Nedan är ett utdrag ur en studie av Dr Nils Lundgren som har titeln “Den finansiella sektorns ekonomiska betydelse”. Det är en skrift som innehåller många höjdpunkter. Läs nedanstående utdrag och fundera över vilken tidsperiod han pratar om, klicka gärna på någon av länkarna också (de tillhör inte originaltexten, jag har lagt in dem).
“Många medborgare ställer sig frågan vart pengarna tog vägen. Ett svar är att en betydande del försvann i form av felinvesteringar. Det investerades i byggande av nya fastigheter med hjälp av krediter och dessa blev dyra när de byggdes i en överhettad ekonomi. Byggämnespriser och byggarbetarlöner blev höga och organisationen av byggandet blev mindre effektiv. När husen stod där, var de värda kanske 50-75 procent av byggkostnaderna och mellanskillnaden var förlorad.”
“Den svenska bankkrisen kan i korthet förklaras på följande sätt. […] Under de fem åren fram till [….] steg den privata sektorns skuldsättning från 100 till 150 procent av BNP, vilket underhöll en kraftig uppgång i den inhemska efterfrågan. Den internationella konjunkturen blåstes under av en mycket expansiv penningpolitik i de ledande industriländerna under intryck av börsraset. […] De reala tillgångspriserna steg därför med 70 procent under femårsperioden, dvs. värdet av aktier, fastigheter m.m. steg 70 procent mer än den allmänna prisnivån under denna inflationistiska period. Uppgången i fastighetspriserna ökade ytterligare underlaget för belåning och för byggande.”
Nå vilken tidsperiod kan det vara?
(Studien är hämtad ur Finansmarknadsutredningen, SOU 2000:11 och ovanstående text är hämtad ur en volym som granskade den finansiella sektorns betydelse för tillväxten)
Det är just detta som kommer att återställas. 50- 60 % minskning var vi vill eller inte.
Ja det finns ju onekligen en del som talar för det. Såg precis att jag missat att ta bort ett av årtalen, så gissningen var väl inte så svår? Hursomhelst så tycker jag att det är intressant att dagens situation har så många likheter med bankkrisen på 90-talet.