Christer Sanne, fd KTH-forskare i samhällsplanering, har skrivit en rapport med samma titel som detta inlägg. Naturvårdsverket publicerar och rapporten hittas här. Rekommenderad och intressant läsning som av google-sökning att döma har fått alltför lite uppmärksamhet. En debattartikel på SvD finns det i alla fall.
I rapporten skissas förutsättningarna för vad som krävs för att vi i Sverige ska kunna organisera ett hållbart samhälle. Slutpunkten för det är 2050, men för att det ska bli tydligt att (och vilka) åtgärder behövs redan idag så har rapporten utgått från vad vi behöver ha på plats 2030 för att ha en chans att sedan nå i mål 2050. CO2-nivån 2030 ska då vara nere på 3ton/pers.
Christers linje är klar. Vi kan nå målet, men det är inget som kommer att hända av sig själv. Det krävs teknikförbättringar för att nå målet. Det krävs definitivt beteendeförändringar också. Dessutom ser han behovet av något som skulle få normalpolitikern att frustande börja ropa på tillväxtpolisen, nämligen minskad ekonomisk tillväxt i form av det för gemene man hett så eftertraktade mer fri tid! Kombinationen av de tre illustreras så här tjusigt:
Så här skriver Christer:
“[…] Men produktiviteten ökar varje år med minst 2 % så att produktionen per timme mer än fördubblats medan arbetstiden, den normerande 40-timmarsveckan, är oförändrad (sedan 1973). I stället har konsumtionen ökat i samma utsträckning och därmed utnyttjandet av naturresurser. Den till synes ganska oreflekterade inställningen att till varje pris ”skapa jobb” behöver därför diskuteras, eftersom den tycks leda till en ohållbar tillväxt. Den enda möjligheten att ”skapa jobb”, dvs. arbetstillfällen, utan att förvärra situationen tycks vara att dela arbetsvolymen, så att alla som vill kan få sin försörjning från eget arbete. Det är också viktigt att göra eftersom arbete är den moraliskt mest accepterade formen för att fördela köpkraft.”
Alltså 40 år av produktivitetsökningar som uteslutande har tagits ut i form av ökad konsumtion och ohållbar tillväxt.
I en genomgång av vad som krävs för anpassningar inom olika områden som resande, boende, mat och konsumtion, så konstateras att vi behöver justera mycket av de vanor och den konsumtion som vi har idag. Men, det innebär inte att vi ska flytta ut i skogen och börja odla egen mat. Istället summeras det så här: “Att leva 2030: vanor som 1990, 2030 års teknik och mer fritid? “
Självklart finns det mycket som kan sätta käppar i hjulet för en sådan utveckling som skissas, även om alla beskrivna ansträngningar görs, men det som är rapportens starka sida är att den så tydlig visar hur oerhört nakna dagens politiker / kejsare är och gör sitt bästa för att ropa ut det. Tyvärr verkar det behövas väldigt många rop för att det ska höras..
M och S har snart triangulerat sig in till exakt samma naiva politik som går ut på att vi måste jobba mer, ordna fler jobb och öka tillväxten. Eftersom tillväxten är grön så får vi ett hållbart samhälle på köpet. Löfvens strategi för att vinna valet är att prata jobb så att öronen börjar blöda på väljarskaran. Men något nytänkande som gör att han skulle lyckas bättre lyser med sin frånvaro.
Birger Schlaug skriver ofta och bra om hur absurd den sk jobbpolitiken är, bla här.
Läs också Arvin, Dagens filosofiska tanke, Trulpens lilla gröna, Bortom arbetslinjen, Föreningen för hållbarhetspsykologi
Sverige har genomfört en framgångsrik utfasning av olja och andra fossila bränslen i uppvärmningssyfte. Den koldioxidskatt som infördes i kombination med starka kommunala agendor att bygga ut fjärrvärmen har varit framgångsrik.
