Debt supercycle – John Mauldin och BIS

Uppdatering: Positivt att SvD (Andreas Cervenka gör det igen) lyfter fram frågan om orimligheterna västvärldens pensionssystem. Ännu intressantare blir det när man kopplar ihop pensionerna med budgetunderskotten som John Mauldin gjort.

Investeringssnubben John Mauldin har publicerat ett utdrag ur sin kommande bok där han diskuterar “debt supercycle” med utgångspunkt i en rapport från BIS (Bank of International Settlements – centralbankernas samarbetsorganisation).

Det är en läsvärd sammanfattning som visar på explosiviteten i de budgetunderskott som härjar både på vår kontinent och på andra sidan pölen.

Nedanstående diagram (finns också i BIS-rapporten) visar vad som händer med skuld/BNP om man väljer/lyckas att:

1. inte göra några förändringar (både underskott och pensionsvillkor)

2. minska underskott med 1 procentenhet per år under fem år, men behåller pensionsvillkor oförändrade

3. minska underskott med 1 procentenhet per år under fem år och håller pensionskostnaden stabil (trots fler pensionärer – alltså sämre villkor)

Slutsatsen i rapporten från BIS är:

1. Skuldproblematiken är besvärligare än bara effekterna av finanskrisen – åldrande befolkning ger en ännu större effekt.

2. Nivån på de offentliga skulderna har lett till att statsskulder (I-världens) inte längre betraktas som lågrisk, vilket kan sätta press på regeringar att agera snarare än vad de skulle önska eller hoppas.

3. Det finns risk att höga skuldnivåer påverkar tillväxtpotentialen negativt

Rapportförfattarna vill inte ge råd om hur skuldproblematiken ska hanteras, men menar att höjd pensionsålder är att föredra framför reducering av förmåner eller höjda skatter. Något som jag har lite svårt att se orsaken till. Inte minst med tanke på att USA har en militärbudget som absolut inte matchar deras ekonomiska förmåga. Visserligen har det i relativa tal gått ner några procentenheter sen toppåren, men USA är fortfarande överlägsen etta med nästan 50% av de globala militärutgifterna. Samtidigt ligger de senaste skattelättnaderna för rika fortfarande kvar och USA har sedan 60-talet haft en trend med minskad progressivitet i skatteskalan (översta tiotusendelen betalade 71,4 procent 1960, medan de 2004 slapp undan med 34.7%).

Men skulle man lägga till den våta filt som ett oljepris i intervallet 100-200$ innebär för USAs (mfl) ekonomi så blir det nog ännu brantare kurvor i diagrammet.