Image via Wikipedia
Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.
DN eldar på med ett antal artiklar (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln “Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:
Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.
1. Funktionellt
Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses “närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.
Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.
2. Konstnärligt
I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: “För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”
Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”
Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!
Men vänta bara – det blir ännu bättre!
3. Symboliskt
Sammanfattning av symbolargumentet lyder: “För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:
“..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”
Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!
För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).
Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.
Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..
Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?
Andra som har åsikter om ett nytt operahus:
DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal
Tänk peak oil här. Teater och opera kan man ordna även utan fossila bränslen eller en globaliserad värld. Östermalmseliten kan gå till operan.
Bjud på flyget tur och retur Oslo eller Köpenhamn i stället. Det blir billigare.
Jag misstänker nog att motståndet i sifoundersökningen i huvudsak handlar om finansieringen. Det är nog inte så värst många som är mot ett arkitektoniskt välutformat nytt operahus i sak. Men de flesta ser nog negativt på att låta skattebetalarna finansiera det.
För egen del gillar jag opera och jag tycker nog att din skrivning om att det bara är “östermalmstanter” som går på opera är lite missvisande. Men visst finns det helt klart en sådan aspekt inom operakonsten idag. Det är synd, för opera borde kunna tilltala fler.
Personligen har jag svårt att se ett rent operahus som vägen framåt. Jag tror mer på att arbeta med ett nytt scenhus med plats för olika typer av kultur. De kan vara teater, opera, konserter och så vidare. Kanske kan då också näringslivet bli mer intresserade av att gå in med finansiering.
Det är ganska sällan som man kan få ett arkitektoniskt välutformat nytt operahus utan någon form av ekonomisk baksida. Även om operan i Köpenhamn fick en rekorddonation så kostade det en hel del skattebetalarpengar att bygga och inte minst att driva.
Om det synnerligen osannolika skulle hända att näringslivet bjöd på ett nytt hus (och driftsbidrag) så innebär det att annan sponsrad verksamhet blir lidande.
Östermalmstanter var något raljerande, men visst är det så att det finns en betydande socioekonomisk skiktning av operabesökare.
Generellt tror jag att man måste hålla emot kultursatsningar som är prestigeprojekt. Det är lättare att locka politiker att bygga kulturmonument än att göra det som verkligen är viktigt för att stimulera själva kulturutövandet och konsumtionen.
För övrigt gäller detsamma inom sporten där kommunerna har drabbats av arenafeber.
Som sagt. Jag tror inte att ett rent operahus är vägen framåt. Jag tror på ett mer blandat kulturhus med mer plats för stora scener än dagens kulturhus har.
Vad gäller den socioekonomiska skitningen så finns den helt klart. Intressant nog så är den dock inte ekonomisk. Ett operabesök är inte mycket dyrare än ett biobesök för besökaren (då bortser jag förstås från subventionerna). Till en inte helt oansenlig del tror jag att det beror på just den bild av opera som ofta framställs. Att det är något som bara “överklassen” sysslar med, att det är något “konstigt” och “jobbigt”. En del tycker säkert så, men jag tror också att många som aldrig varit på opera skulle bli förvånade om de faktiskt tog sig tid att gå dit. Men genom att ständigt återupprepa bilden så blir det en självuppfyllande profetia.
Jag ser hellre ett nytt operahus än TRE nya sportarenor i Stockholmsområdet! Precis som Björn Wiman skrev i DN så finns det tydligen outtömliga källor för finansieringen där. Jag ser dig inte föra argument mot detta?
Ursäkta, men det låter som att du inte är ett alltför stort fan av opera. Opera tilltalar faktiskt fler än bara ditt raljerande Östermalmstanter, inte minst i större delar av världen. Själv tillhör jag på intet sätt någon välutbildad kulturelit men gillar ändå att gå på opera.
Opera ökar ju dessutom i popularitet med sångerskor som Malena Ernman, varför får man då inte för en gångs skull satsa lite? Jag ser inte felet? Något att sätta i relation till alla de miljarder som läggs på Förbifart Stockholm…
Tyvärr är det ju inte så att ett dåligt förslag (nytt operahus) blir bättre av att det finns andra satsningar som är lika / ännu sämre (tre nya sportarenor). Men jag skulle absolut kunna skriva ett inlägg om vansinnet med alla sportarenor som byggs.
Om jag gillar opera eller inte är ganska ovidkommande. Det som är viktigt att konstatera (oavsett om det är Östermalmstanter eller inte) är att det väldigt få som gillar opera. Och att det är väldigt få som går på opera – trots att ett operabesök innebär att man kammar in 1700 kr i skatteåterbäring.
Så få är det nog ändå inte som gillar opera. De gånger jag gått på opera har det alltid varit ganska välbesökt. Jag har sett fler halvtomma biosalonger än halvtomma operasalonger. Subventionerna är dock ett problem. Men jag tror att just ett sådant scenhus som jag pratat om ovan kan vara ett sätt att nå ut till en större publik – vilket ju skulle minska behovet av subventioner.
Det kanske det är för att föreställningarna på operan går mycket mer sällan än vad det gör på SF:s 16 biografer i Stockholm?
Personligen tycker jag det är vanvett att det ska kosta 4 miljarder att bygga ett nytt operahus, som både du och jag ska vara med och betala. Det behövs inte ännu ett “ekonomisktillväxtkukmätaremonument”, en symbol för välstånd, tillväxt och att vi blir lyckligare och lyckligare för att vi har det så bra.
Jag tror knappast att det är få som går på opera. Fulla operaföreställningar, livesändningar från Metropolitan som man måste boka långt i förväg och Veckans konsert på tv.
För övrigt tror jag att frågan om man gillar opera har en stor del i debatten. Tycker man inte om det är det så mycket enklare att hävda att det inte behövs satsas på eller “att det är väldigt få som går på opera”. Det har väl en del i att det mest är “kultureliten” på DN som eldar på debatten…
Jag känner också att Anders Gardebring har en poäng när han skriver om “scenhus som jag pratat om ovan kan vara ett sätt att nå ut till en större publik”. Vi behöver sätta operan på kartan. Och det görs inte bäst genom att satsa på fler sportarenor.
Kan ett argument vara att det skapas arbetstillfällen för ett stort antal människor?
Är det rimligt att personalen skall arbeta under en orimlig arbetsmiljö? Alltså skall särskilda regler gälla för kulturarbetare i statlig tjänst?
Anna, under 2009 var det 105000 besökare som kom till kungliga operans stora scen och lyssnade och såg på opera. Ungefär 61000 besköare såg på balett. Inklusive skolverksamhet, turneer och övriga aktiviteter så kommer man upp i totalt 241996 besökare. Det kan låta som en hög siffra, men kan jämföras med Globen som 2007 hade ca 1,4 miljoner besökare, varav ganska många ägnade sig åt olika sorters kulturkonsumtion. Och med tanke på att Stora scenens beläggning under 2009 var 78% så är det svårt att motivera en ny verksamhet med att det är många som går på opera.
För Kungliga Operans verksamhet fick man statligt bidrag på 411 miljoner. Sponsring, biljettintäkter, osv uppgick till 76 miljoner. Det innebär att genomsnittsbesökaren subventionerades med 1700kr.
(http://www.operan.se/Global/PDF/arsredo2009.pdf)
Globen var också en subventionerad verksamhet (tidigare kommunalägd, numera privatägt bolag). 2007 var underskottet 68 miljoner vilket ger att varje besökare sponsrades med 49 kronor.
Mogens, av årsredovisningen så framgår det också att det 2009 var 284 årsanställningar av konstnärlig personal (dvs teknik, stab, marknad och ledning borträknat). Eftersom subventionerna uppgår till 411 mkr så innebär det ca 1,5 mkr per kulturarbetare.
När det gäller arbetsmiljön så har jag ingen kunskap om den. Men jag är ändå övertygad om att det går att åtgärda den på ett billigare sätt än att bygga en ny opera.
För övrigt är det sällan som statliga utgifter kan motiveras med argumentet att de skapar arbetstillfällen, men det är en annan fråga.
Kom ner till Göteborg istället. Det behövs inget “nytt” i Stockholm. Sluta slösa med skattepengar på meningslösa saker som 0,0001 % använder.