Skönt inlägg i debatten:
Då var det dags för den årliga grannkampen när fulla pappor ska visa upp sina förmågor, eller som Katarina Wennstam uttrycker det i SvD:
“Jag är ledsen att behöva säga det, men det är något så outsägligt tragiskt över alla dessa farsor som tror att deras manlighet är kopplad till hur mycket stålar de lägger på Blossom Thunders och Brocade Bombs. Som står där och vinglar över sina raketer och säger till alla andra att passa sig. Backa nu när pappa ska tända på!”
Om regelverket för hantering av fyrverkerier hade efterföljts så hade det varit lugnt:
- Fyrverkerier köps och används av de som är över 18.
- Användande är begränsat till nyårsafton, ofta i enlighet med kommunala ordningsregler. I tex Malmö är användande endast tillåtet på nyårsafton mellan 18-02.
- Alkohol och fyrverkeri förekommer inte samtidigt.
- Ordentliga avfyrningsramper används (aldrig avfyrning direkt från handen).
- Rejäla säkerhetsavstånd till både avfyrare och åskådare.
Men eftersom ovanstående sällan är fallet så blir baksidorna alldeles för stora.
Varje år skadas cirka 100 personer så allvarligt att de behöver uppsöka akutmottagning. I större städer ger det både skadegörelse och mycket oväsen, vilket startar när fyrverkerierna börjar säljas och håller på en bra bit in i januari. Det blir skräpigt. Förmodligen inte heller helt bra ur miljöhänseende.
Att plocka bort smällarna var ett stort och viktigt steg i rätt riktning. Eftersom polisen inte är i närheten av att upprätthålla de lagar och regler som gäller för fyrverkerier så är det dags att se över ytterligare möjligheter.
Precis som för många andra områden behövs reglering istället för avreglering (läs om skrot, apotek). Det finns många sätt att försöka begränsa fyrverkeriproblemen. Ett av de förmodligen effektivaste är att minimera möjligheterna för privatpersoner att hantera explosiva ämnen. Läs gärna mer om det på Fyrverkeribegränsningar.
Dagens kombo – lobbyism och offentligt finansierad välfärd. Tag några politiker med finfina nätverk i maktens korridorer. Tillsätt ett antal riskkapitalkoncerner vars vinstpotential står och faller med politikernas förmåga att bana väg för utvidgning av deras verksamheter och vinsnivåer. Et voilà – plötsligt flyger de feta anställningskontrakten in som gyllene sparvar.
Filippa är inte den första som har haft den förmånen, även om det i detta fallet saknas etisk fernissa i form av någon minimal karantäntid mellan politiken och lobbyismen eller att man inte alltid hoppar rakt in i samma område som det politiska värvet.
De privata välfärdsföretagens kaka på 92 miljarder och ett obefintligt regelverk för hur före detta politiker kan kapitalisera på sina direktkanaler till maktens centrum leder till att 37% av de politiker eller politiskt tillsatta tjänstemän som lämnat politiken under de senaste sex åren gör sig en hacka på att sälja sitt inflytande via lobbyingföretagen. De riktigt inflytelserika politikerna slipper sälja sig till allsköns uppdragsgivare som lobbyismkrängarna släpar hem och kan istället glassa med en lednings- eller styrelseposition direkt i ett bolag.
Kul att det finna några sossar som protesterar den här gången. Tystare var det när Tomas Bodström och Pär Nuder gjorde bytte sida. Eller om ni kommer ihåg Prime-affären? I ett tidigare inlägg spekulerade jag i att det borde finnas en gyllene sits reserverad i något av sjukvårdsbolagen. Visserligen gissade jag på en sosse eftersom moderaterna sällan upplevs som ett så stort hinder för den privata välfärdsbranschens tillväxt som socialdemokraterna. Men den här gången var det Filippa som hade den äran.
Kan det möjligen vara moderaternas sväng mot mitten i kombination med ett långt maktinnehav som helt enkelt ökat behovet av att säkra upp högerut också?
Jag har inget emot att ofta mycket kapabla politiker växlar över till näringslivet och bygger en framgångsrik karriär där. Däremot är det inte alls bra för utvecklingen av samhälle, demokrati och korruption när särintressen med allt större kapitalkranar kan investera i ett politiskt inflytande eller belöna en politiker för väl utfört förvärv.
Bytte nyligen jobb och fick efter ett tag detta festliga meddelande på LinkedIn:
Grattis till Er befordran!
Vi gratulerar Er till din framgång – varför inte unna sig nya A-Klass som belöning?1
Dina framgångar på jobbet tål att visas upp. Även när du kör bil.
Du har nått framgång genom dina framstående prestationer, och så kommer det att fortsätta om du är målmedveten och handlingskraftig.Då är A-Klass en perfekt följeslagare:
Du kommer att älska den enastående dynamiken och den sportiga designen från första början. Och för att du ska kunna framhäva din egen stil finns A-Klass i designstilarna Style Line, Urban Line och AMG Line.
Läs mer på vår hemsida där finns mer information och detaljerade uppgifter.
Med vänlig hälsning,
ditt Mercedes-Benz-team
Extraval. Alliansen svartmålar Miljöpartiet med anklagelser om tillväxtfientlighet. Nu när Vänsterpartiet är ute ur leken så har “tillväxtfientlig” blivit det nya “kommunist”. Trots att Miljöpartiets ledning har gjort allt för att anpassa sig och tvätta bort sin tillväxtrealism.
Tidigare i år kom forskningsrapporten som påvisar att avsmältningen av det västra istäcket på Antarktis är irreversibel. Det innebär att vi redan nu kan inteckna en höjning av havsnivån med åtminstone 3 meter. Mindre höjning än så blir det helt enkelt inte.
Lägg sen till de smältande isarna på Grönland och Arktis som förväntas få ännu större konsekvenser för havsnivån. Fortsätt plussa på effekterna av allt extremare väder. Redan i år finns det tydliga tecken på hur ett alltmer extremt klimat ökar påfrestningen på våra samhällen (läs artikel om det i Effekt).
Fundera på en framtid där extremväder kombineras med höjda havsnivåer. Fundera på hur lite Sverige har sänkt sina CO2-utsläpp och hur vi ökat vårt ekologiska fotavtryck (från plats 13 till 10, per capita) genom att skruva upp konsumtionen ytterligare ett snäpp. Fundera på om extravalet verkligen bör handla om att ta ställning till arbetslinjen eller bidragssamhället, vilket redan har börjat bli en moderat valramsa.
Givetvis kan man hävda att Sveriges minimala bidrag till de totala utsläppen i världen är betydelselösa. Man kan också se det som att de länder som har bäst förutsättningar ska gå i frontlinjen och driva utvecklingen mot det hållbara samhället.
Per Gudmundson skriver raljerande på SvD ledarsida om miljöpartiets tankar om katastrofberedskap och tillväxtrealism. Grunden för hela artikeln bygger på (den medvetna?) missuppfattningen att utveckling av kunskap och teknik är detsamma som tillväxt. Följande utdrag visar tydligt på sammanblandningen:
“MP vill förstås inte vrida tillbaks klockan till 1980. Men om vi fryser tillväxten här och nu – som MP säger att de vill – betyder det att vi stoppar den kraft som gjort oss friskare än människan trott var möjligt. MP:s systemskifte skulle betyda ett ökat mänskligt lidande. Brist på läkemedel. Ingen ny teknik på lasaretten. Inget hopp om bot mot ebola, aids eller cancer.
Miljöpartisterna vill få det att se ut som om deras tillväxtkritik riktar sig mot överkonsumtionen av Nespressobryggare och surfplattor. Mer sällan talar de om kostnaden i människoliv. Kanske förstår de inte, precis som tankesmedjan Cogito inte begriper vad tillväxt betyder för sjukvården. Men en tillvaro utan tillväxt är inte grön. Den är människofientlig.”
Det är ofta pedagogiskt att sätta tillväxtnaivism i ett långsiktigt perspektiv för att visa på orimligheten i Per Gudmundson och andra sköna snubbars tillväxtnaivism. Givetvis kan tillväxten i bästa fall inte gå mot något annat än noll. Annars blir det groteska effekter på sikt, eller vad sägs om en svensk BNP på i runda slängar 2 miljoner gånger dagens år 2500? Det är nämligen vad vi får om vi antar 3% årlig tillväxt.
På samma sätt kan vi fundera på hur utvecklingen dragen till sin extrem skulle påverka förutsättningarna för tillväxt. I ett framtida samhälle där all produktion (och återvinning) av varor och tjänster kan genomföras i balans med naturen, där inga arbetsinsatser krävs av människor eftersom allt sköts av maskiner och konsumtionen samtidigt har nått en mättnadsnivå, kommer det inte heller att finnas vidare förutsättningar för en ekonomisk tillväxt.
I ett mer kortsiktigt perspektiv kan vi också konstatera att det inte är ny teknik på lasaretten och liknande utveckling som stått för tillväxten de senaste åren. Sedan 2008 har hushållens konsumtion stått för två tredjedelar av den totala BNP-tillväxten.
Men jag kan inte klandra Per Gudmundson för att vara tillväxtfundamentalist. Det är alltid svårt att lyfta sig över rådande paradigm och faktiskt våga inse att kejsaren är naken ganska ofta. Det är först vid historiska tillbakablickar som det blir uppenbart hur inskränkta och orimliga tidigare förhärskande uppfattningar kan vara. När det handlar om miljön så räcker det med att backa sisådär 50-60 år för att hitta företrädare till Per Gudmundsons som var lika självklart säkra på att det bästa sättet att hantera utsläpp från industrin är högre skorstenar. Jag gissar att vi inte behöver vänta lika länge innan dagens tillväxtnaivitet kan betraktas med samma förundran.
Noterade att bloggen Cruel Crude också reagerade på samma ledare.
För övrigt vill jag bara passa på att tipsa om de läsvärda, intressanta och underhållande bloggarna som en numera pensionerad (43 år) hedgefondchef skriver. Namnet på bloggen Stor och Grofv ska inte misstolkas.. det handlar framförallt om styrketräning, men innehåller också intressanta finansiellt inriktad inlägg som tex den talande genomgången av Uber-värderingen (18 miljarder USD). Den andra bloggen, Improve, är mer inriktad på personlig utveckling, men spänner över ett brett område där bloggförfattaren ofta lyckas lyfta fram oväntade och tankeväckande perspektiv.
Man behöver inte vara tekniknaivist och tro att alla miljöproblem löser sig med “gröna innovationer”. Men man behöver inte heller gräva ner sig i sin jordhåla och vänta på att allt ska krascha. Det finns politiska mellanvägar att gå också.
Tråkigt nog är det skralt ställt med miljöambitionerna på högersidan. Centerpartiet har en ambition att positionera sig som det högergröna, men har en bra bit kvar. Även om MP har halkat iväg några snäpp åt ‘gröna-innovationer-halleluja’-hållet så bedömer jag att de fortfarande ligger nära V som har tagit initiativet i miljöpolitiken, åtminstone i realiteten. Deras image har inte hunnit ikapp.
Här är några undersökningar som också bekräftar att V och MP har tagit greppet om miljöpolitiken:
Föräldravrålet Klimatbarometern: 2014
Världsnaturfonden WWF WWF:s Pandaranking
Naturskyddsföreningen SNF Rösta för miljön
I Malmö med omnejd kom det ett 150-årsregn förra helgen. 3000 fastigheter skadades. Ganska många bilar också..
Givetvis är det inte möjligt att dra några slutsatser om klimatförändringar baserat på enstaka händelser. Men det är ett bra exempel på det extremväder som vi med mycket stor sannolikhet får uppleva oftare när växthuseffekter fuckar upp klimatsystemet.
Se snygg satir om Sverige och klimatet på klimatfallan.se
Det finns ett och annat som pekar på att vi har nått kulmen på bilanvändandet. Utöver beteendeförändringar (typ justare att pilla på mobilen på bussen än att sitta fjättrad vid ratten) så finns det också en viss risk att tillgången och efterfrågan på drivmedel tvingar oss till att köra mindre.
Eller så håller vi oss till den tekniknaivistiska linjen och utgår från att drivmedelsfrågan löser sig med ny teknik. I ett sådant scenario kan vi också utgå från att vi susar runt i självstyrande bilar.
När bilarna är självstyrande finns det ingen anledning att äga din egen bil. Du beställer en transport när du behöver den. Utöver att du slipper hålla ordning på din bil, parkera den, binda ett hyfsat kapital / kosta låneräntor, så innebär det också ett hyggligt högre kapacitetsutnyttjande både på vägen och av fordon. Person och kollektivtrafik blir ett integrerat system. Studier talar om att upp till 90% färre fordon kan utföra samma transportarbete.
Det finns också många andra intelligenta skäl till varför det är bättre att tänka framåt än bakåt.Vänsterpartiet i Stockholm har satt upp en kampanjsida där du kan läsa mer: klimatpartiet.se. Läsning av StoppaFörbifarten rekommenderas också.
På 60-talet var det högsta mode att riva omodern bebyggelse i stadskärnorna och göra plats för ståtliga vägar istället. I Lund började man riva kvarter för att göra plats för en fyrfilig motorväg (genombrottet). Gissningsvis är det NOLL lundapersoner som ångrar att motorvägsbygget genom stadskärnan inte blev av..
Då var det dags igen för Svenskan att låta Björn Lomborg köra sitt lobbying race. Den här gången handlar det om skiffergas. Man vet vad man får när det Björn släpps fram. Och han levererar på förväntningarna. Jag garanterar att nivån är precis lika låg som brukligt när Lomborg lullar iväg i tangentens riktning.
Den här gången hann Ekologistas först med en utmärkt dissekering av artikeln. Klicka dig dit och läs!
I Ekologistas artikel blev jag också tipsad om en länk till sidan “Lomborg Errors” som visar hur Lomborg umgås lättvindigt med fakta, sannolikt på ett systematiskt sätt, för att gynna en egen dold agenda. Det förfarandet är ju visserligen legio i den lobbyingindränkta medievärlden, men det blir ännu mer osmakligt när det sker bakom en vetenskaplig fasad.
Tråkigt att SvD upplåter sin “Op ed” till ännu en soppa kokad på spik.
Läs också Lorentz Tovatt bemötande av samma artikel.
