Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.
Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.
Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.
Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.
Östersjön skulle definitivt göra det.”
Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.
Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.
Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.
Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!
Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.
För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.
- Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
- 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
- Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
- Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
- Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.
Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.
Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.
USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.
Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.
I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1, bloggare 2).
Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först, insikt eller brist.
Kött är inte fel utan det är sättet som det moderna jordbruket föder upp djur som är fel. Varför inte lyfta fram alla de positiva saker som djuruppfödning för med sig om djuren föds upp på artegen föda istället för att okritiskt leverera veganlobbyisternas ord.
Forskare och miljövetare säger att köttkonsumtion är ett stort problem för miljön. Så enkelt är det inte riktigt. Det beror väldigt mycket på hur det kött man äter är producerat. Tyvärr är större delen av det kött som produceras idag uppfött på kraftfoder. Nötkreatur är idisslare och ska äta gräs, inte kraftfoder. Till skillnad från oss så sker kornas matsmältning med hjälp av bakterier i en syrefattig miljö. När kor matas med kraftfoder fungerar inte idislingen och vommens ph sjunker. Den sura miljön ställer till en massa problem i kon och den kan då få ett flertal olika sjukdomar. För att hålla korna friska matas de i vissa länder med antibiotika genom maten i förebyggande syfte!
Att dagens köttproduktion är dålig för miljön beror på att man föder upp djuren på kraftfoder och inte låter djuren beta gräs. Det är alltså den storskaliga spannmålsindustrin som är boven i dramat. En ko rapar ca 5 kg metan i månaden. På ett år blir det 60 kg. Eftersom metan är ca 20 gånger kraftigare än koldioxid så kan man säga att det motsvarar 1,2 ton koldioxid. Man brukar räkna med två kor per hektar men eftersom de ska ha mat på vintern också blir det en ko per hektar. Den senaste forskningen från bland annat FAO och EU visar att ängsmark binder 4 ton koldioxid per hektar och år. Ängsmark med betesdjur sänker på så sätt atmosfärens koldioxidhalt med ca 2,8 ton per hektar och år. Och då får man tänka på att korna betar på ängs- och skogsmark som vi ändå inte lämpar sig att odla på.
Jordbruk har i alla tider utarmat matjordarna. Stora åkrar med öppen jord riskerar minskade matjordslager p.g.a. vindar och erosion. Det här har vi sett i historisk bördiga områden som t.ex. norra Afrika och landet mellan Eufrat och Tigris. När amerikanarna plöjde upp hela prärien medförde det att stora delar av den bördiga matjorden blåste bort och idag finns endast en bråkdel kvar. Utan matjord har vi ingen möjlighet att producera vegetabilisk mat.
Det moderna jordbruket utarmar också jordarna på näringsämnen. För att storskaligt jordbruk ska fungera krävs mängder med konstgödning som framställs med hjälp av naturgas och fossil fosfor. Idag odlar man också på mark som inte lämpar sig för storskalig odling utan kräver konstbevattning som ger stora miljöproblem. Aralsjön var tidigare en av världens största sjöar. På grund av att man konstbevattnade åkrarna runt Kazakstan och Uzbekistan återstår endast en bråkdel av sjön. Dessutom gör det ständiga plöjandet att enorma mängder koldioxid läcker ut från marken. Hur ska vi kunna fortsätta så här nu när vi har passerat “peak oil” och tillgången på billig fossil energi kommer att minska för varje år?
Vegetarianer säger att vi ska äta mer spannmål och mindre kött för att spannmål är längre ner i näringskedjan. Men om djuren betar gräs gör de om gräset vi inte kan ta till oss till nyttigt kött. Människor och idisslare konkurrerar inte om samma mat.
En väldigt viktig del i framtidens jordbruk är djuren. Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda. Att tex idisslare äter gräs och löv och inte kraftfoder. Då får vi nyttigare kött, friskare djur, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.
/Jonas
Du har helt rätt i att kött inte är fel utan att det är sättet som det produceras på. Jag skrev bara kort att “ekologiskt naturbeteskött är att föredra”. Din text förklarar varför på ett bra sätt.
Huvudpoängen med mitt inlägg är att den mängd kött som vi konsumerar är ohållbar. Dagens låga köttpriser bygger på storskalig, resurskrävande och miljöovänlig köttproduktion.
Vad gäller Indien och vegetarianer/köttätare säger Wikipedia så här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Vegetarianism_by_country
“According to the 2006 Hindu-CNN-IBN State of the Nation Survey[10], 31% of Indians are vegetarians, while another 9% consumes eggs. Among the various communities, vegetarianism was most common among Jains, Brahmins at 55%, and less frequent among Muslims (3%) and residents of coastal states respectively. Other surveys cited by FAO,[11] and USDA[12][13] estimate 20%–42% of the Indian population as being vegetarian. These surveys indicate that even Indians who do eat meat, do so infrequently, with less than 30% consuming it regularly; although the reasons are partially economical.”
40% av indierna äter alltså inte kött alls (men vissa av dem äter ägg). Även om det då ser ut som många köttätare, så är det alltså bara 30% av befolkningen som äter kött regelbundet.
Mycket intressant inlägg! Får jag fråga var du fått siffrorna på konsumtionen ifrån? (hur många kg man äter i respektive land) Skulle vara mycket tacksam om du ville svara, då jag skriver en debattartikel inom ämnet och gärna vill använda siffrorna men behöver källor om det ska vara möjligt.
Du kan nå mig via mail. Tack på förhand!
Viveka
Viveka
Om du klickar på länken “4kg per capita” så hittar du infon..
Länken går till: http://www.guardian.co.uk/environment/datablog/2009/sep/02/meat-consumption-per-capita-climate-change
Där finns en användbar tabell. Statistiken kommer från FNs jordbruksorgan och kan också hittas här: http://apps.fao.org