Läser Johanna Koljonen Cornucopia?

För ett tag sedan skrev jag om att det började dyka upp uttalanden och artiklar som visade på att det började bli alltmer accepterat att erkänna riskerna och se att en ordentlig recession hotar stora delar av den globala ekonomin. Sedan dess har utvecklingen exploderat och helt plötsligt är det mainstream att prata om att europrojektet mycket väl kan krascha, att det tar 10 år innan återhämtningen kommer, osv.

Nu börjar insikter även dyka upp i sektorer lite längre från den ekonomiska huvudpulsådern. Kulturjournalisten Johanna Koljonen har skrivit en krönika i det senaste numret av Fokus. Hon inleder den såhär:

“År 2008 var vi 48 timmar ifrån en situation då pengarna hade börjat ta slut i bankomaterna, läser jag i Guardian på nätet. Situationen i dag hotar bli mycket värre.”

Sedan refererar hon till samtal med finansmarknads-, EU-, o dylika experter, som sammanfattas så här:

“Grader i helvetet diskuteras och när det gäller möjliga åtgärder går meningarna isär, men läget i världen är entydigt katastrofalt och det lär bli värre innan det blir bättre.”

På det sätt som hon formulerar sig får jag dock en känsla av att Johanna snarare har varit en trogen läsare av bloggar som tex Cornucopia eller Flute!  Inte minst när jag läser följande:

“Men jag vet att jag, liksom de flesta av mina anhöriga och vänner, jobbar med saker som i ett kortsiktigt perspektiv är helt onödiga för samhället: filmkritik, typografi, serie­romaner, humanistisk forskning, tygpåsar med roliga tryck och appar som varnar för lapplisor. Om du bara gör en sak den här veckan, vill jag ropa åt mina grannar, kolla vad du realistiskt kan få för bidrag om du plötsligt inte kan försörja dig, vad du har för skulder, vad du skulle kunna rädda. Svaret kan vara en kalldusch och det vore oansvarigt att inte planera därefter.”

Att hon avslutar dystopin med en förhoppning om att komma ut ur mörkret och gå en ljusare värld till mötes med en “välfungerande ekonomi med långsiktig hållbarhet och social rättvisa” tycker jag är helt rätt inställning. Det är viktigt att också se de möjligheter som ett paradigmskifte för med sig, även om det blir jobbigt på vägen.