Archive for the 'vindkraft' Category

Page 2 of 2

Radetzki och Fagerström, så här blev det!

För snart ett år sedan skrev vi ett antal inlägg där vi försökte bemöta uppgifterna fantasierna från Marian Radetzki och Jonny Fagerström om att satsningen på vindkraft skulle kosta 300 miljarder fram till 2035. Eftersom det nu gått ett år kan det ju vara på sin plats att göra en lite uppföljning för att se hur Jonnys och Radetzkis ”beräkningar” följer verkligheten.

I denna artikeln redogör de (nästan) för hur de har gjort sina beräkningar. För 2010-2020 räknar man med en kostnad på 60 miljarder + 20 extra miljarder för havsbaserad vindkraft. Om vi antar en linjär ökning så innebär Jonnys och Radetzkis siffror för 2011 en kostnad på 2 miljarder + 0,7 miljarder extra för havsbaserad vindkraft för en produktion av 5,7 TWh.

Vindkraftproduktionen för 2011 ser ut att hamna på ca 5,9 TWh  (rullande 52 veckor), medelpriset för energicertifikat har varit 247,33 kr /MWh.  

Sammanfattningsvis ser det alltså ut så här:

 Antaganden av Radetzki och Fagerström:

 Produktion 2011 5,7 TWh till en kostnad av 2,7 miljarder    –> kostnad på 57,5 öre / kWh.

Verkligt utfall (rullande 52 v):

Produktion 2011 5,9 TWh till en kostnad av 1,457 miljarder    –> kostnad på 24,7 öre / kWh.

Antagandena av Radetzki och Fagerström var alltså 133% fel för 2011, ska bli intressant hur det ser ut när vi summerar 2012. Mitt tips är att felet kommer att växa… Det var alltså dess siffror som Timbro delvis baserade sin vindkraftsrapport “Svenska vindkraft – 215 miljarder senare” på.

Edit: En uppmärksam läsare såg att jag räknat fel. Kostnaden enligt Fagerström och Radetzki ska vara 47,4 öew/kWh. Det korrekta felet blir därmed 92% istället. 

 

Havsvindkraft

Först och främst vill jag upprepa det jag skrivit många gånger tidigare. Det finns ingen enkel lösning. Omställningen av vårt energisystem är komplex, politiskt besvärlig och dyr. Även om vi skulle strunta i klimathotet och köra på med fossilt så kommer vi inte undan. Inom en kraftinvesteringscykel så kommer ökad efterfrågan och minskad tillgång att pressa dagens fossilbaserade struktur hårt.

Det finns inte något enskilt kraftslag som kommer att ge oss energin vi behöver. Varken kärnkraft eller vindkraft. För den som fortfarande drömmer om att förnyelsebar energi kommer att flöda obegränsat så rekommenderas boken “Sustainable energy without the hot air” där pedagogiska räkneexempel visar på svårigheterna att ersätta dagens fossila energi med förnyelsebar. På samma sätt räcker inte heller en kärnkraftsutbyggnad till.

Vindkraft och kärnkraft kommer däremot att bli två av flera viktiga energikällor som tillsammans med betydande energieffektiviseringar kan få kalkylen att gå ihop.

När det gäller både vind och kärnkraft är det vanligt med åsiktsyttringar av samma låga klass som i klimatfrågor. I Sverige har den extrema antikärnkraftslobbyn blivit betydligt mer perifer under senare år, skillnaden mellan debatten i Sverige och Tyskland är milsvid. Tyvärr håller miljöpartiet dock krampaktigt fast vid sin antikärnkraftpolitik. Förmodligen finns det för många insnöade miljömuppar i partiet som man inte vågar gå emot.

Antivindkraftsfanatikerna kör hårt med sina propagandaattacker, men jag är övertygad om att vindkraftbranschens övergång till industriell skala kommer att mala ner motståndet till smågrus. Det finns alldeles för mycket potential och kapital. Den nystartade bloggen Havsvind.se är ett exempel som visar på vad som börjar hända. Bloggen har startats av wpd Sverige. Wpd är en tysk vindkraftkoncern som varit med och realiserat 2000 MW vindkraft (1,6 miljarder euro) och har en projektportfölj på 7000 MW på land och 10000 MW till havs. Alltså ingen aktör som lirar i gärdsgårdsserien längre.

På bloggen finns det ett intressant inlägg som lyfter fram de stora fördelarna som havsbaserad vindkraft i Östersjön har jämfört med tex Nordsjön. Ett bevis på att det stämmer är den satsning utanför Öland som E.ON har dragit igång. De 48 MW havsbaserad vindkraft som byggs där finansieras på samma villkor som landbaserad vindkraft, till skillnad från de  anläggningar som byggs vid tex Englands kuster och som är beroende av mer gynnsamma stödsystem.

Sveriges gynnsamma förutsättningar för vindkraft och balansering (vattenkraften) av densamma lägger grunden för en betydande industri för energiexport.

Timbro, faktans fiende

Ok, det är väl inte alltför många självständigt tänkande som har några högre tankar om kvaliteten på Timbros rapporter. Om man som Timbro utgår från budskapet som man vill propagera för och sedan bygger en rapport som strömlinjeformas för att föra ut budskapet så innebär det såklart att man ibland måste kompromissa med verkligheten.

Sen kan man ju såklart göra det på ett mer eller mindre snyggt sätt.

Deras senaste alster råkade bli ett propagandamonster. Något måste gått snett i den interna kvalitetskontrollen när man släppte igenom rapporten “Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”. Att låta en statsvetande opinionsanalytiker med specialistkompetens inom modebloggande “kartlägga den ekonomiska och klimatmässiga konsekvensen av en svensk vindkraftsutbyggnad” kan bara sluta på ett sätt.

Det blir ett katastrofalt resultat.

På bloggen Ekologistas besitter man en kunskap om vindkraft, eller kanske bara en förmåga att läsa och tänka, som man har använt för att göra en detaljerad redovisning av alla faktafel, felräkningar, oturliga tankar och annat smått och gott som finns i “Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”

Jag kan inte låta bli att ge ett smakprov. Så här ser formeln ut för hur rapporten kommer fram till de 215 miljarderna:

((46/12,5)*30+175+300)/3+25=215

Släng in formeln i Excel och det ger summan 220. När siffran ingår i titeln kan man väl ändå kosta på sig en kontrollräkning. I det stora hela är detta ändå bara en bagatell, tex har rapporten bla baserats på så lösa grunder som galningarna Fagerström och Radetzkis uträkningar av vindkraftskostnader. Läs Ekologistas granskning och bli förbluffad. Mycket läsvärd! Svensk Vindenergi har också bemött rapporten på ett bra sätt.

Den tragiska slutklämmen är ju förstås att det trots allt finns ganska många mindre självständigt tänkande individer i vårt land. Även i högre maktpositioner. De läser tex artikeln i Ny Teknik eller Timbros inlägg på SvD och bestämmer sig för att det inte ska bli någon vindkraftspark i deras kommun.

Det positiva är förstås att Sverige är en flugskit på den globala vindkraftsmarknaden. Utvecklingen kommer att rulla på oavsett vad som händer i vårt land. Frågan är också om inte vindkraftsindustrin i Sverige börjar bli en maktfaktor att räkna med.

Med tanke på att Timbro är en del av näringslivets propagandaapparat så är det trots allt lite vågat att ge ut en fulrapport som sågar en av näringslivets större tillväxtsektorer.

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Vad Jonny egentligen säger

Vi har i en serie inlägg visat felaktigheterna i Radetzki & Fagerströms kalkyl avseende vindkraftsubventioner. Jonny Fagerström har haft vänligheten att kommentera våra inlägg. Tyvärr har det inte varit helt lätt att följa vad Jonny egentligen försöker säga eftersom kommentarerna sällan svarar på de frågor som ställts. Vi tolkar det snarare som ett försök att få det han säger att låta rätt, vilket det kan göra om man bara snabbt läser igenom det vi har skrivit. För att bringa lite klarhet i det hela sammanställer vad som verkligen har sagts i ordväxlingen med Jonny.

Steg 1.

Osunt: I det första inlägget konstateras det felaktiga antagande som Radetzki & Fagerström har gjort då de har räknat med att hela elcertifikatsvolymen går till vindkraften.

Jonny: Vårt konstaterande bemöts inte direkt, istället hänvisar Jonny till en artikel. Dock förtydligas inte antagandet om elcertifikatsvolymen i den artikeln.

Steg 2.

Osunt: Vi gör ett enkelt rimlighetstest som visar att med subventioner som uppgår till 300 miljarder så täcker subventionerna mer än hela den investering som är nödvändig för att öka vindkraftproduktionen med 25TWh. Själva försäljningen av elen skulle alltså vara pengar rakt ner i fickan!

Jonny: Rimlighetstesten bemöts inte, däremot får vi lite ledtrådar som gör att vi kan komma fram till hur Radetzki & Fagerström har räknat (och hur de har räknat fel..)

Steg 3.

Osunt: Vi kan konstatera att Radetzki & Fagerströms beräkning inte tar hänsyn till att kvotplikten varierar över tiden (vilket är definierat av energimyndigheten ). Vi visar också att en kalkyl baserad på de antagande som Radetzki & Fagerström gör, men där matematiken är rätt, ger en siffra för subventioner på 117 miljarder.

Jonny: Att vi har konstaterat på vilket sätt Radetzki & Fagerströms kalkyl räknar fel verkar ha gått Jonny förbi, eftersom han utan krusiduller kommenterar ”Vi hade alltså inte räknat fel, vilket ni nu insett”. I mina ögon är det en mycket intressant slutsats som jag gärna skulle vilja veta mer om, istället kommer det en ovidkommande harang som inte alls bemöter vårt konstaterande.

Steg 4 (se kommentarer till detta inlägg)

Osunt: Nu förtydligar vi ovanstående ytterligare och ger Jonny möjligheten att förklara om vi har gjort något fel i vårt återskapande av deras kalkyl (fast med rätt matematik).

Jonny: Återigen undviker Jonny att svara på våra frågor, istället säger han något om att han bara ville testa oss, vad han nu menar med det. Sen fortsätter han med ”Jag vet nu att ni också har förstått hur vi räknat”. I mina öron är det är så nära ett erkännande av deras felräkning man kan komma utan säga det rakt ut, därför är fortsättningen kryptisk: ”Ni kom till ungefär samma slutsats”. Om man gör den konklusionen efter alla våra förtydligande av problematiken så vågar jag påstå att en och annan häst är ute på grönbete.

Som avslutning tar Jonny teflontekniken till nya höjder och lägger över bevisbördan på oss utan att på något sätt ha förklarat de uppenbara felaktigheterna i sitt eget resonemang!

Men som de enträgna pedagoger vi är så vill vi ge alla möjligheten att förstå hur saker och ting hänger ihop. Därför hörsammar vi Jonnys önskemål om att visa hur en ”forcerad vindkraftsutbyggnad till 30 Twh till år 2020 skall finansieras över tid”.

För Jonny och alla andra som är intresserade så kommer vi att lägga ut det som ett separat inlägg imorgon.

Uppdatering1: Här är en annan reaktion på Jonnys sätt att kasta ur sig påståenden som saknar täckning.

Uppdatering2: Lennart Söder bemöter ytterligare felaktigheter från Jonny

Radetzki o Fagerström, här är ert fel!

Som utlovat kommer här beskrivningen på vilket fel Radetzki o Fagerström gjorde när de kom fram till den orimliga siffran om att vindkraftsutbyggnaden skulle kosta 300 miljarder härrörande från elcertifikat till år 2035

Radetzki/Fagerström har räknat med att elcertifikatkostnaden ökar från dagens knappa 1 miljard till 10 miljarder årligen år 2020. Sedan antar de att kostnaden är 10 miljarder årligen fram till 2035. Detta plus dubbel kostnad för havsbaserad vindkraft (vilket inte är beslutat!) gör att man nästan kommer upp i ca 280 miljarder, jag antar att de har avrundat detta till 300 miljarder.

Kostnaden för elcertifikat antar man vara 35 öre/kWh, med en kostnad på 10 miljarder innebär detta att elcertifikat motsvarande ca 28TWh måste omsättas.

Om vi tittar på tex 2035 så är kvotplikten för detta året 0,8%. För att 28TWh elcertifikat ska omsättas så medför detta alltså att den totala elproduktionen (exkluderat förbrukningen för elintensiva företag) är ca 3500 TWh (dagens är ca 100TWh), vilket jag antar att de inte tror är fallet. Där har vi alltså felet! De har glömt att ta med kvotfaktorn och faktumet att denna är dynamisk!

Räknar man rätt (dvs använder kvotfaktorn) med de antaganden som Radetzki/Fagerström har gjort blir siffran ca 117 miljarder fram till 2035. Nu vill jag påpeka att detta inte är en siffra som vi på Osunt ställer oss bakom som korrekt, den är enbart korrekt om man använder Radetzkis/Fagerströms antagande om priset på elcertifikat samt deras (felaktiga!) antagande att alla elcertifikat kommer gå till vindkraft.

Att räkna fel är lätt hänt och inget konstigt i sig, det olyckliga är att siffrorna fått så pass stor medial uppmärksamhet. Det är också anmärkningsvärt att en professor i nationalekonomi kan räkna fram siffror som uppenbart är orimliga utan att reagera på det. För det är väl inte så att man medvetet gått ut med överdrivna siffror, eller är det så Jonny?

Förtydligande 1: Elcertifikat tilldelas producenter av förnyelsebar energi (tex vindkraft, småskalig vattenkraft, biokraft m.m.). För varje MWh producerad erhåller dessa ett elcertifikat som de kan sälja.

Förtydligande 2: Kvotplikten innebär att alla elproducenter måste inneha ett antal elcertifikat som motsvarar deras totala elproduktion multiplicerat med aktuell kvot. Ex. Producent A producerar 100MWh med en icke-förnybar energikälla. Kvotplikten för innevarande år (2011) är 0,179, det innebär att producent A måste köpa elcertifikat för 18MWh ( 100*0,179).

Jonny Fagerström och bakfoten…

Vi fick en kommentar av Jonny Fagerström till förra inlägget där vi hävdade att de 300 miljarder i kostnad för elcertifikat till utbyggnad av vindkraften till 2035 var en absurd siffra.

“Hej Osunt! Ni har fått en del om bakfoten.
Siden och Hylanders artikel är skåpmat som är bemött för länge sedan i bla Hallandsposten:

http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1018269-bubblan-pa-vag-att-spricka

Sannolikt kommer jag nu bli tvungen att skriva en replik i Ny Teknik också. Men det blir lätt. Siffran 300 miljarder har satt sig bra i media!

Jonny Fagerström”

Jonny verkar ha rätt i en sak iaf, siffran 300 miljarder har satt sig bra i media. Här, här, här, här och här är några bloggexempel. Några exempel från etablerad media: Dagens Nyheter ekonomiNy TeknikNorrländska socialdemokratenNorran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad. I övrigt så är det inte mycket som har med verkligheten att göra. Att media basunerar ut en sådan här uppgift utan att ens granska rimligheten i siffrorna är minst sagt anmärkningsvärt. I vårt svar till Jonny gör vi just en rimlighetskalkyl. Vi tyckte att det hela är så pass anmärkningsvärt att det är värt att lyftas upp i ett inlägg:
.
“Hej Jonny, vad kul att du kommenterar på vår blogg!

Artikeln du hänvisar till ökar varken min förståelse för hur ni har kommit fram till 300 miljarder eller gör det mer trovärdigt. ”Att summera allt detta till 300 miljarder kronor år 2035 är alltså bara matematik…” Den summeringen hade nog jag också klarat av, trots att jag varken är lektor eller överstelöjtnant, om jag bara hade vetat vad jag ska summera. Här får du gärna förtydliga vilka termerna som ska summeras är.

När jag läste till civilingenjör var en av de första sakerna som vi fick lära oss att alltid kontrollera rimligheten i svaret, om vi räknat ur något. Eftersom Radetzkis/Fagerströms matematik med summering av okända termer är över min förmåga så väljer jag istället att kontrollera just rimligheten i svaret, dvs 300 miljarder i subventioner till vindkraften fram till 2035 för att öka produktionen av el från förnybara energikällor med 25TWh.

Själv är jag delägare i ett vindkraftverk (http://www.vindparkvanern.se) och jag betalade 5500 kr för en andel med nominell produktion av 1MWh el. Här är en uträkning baserad på siffror från Elforsk som indikerar en investeringskostnad på 5000kr/MWh (inklusive vägar, elnät, anslutning).

Investeringskostnaden för 25TWh vindkraft blir då ca 125 miljarder kr. Om vi tänker oss en rak fördelning av de av Radetzki/Fagerström beräknade subventionerna på 300 miljarder så innebär det subventioner om 12 miljarder per år.

Med en avskrivningstid på 25 år för vindkraftverken ger detta avskrivningar på 5 miljarder årligen. Om vi antar en kalkylränta på 5% blir kapitalkostnaden 6,25 miljarder. Den totala investeringskostnaden blir då 11,25 miljarder per år för 25TWh vindkraft. Med subventioner på 12 miljarder årligen blir överskottet från investeringen alltså 0,75 miljarder årligen plus 25 TWh el att sälja..

Om Radetzki/Fagerström verkligen tror på sina egna kalkyler så antar jag att de har belånat sig upp över öronen för att investera i vindkraft, en bättre investering torde vara omöjligt att hitta.

Jag anser att beräkningen faller redan på rimlighetstestet. Som hjälp till herrarna Radetzki/Fagerström att göra en rimligare beräkning så skulle jag råda dessa att inte betrakta elcertifikatspriset som konstant. Priset sätts på en marknad som styrs av utbudet (produktionen av förnyelsebar el) samt efterfrågan (kvotplikten som anger andelen elcertifikat som elleverantörer är ålagda att köpa). Värt att nämna är att kvotplikten mellan 2010 och 2035 varierar mellan 20% och 0,08%, att tro att kostnaden per producerad energienhet, trots denna stora variation i efterfrågan, är konstant är snällt sagt naivt. Jag rekommenderar varmt energimyndighetens hemsida för Radetzki/Fagerström, där kan de lära sig om hur elcertifikatsystemet fungerar vilket de uppenbarligen inte har förstått. Behöver ni hjälp med beräkningarna så ställer jag gärna upp, det vore intressant att få fram en riktig siffra på den förväntade kostnaden för utbyggnaden av förnyelsebar energi.

Vänligen, Osunt “

Jonny svarar därpå igen, lite smått kryptiskt, men ändå ett svar:

“Ok!
Jag är inte riktigt med på var i artikeln i HP du tappade tråden. Att elcertifikatspriset inte är konstant är riktigt. Tendensen är dock ökande över tid:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Energi/Styrmedel/Elcertifikat/?from1398=2003&to1398=2010

Enligt Energimyndigheten kan priset komma att variera mellan 15 öre och upp till 55 öre/Kwh.
Vi har räknat med 35 öre rakt av som du ser i artikeln.
Vi har räknat med att denna subvention för 30 TWh upprätthålls minst intill 2035 och med dubbelt stöd för vindkraft till havs.”

I Jonnys kommentar finns det tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna se var han och Radetzki har gjort sitt räknefel. I nästa inlägg ska vi gå igenom det, fortsättning följer…

Vi är inte de enda som har uppmärksammat galenskapen, här är några andra som har skrivit om Radetzki & Fagerströms yviga vindkraftsberäkningar, Eko-bloggen, Cleantech-nätverket, Johan Trouve, Anders Wijkman, Toppmötet, Fourfact, Supermiljöbloggen, Second Opinion, men vi har inte riktigt hittat någon som gått till botten med det.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...