Utredningen om hur Sverige ska nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030 närmar sig sitt slut då den ska vara klar i december. Samtidigt som arbetet har kommit in på upploppet så har tydligen vissa frågeställningar ställts på sin spets. Det har nämligen rapporterats att huvudsekreteraren Per Kågesson har hoppat av. Huvudskälet är det av regeringen myntade, men ej förklarade, uttrycket fossiloberoende. Att ta fram en förklaring på vad det innebar sköt regeringen över på utredningen, vilket tydligen skapat en del intern friktion.
I ett tidigare inlägg om utmaningarna med omställningen av transportsektorn så tog jag upp just problematiken med den obefintliga definitionen av fossiloberoende som tekniknaiva politiker glatt satt i händerna på utredarna. Då skrev jag “Gissningsvis kommer en del av lösningen ligga i definitionen av fossiloberoende.” Jag tolkar Per Kågessons avhopp som ett uttryck för att jag gissade rätt.
På tal om tekniknaiva politiker och fossiloberoende fordonsflotta. Så här uttryckte sig den stackars miljöministern Andreas Carlgren för tre år sedan:
“Miljöbilsutvecklingen går i en rasande fart. Biltillverkarna utvecklar nya tekniker med snålare motorer varje år. Och successivt närmar man sig en verklighet där bilarna går på el. När Förbifart Stockholm står klar någon gång i början av 2020-talet har vi en helt annan situation på vägarna än idag. Målet att ha en fossilbränslefri trafik närmar sig. Möjligen kommer vi redan att vara där.”
Jo men visst!
Tråkigt om det bara blir pajkastning av utredningen. Ett mer pragmatiskt förhållningssätt som tex Elforsk och Svensk Energi använde sig av (fossiloberoende=20% fossilberoende) visar att vi ändå har häcken full för att kunna nå en sådan vision till 2030. Och inte minst kräver det en hel del obekväma politiska beslut. Typiskt att det ska vara val just i år! Men jag gissar att politikerna nog hittar en kreativ lösning för att spela bort pucken som de får från utredningen. Ska vi gissa att de interna stridigheterna kanske leder till en förlängning så att det olyckligtvis inte finns utrymme att ta tag i frågan innan valet…
eller snarare att utredningen inte är värd att ta på allvar – “Experterna är ju inte överens” – något som tyvärr verkar ha varit Kågesons strategi redan från början. Maken till konfliktuppsökare och bråkmakare har jag aldrig mött.
Nå – utredningen kommer ju inte med något annat skarpt förslag än ett Bonus-malus-system som ju vissat sig vara ytterligt svårt att få effektivt. I exempellandet Frankrike har förvisso själva motorstorleken sjunkit – men effekten har istället ökat: dvs man klarar fina låga siffror i typbesiktningen (då behövs inte turbon som ger effektökningen), men när bilen används i verklig trafik känns den lite svag och då trycker man på gasen tills turbon kickar in = lika stor, eller större drivmedelskonsumtion som innan. Bonus-Malus är en god idé – men mer svårhanterlig än vad man tror vid första anblicken.
Att införa bonus-malus kan säkert ha några positiva effekter och nackdelar, men oavsett så är det ju bara en bråkdel av det som behöver göras.
Elforsk/SE-rapporten visar på att utmaningarna ligger på en helt annan nivå, vilket ju också är ganska uppenbart.