IVA publicerade
för några veckor sedan sin rapport om vad som krävs för att energiförbrukning i byggnader ska kunna halveras till 2050. Det är intressant läsning som på ett tydligt sätt visar att det inte på något sätt är en omöjlig målsättning, men att det krävs en hel del för att nå det. Framförallt är det hög tid att börja nu!
I förordet till rapporten lyfter man fram vikten av energieffektivisering av byggnadsbeståndet:
Energin som används i byggnader utgör ca 40% av den totala energianvändningen. Den kostar 150-200 miljarder per år. Byggnaderna har ett samlat värde av ca 10-15 tusen miljarder. Och de flesta av dagens byggnader kommer förmodligen att användas även om 100 år.
Rapporten konstaterar att tekniken för att nå målet finns redan idag.
För att minska den specifika energianvändningen med 50 procent fram till år 2050 menar IVA att det istället krävs en koppling mellan det långsiktiga målet och de regler och styrmedel som i praktiskt arbete påverkar ägarnas agerande (kanske någon som ser en parallell till klimatmålsättningarna…).
Därför behövs det:
- Skärpta byggregler vid ombyggnad och nybyggnad, med krav på energieffektiviseringsåtgärder
- Anpassning av bevarandekraven och undersök målkonflikter mellan arkitektoniska krav och energieffektiviseringskrav
- Skärpta energideklarationer
- Omvärderad hyresreglering, så även energieffektiviserande åtgärder kan utgöra grund för hyreshöjningar
- Utredning av en kreditriskförsäkring för energieffektivisering, så även fastighetsägare med svag ekonomi kan investera i behövliga åtgärder
- Kunskaps- och erfarenhetsspridning genom demonstrationsprojekt
- Nationellt kompetenslyft inom energieffektivt byggande
- Inrättande av ett renoveringscentrum
- Forsknings- och utvecklingsprogram inom energieffektivisering av bebyggelsen
IVA poängterar också att det inte går att skjuta på åtgärderna längre:
– Vi måste börja nu, genast. Hittills har de energieffektiviserande åtgärderna bara varit en droppe i havet. Det har mest handlat om demoprojekt inom nyproduktionen samtidigt som de stora volymerna ligger i de miljontals bostäder i beståndet som behöver renoveras under perioden fram till 2050, säger Björn O Nilsson, teknisk doktor KTH och sedan fyra år vd på IVA, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin.
IVA har också noterat problemet med investeringskalkyler som ger ett alltför kortsiktigt synsätt i en bransch som borde vara långsiktig. Jag har
tidigare tagit upp hur det leder till att fastighetsägare fastnar i ett kortsiktigt tänkande. Om fastighetsägaren tex gör en tilläggsisolering så kommer den att spara (minst) lika mycket pengar om 20 år, trots att det värdet är försumbart vid investeringsbeslutet.
Rapporten lyfter också fram behovet av att driva igenom energieffektiviseringar när nödvändiga genomgripande renoveringar ändå måste göras. Under de kommande 40 åren fram till 2050 uppskattas att 75% av dagens bostadsbestånd kommer att behöva omfattande åtgärder till en investering av mellan 25 och 50 miljarder per år (ganska snart är det dags för miljonprogrammen och villamattorna från 70-talet).
Undrar hur många köpare av 70-talsvilla i attraktivt storstadsområde som räknar med en ombyggnadskostnad på 500 000 till 1000 000 för att upprätthålla husets skick? Eftersom det är ett genomsnittsvärde där miljonprogramslägenheter inkluderas så kan villaägaren räkna med att hamna i den högre delen av intervallet. Energieffektiviseringskostnaden bedöms till endast 20-40% av hela renoveringskostnaden om den genomförs i samband med ombyggnad. Det gör det ännu mer angeläget att omgående få ordning på regler och styrmedel.
Det blir också tydligt att Sverige inte kommer i närheten av visionen genom att fokusera på energieffektiv nyproduktion (dessutom finns det mycket kvar att göra där också). Jonas Frycklund och Stefan Fölster skriver om ökad nyproduktion av bostäder som ett argument för energieffektivare bostadsbestånd. Det kan man ju göra. Precis som man kan argumentera för att sopsortera plastförpackningar för att stoppa klimatförändringarna.
