The Telegraph beskriver i en artikel att USA har goda möjlighet att ta tillbaka upp på tronen som den ohotat ledande ekonomin i världen. Bla så ska landet inom ca en femårsperiod vara på god väg mot att vara självförsörjande på “fuel and energy”. Som intäkt för det stundande energimiraklet tar man utvecklingen av skiffergasproduktionen (shale gas) och potentialen för att göra något liknande med oljeskiffer. Trogna följare av osunt.se har redan läst om den överhängande risken för att skiffergasrevolutionen kommer av sig. Det finns inte heller mycket som talar för att oljeskiffer leder till någon långvarig revolution.
Som så ofta när man hittar rätt i bloggvärlden går det att få tag på information som är av betydligt högre kvalitet än vad du hittar i både vanliga tidningsblaskor och fackpress.
En blogg som jag har hämtat inspiration och kunskap från vid flera tillfällen är energianalytikern Gregor Mcdonalds blogg gregor.us. Det är även där som jag läste om The Telegraphs artikel. I inlägget påpekas både grundläggande fel vid presentation av data och ett och annat felslut. Andra prestigetidningar som NY Times och Financial Times har publicerat artiklar med samma positiva vinkling av USA:s energisituation, men lika verklighetsfrånvända, vilket Gregor redovisar. Även Daniel Yergin får sig en släng av sleven
Att USA skulle kunna tredubbla sin oljeproduktion (vilket krävs för att bli självförsörjande), från dagens 5,5 mbpd till ca 18 den mbpd med hjälp av den svårutvunna skifferoljan sågas ordentligt. Den främsta orsaken till att oljeförsörjningssituation har stabiliserats under senare år handlar om något helt annat än ökad produktion, nämligen att efterfrågan har rasat. Hepp – vilken överraskning! Som du kanske gissat så har de senaste årens finanskris och recession påverkat oljeförbrukningen.
Och då står vi där igen. Med vilken takt kommer den ökade konkurrensen om oljan / energin driva upp priserna och hålla tillbaka den ekonomiska tillväxten? Eller snarare – hur länge kommer våra ekonomier att präglas av negativ tillväxt?
Min gissning är att de länder som inte investerar i effektivisering, järnväg, kärnkraft, alternativ energi, täta och trivsamma städer osv kommer att få en krympande ekonomi i ungefär en generation till. Samtidigt kommer ekonomin att växa i fattiga och resursrika länder och efter en generation möts t.ex. USA och ett Zimbabwe med bättre ledning på samma nivå.
De länder som inte underhåller sin infrastruktur och anpassar sig till de nya förutsättningarna är ekonomiskt sett döende.
Magnus, tänk vad enkelt allt vore om vi bara tänkte och koncentrerade oss på “effektivisering, järnväg, kärnkraft, alternativ energi, täta och trivsamma städer”
Dessvärre blir människor hungriga och mer kärnkraft, tätare boende eller effektivisering lär knappast underlätta ansträngningarna att få fram livsmedel!
Tittar man på varje bit t ex energi isolerat är risken stor att man hamnar helt snett. Kan rekommendera programmet “Civilisationens Kris” 54 min på UR Play. Då har man chansen att skaffa sig en holistisk syn på vart vi är på väg och var man kan göra.