Monthly Archive for February, 2014

Reinfeldts Sverige

LO:s valfilm har haft premiär. Jag såg den igår. En snabb sammanfattning och analys kommer här.

Första delen förklarade hur alliansens skattesänkningar gynnat höginkomsttagare. Det inleds med ett klipp där Reinfeldt förklarar att skattesänkningarna ska leda till minskade skillnader. Nästa steg är allmänhetens uppfattning om den verkliga omfördelningseffekten. Den landar på att den mest högavlönade femtedelen fått ut dubbelt så mycket av skattesänkningen som den lägst avlönade femtedelen. Slutligen presenteras facit, där de högavlönade inte får 2X mer utan 10X mer än de lågavlönade.

Jag har länge väntat på att någon skulle syna alliansens kort. Det är uppenbart att de strävar efter större skillnader i samhället, oavsett vilket välfärdskramande de försöker linda in sin politik i. Det är dags för alliansen att räta på ryggen och stå för sina politiska visioner.

Det är också intressant att den här delen av filmen ger en stenhård känga till socialdemokraterna, som dyrt och heligt lovat att inte göra något åt jobbskatteavdragens omfördelande effekter. Finns inte en chans i världen att varken LO eller S skulle erkänna detta. Här är det S som borde räta på ryggen och stå för sina politiska visioner.

Resterande del av filmen är allmänt dravel om arbetare som blir av med jobben för att företag flyttar utomlands (och en del annat) – som om det skulle påverkas av S politik.

En högeligen roande detalj i debatten är den ledare i Sydvenskan där man försöker tona ner det ökade lönegapet som skattesänkningarna lett till. Rubriken är “LO bluffar om Reinfeldts bluff”. Ledarredaktionen har fått gräva riktigt djupt i byrålådan för att hitta ett argument. Och här kommer Sydsvenskans alltför lättgenomskådade bluffargument:

“I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent.

Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.”

Jag förutsätter att ni intelligenta läsare av bloggen ser det uppenbara problemet med den matematiken. Men här kommer också en tabell som tydligt visar det absurda i argumentet.

Visst är det så att på lång sikt så skulle löneskillnaden minska med upprepade skattesänkningar där grupperna får 11% respektive 5%, men så länge löneskillnaden inte påverkas i absoluta tal är det ganska ointressant. I tabellen framgår det att vi skulle behöva årliga skatteminskningar fram till 2041 innan lönegapet minskar!

Kom igen Sydsvenskan, hur är det med matematikkunskaperna på ledarredaktionen egentligen?

 

Om ni inte redan har sett filmen så finns den här.

 

Andra om ämnet:

Tobias Baudin o Johan Ulvenlöv, Martin Klepke, Kjell Rautio, Eva Hillén Ahlström, Fredrik Jansson, Martin Moberg, LT Östersund, Dagens Industri, Göran Johansson, Daniel Swedin och Peter Högberg

Förtydligande av produktivitets- och lönegapet

Mitt föregående inlägg om gapet mellan produktivitetsökning och medianersättning begåvades med följande relevanta kommentar:

“… Jag är bekant med både USAs och Sveriges situation ang. produktivitet och löne gapet. I artikeln du hänvisade kan jag inte hitta hur författaren definierar “compensation”. Det är nog inte säkert om författaren ta in faktorer som “health benefit” och liknande kompensationer. …”

För att kunna förtydliga vad gapet mellan produktivitet och medianersättning så har jag läst den bakomliggande rapporten där författarna Mishel och Gee presenterar följande tabell:

Notera framförallt de fem sista raderna, kolumnen längst till höger. Där framgår det vilka fyra faktorer som utgör delkomponenter i gapet.

Den mest betydande faktorn, “From median real hourly compensation to average real hourly compensation”, eller ökad lönespridning förklarar 41,4 %. Compensation innebär inte bara lön, utan all form av ersättning som utgår, dvs även optioner, bonusar, sjukvårdsförsäkring och liknande.

“From consumption price index to GDP deflator”, nummer två i storleksordningen med 29,9%, är den som är svårast att härleda till ett ökat lönegap. Faktorn visar att BNP-deflatorn (förhållandet mellan real och nominell BNP) inte har utvecklats i samma takt som konsumentprisindex. Som artikelförfattarna säger så kan man antingen betrakta detta som en teknikalitet utan betydelse för lönegapet, eller så menar man att produktivitetsökningar ska resultera i förbättrad levnadsstandard, vilket innebär att de bägge deflatorerna borde konvergera över tiden. Eftersom det inte har varit fallet under flera decennier så kan man enligt författarna sluta sig till att det är en giltig förklaring till gapet. Detta exemplifieras med att konsumentprisindex alltså har stigit snabbare än ett bredare prisindex som inkluderar offentliga tjänster och varor, nettoexport och investeringar. Jag måste dock erkänna att jag inte förstår på vilket sätt detta bidrar till lönegapet.

Trean på listan, “Changes in labour share of nominal GDP”, uppgår till 16,9%, och är en approximation av den del av lönegapet som kan förklaras med en förskjutning från ersättning till kapital. Utöver diverse teknikaliteter så påverkas detta mått även av Wall Street-höjdarnas tilltagande miljardbonusar och optioner, vilket innebär att faktorn lön/BNP för löntagaren i den nedre delen av lönespannet föll ännu mer än för genomsnittet.

Den fjärde faktorn “From median real hourly wage to median real hourly compensation” (11,1%), visar på den del av gapet som förklaras med att andelen tilläggsersättningar (som faller inom ramen för ‘compensation, men inte wage’) har ökat. Det finns ingen närmre analys av utvecklingen, men det är nog en rimlig gissning att ökade kostnader för sjukförsäkring ligger bakom detta.

För att summera så är den fjärde faktorn inte något vi kan använda oss av för att bättra på medianlöntagarens situation (visserligen finns det säkert en ojämn fördelning av ‘compensations’ som också har betydelse, men strunt i det). Skillnaderna mellan KPI och BNP-deflatorn och dess effekt på förskjutning mellan produktivitetsökningar och medianersättningar kan vi möjligen också lämna åt sidan. I så fall kvarstår ca 60% av gapet.

Det är definitivt tillräckligt mycket för att gapet mellan produktivitetsutveckling och medianlöns ska betraktas som ett samhälleligt problem.

Rigga spelet och casha hem – dagens riskkapitaltips

I SvD skriver ett gäng företrädare för större gaskunder (typ Höganäs, Hylte, Nordic Sugar) om deras besvikelse över att monopolföretaget Swedegas/EQT kommer undan med avgiftshöjningar på 27% utan större uppmärksamhet – varken från media (och därmed politiker) eller Energimarknadsinspektionen.

2012 hade Swedegas en vinst på ca 200 mkr. Jag vet inte om avgiftshöjningen gjordes före, under eller efter 2012, men om vi antar att den kom 2013 så innebär det, allt annat lika, att den årliga vinsten ökade med 54 miljoner. Därmed har våra kära riskkapitalister skapat ett värde på i runda slängar 400-500 miljoner. Det är så man fixar sköna bonuspengar som slinker rakt ner i den skattebefriade riskkapitalistfickan.

Swedegas/EQT har fixat en fin position i gasbranschen. Kostnaderna är låga och förutsägbara samtidigt som intäkten har kunnat skruvats upp ordentligt utan att reglerande myndighet kommer med invändningar. Minimal risk och en ordentlig kassaflödesökning.

Jag skrev om varför EQT placerade Pär Nuder i Swedegas styrelse. Nu vet även Höganäs, Hylte och Nordic Sugar det.

 

Läs också mina tidigare inlägg där Swedegas/EQT figurerar:

EQT – Swedegas. This game is rigged

Korrumperade politiker eller bara naiva lobbyister?

Privat välfärd och korruption

Drivkraften bakom expansion av natugasnät

 

 

Produktivitet ökar men inte lön

Hur länge till kan trenden fortsätta?

Tankeväckande att produktivitetsökningen i den amerikanska ekonomin under de senaste 40 åren har skapat ett teoretiskt utrymme för halverad arbetstid.

Istället är medianersättningen för en manlig heltidsanställd kvar på samma nivå som 1973 och produktivitetsökningen har lagts på ökade utdelningar och högre ersättningar för de bäst betalda.

Us_hourly_compensation_productivity

Diagrammet är hämtat från Economic Policy Institute.

Belinda Olsson har lämnat stimmet och simmat vilse

Jag har sett del 1 och 2 av Belinda Olssons personliga statusbild av feminismen i Sverige. Funderade på att se del 3 också eftersom jag tänkte att det måste ju ändå bli en intelligent slutkläm. Men när jag läste att så inte var fallet så kom jag fram till att det är bäst att låta bli. Onödigt att lägga mer tid och energi på det.

För er son inte känner till upplägget (finns det någon?), så tar programmet upp udda grenar av feminismen och kombinerar det med Belindas tantslemmiga reaktioner över pappor som är intresserade av sina barn och andra uttryck för ett modernt och jämställt samhälle. Jag blev triggad att skriva något om denna tragiska SVT-satsning, men insåg att det redan skrivits mycket bättre än vad jag skulle kunna prestera. Därför kommer här ett citat från tidningen ETC, där jag även läst andra bra texter på temat, se länkar längre ner. Den citerade artikeln hittar du här.

“När public service, SVT, finansierad av oss alla utväljer Belinda Olsson som undersökande journalist i feminismens regnbågiga universum får vi också veta att detta är hennes djupt personliga Mein Kampf-projekt. Jag undrar vad Hitler tänker i sin grav, om han har någon, när han inser att hans Mein Kampf, återlanserad av Karl Ove Knausgård, blivit trendsättande? Vänder sig eller flinar nöjt?

Jag tycker att Olssons program, uppumpat av parabola steroider, utnyttjas av SVT och resten av medievärldarna. Så klart får Olsson tycka och tänka precis vad hon vill, men att upphöja hennes personliga funderingar till riksangelägenhet – ”Har feminismen spårat ur?” – är direkt sorgligt. Den största, oftast oblodiga, revolutionen i mänsklighetens historia – kvinnors igångsatta frigörelse – reduceras till personligt tyckande; feminismen processad genom ett enda, deprimerat sinne.”

“Belinda Olsson du har blivit en gubbe”, “Driver du med mig, Belinda Olsson?”

 

Med hot ska val vinnas

Moderaterna i Stockholms Läns Landsting gör sitt bästa för att utnyttja den maktposition som det innebär att politiskt basa över ett landsting. Kan man inte vinna ett val med argument om den egna politikens förträfflighet kan man hota med att de landstingsanställda blir av med jobben om den andra sidan vinner. Det har man gjort med ett utskick som gör allt för att ge intryck av att det är din arbetsgivare som upplyser dig om vad du bör rösta på för att behålla ditt jobb.

Inspirationen kommer ju uppenbarligen från Max-kampanjen. Men vad är det för moderat ljushuvud som tyckte att det var en så fin idé att den är värd att spridas till landstingsvärlden? Det talas ofta om värdegrund i olika sammanhang. Jag undrar hur värdegrunden ser ut när hotfull arbetsgivarkommunikation om hur du bör rösta uppfattas som en fräsch och schysst metod värd att användas i demokratiska sammanhang. Dags för de nya moderaterna att rensa ut i betongbunkern och bli de ännu nyare moderaterna?

Festligt att ljushuvudet tar upp hur kostnaderna för SLL kommer att öka som ett argument:

“Om Socialdemokraternas politik blir verkligheten chockhöjs landstingets kostnader för unga anställda med cirka 115 miljoner kronor. Det motsvarar totalkostnaden för cirka 500 av våra unga medarbetare. Räknar man med alla vårdgivare i hela länet blir siffran av drabbade många gånger högre. Bakom dessa siffror finns människor av kött och blod. Med en vänsterregering skulle de riskera att få sparken.”

Total kostnad för ungdomsarbetsgivaravgiften är 17 miljarder eller ungefär en mille per nytt jobb. Som arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson uttrycker det så är 1-1,5 miljoner per nytt jobb väl använda pengar. Visserligen finns inte alla ungdomsjobb i den privata sektorn (uppenbarligen), men även om vi antar generösa 50/50 så blir det 500-750 tkr per jobb. Borde det inte då vara väl använda pengar att behålla 500 unga medarbetare till en kostnad av 115 miljoner kronor – eller 230 tkr per jobb?`

Men det är klart – det smakar ju alltid bättre när någon annan betalar.

 

Det har blivit en del surr i frågan:

SvD1, SvD2, DN.se, DI.se, Aftonbladet, Metro, Arbetet, ka.se, Vårdfokus, Vision, Dagens arena

Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Peder Unander, Helle Klein, Homo Politicus, KajsaLisa, DHE, 6e Mannen, Anna Starbrink, Lasse Strömberg,

Bättre immunförsvar och färre förkylningar med 16:8 / periodisk korttidsfasta?

Ibland blir det lite tjatigt att höra folk gnälla om kallt väder, lite kläder och hur det leder till förkylning. Tyvärr har virusinfektionen som kallas förkylning inte mer gemensamt med kyla än själva namnet. Det hade ju varit så himla enkelt att slippa bli förkyld då (om du behöver övertyga någon annan så är Harvard Health Publications en hygglig källa att hänvisa till).

Men ur mitt personliga perspektiv ser det ut som om det ändå finns en hel man kan göra för att komma undan de där sega långdragna förkylningarna.

Om jag backar ett antal år tillbaka i tiden så hade jag uppskattningsvis 6-10 rejäla förkylningar per år. Inte så att jag fick feber och behövde stanna i sängen, men lätt en hel vecka som jag kände mig mer eller mindre sänkt. Det hände dessutom ett antal gånger att förkylningen övergick i en bakterieinfektion som satte sig i bihålorna.

Efter att jag fått igång en betydligt mer regelbunden konditionsträning upplevde jag att det blev färre förkylningar. Sedan ca ett år tillbaka har jag dessutom släppt mina tidigare konservativa matintagsvanor och äter nu i princip enligt en mix av 16:8 och korttidsfasta.

Det är givetvis vanskligt att uttala sig baserat på så knapphändigt dataunderlag, men efter ett 2013 med rekordfå förkylningar så undrar jag om det inte har gett ytterligare en knuff i rätt riktning. Inte minst har jag precis som tidigare anat de första symptomen av en förkylning, men därefter har mitt nya supereffektiva immunförsvar gjort processen kort med inkräktarna och jag har inte behövt lida det minsta.

Det finns teorier om fasta och immunförsvaret som handlar om att ett regelbundet födointag belastar immunförsvaret, dels genom att det behöver aktiveras för att ta hand om inkräktande bakterier som finns i maten, dels för att en viloperiod ger immunförsvaret en möjlighet att ytterligare sänka nivån av besvärliga bakterier i matsmältningssystemet under fasteperioden.

De förväntade långsiktiga hälsoeffekterna av den periodiska fastan i form av ökad cellreparation kan mycket väl också ge positiva effekter på immunförsvaret (se nät-sammanställning här).

Vi får se om min trendkurva håller i sig 2014!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...