Dagens kombo – lobbyism och offentligt finansierad välfärd. Tag några politiker med finfina nätverk i maktens korridorer. Tillsätt ett antal riskkapitalkoncerner vars vinstpotential står och faller med politikernas förmåga att bana väg för utvidgning av deras verksamheter och vinsnivåer. Et voilà – plötsligt flyger de feta anställningskontrakten in som gyllene sparvar.
Filippa är inte den första som har haft den förmånen, även om det i detta fallet saknas etisk fernissa i form av någon minimal karantäntid mellan politiken och lobbyismen eller att man inte alltid hoppar rakt in i samma område som det politiska värvet.
De privata välfärdsföretagens kaka på 92 miljarder och ett obefintligt regelverk för hur före detta politiker kan kapitalisera på sina direktkanaler till maktens centrum leder till att 37% av de politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän som lämnat politiken under de senaste sex åren gör sig en hacka på att sälja sitt inflytande via lobbyingföretagen. De riktigt inflytelserika politikerna slipper sälja sig till allsköns uppdragsgivare som lobbyismkrängarna släpar hem och kan istället glassa med en lednings- eller styrelseposition direkt i ett bolag.
Kul att det finna några sossar som protesterar den här gången. Tystare var det när Tomas Bodström och Pär Nuder gjorde bytte sida. Eller om ni kommer ihåg Prime-affären? I ett tidigare inlägg spekulerade jag i att det borde finnas en gyllene sits reserverad i något av sjukvårdsbolagen. Visserligen gissade jag på en sosse eftersom moderaterna sällan upplevs som ett så stort hinder för den privata välfärdsbranschens tillväxt som socialdemokraterna. Men den här gången var det Filippa som hade den äran.
Kan det möjligen vara moderaternas sväng mot mitten i kombination med ett långt maktinnehav som helt enkelt ökat behovet av att säkra upp högerut också?
Jag har inget emot att ofta mycket kapabla politiker växlar över till näringslivet och bygger en framgångsrik karriär där. Däremot är det inte alls bra för utvecklingen av samhälle, demokrati och korruption när särintressen med allt större kapitalkranar kan investera i ett politiskt inflytande eller belöna en politiker för väl utfört förvärv.