Den som knappar in “peak coal” på Google får ganska snabbt en bild av kolet också ganska snabbt börjar närma sig sin produktionstopp. Bara från första sidans sökresultat hittar man artiklar som Effekt, Cornucopia, ASPO, Kjell Alkeklett, Supermiljöbloggen, Ecoprofile skrivit på temat. Artiklarna refererar till tre olika forskningsrapporter, av Ted Patzek och Gregory Croft, av Richard Heinberg och David Fridley, samt av våra svenska energisystemforskare Kjell Aleklett och Mikael Höök.
Men nu är det ju inte riktigt så den gängse bilden ser ut. Snarare pratar man om att dagens bevisade reserver räcker i minst hundra år till. De stora energibolagen, som tex E.ON, lyfter gärna fram detta när man argumenterar för CCS-teknik (Carbon Capture Storage). Förnybar energiproduktion i all ära, men CCS är ju trots allt grundbulten när Europa ska minska koldioxidutsläpp, samtidigt som energin ska vara “Affordable och Secure“.
Därför tycker jag det var intressant att National Geographic, som ju är mediamittfåra personifierad, tar upp något så besvärligt som att kolen kanske inte är så ‘abundant’ som det ofta hävdas. Dessutom i en serie om energi sponsrad av Shell (det kanske bara jobbar godhjärtade människor på Shell? Eller vad tror du fröken Arkelsten?).
I samma artikelserie läser jag om Världsbankens utvärdering av Kinas satsning på elfordon, vilket får mig att fundera på om det inte är dags att omvärdera National Geographic. I artikeln nämner man nämligen det onämnbara. Kinas satsning på elfordon är världsledande, men elbilen är inte lösningen – ny teknik är inte tillräckligt! Det konstateras helt enkelt att bilen är ineffektiv när det gäller transportkapacitet, stadsstruktur och markanvändning (tänk Förbifart Stockholm). Dessutom är elproduktionen inte alltid så optimal när det gäller CO2-utsläpp (tex i Kina).
Istället menar Världsbanken att det är viktigt att se elbilar som bara en del av ett system där bilfria transporter får en betydligt större roll än den traditionella.
I sammanhanget kan jag inte låta bli att länka till Effekts suveräna kavalkad av miljöminister Andreas Carlgrens uttalande på temat. Carlgren är oslagbar – tänk att han lyckas komma undan med talibanargument som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“! Tyvärr är det ju inte bara Carlgren som vårdar dylikt snedtänkande. Hade han inte gjort det så hade han åkt ur Alliansen fortare än kvickt. Och sossarna hade inte heller tagit emot honom.
Hur länge dröjer det tills politikerkollektivet lyckas / vågar lägga ihop 1+1?
Men det går inte att bara önska bort bilen. 82 % av alla motoriserade personkilometrar körs med bil. Även om vi dubblerar kollektivtrafikresorna (nån som tror SJ klarar det – upp med en hand!), stryker flyget helt och flyttar alla resor kortare än 15 km till cykel – så har vi mer än 50 % bilresor kvar. Vi lever i ett avlångt land med långa avstånd. Vill vi att hela Sverige ska leva så måste vi lära oss leva med bilen.
Bil i städerna är naturligtvis bara dumt – men det löser sig av sig självt när det blir lite trängre. I Stockholms innerstad är endast 6 % av resorna bilburna, jobbresorna sker till 75 % med kollektivtrafik och 10 % med cykel.
Helt riktigt att det inte går att önska bort bilen. Bilen kommer att fortsätta fylla en funktion, men på ett helt annat sätt än idag.
Givetvis är det skillnad på Kinas tätbefolkade delar och glesbefolkade Sverige, men det kommer att bli ett paradigmskifte även i Sverige där bilen kommer att få en annan roll (mindre) än idag.
Kollektivtrafik och cykel/moped (eldriven) har stor potential att ta över mycket av biltrafiken samtidigt som energibegränsningarna påverkar vår totala rörlighet. Antal motoriserade personkilometrar kommer helt enkelt att bli färre.
Njae – det var just det jag försökte säga – kollektivtrafik och cykel kan INTE ta över särskilt mycket av biltrafiken.
Endast i städerna har dessa trafikslag en potential – och den potentialen är till stora delar redan uppfylld. Kanske kan man pressa ned de 15 % som fortfarande åker bil till jobbet i Stockholm till 10 %, men sen blir det rejält mycket svårare…
Jag är inte övertygad om att potentialen till stora delar är uppfylld. Jag har tidigare kollat på SIKAs resvaneundersökningar och vill minnas att genomsnittsresan för personbilar ligger någonstans kring 3 mil om dan.
Dock erkänner jag att mitt antagande huvudsakligen är baserat på egna observationer / överslagsberäkningar. Huvuddelen av personbilstrafiken utgörs av arbetspendling som till övervägande del är begränsad till 1-2 mil enkel resa. Därutöver finns det långpendling som dock ofta skulle vara ganska enkel att ersätta med kollektivtrafik (stad till stad).
Eftersom jag gärna fördjupar mig i detta undrar jag om du har tips om var man kan hitta statistik som visar transportarbetet fördelat på reslängd (tex intervallet 0-15 km)? Jag har kollat rätt mycket på SIKAs persontransportarbete (där för övrigt personbil står för 75-78% av motoriserade personkilometrar (2008)) men där finns det inte.
Det måste finnas underlag för kollektivtrafik – annars drar denna mer bränsle än enskilda bilar…
Någon riktigt färsk övergripande statistik finns inte, bara styckevis och delt. RVU 2005 (SIKA) är den mest fullständiga, men det har hänt en hel del sedan dess. KTH har exv. tittat på Stockholm och funnit: resor <5 km = 0,6 %, 0-10 km = 6 %, 0-15 km = 16 % (Eliasson.J).
Malmö gjorde en egen RVU för ngt år sedan och där var andelen korta bilresor betydligt högre – närmare 40 %.