motsvarar 2% 2050 en ökning med 4% 2010 (i absoluta tal) .

I rapporten redovisas att det är Konjunkturinstitutets ekonomiska prognoser fram till 2030 och en framskrivning av dessa under 2030-2050 som ligger till grund. Därutöver kommenteras det enligt följande:
“Den strukturella bilden bygger på historiska trender för skilda sektorers produktivitetsutveckling, tendenser hos strukturella förändringar under de senaste åren och antaganden om skilda sektorers framtida förutsättningar på världsmarknaden.”
Det allra viktigaste antagandet, dvs att tillväxten i absoluta tal ska vara dubbelt så hög 2050 som 2010, kommenteras alltså inte alls. Konsumtionen (gärna lånebaserad) framhålls ju ofta som en viktig tillväxtfaktor, så kan någon förklara för mig varför vi 2050 årligen ska kunna öka vår shopping dubbelt så mycket som vi gör idag?
Framförallt skulle jag vilja veta varför det kan göras antagande om dubbelt så stor årlig tillväxt 2050 utan någon som helst förklaring? I min värld är det snarare rimligt att anta en avtagande tillväxt, även i absoluta tal, med tanke på ökad global konkurrens om begränsade naturresurser (och även minskande sådana).

Barnpornografisk reklam och långsamma processer

Det dagliga flödet av information är större än någonsin. Men att få en överblick och förståelse av grundläggande förändringar genom att ‘se på nyheterna’ eller på annat sätt ta till sig vardagsmedia är nästan i klass med att leta efter kontaktlinsen i havet. Samtidigt sker de flesta genomgripande förändringar så gradvis och långsamt att de är svåra att uppfatta.

Det var inte så länge sedan som följande annons var fullt accepterad:

(Klicka här för mer läsning om människans naturliga konservatism och tröghet och fler tankeväckande reklamexempel).

På liknande sätt finns det många förändringsprocesser som pågår för fullt utan att vi noterar det i vardagen. Det finns gott om psykologisk forskning som visar att vår kognitiva förmåga ofta är enkelspårig och föredrar de invanda vägarna trots att det finns gott om information som vi hade kunnat använda för att fatta mer rationella beslut.

Vi kommer garanterat att kunna blicka tillbaka på vår tids brutala uttryck för uppfattning av verkligheten baserad på den förvrängda bild av verkligheten som vi lever med idag.

På min personliga topplista över dagens missuppfattningar som vi i framtiden kan blicka tillbaka på  ligger inte helt oväntat synen på våra begränsade resurser. Det finns gott om information och fakta som visar på problemen med vårt överutnyttjande av naturresurser. Samtidigt som individer, näringsliv och politiker uttrycker förståelse för problemet så är det lång väg kvar tills vi också argumenterar och agerar i linje med den insikten. Uttrycket “Hållbar tillväxt” är essensen av detta.

För den som letar finns det dock exempel på analyser och uttryck som indikerar dessa grundläggande förändringar, något jag skrivit mycket om tidigare i tex:  Peak everything , nu även i finansbranschen och  “On the Road to Zero Growth”. Antologin “24 röster om evig tillväxt” är ett annat exempel.

Inför 2014 har jag förhoppningar om att de första betydande stegen ska tas mot en uppdaterad verklighetsbild när det gäller transportbranschen. Trots diverse turbulens och överdriven optimism så har ändå den statliga utredningen “Fossilfrihet på väg” potential att sätta fingret på en och annan grundläggande pusselbit i framtidsspelet. En och annan vrångbild (som tex oavbruten ökning av persontransporter) som hänger med av gammal vana kan riskera att stryka med.

DN-ledare på gränsen till tillväxtkritisk

DN:s julaftonsledare tar upp julen som en anledning att fundera på konsumtionskulturens baksida.

“Vår konsumtion och den ständiga höjningen av levnadsstandarden i världen tär på klotet och dess resurser. De som i utvecklingen framför allt ser att fattigdomen minskar kan ha svårt att ta till sig budskapet. Och exakt hur konflikten ser ut mellan tillväxt och utarmning av planetens resurser är knappast vetenskapligt fastslaget. Men vi behöver fler jordklot om vi ska fortsätta på den inslagna vägen.
Eller så tar vi en lite annan väg mot målet.”

Konsumtionsutvecklingen beskrivs överraskande klart och tydligt som ett problem och det konstateras att våra resurser inte räcker till för att fortsätta så. Alltså tillväxtkritik rakt upp och ner – om det inte var för den där sista bisatsen (med stor bokstav och punkt..).

I DN-ledarskribentens dimmiga värld finns det en lika enkel som genial lösning – “delandeekonomi”. Det handlar om affärsmodeller för att dela på varor där konsumenten istället betalar för en tjänst och leverantörer ansvarar för varan vilket därmed skapar ett större incitament för att den utnyttjas av fler och att den håller längre. Inget fel i den modellen, men det är när den minskade resursåtgången ska kombineras med ökad tillväxt som det blir lite tokigt:

“Fördelarna är både kollektiva och individuella. Det blir billigare förstås, men vi minskar även resursanvändning och koldioxidutsläpp. Enkelt uttryckt, det går åt mindre plast och metall om det säljs färre bilar. Utsläppen från pro­duktion och transport blir likaledes lägre.
Nu kanske någon börjar bekymra sig för jobben och tillväxten, om vi helt plötsligt ska börja dela på allt. Det är nog en obefogad oro. En ”delande­ekonomi” kräver en hel bransch av ­avancerade administrations­modeller och tjänster. Ingen lär vilja stå på ­trottoaren och vänta på att sätta sig i den där bilen som delas med andra. Och den som vill byta ut sin lyxväska har förmodligen ganska specifika krav på hur den nya modellen ska se ut.”

Tillåt mig att småle. Naiva önskedrömmar är så gulliga ibland.

Ett kort exempel på orimligheten – branschen för avancerade administrationsmodeller och tjänster kommer inte att skapa många jobb och knappast någon global tillväxt heller. Låt oss vara lite futuristiska och utgå från autonoma fordonssystem där transporttjänsten levereras i för ändamålet anpassade fordon, dvs är du en person som ska åka en kort sträcka i en stad så hämtas du upp av ett självstyrande lättviktsfordon med minimal energi- och resursåtgång både vid produktion och transport. Mjukvaran som styr fordonen och optimerar systemet efter tillgång och efterfrågan är utvecklat av en global leverantör (tex Google). Det ger i sig inte mycket jobb eller tillväxt på marknaden där det används. Visst kommer det krävas viss administration av systemet på lokalplan, men det uppvägs med råge av att fordonsflottan kan minska med uppskattningsvis 90% och fortfarande utföra samma persontransportarbete.

Framförallt bör dock alla tillväxtnaivister anlägga ett något mer naturvetenskapligt synsätt. Vår konsumtion medför, hur vi än vrider och vänder på det, en belastning på systemtillgångarna. Det har sedan länge funnits lokala exempel på när resursutnyttjandet slår i taket och ger permanenta skador på det lokala ekonomiska och/eller ekosystemet. Vi börjar närma oss samma problematik, men på en global nivå och därmed betydligt mer drastiska konsekvenser.

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om E.F. Schumacher som är en förgrundsfigur när det gäller hållbart ekonomiskt tänkande. Läs också på ASPO Sverige om bristen på helhetsperspektiv när det gäller energisystem.

DN, 1, 2, 3, SvD, 1

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...