Men det finns ju också en och annan i vår del av världen som vågar stå på sig och föra fram det stora värde som det innebär att katolska kyrkan motarbetar homosexuellas rättigheter, etc. Eller som Ann Heberlein uttrycker det i Sydsvenskan:
“Den nye påven har inte tillräckligt ”moderna” åsikter för att gillas av det svenska etablissemanget. Han har med kraft och frenesi motarbetat samkönade äktenskap och han är en övertygad abortmotståndare och hyser minst sagt konservativa åsikter i sexualmoraliska frågor.
Katolska kyrkan spelar rollen som global bromskloss i värderingsfrågor, och, skulle jag vilja påstå, det är inte alltid av ondo. I en tid som kännetecknas av ständigt nya medicinska och teknologiska upptäckter och möjligheter liksom snabba värderingsförändringar är det lätt att bli fartblind. Det finns något gott i att någon också manar till besinning och eftertanke.”
Finns det någon som kan förklara varför besinning och eftertanke inte är möjligt utan celibat, kvinnosyn från helvetet, hellre aids-än-kondom-mentalitet, osv? Jag förstår inte ett dugg av vad Ann Heberlein försöker säga.
Bloggare om påven:
Media:
DN DN2 DN3 DN4 SvD SvD2 SvD3 SvD4 AB SkD SR
Jag instämmer, det går inte att förklara och Du har helt rätt. Keep up the good work!
“Besinning” är inte direkt ett ord som karaktäriserar den katolska kyrkan och dess armé av pedofila våldtäktsmän, men kanske den nya påven tar hårdare tag mot dessa oönskade element. Inte troligt dock när man läser Anns artikel.