Ordning och reda i skolan

Skolan! Inget typiskt ämne för den här bloggen, men jag kan inte låta bli.

Det är dags för rejäla åthutningar, rättning i leden och slut på flummet. Alltså inte i själva skolan utan i den politiska lekstuga som skolan har blivit. De flesta politiker använder skolan som en plattform för att nå ut till sina väljare och visa någon sorts handlingskraft och pracka på skolan den ena kosmetiska och / eller snedriktade reformen efter den andra. Hela tiden utan att våga tala om den stora elefanten som står mitt i rummet.

Den svenska friskolereformen är internationellt sett extrem och den har givetvis också lett till resultat. Samtidigt som politikerkollektivet (VP undantaget) med major Björklund i spetsen har lekt skola så har det grundläggande mantrat om valfrihet och vinstdrivande satts på piedestal, vilket lett till att det svenska skolsystemet har rasat i den internationella rankingen.

Vetandets Värld (SR P1) passade i mars på att uppmärksamma det vetenskapliga perspektivet i samband med att internationella forskare inom fria skolval och marknadslösningar träffades på KVA för ett symposium i frågan. I programmet intervjuas forskare som kan uttala sig om skolsystemet med betydligt större andel empiri och kunskap än vad som är fallet när den  ideologiska sörja väller ut som kännetecknar den svenska politikerankdammen.

Bland annat lyfts det fram att det svenska systemet har gått betydligt längre än både det amerikanska och engelska har. I USA är de privata skolorna i stort sett icke-vinstdrivande. Under symposiet betecknades det svenska systemet som “till höger om höger” av en brittisk forskare. Läs också inlägget på SvD som ledamöter för KVA skrev i anslutning.

Det ständiga exemplet på framgångsrik skola, Finland (med system uppbyggt under 70-talet inspirerat av Sveriges), dyker också upp i programmet. I Finland trodde man under 90-talet att det var dags att helrenovera skolupplägget och sneglade återigen på Sverige som höll på att dra igång friskolan. Lyckligtvis började internationella studier och jämförelser bli vanligare och finnarna kunde något överraskat konstatera att deras resultat var riktigt bra. Reformivern dämpades därför och skolvärlden kunde ges fortsatt arbetsro och inflytande över hur utbildningen bör utformas på bästa sätt.

När kunskap får gå före tyckande så är det glasklart vad som behövs för ett framgångsrikt skolsystem. McKinsey gjorde en studie redan 2007 där man gick igenom 25 olika skolsystem för att sålla fram vad som krävs. Deras kondenserade resultat är:

1. Se till att läraryrket är attraktivt så att rätt resurser kan rekryteras

2. Se till att de rekryterade lärarna får tillägna sig rätt verktyg och metoder för att lära ut

3. Se till att systemet kan leverera bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev

Det svenska extrema systemet fallerar ordentligt på ovanstående punkter, tex beroende på:

– Segregationen i systemet ökar. Privilegierade barn har föräldrar som väljer rätt skola i kombination med att vinstdrivande skolor hellre vill ha en attraktiv ‘billig’ elev än en resurskrävande och socialt belastad skapar en självförstärkande drivkraft. Ju större skillnader på skolorna desto viktigare blir det för medelklassen att välja rätt och därmed blir det allt svårare att ge bästa tänkbara förutsättningar för varje enskild elev.

– Lärarna blir tvingade att lägga betydligt mer tid och kraft på aktiviteter som marknadsföring och kundvård. En missnöjd elev eller förälder riskerar att leda till minskade intäkter. Utöver att betydande resurser läggs på något som inte gynnar lärandet så leder det också till en betygsinflation. Höga betyg är givetvis det enklaste sättet till nöjda kunder och bra marknadsföring.

– Det finns självklart fördelar med en bredd i pedagogik och utrymme för olika inriktningar när det gäller lärande. Men i ett system där det är fritt fram för i stort sett vem som helst att spåna fram ett koncept som kan locka till sig vilsna gymnasieungdomar (kommer ni ihåg den fria laptopen…) för att på några år skapa en verksamhet som genererar högre vinst än vad underbetalda lärare någonsin kunnat drömma om, så riskerar det bli större fokus på snabba pengar än utbildningskvalitet och långsiktighet.

På mindre än 20 års tid har den skolpolitiska debatten drivits till ett läge där inte ens socialdemokrater vågar ifrågasätta principen att sätta vinsten i skolan främst, trots att den ur ett internationellt perspektiv är extrem nyliberalistisk. Jag kan inte annat än gratulera lobbyingbranschen för ett oerhört väl utfört arbete!

Det är ingen nyhet att det finns olika synpunkter inom S när det gäller vinster i välfärden – alla har ju inte lika nära till riskkapitalköttgrytan – men det är fascinerande att partiledningen vägrar använda det mest effektiva vapnet som kan uppbringas inför valet 2014.

Annan läsning på temat: Birger Schlaug, Marika Lindgren Åsbrink, Cornucopia, Annarkia, Bengt Silfverstrand, Peter Johansson, , Martin Moberg, Ola Möller, Karin Pettersson, Roger Jönsson, Björn Andersson

AB, 1, 2, 3, DN, 1, SR, 1, 2, 3, SMP, 1, BT, SkD