När blev tillväxt detsamma som utveckling?

Per Gudmundson skriver raljerande på SvD ledarsida om miljöpartiets tankar om katastrofberedskap och tillväxtrealism. Grunden för hela artikeln bygger på (den medvetna?)  missuppfattningen att utveckling av kunskap och teknik är detsamma som tillväxt. Följande utdrag visar tydligt på sammanblandningen:

“MP vill förstås inte vrida tillbaks klockan till 1980. Men om vi fryser tillväxten här och nu – som MP säger att de vill – betyder det att vi stoppar den kraft som gjort oss friskare än människan trott var möjligt. MP:s systemskifte skulle betyda ett ökat mänskligt lidande. Brist på läkemedel. Ingen ny teknik på lasaretten. Inget hopp om bot mot ebola, aids eller cancer.

Miljöpartisterna vill få det att se ut som om deras tillväxtkritik riktar sig mot överkonsumtionen av Nespressobryggare och surfplattor. Mer sällan talar de om kostnaden i människoliv. Kanske förstår de inte, precis som tankesmedjan Cogito inte begriper vad tillväxt betyder för sjukvården. Men en tillvaro utan tillväxt är inte grön. Den är människofientlig.”

Det är ofta pedagogiskt att sätta tillväxtnaivism i ett långsiktigt perspektiv för att visa på orimligheten i Per Gudmundson och andra sköna snubbars tillväxtnaivism. Givetvis kan tillväxten i bästa fall inte gå mot något annat än noll. Annars blir det groteska effekter på sikt, eller vad sägs om en svensk BNP på i runda slängar 2 miljoner gånger dagens år 2500? Det är nämligen vad vi får om vi antar 3% årlig tillväxt.

På samma sätt kan vi fundera på hur utvecklingen dragen till sin extrem skulle påverka förutsättningarna för tillväxt. I ett framtida samhälle där all produktion (och återvinning) av varor och tjänster kan genomföras i balans med naturen, där inga arbetsinsatser krävs av människor eftersom allt sköts av maskiner och konsumtionen samtidigt har nått en mättnadsnivå, kommer det inte heller att finnas vidare förutsättningar för en ekonomisk tillväxt.

I ett mer kortsiktigt perspektiv kan vi också konstatera att det inte är ny teknik på lasaretten och liknande utveckling som stått för tillväxten de senaste åren. Sedan 2008 har hushållens konsumtion stått för två tredjedelar av den totala BNP-tillväxten.

Men jag kan inte klandra Per Gudmundson för att vara tillväxtfundamentalist. Det är alltid svårt att lyfta sig över rådande paradigm och faktiskt våga inse att kejsaren är naken ganska ofta. Det är först vid historiska tillbakablickar som det blir uppenbart hur inskränkta och orimliga tidigare förhärskande uppfattningar kan vara. När det handlar om miljön så räcker det med att backa sisådär 50-60 år för att hitta företrädare till Per Gudmundsons som var lika självklart säkra på att det bästa sättet att hantera utsläpp från industrin är högre skorstenar. Jag gissar att vi inte behöver vänta lika länge innan dagens tillväxtnaivitet kan betraktas med samma förundran.

 

Noterade att bloggen Cruel Crude också reagerade på samma ledare.

För övrigt vill jag bara passa på att tipsa om de läsvärda, intressanta och underhållande bloggarna som en numera pensionerad (43 år) hedgefondchef skriver. Namnet på bloggen Stor och Grofv ska inte misstolkas.. det handlar framförallt om styrketräning, men innehåller också intressanta finansiellt inriktad inlägg som tex den talande genomgången av Uber-värderingen (18 miljarder USD). Den andra bloggen, Improve, är mer inriktad på personlig utveckling, men spänner över ett brett område där bloggförfattaren ofta lyckas lyfta fram oväntade och tankeväckande perspektiv.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

5 Responses to “När blev tillväxt detsamma som utveckling?”


  • Håller med helt och hållet, och ser att vi skrivit inlägg med nästan samma titel:-)

  • Intressant text och intressant blogg! Glad att jag snubblade över den.

    Reagerade på ditt räkneexempel med 3 procent tillväxt och 2 000 000 gånger så hög BNP. Om man räknar med 1 procent så blir det en faktor 125 istället. 3 procent i 100 år blir 20 gånger så hög BNP. Låter helt ok om du frågar mig. Att 3 procent i ett halvt millenium blir orealistiskt är inte ett argument för att sätta stopp för tillväxten idag (hur man nu gör det?).

    Kan också rekomendera William Nordhaus bok “Climate Casino”, dår han argumenterar för att en uppstannad ekonomi vore nästan lika dåligt för klimatet som business as usual.

    • Mitt räkneexempel är inget argument för att sätta stopp för tillväxten idag. Det finns gott om andra skäl att använda andra välståndsparametrar än tillväxt som förmodligen skulle leda till att tillväxten avtar snabbare än vad den gör i business as usual-fallet.

      Räkneexemplet försöker bara lyfta fram det faktum att vi förr eller senare behöver fundera på hur en ekonomi som inte är tillväxtdriven bör fungera.

      Om du frågar mig så är 20 gånger så hög BNP i Sverige inte helt ok.

      Med tanke på att vi har ett ekologiskt fotavtryck per capita redan idag som skulle kräva 3,7 jordklot om hela jordens befolkning konsumerade som vi, så är jag mycket tveksam till att 20 gånger mer BNP skulle vara hållbart. Framförallt eftersom varken Sverige eller något annat land än så länge lyckats minska sitt fotavtryck samtidigt som BNP ökat.

      • Kanske övertolkade jag dig lite. 🙂 Jag tror att vi är överens om att man behöver se till mer än BNP. 20 gånger så hög BNP kan bli verklighet i kombination med ett minskat ekologiskt fotavtryck. Det kan också bli verklighet i kombination med omfattande klimatförändringar. Om vi för en klok miljöplitik och ekonomin fortsätter att växa ändå, men inte riktigt lika fort (vilket jag tror att den skulle) så må väl det vara hänt.

        Än en gång, mycket trevlig blogg!

Leave a Reply