Archive for the 'Politik' Category

Page 2 of 9

Rigga spelet och casha hem – dagens riskkapitaltips

Published on 2014/02/11 in Energi, Infrastruktur, Politik and Socialdemokraterna. 2 Comments Tags: , .

I SvD skriver ett gäng företrädare för större gaskunder (typ Höganäs, Hylte, Nordic Sugar) om deras besvikelse över att monopolföretaget Swedegas/EQT kommer undan med avgiftshöjningar på 27% utan större uppmärksamhet – varken från media (och därmed politiker) eller Energimarknadsinspektionen.

2012 hade Swedegas en vinst på ca 200 mkr. Jag vet inte om avgiftshöjningen gjordes före, under eller efter 2012, men om vi antar att den kom 2013 så innebär det, allt annat lika, att den årliga vinsten ökade med 54 miljoner. Därmed har våra kära riskkapitalister skapat ett värde på i runda slängar 400-500 miljoner. Det är så man fixar sköna bonuspengar som slinker rakt ner i den skattebefriade riskkapitalistfickan.

Swedegas/EQT har fixat en fin position i gasbranschen. Kostnaderna är låga och förutsägbara samtidigt som intäkten har kunnat skruvats upp ordentligt utan att reglerande myndighet kommer med invändningar. Minimal risk och en ordentlig kassaflödesökning.

Jag skrev om varför EQT placerade Pär Nuder i Swedegas styrelse. Nu vet även Höganäs, Hylte och Nordic Sugar det.

 

Läs också mina tidigare inlägg där Swedegas/EQT figurerar:

EQT – Swedegas. This game is rigged

Korrumperade politiker eller bara naiva lobbyister?

Privat välfärd och korruption

Drivkraften bakom expansion av natugasnät

 

 

Med hot ska val vinnas

Published on 2014/02/04 in Moderaterna and Politik. 0 Comments

Moderaterna i Stockholms Läns Landsting gör sitt bästa för att utnyttja den maktposition som det innebär att politiskt basa över ett landsting. Kan man inte vinna ett val med argument om den egna politikens förträfflighet kan man hota med att de landstingsanställda blir av med jobben om den andra sidan vinner. Det har man gjort med ett utskick som gör allt för att ge intryck av att det är din arbetsgivare som upplyser dig om vad du bör rösta på för att behålla ditt jobb.

Inspirationen kommer ju uppenbarligen från Max-kampanjen. Men vad är det för moderat ljushuvud som tyckte att det var en så fin idé att den är värd att spridas till landstingsvärlden? Det talas ofta om värdegrund i olika sammanhang. Jag undrar hur värdegrunden ser ut när hotfull arbetsgivarkommunikation om hur du bör rösta uppfattas som en fräsch och schysst metod värd att användas i demokratiska sammanhang. Dags för de nya moderaterna att rensa ut i betongbunkern och bli de ännu nyare moderaterna?

Festligt att ljushuvudet tar upp hur kostnaderna för SLL kommer att öka som ett argument:

“Om Socialdemokraternas politik blir verkligheten chockhöjs landstingets kostnader för unga anställda med cirka 115 miljoner kronor. Det motsvarar totalkostnaden för cirka 500 av våra unga medarbetare. Räknar man med alla vårdgivare i hela länet blir siffran av drabbade många gånger högre. Bakom dessa siffror finns människor av kött och blod. Med en vänsterregering skulle de riskera att få sparken.”

Total kostnad för ungdomsarbetsgivaravgiften är 17 miljarder eller ungefär en mille per nytt jobb. Som arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson uttrycker det så är 1-1,5 miljoner per nytt jobb väl använda pengar. Visserligen finns inte alla ungdomsjobb i den privata sektorn (uppenbarligen), men även om vi antar generösa 50/50 så blir det 500-750 tkr per jobb. Borde det inte då vara väl använda pengar att behålla 500 unga medarbetare till en kostnad av 115 miljoner kronor – eller 230 tkr per jobb?`

Men det är klart – det smakar ju alltid bättre när någon annan betalar.

 

Det har blivit en del surr i frågan:

SvD1, SvD2, DN.se, DI.se, Aftonbladet, Metro, Arbetet, ka.se, Vårdfokus, Vision, Dagens arena

Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Peder Unander, Helle Klein, Homo Politicus, KajsaLisa, DHE, 6e Mannen, Anna Starbrink, Lasse Strömberg,

1-1,6 mkr per nytt jobb är välanvända pengar tycker Elisabeth Svantesson..

Published on 2014/01/23 in Moderaterna and Politik. 0 Comments

.. som blir intervjuad i Sydsvenskan. Här är ett utdrag:

“Regeringens vapen mot utanförskap är arbetslinjen. Beskriv den.
– Det handlar om att öka drivkrafterna att arbeta. Men också underlätta för människor att komma i arbete, till exempel genom att sänka kostnader.
Sänkta skatter och bidrag – hur blir det fler jobb av det?
–  Om människor får behålla en större del av sin inkomst blir det mer lönsamt att ta det där extrajobbet. Att gå från deltid till heltid. Det är en viktig drivkraft.
Bygger inte det på en syn att de arbetslösa är lata och måste piskas?
–  För arbetslösa är det viktigt att få ett jobb att gå till. Om det inte lönar sig tillräckligt att gå från a-kassa till arbete, så påverkar det självklart människors beslut.”

Varför slipper så många politiker undan med halvdana förklaringar. Följdfrågan borde givetvis vara vilka jobb det är som inte blir utförda idag för att a-kassestämplande latmaskar inte orkar jobba?

Sossarna är inte så mycket bättre på den här fronten. Deras mantra är att arbetslösheten handlar om matchningsproblem som kan lösas med mer utbildning.

Samma fråga gäller. Var finns det arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter kompetent arbetskraft utan att kunna hitta den? Trots att det finns gott om högutbildade i krisande europeiska ekonomier som gärna hade flyttat till Sverige mot ett jobb. Trots att det numera dessutom är möjligt att rekrytera utomeuropeisk arbetskraft.

I moderaternas fall handlar det ju om att piskan måste kombineras med lägre löner. USA är ju ett utmärkt exempel där det finns gott om serviceyrken som kräver två heltidsjobb för att kunna utgöra försörjning. Med 70% lägre löner skulle servicebranschen öppnas upp för helt nya möjligheter: manuell väsksortering i flygplatsernas ankomsthallar, dörrvakt i snofsigare BRF:er, flygplatspersonal som visar vägen (istället för skyltar), packning av matvarorna på Ica, osv. RUT är ju ett steg på vägen för att bredda servicebranschen, varför inte löpa linan ut?

I sossarnas fall kan jag inte se någon annan förklaring än att de lever i ett nostalgiskt förflutet då det fanns en stor massa av lågutbildad (dvs sexårig folkskola) som behövde lyftas kompetensmässigt för att försörja svensk industri.

Även om rätt fråga skulle ha ställts så brukar det oftast bli ett goddag-yxskaft-svar tillbaka – kommer ni ihåg papegojornas papegoja Tobias Billström? Med rätt mediatränare så hade Tobias gjort en snyggare goddag-yxskaft.

Men Elisabeth bjuder faktiskt på kommentaren att det är väl värt pengarna att lägga 1,1-1,6 mkr för att skapa ett nytt jobb! Återigen utdrag från intervjun:

“Regeringens dyraste jobbreform (17 miljarder kronor) är den halverade arbetsgivaravgiften för företag med unga under 26 år på lönelistan. Enligt institutet IFAU kostar varje jobb 1–1,6 miljoner kronor. Väl använda pengar?
– Ja, reformen har gett upp till tiotusen nya jobb. Satsningar måste få kosta.
Det hade varit billigare att ge varje arbetslös 25 000 kronor i handen.
–  Många företagare säger att både den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den halverade krogmomsen gör stor skillnad. Tiotusen jobb är ändå tiotusen jobb. Om oppositionen höjer avgiften igen går väldigt många jobb förlorade. Och det är viktigt för unga att ha ett jobb att gå till.”

Frågor till Fredrik och Stefan

Published on 2013/12/30 in Ekonomi, Infrastruktur and Politik. 9 Comments

Alla initiativ som syftar till att politiker ska agera med längre tidshorisont än nästa val är bra. Global utmaning med partners uppmanar i DI våra politiker att svara på ett antal frågeställningar med långsiktigt perspektiv.

Angående energi och klimat ställs frågan:

“‘Vad tänker ni göra de närmaste fem, tio åren för att Sverige ska bli koldioxidneutralt 2050?”

De skriver också följande angående omställningen:

“Sverige har unikt goda förutsättningar för att gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle: Statsskulden är bland de lägsta i Europa, överskotten i handeln med utlandet har länge varit rekordhöga och inflationen låg eller obefintlig. Sverige kan utan vidare mobilisera de betydande offentliga och privata resurser som krävs för att bland annat energieffektivisera miljonprogrammet, se till att allt som byggs nytt är energisnålt, satsa på förnybar energi, smarta elnät, utbyggnad av kollektivtrafiken, trafiksystem för eldriven trafik och en långt mer resurseffektiv ekonomi – där produkterna har längre livslängd och material av olika slag återvinns maximalt. Vi har dessutom råd att ställa upp för de många fattiga länder som drabbas hårdast av klimatförändringen, i en situation där deras bidrag till utsläppen varit minimalt.”

VD för E.ON i Sverige är en av avsändarna och i sammanhanget något av en udda fågel (Anders Wijkman, Anders Wejryd, Stefan Einhorn är några av de andra). Jag har nämnt det tidigare – det börjar byggas upp betydligt mer tryck från näringslivet i den här typen av frågor. Positivt!

 

som om tomtens pung exploderat…

Published on 2013/12/18 in media and Politik. 1 Comment

Det ser ut som om SD får kämpa allt hårdare för att hålla sig till sin nolltoleranslinje och städa ut grovt rasistiska partimedlemmar. Det ger å andra sidan möjlighet att ta offermentalitetspoäng och fortsätta odla underdog-imagen. Därmed finns det kanske varken behov eller möjlighet att dra igång en julkampanj. Vi får väl se hur det blir. Förra årets var ju riktigt rolig. Åtminstone när jag via Daily News upptäckte deras inspirationskälla.

Hursomhelst så här skrev jag för ca ett år sedan:

Föregående inlägg beskrev de aningen överdrivna reaktionerna på synnerligen triviala händelser med julanknytning. Jimmie Åkesson och SD gör såklart allt för att haka på. I det absurda jultal som Jimmie höll i en SVT-studio nerlusad med julattiraljer försöker han hävda att julen är hotad och att “vår kultur, och egentligen hela vår existens som nation, är utsatt för ett hårt tryck från diverse ideologiska grupperingar som av olika skäl ser vår svenska gemenskap som ett hot”.

Rör-inte-min-stake-Jimmie är rädd för att behöva skämmas över att ha en adventsljusstake i fönstret. Det visar på en total blindhet, eller ignorerande av en verklighet som under det senaste 20 åren har exploderat i julsymboler både i det privata och offentliga rummet. Beteendet påminner en hel del om det bisarra kampanjandet i USA mot det av Fox News myntade uttrycket “War on Christmas”. Jag skulle gissa att SD har fått inspiration och försöker dra igång något liknande i Sverige.

Jon Stewart beskriver läget på följande målande sätt:

“Since you asked the question, “Am I nuts to think there’s a war on Christmas?” it’s only polite for me to offer you a resounding, “Yes, you’re f*cking nuts.” Because, for whatever annoying local ticky-tac Christmas-abolishing story you and your merry band of persecution-seeking researchers can scour the wires to turn up, the rest of us can’t swing a dead elf without knocking over an inflatable snow globe or a giant blinking candy cane. For god’s sakes! Fox News itself is located in Midtown Manhattan, the epicenter of all that is godless, secular, gay, Jewy, and hellbound. And yet, even here, all around your studio, it looks like Santa’s balls exploded.”

 

Daily Show håller alltid en hög nivå, men i detta avsnitt matas det fullträff efter fullträff:

EQT- Swedegas. This game is rigged

Published on 2013/09/09 in Ekonomi, Energi, Infrastruktur and Politik. 0 Comments Tags: , , .

Stringer: “Until then, Mr. Charles, we’re gonna handle this shit like businessmen. Sell the shit, make the profit and later for that gangster bullshit. Yeah.”

Poot: “Do the chair know we gonna look like some punk ass bitches out there?”

Stringer: “Motherfucker, I will punk your ass for saying some shit!”

Shamrock: “Yo String! String! Poot did have the floor man.”

Stringer: “Shut the fuck up man, this nigga too ignorant to have the fuckin’ floor. Y’all niggas need to start looking at the world in a new fuckin’ light. Start thinking about this shit like some grown fucking men. Not some niggas off the fuckin’ corner, you heard me?”

———-

Slim Charles: “Game’s the same, just got more fierce.”

———-

Frank Sobotka: ” You know what the trouble is Brucie? We used to make shit in this country, build shit. Now we just put our hand in the next guy’s pocket.”

———–

Citaten kommer från “The Wire”. Överlägset bästa tv-serien som jag sett och med en dialog som får en att drömma om att man kunde prata som en Baltimore-gangster eller polis.

Jag nostalgiläste citaten på wikiquote och kom av någon underlig anledning att tänka på riskkapitalbranschen. Tankegången ledde vidare till EQT och deras affärer med det svenska transmissionsnätet för naturgas.

För ca två år sedan skrev jag om att EQT kompletterade sitt innehav i gasstamnätsbolaget Swedegas med de högtrycksrör som E.ON ägde och på så sätt fick en monopolställning. Jag konstaterade också:

“..det kan också bli en ganska känslig situation eftersom det är myndighetsbeslut som till stor del styr möjligheterna att generera vinster. Energimyndigheten övervakar marknaden med en regleringsmodell som sätter ett tak för avkastningen på anläggningarna […]

För att få lite snurr i rören och kunna kränga infrastrukturen vidare till nästa fondbolag med bra avkastning så krävs det helt enkelt att man har tumme med politikerna. Det är inte så bra om det slängs politiska käppar i hjulen när man ska skrämma upp volymer och avkastning till att bilda en fin tillväxthistorik, samtidigt som det måste gå att måla upp möjligheter för vidare expansion.”

När det gäller expansionen så har EQT/Swedegas slängt fram planer på LNG-terminaler i Göteborg och Gävle (med gasnät). Framtidsvisionen med fantastiska expansionsmöjligheter är uppmålad. Inga investeringar som ökar risken för EQT är gjorda, bara lite förstudiemedel. Så ska riskkapitalslipstenen dras.

Gastransmission är en verksamhet med mycket låg risk. Åtminstone med det tidsperspektiv och det BAU-paradigm som riskkapitalisterna arbetar under. Så när EQT/Swedegas tryckte upp kassaflödet genom att lyckas öka på överföringsavgifterna ordentligt så ökade man raskt värdet på sitt innehav. Distributörerna som är “kunder” till Swedegas protesterade högljutt och förde höjningen vidare till slutkunderna.

För att summera så kan vi konstatera att EQT har skapat ett stamnätsmonopol, målat visioner och höjt priser. Så nu är det dags att sälja. Som vanligt skapar riskkapitalbolag massor av värde som kommer hela samhället till gagn. Ett antal hundra miljoner eller någon miljard ska man väl ha för det besväret. Kul att styrelseledamoten Pär Nuder också har fått dra sitt strå till riskkapitalstacken, precis som andra prominenta sossar. Om man inte vill riskera att slå alltför hårt i regleringstaket när man ska maximera intäkter så är det aldrig fel att ha en politiker med rätt nätverk i bakfickan.

Tyvärr är det ju inte så att jag behövde vara synsk eller översmart för att förutspå vad EQT hade för planer för Swedegas. EQT:s enda mål är att maximera vinsten som slussas över till skatteparadiset. Precis som i andra riskkapitalverksamheter där spelet spelas på eller i närheten av politikernas arena så skapas det en farlig gråzon.

Och precis som i The Wire så simmar de riktigt stora fula fiskarna oberört vidare.

Radikalisera klimatpolitiken

Published on 2013/08/28 in Klimat, media, Moderaterna and Politik. 3 Comments Tags: .

Det har snart gått två år sedan jag puffade för Radikalisera Klimatpolitiken Nu. Med tanke på hur få som har skrivit på så är det troligt att nyttan är begränsad. Å andra sidan vet man aldrig vad som triggar igång en svart svan händelse. Bättre att försöka på så många sätt som möjligt och hoppas att det ger något litet bidrag till förändring. Så här kommer en repris.

För dig som inte orkar läsa nedanstående dravel, klicka dig vidare direkt: Radikalisera Klimatpolitiken Nu.

Den här bloggen kom till som en reaktion på en politisk värld där visionerna har bleknat och istället ersatts av kortsiktiga “hur många hundralappar i plånboken ger det här”-frågor.

Politik effektivt paketerad som glansig reklam har nått nya höjder när moderaterna lyckats sälja in sin gamla hederliga skattesänkarpolitik som välfärdsbevarande. Man har oerhört finurligt och effektfullt invaderat klassisk sosseretorik och är nu mer förknippade med begreppet arbetarpartiet än vad sossarna är. Definitivt en bravad. Möjligen blev moderaterna lite väl fartblinda vilket resulterade i att man gav sig på att skriva om historien (å det grövsta..).

Det lite besvärande i situationen är att vårt samhälle mer än någonsin är i behov av politik som vågar tar upp de stora frågorna. Miljö, energi, ekonomi. Våra samhällen står inför många utmaningar. Den gemensamma faktorn är att de karaktäriseras av tröga processer där effekterna av vad vi gör eller inte gör idag kommer att märkas först långt senare. När nuvarande politiker är långt borta från makten. Och en politiker som vill överleva i dagens värld bör ju inte tala om något som sträcker sig längre än nästa valrörelse, helst inte bortom den senaste väljarundersökningen.

Att lägga ansvaret på individen är meningslöst. Så länge systemet motarbetar individen handlar miljötänket endast om att tillfredsställa sitt egna samvete.

Jag tror att det blir mycket svårt att bryta mönstret av kortsiktigt tänkande i politiken. Därmed inte sagt att man ska ge upp. Passa därför på att ge ditt stöd till att Radikalisera Klimatpolitiken. Det är ett upprop med “… en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Kom igen! Använd fejan till något vettigt för en gångs skull..

Sprid uppropet!

Sara Karlsson (S), en av rösterna om evig tillväxt

Published on 2013/08/16 in Ekonomi, Miljö and Politik. 0 Comments Tags: .

Jag återkommer till antologin “24 röster om evig tillväxt” eftersom jag vill kommentera några av bidragen.

Sara Karlsson, socialdemokratisk riksdagsledamot, inleder med att dela upp diskussionen om tillväxt i två spår, dels om fortsatt exponentiell ekonomisk tillväxt är möjlig, dels om den är önskvärd. Sara väljer att i sin text behandla den senare frågan.

Att det första spåret överhuvudtaget utgör underlag för diskussion är djupt fascinerande. Men säg den genomsnittspolitiker, handelsanalytiker, eller allmän prognosskojare som inte extrapolerar historiska tillväxttal när de siar om framtiden.

Tänk att betongpartiet nummer ett har tillväxtrealister i riksdagen! Jag gissar att Sara inte är Stefans favorit.

Sara gör en stabil genomgång av frågan om ekonomisk tillväxt är önskvärd. Hon lyfter fram problematiken att tillväxt har blivit ett mål i sig, där den okritiskt förutsätts leda till ett bättre samhälle. Sara beskriver stämningsläget i den politiska världen så här:

“Min erfarenhet är att den som ifrågasätter var sig det är möjligt eller önskvärt med evig ekonomisk tillväxt möts av oförstående blickar, raljanta avfärdande eller en klapp på huvudet.” Erfarenheterna är likadana inifrån socialdemokratin som när det gäller partipolitiken i stort.”

Fler politiker som Sara, tack!

I V och MP (än så länge) finns det som bekant fler tillväxtrealister, men i övriga partier är det tunnsått. Någon som känner till om det finns fler sådana rara (sällsynta) representanter från de tillväxtnaiva partierna i riksdagen?

Glöm inte att köpa boken…

Läs också mer om Saras på bloggen Sörmlandsbänken, där hon beskriver det som en möjlighet för S att positionera sig som byggare av det gröna folkhemmet. “Det gröna folkhemmet” är ju en term som Göran Persson lanserade i ett svagt ögonblick någon gång på 90-talet. Jag vill minnas att Stefan Edman, som är en annan skribent i antologin, hade ett finger med i det spelet.

Ordning och reda i skolan

Published on 2013/08/13 in Politik. 0 Comments Tags: .

Skolan! Inget typiskt ämne för den här bloggen, men jag kan inte låta bli.

Det är dags för rejäla åthutningar, rättning i leden och slut på flummet. Alltså inte i själva skolan utan i den politiska lekstuga som skolan har blivit. De flesta politiker använder skolan som en plattform för att nå ut till sina väljare och visa någon sorts handlingskraft och pracka på skolan den ena kosmetiska och / eller snedriktade reformen efter den andra. Hela tiden utan att våga tala om den stora elefanten som står mitt i rummet.

Den svenska friskolereformen är internationellt sett extrem och den har givetvis också lett till resultat. Samtidigt som politikerkollektivet (VP undantaget) med major Björklund i spetsen har lekt skola så har det grundläggande mantrat om valfrihet och vinstdrivande satts på piedestal, vilket lett till att det svenska skolsystemet har rasat i den internationella rankingen.

Vetandets Värld (SR P1) passade i mars på att uppmärksamma det vetenskapliga perspektivet i samband med att internationella forskare inom fria skolval och marknadslösningar träffades på KVA för ett symposium i frågan. I programmet intervjuas forskare som kan uttala sig om skolsystemet med betydligt större andel empiri och kunskap än vad som är fallet när den  ideologiska sörja väller ut som kännetecknar den svenska politikerankdammen.

Bland annat lyfts det fram att det svenska systemet har gått betydligt längre än både det amerikanska och engelska har. I USA är de privata skolorna i stort sett icke-vinstdrivande. Under symposiet betecknades det svenska systemet som “till höger om höger” av en brittisk forskare. Läs också inlägget på SvD som ledamöter för KVA skrev i anslutning.

Det ständiga exemplet på framgångsrik skola, Finland (med system uppbyggt under 70-talet inspirerat av Sveriges), dyker också upp i programmet. I Finland trodde man under 90-talet att det var dags att helrenovera skolupplägget och sneglade återigen på Sverige som höll på att dra igång friskolan. Lyckligtvis började internationella studier och jämförelser bli vanligare och finnarna kunde något överraskat konstatera att deras resultat var riktigt bra. Reformivern dämpades därför och skolvärlden kunde ges fortsatt arbetsro och inflytande över hur utbildningen bör utformas på bästa sätt.

När kunskap får gå före tyckande så är det glasklart vad som behövs för ett framgångsrikt skolsystem. McKinsey gjorde en studie redan 2007 där man gick igenom 25 olika skolsystem för att sålla fram vad som krävs. Deras kondenserade resultat är:

1. Se till att läraryrket är attraktivt så att rätt resurser kan rekryteras

2. Se till att de rekryterade lärarna får tillägna sig rätt verktyg och metoder för att lära ut

3. Se till att systemet kan leverera bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev

Det svenska extrema systemet fallerar ordentligt på ovanstående punkter, tex beroende på:

– Segregationen i systemet ökar. Privilegierade barn har föräldrar som väljer rätt skola i kombination med att vinstdrivande skolor hellre vill ha en attraktiv ‘billig’ elev än en resurskrävande och socialt belastad skapar en självförstärkande drivkraft. Ju större skillnader på skolorna desto viktigare blir det för medelklassen att välja rätt och därmed blir det allt svårare att ge bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev.

– Lärarna blir tvingade att lägga betydligt mer tid och kraft på aktiviteter som marknadsföring och kundvård. En missnöjd elev eller förälder riskerar att leda till minskade intäkter. Utöver att betydande resurser läggs på något som inte gynnar lärandet så leder det också till en betygsinflation. Höga betyg är givetvis det enklaste sättet till nöjda kunder och bra marknadsföring.

– Det finns självklart fördelar med en bredd i pedagogik och utrymme för olika inriktningar när det gäller lärande. Men i ett system där det är fritt fram för i stort sett vem som helst att spåna fram ett koncept som kan locka till sig vilsna gymnasieungdomar (kommer ni ihåg den fria laptopen…) för att på några år skapa en verksamhet som genererar högre vinst än vad underbetalda lärare någonsin kunnat drömma om, så riskerar det bli större fokus på snabba pengar än utbildningskvalitet och långsiktighet.

På mindre än 20 års tid har den skolpolitiska debatten drivits till ett läge där inte ens socialdemokrater vågar ifrågasätta principen att sätta vinsten i skolan främst, trots att den ur ett internationellt perspektiv är extrem nyliberalistisk. Jag kan inte annat än gratulera lobbyingbranschen för ett oerhört väl utfört arbete!

Det är ingen nyhet att det finns olika synpunkter inom S när det gäller vinster i välfärden – alla har ju inte lika nära till riskkapitalköttgrytan – men det är fascinerande att partiledningen vägrar använda det mest effektiva vapnet som kan uppbringas inför valet 2014.

Annan läsning på temat: Birger Schlaug, Marika Lindgren Åsbrink, Cornucopia, Annarkia, Bengt Silfverstrand, Peter Johansson, , Martin Moberg, Ola Möller, Karin Pettersson, Roger Jönsson, Björn Andersson

AB, 1, 2, 3, DN, 1, SR, 1, 2, 3, SMP, 1, BT, SkD

 

 

Sjöstedt vågar vara på tvären

Published on 2013/07/11 in Politik. 2 Comments Tags: .

http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/16949512/800/normal/5eb0309aa8b22/jm1NY.jpgDet har alltid funnits sätt för politiker och andra makthavare att i större eller mindre utsträckning berika sig själva. Demokrati är ett utmärkt sätt att begränsa fenomenet. Förfördelade politiker men också rakryggade politiker, media,  samhällsengagerade medborgare och företag är några grupperingar som ges utrymme (och incitament) i en välfungerande demokrati att se till att politikers samvete inte blir för rymligt.

De senaste 20 åren har det hänt en hel del i Sverige som gör att rågången mellan samhällets och den enskilde politikerns bästa har blivit allt otydligare. Att 37% av politiker och politiskt tillsatta tjänstemän som lämnat riksdag eller regeringskansli börjar kränga sina makthavarnätverk (som lobbyister) är ett tydligt tecken.

I dagsläget finns det 92 miljarder skäl för riskkapitalbolagen att hålla sig väl med politiker. Ju större köttgryta desto fler slevar får plats. Ett bra exempel är Anders Hultins uppmärksammade facebook-sida, där det blir tydligt hur nära banden är mellan staten och (risk)kapitalet, vilket Cornucopia beskrev bra.

Jonas Sjöstedt sätter fingret på problemet i en text som publicerades i Aftonbladet under den stora lobbyingveckan i Almedalen.

Nu när Löfven har tagit täten i trianguleringskampen (läs Schlaugs sköna inlägg) och även MP verkar ha fått en släng av mittensjukan, så återstår i stort sett bara två partier som tar en egen position. Vänsterpartiet har dessutom visat upp många konkreta förslag (tex ekologi och ekonomi) som gör att det alltmer framstår som det för närvarande enda seriösa alternativet i den svenska politikerdammen. Nu kommer det säkert att krävas en eller annan svart svan för att ändå tränga igenom bruset och skapa en position med reellt inflytande.

Ett vänsterparti, för stort för att ignoreras av S, hade nog kunnat skapa en intressant dynamik. S och MP skulle bli tvingade att lyssna lite mer på sina egna tillväxtrealister och välfärdsvänner och på så sätt formera ett intressant alternativ till dagens stoppa-huvudet-i-sanden-politik.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...