Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.
Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.
I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:
Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.
Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.
På Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?
Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:
Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17
Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).
Nja, Jordbruksverket skriver också i rapporten att man väljer att helt ignorera de positiva effekter som naturbete innebär, detta ignoreras pga “försiktighetsprincipen” – man vill förbjuda all köttproduktion, punkt. Man upprepar direkta lögner som att alla idisslare är miljöbelastningar, när det bevisligen är fel.
Om vi kort bortser från den känsliga punkten om naturbetets möjlighet att öka kolinlagring , så kan vi (och rapporten) konstatera att köttkonsumtionen på dagens nivå och sätt inte är hållbart. Även om naturbetesmetoden är en del av lösningen så visar beräkningar att naturbetesmetoden skulle kunna ge ca 25kg kött per individ i Sverige, förutsatt att den historiskt maximala ytan för naturbete tas i anspråk (ca 3 ggr större än idag). Detta då i konkurrens med ökat behov av biobränsle..
Rapportförfattarna har gjort en sammanställning och dragit slutsatser baserade på det generella forskningsläget. Som all annan forskning finns det olika uppfattningar.
Att slänga fram en forskare som har en avvikande uppfattning från det som beskrivits i rapporten som ett bevis på att hela rapporten är helt uppåt väggarna är lite för mycket av klimatförnekarstuk för min smak.
Rapporten anför den stora spridningen i synen på kolinlagringens effekter som skäl till att inte väga in den faktorn. Samtidigt säger man att det “ännu inte är möjligt att uttala sig generellt om vad kolinlagring […] kan betyda för klimatavtrycket”. Jag hade också hellre sett ett mer tydligt ställningstagande för naturbetets kolinlagringsförmåga, men det innebär inte att jag måste bortse från att rapporten överlag för fram viktiga betydande och relevanta utmaningar med dagens köttproduktion.
Osunt, måste dessvärre hålla med Cornu. Jordbruksverket försöker lösa ett strukturellt problem med trollstaven förbud och skatter. I ett reilient och hållbart jordbruk (det vi måste återskapa) där näringsämnen cirkulerar i slutna system ingår betande köttdjur och andra djur som en förutsättning för verksamheten liksom egna grödor och energi etc. Numera nedlagda CUL (Centrum för Uhålligt lantbruk) på SLU hänvisar ofta till 50-talets smååjordbruk innan oljan omformade jordbruket till stordrift. Böndernas egna organisationer bl a LRF och staten i symbios skapade ett synnerligen bräckligt och sårbart jordbruk som på sikt är dödsdömt oavsett införande av köttskatt eller inte.
Vilka andra verktyg kan man använda för att lösa strukturella problem, utöver de som Jordbruksverket för fram?
Ett exempel ur rapporten: “Produktion av inomhuslamm (vår- lamm) har en lägre klimatpåverkan än höstlamm, vilket hänger samman med att lammen slaktas innan de hunnit börja idissla.” Referensen som de hänvisar till visar att s.k. vårlamm slaktas vi i median 129 dagars ålder. De säger också att ett lamm idisslar fullt ut vid 56 dagar och jag vet att de börjar att idissla så smått redan efter ca en vecka. Så låt oss säga att de idisslar rätt ok efter en månad. Hm, rapporten ger alltså sken av att vårlamm slaktas innan de har blivit en månad. Ren lögn alltså. Och läser man mer så kryllar det av osanningar…
Jag vet inget om lammproduktion, men jag kan inte se varför de skulle idissla fullt ut (eller rätt ok) efter en månad bara för att de börjar så smått efter en vecka? Möjligen skulle rapportförfattaren i så fall skrivit “hunnit börja idissla fullt ut“? Men det måste väl ändå vara ett förlåtligt fel?
Ja, fast man slaktar inte lamm efter en månad utan efter 129 dagar vilket jag skrev. Det skulle i så fall bli väääääldigt små lamm…
Förlåtligt fel vet jag inte då de anförde vårlamm som klimatsmartare vilket är helt fel…