Tag Archive for 'klimatmål'

Kryss i tillväxttaket

Det blir sällan tv-tittande nuförtiden. Igår kväll såg jag för första gången i år på nyheterna.

Gissa då om mina öron håller på att trilla av när jag får höra ett inslag där frikopplingsmyten klart och tydligt ifrågasätts. I alla möjliga sammanhang (inte minst när Obama kom och hälsade på) så har regeringen skrutit med att Sverige lyckats hålla igång tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat. För att lyckas med det räknestycket måste man bortse från att importen av allt från kött till konsumtionsprylar har ökat ordentligt och med god marginal vägt upp den minskning av produktion och tillhörande klimatutsläpp som skett på hemmaplan.

Naturvårdsverket gavs utrymme att tydligt förklara hur det ligger till och Reinfeldt ställdes mot väggen. Han var tom tvungen att ta till knepet från medieträningen, den så kallade Billström-slingan:

  • ge ett svar som inte har med frågan att göra
  • hålla en totalt neutral och nollställd ton och uttryck
  • om reportern försöker förtydliga eller upprepa frågan, upprepa det meningslösa svaret på nytt

Även Löfven fick ge sin syn på saken. Eftersom han är i opposition kan han lite lindrigare undan, men han hade ingen som helst ambition att ta en position i frågan.

 

Läs även Schlaug och Supermiljöbloggen som också uppmärksammat detta trendbrott (!?)

Att göra verklighet av klimatfantasier

Det är inte lätt att vara politiker i klimatfrågor. Samtidigt som man vill ligga i framkant och måla upp visioner/fantisera om hur klimatvänliga vi ska vara 2050, så finns det en verklighet där jobb, skattesänkningar och andra vardagliga ting måste prioriteras för att säkra röster.

Så fort vi höjer blicken och utgår ifrån fakta, tex vad som verkligen krävs för att nå visionerna, så blir det genast besvärligt. Detta är ett favoritämne här på bloggen med många varianter. Ett exempel är hur vi faktiskt behöver reducera våra utsläpp med 1 ton Co2 per capita och mandatperiod för att nå nollutsläpp 2050.

Annars är det just nu populärt att slå sig för bröstet och prata om hur Sverige lyckats minska utsläpp och ökat BNP samtidigt. Givetvis bortser man då från effekten av ökad import av prylar, mat och annat med utsläpp utomlands. Att utsläppen orsakade av svensk konsumtion har ökat med 15% mellan 1993 och 2010 är det inte lika roligt att prata om.

Det finns dock några spirande initiativ och tankar när det gäller att sätta handling bakom orden. Även på högre nivå än bloggar och debattartiklar. Klimatpolitiskt ramverk är begreppet som gäller. Global Utmaning, en fristående tankesmedja, som stöds av näringslivshöjdare som E.ON, Vattenfall, SAAB, Skandia, mfl, lyfter fram näringslivets behov av långsiktiga och tydliga spelregler, i form av ett klimatpolitiskt ramverk.

Den brittiska “The climate change act” som introducerades redan 2008 nämns som en förebild. Så här beskrivs den:

“… lagstadgade mål om en 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram tills 2050 baserat på 1990 års siffror. För att målen ska uppnås vidtas femåriga budgetperioder som sträcker sig tre mandatperioder fram i tiden för att skapa tydlighet och långsiktighet.”

Skottland, Mexico (!) och Nordrhein-Westfalen är andra regioner/länder som har infört liknande lagstiftning. Danmark, Norge, Finland, Baden-Württemberg och faktiskt Kina har pågående processer med syfte att införa klimatpolitiska ramverk.
Vänsterpartiet fortsätter att hålla fanan högst i den svenska klimatpolitiska debatten. Jonas Sjöstedt beskrev partiets ambitioner för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler, som ger möjlighet att inte bara fantisera om visioner utan också realisera dem, så här:
“Vi kommer att verka för att vi får Sveriges första klimatminister någonsin och ett separat klimatdepartement för att ytterligare skynda på omställningen av Sverige. Vi vill ha en koldioxidbudget likt den i Storbritannien för bättre ordning i klimatarbetet.”

Sikta mot trädtopparna och nå halvvägs..

Bau-EU

Image via Wikipedia

2007 satte EU upp klimat och energimål som ska uppfyllas innan 2020:

– minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % (30% vid internationell överenskommelse) – från 1990 års nivå

– primärenergianvändning i EU ska minska med 20% mha ökad energieffektivitet

– öka andelen förnybar energi till 20% av all energianvändning i EU

Capgemini gör en årlig studie av energimarknaden och i årets upplaga utvärderar man hur långt EU har kommit på vägen mot de uppsatta målen. Inte helt överraskande kommer man fram till att det är mycket kvar att göra och att det blir svårt att klara målen.

För att börja med den lätta biten – när det gäller växthusgaserna så är man på god väg. Man har redan kommit ner till en nivå som är 17,3% lägre än 1990. Som vanligt kan man dock se ett tydligt övergripande samband mellan tillväxt och klimatpåverkan. Ekonomins tillbakagång under 2009 bidrog till ca 7% av de 17,3% nedgång. Nu är det väl ingen som räknar med stark tillväxt i EU-området fram till 2020 så det går säkert att ro hem en 20%-ig reducering utan alltför stora ansträngningar. En internationell överenskommelse som höjer målsättningen till det lite mer utmanande 30%  är inte på tapeten efter misslyckandet i Köpenhamn.

Energieffektiviseringen blir svårare att ro i hamn. Visserligen fick man även på detta område stor hjälp av finanskrisen som drog ner energiförbrukningen under 2009 med 5,6%, men även med nolltillväxt fram till 2020 så är det tveksamt om målet kan nås. Transport och fastighetssektorn har störst potential och de är branscher där tar lång tid innan effektiviseringar slår igenom på bred front (pga långa ledtider).

Att att öka andelen förnybart till 20% blir också svårt att uppnå. Tillväxttakten av förnybart gick ner under 2009, men låg fortfarande på 15% för vind och 53% för solenergi. Trots den höga tillväxten av förnybart så bedöms den inte att räcka till för att nå en andel på 20% till 2020.

I mina ögon är ovanstående ett exempel på hur svårt det är att både ha och äta kakan, dvs göra tillräckliga miljöförbättringar samtidigt som ekonomin växer. Det överlägset snabbaste sättet att minska energiförbrukningen och därmed klimatpåverkan är en ordentlig recession. Men samtidigt så finns det bieffekter med en krympande ekonomi. Förutom att det säljs färre tepanyaki-hällar så rasar även investeringarna i det som på lite längre sikt ska hjälpa oss att få ordning på energisituationen.

Vad man kan konstatera är alltså att vi helt enkelt inte har de incitament som krävs för att göra vårt samhälle långsiktigt hållbart oavsett om vi har tillväxt eller inte. Det som behövs är därför att skruva åt incitamenten ordentligt så att en större del av hushållskassan går till omställning samtidigt som samhället på sikt måste anpassas till en ekonomi utan tillväxt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...