För några dagar sedan gick det ut en TT-artikel som tog upp kostnaderna för den ökade smältningstakten på Arktis (se Uppsalainitiativet för bakgrund). Underligt nog har den potentiellt katastrofala (läs tex det som Galen? har skrivit) temperaturhöjningen vid Arktis ofta framställts som positivt. Antingen för att det öppnar upp nya transportvägar eller för att det skapar möjligheter för råvarutvinning (så att vi kan elda på klimatuppvärmningen ytterligare).
Jordens olika ekosystem har en fantastisk förmåga att svälja mycket av den stress som vi utsätter dem för, men på alltför många områden närmar vi oss den brytpunkt när systemet inte bara påverkas i proportion till den senast tillförda påfrestningen, utan där det sista strået är det som knäcker kamelens rygg (tänk buffringsexperimenten på kemilektionerna).
Kostnadsuppskattningen är ett sätt att visa att vi har nått en gräns där nedsidan kan förväntas bli mycket större än det lilla vi kan få ut av att vi ökar påfrestningarna på systemet ytterligare.
För dig som har funderat ett tag i dessa banor är det säkert både intuitivt och faktamässigt glasklart att genomsnittspolitikerns reflexmässiga och politiskt korrekta standardlösning, ”öka tillväxten” eller möjligen det lika naiva ”grön tillväxt” endast bidrar till att gräva gropen ännu djupare.
Antologin ”Att svära i kyrkan. Tjugofyra röster om evig tillväxt” är ett riktigt bra försök att sprida insikten om det paradigmskifte som vi antingen kan förbereda oss inför eller kommer att bli tvingade till. Nätverket Steg3 ligger bakom den. Obligatorisk läsning och utmärkt bok att ge bort!
Många av de tjugofyra rösterna känns igen från den tillväxtkritiska världen. Det är positivt att boken också innehåller bidrag från personer som är kända från helt andra områden. Fredrik Lindström, Stina Oscarson och KG Hammar är namn som säkert kan ge en skjuts åt spridningen.
Jag återkommer till de texter som jag av olika anledningar vill uppmärksamma lite extra.
Du kan köpa boken på tex Adlibris och Bokus
Andra om boken: Schlaug, Per Grankvist, Pär Holmgren, Anders Wijkman, SR, Landet Runt, Sara Karlsson, Ylva Lundin,
För en verkligt hållbar konsumtion, dvs inte bara 
Det har alltid funnits sätt för politiker och andra makthavare att i större eller mindre utsträckning berika sig själva. Demokrati är ett utmärkt sätt att begränsa fenomenet. Förfördelade politiker men också rakryggade politiker, media, samhällsengagerade medborgare och företag är några grupperingar som ges utrymme (och incitament) i en välfungerande demokrati att se till att politikers samvete inte blir för rymligt.
Den omställning av samhället som krävs för att vi ska sluta leva på miljökredit är givetvis en stor utmaning. Men det är absolut inte omöjligt! Jag kan garantera att den kommer att ske. På vilket sätt är en annan fråga. Antingen blir det den hårda vägen med kollapsande system eller så ser vi till att dra hårt i alla spakar så snabbt som möjligt innan det är för sent.
