Du som läser det här har sannolikt en hyfsat realistisk bild av de utmaningar som världens står inför när det gäller energiförsörjning. Det finns många som inte har en realistisk bild. Jag har i några tidigare inlägg (tex här, här, här och här) uppmärksammat hur rena önskedrömmar publiceras i diverse mer eller mindre respektabla nyhetskanaler. Om du mot all förmodan skulle tillhöra den vilseledda majoriteten (tja, majoriteten har väl ingen uppfattning överhuvudtaget i frågan) som tror att okonventionell gas och olja (shale gas, tar sands, etc) i kombination med nya fyndigheter gör att vi kan luta oss tillbaka så rekommenderar jag att läsa de länkade inläggen.
Som en parentes i dessa Durban-tider är det intressant hur totalt frånvarande klimatfrågan är när det pratas om utvinningsmöjligheter. Ett intressant exempel är Norge som ju gärna vill framstå som klimatduktiga – så länge det inte begränsar deras möjligheter att exploatera nya olje- och gasfyndigheter. Skit samma om det är i den arktiska regionen. Läs i European Energy Review om Norges nya energiminister Ola Borten Moe, som gör klart att det är full fart framåt som gäller.
Det som egentligen fick mig att skriva det här inlägget var en artikel på Smartplanet.com av Chris Nelder som på ett mycket bra sätt förklarar varför energijournalistiken är så undermålig. Du småler säkert och tänker på de braskande rubrikerna i DI som dyker upp så fort det har gjorts ett oljefynd i nivå med några veckors förbrukning. Eller när det beskrivs hur Brasilien ska förse världen med djuphavsolja, trots att de inte kunnat exportera några nämnvärda mängder av den redan betydande produktionsökningen. Eller meningslösa TT-artiklar av typen – “vindkraftparken kan ge el till minst en halv miljon hushåll”. Det finns gott om exempel.
Precis som Birger Schlaug beskriver så är det inte mycket bättre ställt med journalistiken när det gäller klimatfrågan. I linje med logiken att ge motståndarna utrymme för att låta båda sidor komma till tals, så bör det alltså tillämpas även i andra frågor. Miljökontoret i Mora och Orsa var tydligen inne på det spåret när de ville kräva åtgärder av mobil- och tv/radio-operatörer så att strålningen reducerades från fullt normala 500000 nanowatt till 50 vid en klagande mans fastighet, eftersom han ansåg att det var en för honom dräglig nivå..
En from förhoppning är att denna blogg åtminstone ska kunna få någon enstaka individ att förstå ett och annat samband lite tydligare än om man bara följer huvudfåran.
