Individuella ansträngningar för att spara energi eller komma ner till en mer hållbar nivå av växthusgasutsläpp tror jag inte mycket på. Som jag tidigare skrivit så krävs det ett ramverk och incitament som gör att de ekologiska förutsättningarna vävs in i individens och samhällets ekonomi. Att kamouflera ohållbar konsumtion som grön räcker inte för att få ihop ekologi och ekonomi.
Däremot finns det många andra skäl för en individ att göra så gott man kan med de förutsättningar som befintligt ramverk ger oss.
Städning är ett område som jag ibland blir fascinerad av hur otroligt mycket onödiga rengöringsmedel som finns – och så klart förbrukas (40000-50000 ton bara i de svenska hemmen). Inte minst när det ofta är helt onödig, men mer eller mindre skadligt för miljön. Praktexemplet alla tider måste vara WC-ankan som ju trots allt är en storsäljande klassiker, men ändå så otroligt meningslös! Hur är det möjligt att inbilla konsumenter att man måste spruta rengöringsmedel under kanten på toastolen? Rengöringsprodukter för hemmabruk är verkligen ett eldorado för känslobaserad marknadsföring där funktionalitet ligger långt ner på listan.
Hur som helst. Det finns många städrutiner där rengöringsmedlet största bidrag är känslan av rent och fräscht som vi har lärt oss att förknippa med de tillsatta allergi- och miljöbelastande doftämnena.
Här kommer några tips på hur du kan göra om kan klarar dig utan doften eller kan tänka dig att parfymera luften på något miljövänligare sätt.
Om du har testat att putsa fönster med vilket fönsterputsmedel som helst så har du säkert noterat hur besvärligt det är att få till en yta utan några spår av rengöringsfilm. Proffsen använder såklart bara vatten och diskmedel, möjligen lite ättika. För oss som inte har fått in tekniken med skrapan så finns det ett utmärkt alternativ. Själv passade jag på i det fina vårvädret att gå över våra fönster med mikrofibertrasa. En blöt trasa för rengöring och en torr för avtorkning. Om du inte har testat så blir du förvånad över hur snabbt och effektivt det är.
Som antytt ovan så är ju just toaletten ett känsligt område. Medelsvensson öser gärna ner mängder med rengöringsmedel som helst ska lysa blått över hela skålen. Det ska kännas i hela kroppen hur sterilt och bakteriesäkert det blir. Så länge du inte har tänkt tvätta händerna i toalettskålen så finns det bara en sak som du behöver åtgärda där – ta bort det som syns. Alltså vispa bort bajsfläckarna med toaborsten och använd lite ättika lite då och då för att hålla kalkfläckar stången. Om det känns bättre så kan du tänka på att ättikan är hård mot bakterierna, men någon funktionell betydelse har det inte. Resten av stolen, dvs utanför själva skålen, kan du gå över med vatten och mikrofibertrasa. Det räcker. Förhoppningsvis onödigt att kommentera, men toatrasan ska du inte använda för att torka diskbänken i köket.
Samma sak gäller golv. Slaska mängder med överdoserat rengöringsmedelsvatten är meningslöst. Det är få ytor som behöver våttorkas speciellt ofta. Om du alltid sitter ner på toan så är det inga. När du väl ska våttorka – vatten och mikrofiber räcker så länge du inte har hällt ut en flaska matolja eller liknande. Då kan du hälla i lite såpa i vattnet.
Håll Sverige Rent har satt ihop en bra och grundlig beskrivning av miljövänlig städning. När det gäller just rengöringsmedel så räcker det i princip att du kommer ihåg:
– använd vatten och mikrofiber
– tillsätt såpa eller diskmedel i besvärliga lägen
Bry dig inte om miljömärkning hit eller dit. Som så ofta är den bästa lösningen att varken konsumera den vanliga eller det grönmålade alternativet.
Enligt uppgift betalade staten ut ca 10 miljarder i skattesubventioner för det så kallade ROT-avdraget under 2010. Antagligen blev det många nya helkaklade badrum, infällda ”spottar”, högblanka köksinredningar och kanske montering av en och annan teppanyakihäll (samt så klart en hel del vanligt trist måleri, takomläggning och annat underhållsarbete).
