Det blir sällan tv-tittande nuförtiden. Igår kväll såg jag för första gången i år på nyheterna.
Gissa då om mina öron håller på att trilla av när jag får höra ett inslag där frikopplingsmyten klart och tydligt ifrågasätts. I alla möjliga sammanhang (inte minst när Obama kom och hälsade på) så har regeringen skrutit med att Sverige lyckats hålla igång tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat. För att lyckas med det räknestycket måste man bortse från att importen av allt från kött till konsumtionsprylar har ökat ordentligt och med god marginal vägt upp den minskning av produktion och tillhörande klimatutsläpp som skett på hemmaplan.
Naturvårdsverket gavs utrymme att tydligt förklara hur det ligger till och Reinfeldt ställdes mot väggen. Han var tom tvungen att ta till knepet från medieträningen, den så kallade Billström-slingan:
- ge ett svar som inte har med frågan att göra
- hålla en totalt neutral och nollställd ton och uttryck
- om reportern försöker förtydliga eller upprepa frågan, upprepa det meningslösa svaret på nytt
Även Löfven fick ge sin syn på saken. Eftersom han är i opposition kan han lite lindrigare undan, men han hade ingen som helst ambition att ta en position i frågan.
Läs även Schlaug och Supermiljöbloggen som också uppmärksammat detta trendbrott (!?)
Faktum är att vi har decouplat sen mycket långt tillbaka. Se:
http://nejdetkanviinte.se/2014/03/09/frikopplingen-mellan-energi-och-tillvaxt/
Vad gäller svensk utrikeshandel så skapar den negativa nettoutsläpp:
http://nejdetkanviinte.se/2014/04/04/sveriges-utrikeshandel-ger-minskade-co2-utslapp/
Gratulerar till egen blogg. Det var på tiden!
Jag har också läst Astrid Kanders modell. Den tillför en hel del intressant, men jag tycker ändå att det finns goda skäl att inte sluta propagera för den konsumtionsbaserade modellen (åtminstone ur ett nationellt perspektiv).
En fördel är, precis som du skriver, att en summering av alla länders utsläpp blir korrekt. Huvudproblemet med det perspektivet är att den svenska konsumentens fotavtryck blir dopat av att nästan hälften av vår elproduktion fixas med vattenkraft och att vi har en stor andel kärnkraft (med de låga kostnader som bara bättre begagnade, avskrivna anläggningar, kan leverera).
Samtidigt ger den en snedvriden bild då ökande export av kunskapsintensiva produkter/tjänster (med låg CO2-intensitet) i kombination med ökande import av livsmedel och varor (CO2-intensiva) skapar en bild av att vi lever hållbart, trots att vårt sätt att leva genererar en ökande påfrestning på det globala systemet.