Billig och lättillgänglig energi är en grundläggande förutsättning för att vårt samhälle ska fungera på det sätt vi har byggt upp det. För medelsvensson ligger däremot energifrågan långt ner på prioritetslistan. Grovt sett kan man gruppera kunskapsnivån i energifrågor i tre kategorier.
Energifrågan? Bara politikerna inte höjer bensinpriset!
Den absolut största gruppen (typ 70%) funderar överhuvudtaget inte på energi, förutom när de reagerar på att elen eller bensinen är på tok för dyr. Givetvis är det energibolagens och politikernas fel. Att det skulle finnas något större hot mot vår miljö eller livsstil föresvävar inte den här gruppen.
Energifrågan? Det finns så många alternativ / Vi behöver mer grön tillväxt!
Den här gruppen (20-25%) har insett att status quo inte är ett alternativ. Det finns några olika resonemang bakom den slutsatsen, men det har ändå lett till en insikt om att förändring behövs. Dock brukar insikten inte sträcka sig längre än så. Framtiden är en ocean av möjligheter där det finns ett smörgåsbord av förnybar energi att välja av. Ofta så dignande att man kan välja och vraka. Säkert har du hört någon säga “lite vindkraft kan vi väl ha, men solceller är ju en så mycket bättre lösning som inte stör så mycket”, eller som tillväxtnaivister (tänk Annie Lööf) brukar uttrycka sig “vi måste skapa förutsättningar för grön tillväxt”. Miljötomtarna som också hamnar i denna kategori säger “Kärnkraft? Vad ska vi med den till?”.
Energifrågan? Det finns en liten chans att vi klarar en omställning, men då måste hela samhället verkligen lägga manken till!
Det kvarvarande 5-10% av befolkningen har insett att det är en stor utmaning vi har framför oss. Egentligen kan skillnaden mellan denna och föregående grupp beskrivas mycket kort: Insikten om skalbarhet.
Tillväxtoptimisterna och miljötomtarna har helt enkelt glömt att räkna på vad det krävs för att fullt ut ersätta dagens energibehov. Det räcker inte med en lösning. Den måste också leverera volymer som matchas av de fantastiskt energitäta och tillgängliga fossila bränslena. Do the Math är en suverän blogg som belyser problemen med skalbarheten. Här har jag skrivit om den tidigare.
Sverige har ju visserligen än väldigt gynnsam situation för elproduktion med mycket vattenkraft (och kärnkraft) och biobränsle som många av våra europeiska grannar saknar, men även för Sverige finns det mycket kvar att göra innan vi är i närheten av fossiloberoende. Elproduktionen motsvarar grovt sett inte mer än en tredjedel av vår energianvändning. Utöver uppvärmning och processindustri så kräver transportsektorn sitt. Inklusive utrikestransporter så blir det runt en tredjedel (ca 140TWh) av energianvändningen som går till transporter.
Låt oss ta en titt på ett av den här gruppen favoritalternativ för lösningar till transportsektorn (elbilar är den andra..). Biogas kan verkligen låta som en förföriskt bra lösning och därmed fantastiska möjligheter för reklambyråer att spinna loss på; kör din bil på ditt matavfall. Idag produceras 1,4TWh från 229 rötningsanläggningar. Det motsvarar alltså mindre än en procent av behovet i transportsektorn. Om vi tittar på den totala potentialen av allt avfall (framförallt från lantbruk, 76%) så kommer vi upp i 10,6 TWh, alltså fortfarande långt mindre än en tiondel av behovet.
För att komma upp i mer än marginella volymer så krävs det att man börjar med förgasning av skogsråvara. Göteborgs Energi är igång med att sätta upp en demonstrationsanläggning på 20MW (den ska inte kosta mer än en miljard..). Den totala potentialen biogas genom förgasning i hela Sverige har uppskattats till 59 TWh per år. Dock framgår det inte i vilken utsträckning man konkurrerar med alla biobränsleeldade fjärrvärmeanlägningar om råvarorna. Men om vi utgår från att vi i Sverige än en gång kan använda oss av våra fördelaktiga naturtillgångar för att vi åtminstone ska kunna ersätta i runda slängar hälften av dagens behov så krävs det en sak – pengar! Demonstrationsanläggningen i etapp 1 ska om allt klaffar följas av en kommersiell anläggning som gör att man kommer upp i totalt 1 TWh. Även om priset inte ligger i nivå med demoanläggningen (vilket hade motsvarat fem miljarder) så hamnar det sannolikt inte heller under tre miljarder.
Nästa gång någon svävar ut i det blå om biogasens fantastiska möjligheter att göra något värdefulle av vårt avfall så rekommenderar jag följande verklighetsförankring:
“Halvera våra transporter, lägg 180 miljarder på förgasningsanläggningarna och plussa på en hyfsad råvarukostnad som dessutom sannolikt skulle skena innan utbyggnaden kommit halvvägs. Och se till att det är färdigt innan 2030”.
Det blir intressant att se vad regeringens utredare Thomas B Johansson och Per Kågeson kommer fram till när de presenterar sin utredning (31 oktober 2013) om vad som krävs för att fordonsflottan ska bli fossiloberoende till 2030. Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.
