Monthly Archive for May, 2011

Effektivare på riktigt!

Om det inte inträffar något utvecklingsmässigt mirakel framöver så är det ingen tvekan om att vi måste använda mindre energi. Inte minst använda den effektivare. Branschorganisation EnergiEffektiviseringsFöretagen representerar företag som jobbar med energieffektivisering. Tillsammans med Naturskyddsföreningen har de gett ut rapporten “Energieffektivisera på riktigt”. Hans Nilsson som är rapportförfattare är kungen av energieffektivisering. På bloggen Fourfact skriver han om vad som händer på området – läsning rekommenderas (av både bloggen och rapporten).

Rapporten finns också sammanfattad i följande åtta punkter.

1) Inför ett effektiviseringsmål som inte luras! Sveriges anser sig klara EU:s mål om 20% energieffektivisering till 2020 genom att formulera om det som ett intensitetsmål, kopplat till BNP. Detta sätt att räkna innebär dock att energianvändningen kommer att öka med drygt 25 TWh till 2020, och Sverige blir därmed sämst i EU på energieffektivisering. Sverige bör istället ha minst samma mål – i absoluta tal!

Inte så smickrande för Sverige att med bred marginal inta bottennoteringen (ordentlig ökning av energiförbrukningen fram till 2020, se tabell).

Det här är ett typiskt exempel på regeringens agerande på miljöområdet – mycket luft och lite innehåll. Jag säger bara Andreas Carlgren..

2) Energideklarationerna är en papperstiger – de måste få ett bett! Riksrevisionens granskning av det svenska systemet med energideklarationer visade att över hälften av deklarationerna inte gav några tillförlitliga råd och en tredjedel gjordes utan besiktningar. Energideklarationerna skall istället baseras på varje byggnads verkliga förutsättningar, efter besiktningar och leverera åtgärdsförslag som visar hur man halverar energianvändningen.

3) Halvera byggnormerna nu! Kraven i byggnormen är idag så låga att både kommuner och företag satt upp egna, betydligt högre krav. Halvera byggnormen till högst motsvarande 50 kWh per kvadratmeter. Det finns exempel även i Sverige som visar att även renoveringar kan göras så att man når dessa nivåer. Minimikrav för ombyggnationer bör vara en halvering av energianvändningen!

I rapporten har man också tagit upp frågeställningen med osäkerheten i energikostnadsutvecklingen. Det är smått förvånande att man inte lägger större vikt vid risker i energikostnadsutvecklingen när man (Boverket) räknar på energieffektiviseringslönsamhet för byggen som trots allt ska stå runt hundra år (se även tidigare inlägg på bloggen). 

4) Minska energianvändningen med 20 TWh genom att införa handel med Vita certifikat för den energi som sparas. Vita certifikat är till för att stimulera till en minskad energianvändning och finns redan i en rad EU-länder. Politikerna sätter målet och marknaden utför uppdraget på billigaste sätt. Regeringen lägger en beställning på elbolagen om en viss mängd effektivisering i relation till försäljningen och vissa elbolag kan sälja certifikat till andra som inte klarar av sitt åtagande.

Fascinerande att detta aldrig har blivit ett tema i Sverige – när läste du senast om vita certifikat i tidningen?

5) Vidga PFE till hela näringslivet. Genom programmet för energieffektivisering i elintensiv industri, PFE, har industrin uppnått enastående besparingsresultat med en blygsam skatterabatt. Denna modell bör utsträckas till hela näringslivet och omfatta alla företag.
Klicka här!

6) Inför ROT-avdrag med energieffektiva morötter. Inför ett system för finansiering av energieffektivisering vid renovering, ombyggnad och tillbyggnad. Investeringar i effektivisering innebär en mindre ekonomisk risk i form av prischocker och bebyggelsen blir mera hållbar. Vi anser att man bör inrätta en statlig energisparfond för ändamålet.

Inte så länge sedan som vi skrev om samma ämne.

7) En räkning – ett (rörligt) pris. Förr fick man en elräkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två som inte ens är jämförbara. Det hävdas ofta att priset skall vara uppdelat på flera komponenter för att vara kostnadsriktigt. Det gäller inte i någon annan del av handeln och bör inte göra det ifråga om energin heller. Det är en självklarhet att man skall kunna köpa en kWh som man köper en liter etanol. Ett helt rörligt, och tydligt, pris ökar incitamenten för investeringar i effektivisering för konsumenten.

8) Smarta nät – gör människor smartare! Smarta nät nämns ofta som en framtidslösning men redan idag har elkunder nettomätare där elflödena mäts i båda riktningarna och mätare som visualiserar energianvändningen. Detta öppnar för smarta energilösningar med småskalig lokal produktion och smart konsumtion som bidrar till att kapa effekttoppar. Fokus måste flyttas från enbart enstaka komponenter, som t.ex. mätare, till systemet som helhet och framför allt hur kunden skall kunna dra nytta därav. Inte enbart energiföretagen!

SAS reklamkrumbukter – “En klokare resa”

Det finns branscher som är lättare än andra att grönmåla. För flygbranschen är det definitivt en tuff uppgift att få den gröna färgen att täcka hela bilden. Som jag har skrivit tidigare så blir det lite tokigt ibland. Om du tycker att detta är ett uttjatat ämne så läs vidare – slutklämmen som jag hämtar från SAS är verkligen underbar!

Det är helt enkelt SAS tur att göra bort sig den här gången. Det är ju visserligen inget nytt, de senaste 10 åren har de bränt en 7-8 miljarder, men nu handlar det om deras senaste stort påkostade reklamkampanj (reklamhäfte som distribueras med Sveriges större morgontidningar i 1,6 miljoner ex). Att formgivningen är plankad rakt av från IKEA finns det säkert någon som kan bli upprörd över, men jag tycker mest att det är lite taffligt.

Det som gör det hela lite roligt och värt att kommentera är hur de skohornar in miljöhänsyn (“Ett gott miljösamvete”) i en story där det går ut på att lyfta fram en livsstil med tungt överkonsumerande av flygresor. Familjen som på känt IKEA-maner presenteras i reklamtidningen består av flygpendlande pappa, shoppingweekendturande mamma (pappans bonuspoäng gör att hon kan “unna sig lite extra shopping”) och barn som flyger till farmor eller vill åka på shoppingsemester till New York.

MEN detta är inget problem – det går alldeles utmärkt att flyga med “ett gott miljösamvete” – eftersom:

– nya flygplan, tekniska finesser, gröna inflygningar och liknande reducerar förbrukningen med några procent (med dagens oljeprisnivåer hade flygbolagen gärna lagt väldigt mycket mer pengar på att spara bränsle om det bara var möjligt..)

– SAS serverar ekologisk och närproducerad mat (närproducerat – ja men då är det väl helt ok att flyga!)

SAS har som världens enda flygbolag dubbla miljöcertifieringar (wow liksom), ISO 14001 och den mindre kända EMAS som innebär att alla anställda är engagerade i miljöarbetet och att SAS öppet kommunicerar om vilka miljösatsningar de gör (som om de inte skulle göra det annars..)

Efter läsning av “En klokare resa” så förstår du att “SAS tar klimatförändringarna på allvar”, som SAS själva uttrycker det. Man skulle också kunna säga att den flygpendlande pappan i familjen träffar huvudet på spiken och elegant sammanfattar vad det handlar om när han uttalar sig om sitt miljötänk och flygresor:

“Jag flyger alltid med en elektronisk biljett för att det är så smidigt. Men det är klart att färre printade papperslappar måste vara bra för miljön också”

 

 

Passar också på att tipsa om ett bra reportage om grönmålning i Effektmagasin.

 

85 kg kött!

Uppdatering: Det verkar som om frågan om köttkonsumtionen har potential att vakna till liv.

Folke Rydéns dokumentär “Vårt grisiga hav” har lyckats röra om i media redan innan den sändes. Fokus hade en artikel i sitt senaste nummer där just den ökande köttkonsumtionen lyfts fram som ett problem.

Även Sydsvenskans ledarsida tar överraskande tydlig ställning för att minska köttkrängandet: “Kanske är det dags att ta tallriksmodellen till heders, med mindre plats för kött, och större utrymme för grönsaker.

Det kan låta plågsamt präktigt. Men många av oss skulle förmodligen må bättre.

Östersjön skulle definitivt göra det.”

Jag hoppas att detta bara är början och att det blir något mer än en tillfällig mediafluga. Vi får väl se.

 

Det har rapporterats i media (DN, SVD, SR) att svenskens köttkonsumtion är tillbaka på toppnivå efter en liten dipp under den ekonomiska krisen.

Den som den minsta lilla koll på miljöfrågor känner till att köttproduktion generellt sett har en hel del negativa konsekvenser. Inte minst handlar det om betydande resursförbrukning (tex energi, vatten, fosfor) och utsläpp av växthusgaser, men det leder också till mindre uppenbara problem som tex antibiotikaresistens.

Trenden för köttkonsumtion i Sverige är sedan 50-talet i stort sett obruten med en ökning från ca 50kg/person 1950 till ca 85kg idag. Intressant blir det såklart när man vågar sig på att lyfta blicken och se på globala förhållanden. Först kan vi konstatera att Sverige har en bra bit kvar till USAs 125 kg. I just detta sammanhang finns det dock ett land som klår USA med häst – eller grislängder. I vårt grannland där det finns 11 miljoner grisar och 5 miljoner invånare, dvs Danmark, kommer man upp i imponerande 145 kg!

Om vi skippar kuriosa och ser på länderna vars utveckling påverkar resten av världen så finns det andra intressanta siffror. I Kina och Indien låg konsumtionen 1961 på ca 4 kg per capita. Kina – som är landet där man skippar riset och håller sig till köttet när man vill bjuda flott på restaurang – har sedan dess mer än tiodubblat konsumtionen och låg 2002 på 52 kg. Eller där Sverige befann sig i början av 50-talet. Indien, där ca 20% av befolkningen är vegetarianer och där kon är helig, ligger kvar på låga 5 kg, trots en hygglig ekonomisk tillväxt (BNP/capita för 2009 ca 3000 int.$ jmf med Kinas 6200). Om man vill se det från den ljusa sidan så är Indien ett exempel på att decoupling är möjligt när det gäller köttkonsumtion och BNP. Eller så är Indien ett traditionsbundet land där man bara är i början på sin ökning av köttkonsumtionen. Fundera sedan på konsekvenserna / orimligheten i att några miljarder människor lyfter upp sin köttkonsumtion till 85 kg per år eller högre.

För att ge några smakprov på köttproduktionens resursintensitet lånar jag följande utmärkta sammanställning från SLUs forskarblogg.

  • Enligt FAO:s rapport ”Livestock´s Long Shadow” används 70 % av all jordbruksmark globalt – åker och bete – till köttproduktion. Men kött och mjölk utgör bara 15 % av den sammanlagda matkonsumtionen.
  • 80 % av världens produktion av sojabönor går till djurfoder.
  • Enligt professor David Pimentel vid Cornell University i USA krävs 100 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött, om man räknar in produktionen av foder. För ett kilo potatis behövs 500 liter
  • Enligt rapporten ”Vegan, vegetarian, allätare” var energiåtgången för att producera ett kilo av de vanligaste köttsorterna – svin- och nötkött – 8,3 respektive 12,8 kWh. För att framställa ett kilo baljväxter behövdes 0,86 kWh och för potatis endast 0,44 kWh. Det innebär att det går åt mellan 10 och 30 gånger mer energi för att producera animaliska produkter än vegetabiliska.
  • Enligt Naturvårdsverket skulle en köttfri kosthållning i Sverige medföra en minskning av den totala energiåtgången för livsmedelsproduktion med ca en tredjedel.

Fler exempel finns på SLUs blogg. Naturskyddsföreningen har också läsvärda konkreta tips på temat.

Det tål också att påpekas att det är skillnad på konsekvenserna av olika sorters köttproduktion där ekologiskt naturbeteskött är att föredra.

USA är ett land med många sidor. Samtidigt som du skulle bli betraktad som en utomjording/kommunist/terrorist om du kommer ut som vegetarian i någon liten håla i Kansas, så händer det samtidigt en hel del i andra änden också. Meatless Monday är ett initiativ där man försöker skapa ett något mer rationellt förhållande till kött, där man för ut att man varken behöver vara rabiat köttätare eller fullblodsvegetarian. ”Flexitarian” är det nya begreppet som gäller i marknadsföringen och har landat på topp 10 marknadsföringstrender. Att skippa köttet en gång i veckan är en bra början till att hitta en bättre balanserad diet. Kampanjen (som också har spridit sig till Sverige) har dessutom fått ordentlig fart, tex så har Sodexo som serverar 10 miljoner portioner per dag, bestämt sig för att rulla ut Meatless Monday i deras amerikanska verksamhet.

Med den här bakgrunden så skulle man kunna tänka sig att det fanns en viss förståelse bland Sveriges riksdagsledamöter för behovet av minskad köttkonsumtion. Vänsterpartiet presenterade en motion på temat som röstades ner med kraft. Att alliansen inte röstar med V i den här frågan är inte precis någon överraskning, men att endast 3 (av 23) miljöpartister var för förslaget är åtminstone i mina ögon lite uppseendeväckande. Bifall från en och annan sosse hade jag också förväntat mig. Miljöpartisterna Jonas Paulsson och Joakim Pihlstrand-Trulp har också reagerat på MPs röstsiffror.

I Svalöv röstades det om en köttfrimåndag-motion vilket tydligen skapade en animerad debatt. Det är uppenbart att ifrågasättande av köttkonsumtionen är en fråga som väcker starka känslor och inte alltid helt rationella argument (vilket följande två bloggar illustrerar väl bloggare 1 bloggare 2).

Det är väl som för så många andra frågor som tas upp på den här bloggen – vi får se vad som kommer först,  insikt eller brist.

 

Peak Coal och Förbifart Stockholm?

Den som knappar in “peak coal” på Google får ganska snabbt en bild av kolet också ganska snabbt börjar närma sig sin produktionstopp. Bara från första sidans sökresultat hittar man artiklar som Effekt, Cornucopia, ASPO, Kjell Alkeklett, Supermiljöbloggen, Ecoprofile skrivit på temat. Artiklarna refererar till tre olika forskningsrapporter, av Ted Patzek och Gregory Croft, av Richard Heinberg och David Fridley, samt av våra svenska energisystemforskare Kjell Aleklett och Mikael Höök.

Men nu är det ju inte riktigt så den gängse bilden ser ut. Snarare pratar man om att dagens bevisade reserver räcker i minst hundra år till. De stora energibolagen, som tex E.ON, lyfter gärna fram detta när man argumenterar för CCS-teknik (Carbon Capture Storage). Förnybar energiproduktion i all ära, men CCS är ju trots allt grundbulten när Europa ska minska koldioxidutsläpp, samtidigt som energin ska vara “Affordable och Secure“.

Därför tycker jag det var intressant att National Geographic, som ju är mediamittfåra personifierad, tar upp något så besvärligt som att kolen kanske inte är så ‘abundant’ som det ofta hävdas. Dessutom i en serie om energi sponsrad av Shell (det kanske bara jobbar godhjärtade människor på Shell? Eller vad tror du fröken Arkelsten?).

I samma artikelserie läser jag om Världsbankens utvärdering av Kinas satsning på elfordon, vilket får mig att fundera på om det inte är dags att omvärdera National Geographic. I artikeln nämner man nämligen det onämnbara. Kinas satsning på elfordon är världsledande, men elbilen är inte lösningen – ny teknik är inte tillräckligt! Det konstateras helt enkelt att bilen är ineffektiv när det gäller transportkapacitet, stadsstruktur och markanvändning (tänk Förbifart Stockholm). Dessutom är elproduktionen inte alltid så optimal när det gäller CO2-utsläpp (tex i Kina).

Istället menar Världsbanken att det är viktigt att se elbilar som bara en del av ett system där bilfria transporter får en betydligt större roll än den traditionella.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att länka till Effekts suveräna kavalkad av miljöminister Andreas Carlgrens uttalande på temat. Carlgren är oslagbar – tänk att han lyckas komma undan med talibanargument som “Detta [Förbifart Stockholm] är klimat- och miljöalternativet för Stockholm“! Tyvärr är det ju inte bara Carlgren som vårdar dylikt snedtänkande. Hade han inte gjort det så hade han åkt ur Alliansen fortare än kvickt. Och sossarna hade inte heller tagit emot honom.

Hur länge dröjer det tills politikerkollektivet lyckas / vågar lägga ihop 1+1?

 

SR – det finns motståndsfickor

Av någon outgrundlig anledning har Sveriges Radio bestämt sig för att ta efter reklamradions upplägg – dvs lagt ribban på dagisnivå. Jag minns fortfarande med fasa den morgon när jag upptäckte att P3s morgonshow lät som en dålig kopia av Mix Megapol. Av någon anledning ska det vara underhållande att lyssna på programledare som aldrig tänker eller uttalar en genomtänkt tanke och skrattar åt varandras dåliga och ofta interna skämt. Ungefär som att sitta och tjuvlyssna på ett gäng tonåringar på bussen. Möjligen intressant att få en inblick i tonåringarnas, men inte mer.

P1 håller självklart en högre nivå, men under prime time sitter Nordegren / Epstein och gör sitt bästa för att göra radiotalkshow om lagom lättviktiga ämnen, eller göra lättviktig radio av viktiga ämnen.

Med internetradio kan man ju lyckligtvis numera själv styra sin programtablå så jag ska inte gnälla för mycket. Det finns ju några program som fortfarande håller fanan högt. Konflikt är ett program som länge haft ett öga på mellanöstern, dvs även innan 2011, och redaktionen har kompetensen som krävs för att göra det bra.

I programmet om Saudiarabien som sändes för några veckor sedan är det inget av det vanliga mediatassandet. Utan vidare krusiduller konstateras följande (med några tillägg av mig):

1. Kungahuset / familjeklanen (vi pratar ändå om runt 5000 prinsar..) som äger landet har gett islams mörkermän – de wahhabistiska prästerskapet fritt fram att styra i moraliska och teologiska frågor så länge de supportar kungahusets position. Nackdelen för kungahuset är att det är svårt att leva det ljuva livet i Saudiarabien, men det har man löst genom att skaffa sig egendom i London, Geneve eller liknande lämpligt ställe. Med full kontroll över media har man länge lyckats dölja detta omoraliska beteende något sånär, men internetkulturen börjar sätta käppar i hjulet.

2. Usa i spetsen och med Europa tätt i hälarna har varit angelägna om säkra en stabil oljetillförsel och dealat med kungahuset Saud som därmed suttit säkra i sin position även ur ett internationellt perspektiv. Så länge oljan levereras så finns det inga större synpunkter på situationen i landet (eller utanför – vadå militär insats i Bahrain?). Detta har den fd CIA-agenten Robert Baer skrivit om i sin bok “Sleeping with the Devil” (förlaga till filmen Syriana – den med George Clooney och Matt Damon)

3. Rober Baer som är en kille med koll på Saudierna menar att de åtgärder som Saudi har tagit till på sistone (gottepåse på 130 miljarder USD till sina undersåtar och lite hårda tag i Bahrain) är tecken på att det är en radikal situation där vad som helst kan hända. Och om det händer så finns femte flottan beredd att gå in och ta kontroll över oljekällorna. Baer hävdar att det är en standardprocedur som är etablerad sedan länge, men som ingen skulle tala om – av naturliga skäl. Strypta kranar i Saudi skulle helt enkelt få för stora konsekvenser för den amerikanska ekonomin (och resten av världens).

Lyssna på programmet!

 

Train of ideas

Häromdagen tog jag en tur till stationen här i Malmö för att kolla in utställningståget “Train of Ideas”. Hamburg har vunnit titeln “European Green Capital” och passar på att marknadsföra sig med en mobil utställning (6 containrar på tåg) som ska turnera runt i Europa. I Malmö har det varit rätt mycket reklam på stan och i lokalblaskan för utställningen, så jag blev lite överraskad när perrongen med utställningståget i stort sett var tom. Att det stod två utställningsvärdar och spelade kort i första vagnen förhöjde inte direkt intrycket..

På det hela taget så var dock utställningen snygg och ordentligt gjord och det dök faktiskt upp lite fler besökare. Men någon riktig kioskvältare vill jag inte påstå att det var. Eftersom mitt sällskap (1,5 år gammal) inte föll för alla knapptryckningsmöjligheter så blev det en ganska snabb tur – kanske missade jag något.

Några intressanta grejer hann jag dock notera:

I visionerna för den framtida staden gavs det inte mycket utrymme för personbilar. Det var faktiskt inte alls något Andreas Carlgren-aktigt som “det är inte bilarna som är problemet utan utsläppen“. Det gjordes tom ganska klart att bilarna är ett problem eftersom det är synnerligen energiineffektivt att släpa runt på 1,5 tons dödvikt för att transportera en person samtidigt, som bilarna tar alltför mycket av stadens dyrbara yta i anspråk.

I Schweiz har 2000-watt-samhället blivit ett begrepp. Ramverket togs fram 1998 på ETH i Zürich (där Einstein brukade hänga) och baseras på den genomsnittliga globala energiförbrukning (ungefär 2000 watt kontinuerligt eller 17520 KWh per år. Det hade varit tydligare att ange det i KWh, men 2000 är ju mer säljande..). Tanken är att senast 2050 ska den genomsnittliga energiförbrukningen, även för i-länder, ner till 2000 watt. Schweiz ligger på ca 6000 watt idag. 2009 låg Sverige på 7200, varav oljeeldade transporter stod för ca 1400 watt. Visst hade det blivit lägre med elbilar (högre verkningsgrad), men det ger knappast plats för fantasiprojekt som Förbifart Stockholm.

Det är en stor utmaning att reducera energiförbrukningen med mer än en tredjedel, men det blir inte lättare av att vi väntar. Tekniknaivister vill ju gärna tro på under, men risken att vår omställningsförmåga reduceras i takt med att energitillgången avtar är betydande.

En målsättning för energiförbrukningen har fördelen att det blir mycket mer konkret än ett koldioxidmål. När det gäller CO2 är det mycket enklare att börja prata om lågt hängande frukter i u-länder och skjuta problemet ifrån sig.

Tåget är i Göteborg mellan 6-10 maj innan det tuffar vidare till Oslo. Om du ändå har tid över så gå dit, men du ska inte heller bli ledsen om du missar det.

 

 

Peak everything, nu även i finansvärlden

GMO är en global kapitalförvaltare med ett kapital strax över 100 miljarder USD i portföljen (och även andra skäl att vara kaxiga). Jeremy Grantham, som är en av grundarna och alltså en inte helt betydelselös person, har skrivit nyhetsbrevet “Time to Wake Up: Days of Abundant Resources and Falling Prices Are Over Forever”.

Hans text är bitvis intressant läsning även för dig som har koll på läget, men borde vara obligatorisk läsning för våra kära politiker och näringslivshöjdare (tex noll-koll-Svanberg eller Kapten Stofil, aka Sverker Martin-Löf).

Artikeln inleds med en historisk tillbakablick som ger ett bra perspektiv på hur betydelsefullt kolväten har varit för utvecklingen och tillväxten, samt vilken press de senaste årens tillväxt i Asien sätter på naturresurserna.

Ett index baserat på utvecklingen för 33 råvaror visar att trenden för 1900-talet pekade neråt, med 1,2% årlig prisminskning i snitt. Paradigmskiftet då den långsiktiga pristrenden för råvaror vänder påbörjades 2002. Den prisuppgång som inleddes då är betydligt större än den som andra världskriget orsakade, vilket säger en del om magnituden.

Mr Grantham har slagit huvudet i väggen i många diskussioner om råvarutillgångar och evig tillväxt. Han konstaterar att svårigheten att förstå exponentiell tillväxt är ett huvudproblem. Även ett gäng “superkvantare” som doktorerat i matematik var inte ens i närheten när de skulle uppskatta effekten av 4,5% tillväxt under 3000 år.. Även på denna blogg finns det enkla räkneexempel som visar på orimligheten med ständig tillväxt. Fascinerande att det trots all logik är de “tillväxtfientliga” som är medieparia – även om det finns några ljusglimtar. Ge mig en etablerad politiker som idag vågar prata öppet om tillväxtens orimlighet och jag ska belöna dig kungligt!

På kort sikt finns det dock potentiell nedsida för råvarupriserna. Jeremy menar att det exceptionellt dåliga vädret under 2010 och därmed höga priser på jordbruksprodukter har resulterar i en högre produktionskapacitet, så om vädergudarna står på böndernas sida så kan det bli en hel del rekordskördar under 2011. Om detta kombineras med att den kinesiska bubblan punkteras så menar Jeremy att det kan vara ditt livs investeringschans – “it will very probably break the commodity markets en masse. Not unlike the financial collapse. That was a once in a lifetime opportunity as most markets crashed by over 50%, some much more, and then roared back.”

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...