För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur svårt det är för monarkister att använda rationell logik i sin argumentation.
Häpp! Idag dök det upp ett slående exempel. Riksdagsledamoten Michael Svensson (M) har skrivit ett debattinlägg i SvD där han tar i för allt vad tygen håller och krystar ur sig ett ordbajs superdeluxe!
Om man ska tala för sin sak utan att ha några argument så kräver det sin man. Michael kan! När man skalar bort allt dravel i Michaels text för att försöka hitta någon form av argumentation så kan man skönja följande ansats till varför monarkin ska finnas kvar:
Michael menar att det faktum att vi har haft en monarki i ca 1000 år och att “Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära,monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet”.
Ok, det kanske inte är så fel med diktatur ändå? Sverige har ju trots allt ca 800-900 års erfarenhet av det. Vem kan säga att vi vet bäst här och nu? Saudiarabien har bara ca 100 års erfarenhet av diktatur. Nä bort med moralisk överlägsenhet och fram för historisk förankring. Eller vilken slutsats ska vi egentligen dra av Michaels argumentation? Symptomatiskt är att Michael får uppbackning av bloggen Fältmarskalken som bla propagerar för att återupprätta den monarki som gällde enligt 1809 års grundlag, alltså där monarken är den verkställande makten och stiftar lagarna tillsammans med riksdagen.
I slutet av artikeln klämmer Michael in de obligatoriska monarkist-påståendena: “I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska”. Detta givetvis utan någon närmare förklaring eller ansats till argumentation till varför de ekonomiska värdena skulle vara stora. Påståendet att det finns ett historisk värde håller jag med om, men låt det förbli historiskt..
Michael, du är för skön som vågar skicka in ett så substanslöst debattinlägg! Inte minst när det lätt kan tolkas som en hyllning till en diktatorisk styrelseform!
I “diktaturen” Norge råder fortfarande den ordning som fanns i Sverige enligt 1809 års RF. Det är klart att det finns poänger med att kunna hota politiker med abdiktion, eller i att hålla Borgårdstal.
För övrigt har ju folkvalda politiker, näringslivsföreträdare med flera kunnat skapa en ohållbar situation i Sverige efter 1975, och det är ju knappast monarkins fel, eller hur?
Jag kopierar in vad som står på wikipedia om 1809 års RF:
“Enligt en vanlig analys av 1809 års regeringsform var den offentliga makten delad i fyra delar:
Den verkställande (styrande) makten låg hos kungen, men där kungens rådgivare i form av statsråd och statssekreterare var juridiskt ansvariga inför riksdagen,
Den beskattande makten låg hos riksdagen (vilket den fortfarande gör förutom kommunalskatt),
Den lagstiftande makten var delad på följande vis:
den stora delen var den “samfällda lagstiftningsmakten” där lagstiftningen var delad mellan kung och riksdag (§§ 87 och 88, grundlagar §§ 81-86);
på grund av riksdagens beskattningsmakt var en del av lagstiftningsmakten förbehållen riksdagen i skatte- (bevillnings-) och anslagsfrågor (som dock inte ansågs som lag eftersom det reglerades kortsiktigt); dessa bestämmelser skulle enligt tolkningen utfärdas i “överensstämmelse med riksdagens beslut” och kunde inte läggas in veto mot från kungamakten; i beskattningsmakten inbegreps alltså även så kallad statsreglering, det vill säga anslag till olika delar av statens verksamhet i en statsbudget, som kallades riksstaten (§§ 57-80);
den ekonomiska lagstiftningsmakten, som var förbehållen kungen ensam och som handlade om styrningen av myndigheterna (verkställande makt) och av mer eller mindre kortsiktiga bestämmelser om samhällets “hushållning”, det vill säga om handel, näringsliv, vissa tullar (som inte inbereps i beskattningsmakten enligt §§ 57-80), ordningsstadgor på allmän plats, hälsobestämmelser med mera; vad som ingick i den försköts under olika tider och kunde tolkas olika, bland annat på grund av om riksdagarna var årliga (som de blev efter riksdagsordningen 1866) eller bara sammanträdde vart tredje eller vart femte år som tidigare (§ 89);
Den dömande makten låg hos högsta domstolen, vars medlemmar utsågs av kungen.”
Om du frågar mig så är det en regeringsform som ger en kung alla befogenheter han behöver för att utöva diktatorisk makt (om än något delad). Jämför gärna med vilket land som helst som är kategoriserat som diktatur och du hittar någon form av maktdelning.
Det som hände i Sverige och som har hänt i Norge var att 1809 års regeringsform blev alltmer symbolisk och kungens makt minskade i praktiken mer och mer. I Sverige ända fram till 1975 då den nya regeringsformen infördes och kungen fick en ceremoniell roll även enligt RF.
Även om jag inte förstår vad du menar med “ohållbar situation” så är jag tacksam att politiken har skötts på behörigt avstånd från Carl XVI Gustaf!
Det finns ett antal stater som Sverige är ekonomiskt tätt integrerade med som redan är i konkurs och ytterligare ett antal är på obestånd. I Sverige har folkvalda på medborgarnas uppdrag faktiskt avskaffat möjligheten att hela världekonomin skulle kunna falla, vilket den ju nu har börjat göra ändå trots att den inte får för Sverige. Det ÄR en ohållbar situation. Det är klart att omvärldskrisen kommer att smitta av sig även här.
I stället för att ha en statschef som skulle kunna väga kort- och långsiktiga intressen mot varandra har Sverige i stället en situation där en funktion spridits ut på kanske 20 gubbar. Till exempel brukar Wallenbergarnas klanhövding ganska öppet beskrivs som näringslivskung. Det finns ett antal generaler som har drivit egna geschäft inom försvarspolitikens domäner, osv, osv. Det var INTE Sveriges statschef som tog in Sverige i EU, vilket egentligen ger ett legalitetsproblem som följd.
Det är klart att man kan hävda att demokrati är bra, men det är ändå ganska uppenbart att majoriteten inte har klart för sig vilka nackdelarna är varje gång majoriteten begär något. Om man håller på med att samla på sig nackdelar under lång tid så blir det till slut en ganska stor surdeg.Linje 2 i kärnkraftsomröstningen är ett sådant exempel. Det där problemet skjuter vi på framtiden. Den framtiden är ju nu, men det finns ingen ersättning färdig.
Det är sådant som är ohållbar situation.
Ok, jag förstår vad du menar med ohållbar situation och håller med dig. Ett inneboende problem i politiken (och i näringslivet) är kortsiktigheten, vilket tagits upp ett antal gånger på den här bloggen.
Att en kung skulle vara en garant för att kort- och långsiktiga intressen vägs mot varandra håller jag med om – så länge vi pratar om kungen och till honom närståendes kort- och långsiktiga intressen. Dvs som vilken auktoritär ledare / diktator som helst.
Putin är ett exempel på auktoritär ledare, men en bit kvar till diktator, som gärna framhåller sig som det bästa för landet. Castro är ett exempel på mer renodlad diktator som säkert också i hela sitt liv sett sin gärning som det bästa för landet på lång sikt. Jag tror faktiskt att de flesta diktatorer anser att de hela tiden agerat med landets bästa för ögonen.
Det är helt enkelt så att den gamla sentensen “demokrati är inte bra, men alternativen är värre” gäller fortfarande.
Ska vi välja vårt statsöverhuvud via samlag eller vid allmänna val? En bra fråga som ställs av Republikanska Föreningen och av mig!
Martin Saar:
Tror Du att dagens statsgränser är beständiga? Trots allt har till att börja med EG-medlemskapet komplicerat frågan om vad som utgör en nationalstat, även för Sverige. Nu kan väl EU sägas vara under tillbakabildning, men den processen är ju ny och drivs av krisen. Det finns ju ändå fortfarande idéer om gemensam utrikespolitk och annan federalism. I det politiska lägret vill man väl ha en provinsguvernör eller annan ståthållare av något slag över det geografiska Sverige.
Och panskandinaverna vill ha nordisk union i stället.
Som motkraft till “prata om det” tvång: Generellt borde allmänheten lägga sig i andras inklusive statschefens sexliv i lägre utsträckning än den gör.
Tobias,
Tror Du att dagens statsgränser är beständiga?
Nej men troligtvis behövs ett regions/statsöverhuvud inom nån form av geografisk enhet?
Trots allt har till att börja med EG-medlemskapet komplicerat frågan om vad som utgör en nationalstat, även för Sverige.
Men fortfarande kvarstår frågan hur utser man ett stats- eller regionsöverhuvud eller vad du nu vill kalla det Genom samlag eller folket val?
Ja, det vore en bra fråga, om den ställdes öppet. Men det finns ju inte folkligt stöd för att införa republik. Och väl inte heller majoritet i riksdagen för att ändra statsskick. Alltså fortsätter monarken vara statschef.
Det finns ju dock ett och annat som tyder på stora förändringar i ganska många avseenden under de kommande 2 – 3 åren. OM energiförsörjning stryps pga krig i utlandet eller något annat av samma vikt inträffar kan man ju fråga sig vad man kan göra. Själv tycker jag att det vore viktigare att försöka återgå till de jordbruksförhållanden som gällde innan flyttlasspolitiken drog igång än att ändra statsskicket. Mat känns som en mer angelägen fråga än styrelseform, om mna ska behöva tänka bort stora delar av efterkrigstidens samhällsutveckling.
Gott nytt år , förresten.