.. som blir intervjuad i Sydsvenskan. Här är ett utdrag:

“Regeringens vapen mot utanförskap är arbetslinjen. Beskriv den.
– Det handlar om att öka drivkrafterna att arbeta. Men också underlätta för människor att komma i arbete, till exempel genom att sänka kostnader.
Sänkta skatter och bidrag – hur blir det fler jobb av det?
–  Om människor får behålla en större del av sin inkomst blir det mer lönsamt att ta det där extrajobbet. Att gå från deltid till heltid. Det är en viktig drivkraft.
Bygger inte det på en syn att de arbetslösa är lata och måste piskas?
–  För arbetslösa är det viktigt att få ett jobb att gå till. Om det inte lönar sig tillräckligt att gå från a-kassa till arbete, så påverkar det självklart människors beslut.”

Varför slipper så många politiker undan med halvdana förklaringar. Följdfrågan borde givetvis vara vilka jobb det är som inte blir utförda idag för att a-kassestämplande latmaskar inte orkar jobba?

Sossarna är inte så mycket bättre på den här fronten. Deras mantra är att arbetslösheten handlar om matchningsproblem som kan lösas med mer utbildning.

Samma fråga gäller. Var finns det arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter kompetent arbetskraft utan att kunna hitta den? Trots att det finns gott om högutbildade i krisande europeiska ekonomier som gärna hade flyttat till Sverige mot ett jobb. Trots att det numera dessutom är möjligt att rekrytera utomeuropeisk arbetskraft.

I moderaternas fall handlar det ju om att piskan måste kombineras med lägre löner. USA är ju ett utmärkt exempel där det finns gott om serviceyrken som kräver två heltidsjobb för att kunna utgöra försörjning. Med 70% lägre löner skulle servicebranschen öppnas upp för helt nya möjligheter: manuell väsksortering i flygplatsernas ankomsthallar, dörrvakt i snofsigare BRF:er, flygplatspersonal som visar vägen (istället för skyltar), packning av matvarorna på Ica, osv. RUT är ju ett steg på vägen för att bredda servicebranschen, varför inte löpa linan ut?

I sossarnas fall kan jag inte se någon annan förklaring än att de lever i ett nostalgiskt förflutet då det fanns en stor massa av lågutbildad (dvs sexårig folkskola) som behövde lyftas kompetensmässigt för att försörja svensk industri.

Även om rätt fråga skulle ha ställts så brukar det oftast bli ett goddag-yxskaft-svar tillbaka – kommer ni ihåg papegojornas papegoja Tobias Billström? Med rätt mediatränare så hade Tobias gjort en snyggare goddag-yxskaft.

Men Elisabeth bjuder faktiskt på kommentaren att det är väl värt pengarna att lägga 1,1-1,6 mkr för att skapa ett nytt jobb! Återigen utdrag från intervjun:

“Regeringens dyraste jobbreform (17 miljarder kronor) är den halverade arbetsgivaravgiften för företag med unga under 26 år på lönelistan. Enligt institutet IFAU kostar varje jobb 1–1,6 miljoner kronor. Väl använda pengar?
– Ja, reformen har gett upp till tiotusen nya jobb. Satsningar måste få kosta.
Det hade varit billigare att ge varje arbetslös 25 000 kronor i handen.
–  Många företagare säger att både den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den halverade krogmomsen gör stor skillnad. Tiotusen jobb är ändå tiotusen jobb. Om oppositionen höjer avgiften igen går väldigt många jobb förlorade. Och det är viktigt för unga att ha ett jobb att gå till.”