På tal om föregående inlägg där jag tog upp svårigheten att ta tag i och göra verklighet av de ambitiösa visioner som svenska politiker har tendens att måla upp titt som tätt.
Lördagsintervjun i P1 där miljöminister Lena Ek deltog är ett underbart exempel på denna strutsmentalitet. Intervjuaren ställde frågor och pressade på om hur vi ska nå visionen för fossiloberoende fordonsflotta 2030. Det började med att Lena Ek fick svara på hur hon ser på definitionen av fossiloberoende. Lena gjorde något lite halvhjärtat försök att slingra sig, men uttryckte överraskande nog att det inte är långt ifrån 0.%. Lena gjorde helt enkelt det numera så ovanliga politikermisstaget att vara konkret och uttrycka sig sakligt.
Med den ambitionsnivån etablerad så var förutsättningarna inte de bästa för Lena att dra de vanliga valserna om att vi är på rätt väg och att ny teknik kommer lösa det mesta. Givetvis fick hon ju göra sitt bästa ändå. När intervjuaren försökte relatera den minimala förändringstakten till hur mycket det är kvar att göra så blev svaret ungefär: – Det viktigaste är att vi är på rätt väg. Jag tror också att ny teknik leder till att takten kommer öka när vi närmar oss målet.
Då hade vi ändå precis fått höra faktumet att en stor andel av de bilar som säljs idag (till ca 90% fossilberoende) kommer att finnas kvar 2030!
Jag är övertygad om att Lena mycket väl inser hur otillräckligt dagens trafikpolitiska ramverk är för att nå 2030-visionern. Men det är inte lätt att agera miljöminister när man måste bära både munkavle och tvångströja för att inte Anders Borg ska sparka ut dig.
Håller med! Det är inte lätt att vara miljöminister i en Alliansregering där Borg bestämmer och där C-partiledaren Annie Lööf har sina tankar runt Stureplan.
Ibland tycker jag riktigt synd om Lena Ek. Hon har kunskaper och ambitioner men tvingas ständigt försvara positioner som sliter både på självrespekten och raserar den egna trovärdigheten och Centern som “Alliansen gröna val”. Om man inte känner till Lena Ek, sen tidigare skulle man betrakta henne som ett stort skämt. I likhet med en annan C-politiker Andreas Carlgren (om ni kommer ihåg honom). Han sista år som miljöminster präglades av något som mer liknade schitzofreni. Hoppas att Lena Ek får lämna sitt uppdrag innan hon fullständigt bryter ihop!
Precis. Lena Ek har gjort en hel del uttalande (som jag har tagit upp tex här) som visar på att det finns en insikt bakom den alliansanpassade ytan.