I OBS i P1 går det en serie om socialdemokratins framtid. I dagens program såg Jesper Meijling tillbaka på New Labours succé i slutet av 90-talet som ett sätt att ge perspektiv. Jag tyckte att han hade en bra slutkläm som också sammanfattar ett mer allmänt problem inom politiken:
“Problemet för socialdemokratierna, med det som Geoff Mulgan [huvudskapare av New Labour] får representera här, är som jag ser det inte något med ideologi och höger-vänster, utan att det inte går att utvinna någon socialdemokrati ur det.Därför att en nödvändig definition av ”socialdemokrati” tror jag förblir: något som kan utgöra ett någorlunda långsiktigt och stabilt samhällskontrakt. Vilket förutsätter direkt beröring, inte visioner i största allmänhet. Det förutsätter egen analys, strukturer, sansat arbete med att förstå hur komplicerade saker fungerar, vilka saker som spelar roll. Färre förslag och fler frågor: Hur fungerar infrastrukturen på lång sikt? Finns det någon forskning kring vad man uppnår med vilka incitament i offentliga åtaganden i t ex skolan? Vad är en marknad för något? Hur funkar det? Hur sitter saker ihop? Hur samverkar de med viljor och drivkrafter?”
Alltså en mycket bra sammanfattning av socialdemokratins problem, men som sagt inte bara ett socialdemokratiskt problem. Det beskriver också orsaken till den känsla av reklamvattniga söndertuggade budskap som präglade senaste valrörelsen.
Fokus hade i senaste numret en artikel som förde fram att moderaterna stagnerat efter sin senaste make over. Artikelförfattaren menar att de nytänkande idéerna och analyserna finns bland partimedlemmar, men inte i partiledningen. Att döma av det som når ut i media kan jag inte annat än hålla med.
Även allianskollegorna visar prov på stagnation. Björklund försöker krama ur de sista populistdropparna ur sitt ordning- och reda-budskap. Andreas Carlgren går emot all expertis, statistik och fakta när han försöker hävda att Förbifart Stockholm kommer att trafikeras av rena bilar (fossildriven trafik ska vara borta 2030..), osv.
Det borde helt enkelt finnas en möjlighet för S att ta initiativet och leverera nytänkande, visionär politik men som samtidigt, och inte minst, är förankrad i analys och förståelse av den komplexa värld som vi lever i.
Socialdemokraterna måste för att lyckas ta tillbaka en trovärdig arbetslinje. Den stal moderaterna på ett mycket skickligt sätt.
Sedan måste de utifrån en aktuell vision om framtiden definiera det gemensamma och fördelningen av bördor och vinster på ett sätt som är trovärdigt för de flesta.
Slutligen måste de ha företrädare som lever sin vision och inte bara känns som medietränade broilers och välbetalda politruker.
Jag har svårt att se hur de ska hitta tillbaka till en trovärdig arbetslinje. Mer arbetsmarknadsåtgärder är det ständiga mantrat – det lär inte räcka var sig för att locka väljare eller fungera i praktiken. Jag har inte heller hittat så mycket kreativa S-tankar på det området.
På punkt 2 och 3 finns det däremot en hel del tankar och personer som skulle kunna lyfta S.
Är inte förtroendet för all politik (oavsett parti) på väg utför? Med peak oil och minskande andel av människor i arbetsför ålder så borde det bli svårare och svårare att finansiera ett välfärdssamhälle i framtiden. Efter Perssons besparingar under mitten av 90-talet har det bara gått utför med socialdemokratin. I framtiden får vi nog se fler byten av regeringar pga folks missnöje med olika besparingar och icke genomförda vallöften.
Låter rimligt. Också stor risk att missnöjespartier växer till sig och hittar syndabockar (a la 30-talet..).