“Sverige har troligtvis västvärldens fattigaste medelklass. “
Så inleds en krönika av Jan-Olof Bengtsson på Expressen/Kvällspostens ledarsida. Kommentarer till den inledningen är överflödiga.
Med utgångspunkt i Timbros “Balansakten” av Philip Lerulf har Jan-Olof gjort en djuplodande analys av hur svårt det är för den svenska medelklassen att lägga undan ett sparkapital.
“Möjligheten att i Sverige spara ihop ett eget kapital eller ha en buffert värd namnet för att skapa privat handlingsutrymme är nämligen minimal. För väldigt många är det alltid för många dagar kvar till slutet av månaden. […] sanningen är att alltför många av oss i vår vardag saknar ekonomiska marginaler om det skulle bränna till. Det gäller inte bara människor på samhällets skuggsida utan även till synes stabil medelklass med villa, bil och flott gasolgrill.”
Det är ett problem att både lågavlönade och medelklass i Sverige har för liten buffert. Det har Jan-Olof helt rätt i. Hur man löser det genom att sänka skattenivån är däremot en gåta. Lyckligtvis finns det mycket enklare och effektivare sätt att skapa en buffert.
På ganska kort tid har vi i Sverige lyckats fördubbla vår konsumtion. Vi som minns hur det var på 80-talet vet att vi inte led någon vidare nöd på den tiden, trots den påvra konsumtionsnivån. Detaljhandelsexperter spår givetvis att konsumtionstrenden ska fortsätta så att detaljhandeln ska omsätta 850 miljarder 2025, eller 350 miljarder mer än 2009. I runda slängar hamnar det på en nätt genomsnittlig summa av 40 000 per invånare, eller 160 000 för en tvåbarnsfamilj. Alltså utöver de 220 000 om året som familjen spenderar redan idag!
Snacka om utrymme för buffert!
Andra om “Balansakten”:
Per Penning, Cornucopia, På Uppstuds, Pierre Gilly
Allt handlar om synsätt om glaset är halvtomt eller halvfullt. Annars kan jag bara instämma att vår konsumtion de senaste 4 åren mer än väl hade kunnat bli ett re had då sparutrymme. Dessvärre hade då Borg fina siffror både för BNP och statsbudgeten inte inträffat.
Det blir ju mer och mer tydligt att vi i många år har levt både på det som investerats av tidigare generationer (tex miljonprogram och järnvägar) och inte investerat tillräckligt i att upprätthålla deras standard samtidigt som vi lånat av framtiden genom ökad skuldsättning. Hur ska vi komma ur detta är ju frågan, om vi långsamt men tydligt skulle ändra inställningen i samhället både i det offentliga och det privata från låna och konsumera till spara och investera skulle detta kunna vändas över ett par årtionden men jag tror inte att någon kommer ändra på sig frivilligt jag tror att det (tyvärr) kommer behövas en rejäl kris för att få någon att vakna…
Dels är det svårt att vända av individuella skäl (bristande insikt), men inte minst påverkar det tillväxten negativt om konsumtionen tvingas ner som en följd av minskad skuldsättning. Och det finns ju inte många politiker som skulle kunna tänka sig att medverka till det under deras mandatperiod. Som i alla andra bubbelsammanhang är det svårt att vända trenden frivilligt eftersom det är så många som är tungt positionerade för BAU, oavsett insikt om att det inte är långsiktigt hållbart!
” har vi i Sverige lyckats fördubbla vår konsumtion”
Det förstår jag inte, kan du utveckla det?
Fördubbla? I antal pengar eller vadå?
“I pengar” betyder att vi minst fått dubbla summan kvar efter skatt? Efter inflationborträkning?
Omöjligt i (S)verige..
Gå till SCB (tex: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____30451.aspx) så hittar du uppgifter på detaljhandelns omsättningsutveckling, dvs hur mycket vi i Sverige har konsumerat. Det enkla indexdiagram som jag länkade till visar tydligt att indexvärdet (utan inflation) sedan ca slutet av 80-talet har fördubblats fram till idag.
Det är som sagt efter inflationsborträkning, men behöver inte betyda att vi har fått dubbla summan kvar efter skatt. Att hushållens skuldsättning har ökat påverkar såklart också.
Centralstatsvallade drönare