Vi har alla växt upp och levt i en tid då lättillgänglig och billig olja har varit en självklar del av ekonomin. Det har ganska länge varit uppenbart att den tiden är förbi. Ändå är det något som få känner till och som det är lätt att avfärda. Det tråkiga är att det är ett fullkomligt normalt mänskligt beteende. Människan har inte förmågan att ta till sig information som vänder alla invanda föreställningar upp och ner. Först när förändringen står och knackar på din dörr faller pusselbitarna på plats. Fenomenet peak oil kommer sannolikt inte att bli var mans kunskap förrän den dag då oljemarknaderna kollapsar.
På samma sätt har vi i Sverige dragits med en monarki som också passera sin topp, men som haft en väldigt utdragen nedgångsfas. Det finns många steg på vägen under Sveriges demokratisering då kungahuset borde monterats ner som en logisk konsekvens av samhällsutvecklingen. När kungen 1974 fråntogs all sin politiska makt så skulle man kunna tycka att en reform med övergång till republik borde vara nästa naturliga steg. Men som sagt så kan det ta lång tid för vanföreställningar att dö ut.
Frågan är om vi inte börjar närma oss den dag då de kungliga strukturerna börjar krackelera och det helt plötsligt blir uppenbart även för veckotidningsläsarna att tiden har sprungit ifrån monarkin.
Givetvis har kungens liv och leverne inte så mycket med de strukturella problemen med monarkin att göra, men det kan bli den utlösande faktor som gör det möjligt att ta itu med de frågor som tidigare varit för politiskt känsliga för att hantera.
Detta har hänt:
Boken “Den motvillige monarken” (en svart svan för monarkin?) vände upp och ner på mycket. Kungen avfärdade det hela med att det var dags att vända blad. Det var nog inte många som tolkade bladvändandet på något annat sätt än som ett erkännande av kungen levt ett liv så som det anstår en kung. Mediastormen drog ganska snabbt förbi och allt verkade återgå till det normala.
Men så visade det sig att kungens vänner (åtminstone en av dem) bekymrade sig över eventuella komprometterande bilder från vännernas glada tillställningar. I en handvändning var det inte bara kungens smak för kaffeflickor utan också risker för äventyrande av rikets säkerhet som stod på spel.
Hovet ligger lågt ett tag, men när kungen känner att frågan blivit för stor så tar han själv initiativ till den filmade TT-intervjun som har stor potential att bli klassisk. Det är här som vilken medioker informationschef som helst skulle sagt: “stopp och belägg, du gör inte den här intervjun med mig som ansvarig informationschef”. Visst kan det kännas besvärligt att säga emot kungen, men med tanke på tidigare kungliga mediala prestationer så borde alla varningslampor blinkat helrött. Och visst blir intervjun en oerhört pinsam tillställning, även med kungliga mått mätt. Här är några exempel:
– Kungen utstrålar otydlighet, tveksamhet och rädsla
– Kungen vet inte om han ska titta på intervjuaren eller i kameran
– Svaren är mer än lovligt virriga (intervjun kan läsas här)
– Kungen tar avstånd från påståendena i boken och förnekar alla porrklubbsbesök och liknande, alltså inget bladvändande längre. För att vara det minsta trovärdig skulle detta gjorts redan när boken kom ut. Anders Lettströms agerande är ju också ett ganska graverande indicium
Helt enkelt fantastiskt att Sveriges mest officiella person som hela sitt liv “jobbat” med PR kan vara så infernaliskt inkompetent.
Visst är det en fascinerande händelseutveckling. Nästan så man misstänker att hovets nya informationschef Bertil Ternert jobbar undercover för Republikanska föreningen!
Mille Markovic har lovat släppa bilder. Spännande fortsättning lär följa!
Även om monarkin kommer hanka sig kvar ett tag till så finns det en del man kan göra på vägen för att hyfsa till det hela. Inte minst när det gäller finansieringen så att hovet inte är ett svart hål som skattebetalarnas pengar går in. Johan Westerholm har vettiga förslag på den punkten.
Några andra bloggar som skriver läsvärt på samma tema: Martin Moberg, Flute, Högbergs tankar, Jinge, Henrik Alexandersson
Givetvis finns det också drösvis med tidningsartiklar. Här är några: Ab 1, 2, 3, 4, Exp, 2, SR 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, SVT 1, 2, Nyheterna
Gröntvättning är populärt. Om man ska vara lite cynisk så är det av det politiska läget att döma synnerligen effektivt. Hur många politiker känner att det finns en press från väljarna (eller egen vilja) att verkligen ta itu med med de enorma omställningar som krävs för att hantera att vi befinner oss i utförsbacken på den fossila eran? Vilken genomsnittlig konsument/väljare har den minsta insikt om läget? Med största sannolikhet kommer vi fortsätta business as usual ända tills det blir oljebrist som inte kan lösas med det nödlager som IEA:s medlemsländer sitter på. Kom ihåg att vi behöver hitta tre nya Saudiarabien innan 2030 för att leverera olja i takt med de efterfrågeprognoser som världen (IEA) bedömer som rimliga.
