Tag Archive for 'Miljö'

Grön tillväxt – eller den miljövänligaste blöjan?

Passar på att återposta ett inlägg eftersom DN publicerat en artikel om att tidig potträning även minskar risken för urinvägsinfektion.

Om du känner småbarnsföräldrar som försöker göra sitt bästa för att minska sin miljöpåverkan så har säkert blöjfrågan varit på tapeten. Tygblöjor eller vanliga? För de miljövänner som är lite bekvämare av sig så finns det ett mellanting där man har ett inlägg som kastas, vilket de mer renläriga tycker är trams – fy för engångs! Många miljövänner känner sig helt enkelt kallade att göra en heroisk insats och kämpar på med sina tygblöjor, åtminstone för det första barnet. Om man ser objektivt på blöjduellen så visar det sig faktiskt att miljövinsten med tygblöjan inte är större än att den går upp i ånga om man kör tygblöjorna i torktumlaren. Det som jag tycker är så fascinerande är hur sällsynt det är att den miljömedvetne föräldern sällan väljer det allra bästa alternativet. Den enkla lösningen är ju faktiskt att se till att barnet inte behöver blöja! Barn idag har ofta blöja tills de är 3 år. På 70-talet var det sällan längre än till 2 år. I andra kulturer (tex Kina) sätts barnen på potta långt innan de är ett.

Jag tycker att detta är ett typiskt exempel på hur konsumtion av miljövänliga alternativ alltid ses som lösningen när det ofta går att nå en mycket större miljövinst genom att inte konsumera alls eller dra ner på användningen! Det är tom ett så inpräglat beteende att även inbitna miljövänner har svårt att se skogen för alla träd. Det finns många liknande exempel, tex bil, torktumlare och tvättmaskin, glödlampor, kläder, hemelektronik, resor – i princip alla områden där det finns konsumenter som vill ha ett grönt samvete.

Om vi siktar på ett verkligt klimatsmart och miljövänligt samhälle så måste de verkligt gröna lösningarna dominera, vilket helt enkelt innebär mindre konsumtion i vardagen. Samtidigt tror jag ändå att det kan finnas en möjlighet till grön tillväxt, åtminstone under en period. För att ställa om samhället till något mer än bara gröntvättat behövs enorma investeringar (tex inom energi, transport, jordbruk, etc) som skulle kunna ge ekonomin ett lyft. Det utrymme i hushållskassan som idag läggs på miljöbelastande varor och tjänster måste helt enkelt styras om. Och vi pratar inte om småduttande med momssatser, snarare omställningar i nivå med krigsekonomierna under andra världskriget. Ett exempel är individuella utsläppsrätter som skulle kunna vara det som verkligen satte fart på anpassningen till ett klimatneutralt samhälle! Faktiskt en lösning som rekommenderats av brittiska parlamentets miljökommitté!

Tillväxt – hur länge till?

growth

Uppdatering 3: Traditionellt brukar miljökramare kallas flummiga – det verkar som om tillväxtkramare försöker göra allt för att lägga beslag på det epitet. Beundransvärt att någon vågar signera en text som denna! Texten hade gjort sig mycket bättre på Badlands Hyena (där jag hittade länken till artikeln).

Uppdatering 2: Fascinerande, Expressen av alla tidningar har en artikel av Tim Jackson som är väldigt rakt på sak. Det nämns att Tim ska träffa svenska toppolitiker. Vi får se vad det innebär, förhoppningsvis kan det generera en del uppmärksamhet i media. Läs gärna mer om Tim Jackson här.

Uppdatering1 : Det jobbas hårt på att styra bort S från tillväxtkritiken. Svenskt Näringsliv har anlitat PR-byrå med målsättning att skapa en tillväxtvänlig socialdemokrati!

Ekonomisk tillväxt är heligt. Än så länge finns det inget politiskt parti som vågar vara politiskt inkorrekt och offentligt säga att kejsaren är naken, dvs att förväntningar på ständig tillväxt i samhällsekonomin är orimligt (en del bloggdiskussioner finns dock, tex V, MP, S, C, i KD finns det säkert också sådana diskussioner med tanke på Anders Wijkman, men hos FP och framförallt M lär det vara svårt att hitta!

Det finns många grundläggande strukturer i vårt samhälle som bygger på ständig tillväxt. Din pensionsprognos baseras alltid på positiv tillväxt. Det viktigaste sättet att få ner arbetslösheten är genom tillväxt. Miljön ska räddas av tillväxt. Bostadsmarknaden och stora delar av det finansiella systemet skulle få problem utan tillväxt. Vi har helt enkelt format ett samhälle som är beroende av tillväxt. Alltså är det inte konstigt att debatten saknas om vad vi ska göra när samhället inte längre kan drivas framåt av tillväxt. När, var, hur tillväxten kommer att vika vet vi inte så mycket om – det enda som är säkert är att perioden av ständig tillväxt kommer att ta slut.

Tillväxtens förkunnare, som än så länge med nonchalans kan förpassa så kallade tillväxtkritiker som orealistiska alternativa drömmare, brukar prata om att det är tjänstesektorn som ska stå för tillväxten och att grön tillväxt är möjligt med ny teknik. Det finns många invändningar mot dessa argument, men det får jag ta upp i ett annat inlägg (här finns läsvärda tankar). Syftet med den här texten är snarare att visa den övergripande orimligheten med evig tillväxt och att man därmed ur ett politiskt perspektiv faktiskt behöver fundera på hur ett samhälle utan tillväxt ska se ut – oavsett om man tror att det inträffar nu eller något längre fram i tiden.

2009 var Sveriges BNP ca 3204 miljarder kronor. Om vi antar en årlig tillväxt på 3% (inte alltför aggressivt om man utgår från pensionsprognoser), så kommer den årliga BNP-ökning redan år 2129 överstiga dagens totala BNP. Om vi tar ut svängarna och ser vad Sveriges BNP blir år 2500 så hamnar vi på en nivå som är ca 2 miljoner gånger större än dagens BNP! Att det blir så höga siffror kanske överraskar någon läsare, men det är den effekt som man får när man har en exponentiell tillväxt, eller årliga ej avtagande procentuella ökningar. Exponentiell tillväxt är vanligt förekommande i naturen, men det finns alltid en begränsande faktor som slår till förr eller senare. Något förenklat leder begränsningen till att den exponentiella tillväxten bryts på två olika sätt, antingen i form av en J-kurva eller S-kurva. Tillväxten av lämmelpopulation brukar användas som exempel på J-kurva (även om omfattningen av lämmeltåg är något omtvistad), där populationen ökar exponentiellt tills en plötslig avsevärd minskning sätter in. När populationen reducerats ordentlig tar tillväxten fart igen. Vid en S-kurva avtar tillväxten i takt med att begränsande faktorer i den omgivande miljön sätter in och en stabil nivå utan tillväxt etableras långsamt (ingen drastiskt minskning).

Vid exponentiell tillväxt kräver varje fördubbling av populationen / förbrukningen / aktuell enhet, att lika mycket läggs till som det totala antalet sedan tillväxten påbörjades, eller som Stellan Tengroth uttrycker det i sin läsvärda bok ”Tillväxt till döds” : Under tiden fram till nästa fördubbling kommer vi att göra slut på lika mycket som vi har gjort slut på sedan tidernas begynnelse. Vilket får effekten att om världens kolförbrukning fortsätter att öka med 3% årligen så kommer förbrukningen att ha fördubblats redan 2035. Det innebär att lika mycket kol som förbrukats från att det upptäcktes fram till idag kommer att ha göras av med på 25 år! [visserligen med approximationen att den historiska tillväxten varit 3% årligen]

Med tanke på hur beroende vårt samhälle är av ekonomisk tillväxt så finns det all anledning att fundera på vilka alternativ det finns och börja förbereda för en övergång till ett verkligt långsiktigt hållbart samhälle. Ju tidigare detta kan bli en offentligt diskuterad fråga desto större chans att vi undviker att ekonomin och inte minst utvecklingen av vårt samhälle följer mönstret för J-kurvan.

Att prata om långsiktig ekonomisk tillväxt utan att fundera på tidsperspektivet är som att hoppa fallskärm och inte fundera på om man fått med sig fallskärmen förrän man börjar närma sig marken!

Tips på andra sidor som tar upp tillväxtproblematiken: Framtidsrealisterna, Steg3, Effekt


Om alla drar sitt lilla strå till stacken.. så räcker det inte långt!

Självklart är det bra med ökad medvetenhet om hur el kan sparas, men det räcker inte!

Nu när E.ONs reklamkampanj (Läs det här innan du inte stänger av datorn ikväll / Goodbye standby) har rullat ut över Sverige så kunde jag inte låta bli att tänka på ett inlägg som jag skrev i höstas och passar på att posta det igen.

Läs en tidning eller se ett tv-program. Om det handlar om miljö så är det sällan det inte finns ett klämkäckt inslag av: “så här kan du göra för att minska din miljöpåverkan”. Det kan handla om att undvika stand-by-läge på tv:n, byta glödlampor, kompostera, osv. Givetvis är det ofta bra råd och tips som det finns all anledning att följa. Problemet är att man lätt kan få för sig att det är på det sättet som vi kan lösa problemet med att jordens resurser är begränsade och vi börjar närma oss den gräns då överutnyttjandet kommer att få allvarliga konsekvenser (inte bara klimatfrågan, det gäller även vatten, mat, energi och andra resurser).

Kunskapen om att vi lever över våra tillgångar är inte ny och innerst inne inser förmodligen de flesta i Sverige att vår resurskonsumtion i längden är globalt ohållbar. Men även för de mest hängivna miljömuppar så är det inte lätt att avvika från normen. Så länge hela samhällsstrukturen bygger på att naturresurser är mer eller mindre oändliga så kräver en verkligt miljösnål livsstil mycket motivation, lite belöning samt förmåga att leva med tönt- / idiotstämpel. Oavsett om det handlar om varukonsumtion, arbete, energiförbrukning, transport, semester, etc så finns det endast obefintliga incitament för individen att anpassa sig till en verkligt hållbar livsstil. Det är också därför som vi inte har lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning – vilket är ett faktum oavsett vad centerpartister yrar om. Miljöpartiet är det enda partiet som har gjort vissa ansatser till att visa att de förstår detta. Tyvärr har det ju inte resulterat i mer än smått meningslösa förslag, som tex 49 öre extra bensinskatt. För att få ner utsläpp från bilar med 20% till 2020 räknar Statens institut för kommunikationsanalys med att skatten måste upp med 7kr!

Ur ett lite större perspektiv så är det istället väldigt mycket grönmålning av olika företags produkter och tjänster som dominerar agendan, gärna uppbackat av politiker, så att det fortfarande ska kännas bra när vi ökar konsumtionen (och resursförbrukningen) ytterligare. För att inte bara skrapa på ytan utan verkligen få till avgörande förändringar så finns det bara två sätt:
1. se till att det svider i plånboken
2. begränsa tillgången, dvs ransonera

Det finns som bekant ansatser till detta (tex utsläppskvoter för koldioxid, miljöskatter, fiskekvoter etc), men problemet är att begränsningarna / incitamenten är mer eller mindre bortkompromissade så att det inte får så stor effekt i slutändan. Det är här de politiska ansträngningarna måste fokuseras om vi inte som så många tidigare civilisationer ska börja halka utför. Miljön kan inte räddas av individers goda vilja och ansträngningar.

Konkurrens om tillväxten

Aribus A380 go around/aborted landing at &quot...

Image via Wikipedia

Historiens förmodligen största (runt 110 miljarder kr) flygplansbeställning har gjorts av ett indiskt flygbolag som du förmodligen aldrig hört talas om – Indigo. Samtidigt prognostiserar Airbus att flygplansflottan ska fördubblas under kommande 20 år – med huvuddelen av tillväxten i Asien (undrar vilka oljepriser de har räknat med i den prognosen..).

Detta är bara ytterligare ett tecken på att det finns två trender som sannolikt kommer att bli besvärliga för oss som är vana vid att leva det glassiga livet (alltså typ topp-20 på BNP-listan):

1. Som jag tidigare varit inne på så finns det några miljarder människor som varje dag sliter oerhört mycket mer än vad vi gör för att nå vår levnadsstandard. De tar gärna över våra arbetsuppgifter till avsevärt lägre ersättningar – med glädje!

2. Det energi- och råvarubehov som tillväxt kräver kommer inte vara lika lätt att tillgodose längre. Den hårdnade konkurrensen från tillväxtområden innebär högre priser och tom risk för att marknaderna kraschar, dvs alla kan inte ens få tillgång till råvarorna trots att de är beredda att betala. Rysslands stopp av vete-export kan ses som en indikation. Kina och Indiens aggressiva politik för att säkra energitillgångar utomlands är ett exempel på att de inte vill bli utan.

Min gissning är att vi inte kommer att kunna se tillbaka på 2010-talet som det fantastiska årtiondet då alla kurvor fortsatte uppåt.

Munich Re: klimateffekter påverkar katastrofkostnader

Munich Re and Highlich Munich towers

Image by meironke via Flickr

Uppdatering: Nu har rapporteringen från Munich Re plockats upp av SvD också.

Det världsledande (47000 anställda) återförsäkringsbolaget Munich Re har rapporterat sin bedömning av katastrofkostnader för 2010. Uppskattningen landar på 130 miljarder USD, vilket gör året till ett av de värre för försäkringsbranschen. Utöver att 2010 var ett av de värsta orkanåren så konstateras samtidigt att havstemperaturen i de tropiska delarna av Nordatlanten var två grader högre än det långsiktiga medianvärdet, vilket är idealiska förhållande för uppkomst av orkaner. De fortsätter:

“That is in line with the trend of the past 30 years, in which all ocean basins show an increase in water temperatures. This long-term trend can no longer be explained by natural climate oscillations alone. No, the probability is that climate change is contributing to some of the warming of the world’s oceans. This influence will increase further and, together with the continuing natural warm phase in the North Atlantic, is likely to mean a further high level of hurricane activity in the coming years.”

Kostnaderna för 2010 kunde ha blivit ännu högre då lyckligtvis många av orkanerna höll sig över haven, tex så drabbades USAs kustlinje inte av en enda orkan.

2011 är ett år som också inleds starkt avseende katastrofkostnader med de massiva översvämningarna i Australien (en yta motsvarande Tyskland och Frankrike är drabbad). Utöver de direkta skadorna så tillkommer effekterna av de prishöjningar på kol som översvämningarna leder till.

Trenden med ökade klimatrelaterade kostnader är tydlig. Undrar hur länge det dröjer tills klimatskeptikerna får upp ögonen och ser att jorden inte är platt längre?

Jonny Fagerström och bakfoten…

Vi fick en kommentar av Jonny Fagerström till förra inlägget där vi hävdade att de 300 miljarder i kostnad för elcertifikat till utbyggnad av vindkraften till 2035 var en absurd siffra.

“Hej Osunt! Ni har fått en del om bakfoten.
Siden och Hylanders artikel är skåpmat som är bemött för länge sedan i bla Hallandsposten:

http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1018269-bubblan-pa-vag-att-spricka

Sannolikt kommer jag nu bli tvungen att skriva en replik i Ny Teknik också. Men det blir lätt. Siffran 300 miljarder har satt sig bra i media!

Jonny Fagerström”

Jonny verkar ha rätt i en sak iaf, siffran 300 miljarder har satt sig bra i media. Här, här, här, här och här är några bloggexempel. Några exempel från etablerad media: Dagens Nyheter ekonomiNy TeknikNorrländska socialdemokratenNorran, Gotlands tidningar, Helsingborgs dagblad. I övrigt så är det inte mycket som har med verkligheten att göra. Att media basunerar ut en sådan här uppgift utan att ens granska rimligheten i siffrorna är minst sagt anmärkningsvärt. I vårt svar till Jonny gör vi just en rimlighetskalkyl. Vi tyckte att det hela är så pass anmärkningsvärt att det är värt att lyftas upp i ett inlägg:
.
“Hej Jonny, vad kul att du kommenterar på vår blogg!

Artikeln du hänvisar till ökar varken min förståelse för hur ni har kommit fram till 300 miljarder eller gör det mer trovärdigt. ”Att summera allt detta till 300 miljarder kronor år 2035 är alltså bara matematik…” Den summeringen hade nog jag också klarat av, trots att jag varken är lektor eller överstelöjtnant, om jag bara hade vetat vad jag ska summera. Här får du gärna förtydliga vilka termerna som ska summeras är.

När jag läste till civilingenjör var en av de första sakerna som vi fick lära oss att alltid kontrollera rimligheten i svaret, om vi räknat ur något. Eftersom Radetzkis/Fagerströms matematik med summering av okända termer är över min förmåga så väljer jag istället att kontrollera just rimligheten i svaret, dvs 300 miljarder i subventioner till vindkraften fram till 2035 för att öka produktionen av el från förnybara energikällor med 25TWh.

Själv är jag delägare i ett vindkraftverk (http://www.vindparkvanern.se) och jag betalade 5500 kr för en andel med nominell produktion av 1MWh el. Här är en uträkning baserad på siffror från Elforsk som indikerar en investeringskostnad på 5000kr/MWh (inklusive vägar, elnät, anslutning).

Investeringskostnaden för 25TWh vindkraft blir då ca 125 miljarder kr. Om vi tänker oss en rak fördelning av de av Radetzki/Fagerström beräknade subventionerna på 300 miljarder så innebär det subventioner om 12 miljarder per år.

Med en avskrivningstid på 25 år för vindkraftverken ger detta avskrivningar på 5 miljarder årligen. Om vi antar en kalkylränta på 5% blir kapitalkostnaden 6,25 miljarder. Den totala investeringskostnaden blir då 11,25 miljarder per år för 25TWh vindkraft. Med subventioner på 12 miljarder årligen blir överskottet från investeringen alltså 0,75 miljarder årligen plus 25 TWh el att sälja..

Om Radetzki/Fagerström verkligen tror på sina egna kalkyler så antar jag att de har belånat sig upp över öronen för att investera i vindkraft, en bättre investering torde vara omöjligt att hitta.

Jag anser att beräkningen faller redan på rimlighetstestet. Som hjälp till herrarna Radetzki/Fagerström att göra en rimligare beräkning så skulle jag råda dessa att inte betrakta elcertifikatspriset som konstant. Priset sätts på en marknad som styrs av utbudet (produktionen av förnyelsebar el) samt efterfrågan (kvotplikten som anger andelen elcertifikat som elleverantörer är ålagda att köpa). Värt att nämna är att kvotplikten mellan 2010 och 2035 varierar mellan 20% och 0,08%, att tro att kostnaden per producerad energienhet, trots denna stora variation i efterfrågan, är konstant är snällt sagt naivt. Jag rekommenderar varmt energimyndighetens hemsida för Radetzki/Fagerström, där kan de lära sig om hur elcertifikatsystemet fungerar vilket de uppenbarligen inte har förstått. Behöver ni hjälp med beräkningarna så ställer jag gärna upp, det vore intressant att få fram en riktig siffra på den förväntade kostnaden för utbyggnaden av förnyelsebar energi.

Vänligen, Osunt “

Jonny svarar därpå igen, lite smått kryptiskt, men ändå ett svar:

“Ok!
Jag är inte riktigt med på var i artikeln i HP du tappade tråden. Att elcertifikatspriset inte är konstant är riktigt. Tendensen är dock ökande över tid:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Energi/Styrmedel/Elcertifikat/?from1398=2003&to1398=2010

Enligt Energimyndigheten kan priset komma att variera mellan 15 öre och upp till 55 öre/Kwh.
Vi har räknat med 35 öre rakt av som du ser i artikeln.
Vi har räknat med att denna subvention för 30 TWh upprätthålls minst intill 2035 och med dubbelt stöd för vindkraft till havs.”

I Jonnys kommentar finns det tillräckligt med ledtrådar för att vi ska kunna se var han och Radetzki har gjort sitt räknefel. I nästa inlägg ska vi gå igenom det, fortsättning följer…

Vi är inte de enda som har uppmärksammat galenskapen, här är några andra som har skrivit om Radetzki & Fagerströms yviga vindkraftsberäkningar, Eko-bloggen, Cleantech-nätverket, Johan Trouve, Anders Wijkman, Toppmötet, Fourfact, Supermiljöbloggen, Second Opinion, men vi har inte riktigt hittat någon som gått till botten med det.

Radetzki o Fagerström, räkna rätt!

I somras publicerades en artikel av de nämnda herrarna på SvDs debattsida där subventionerna för vindkraften fram till 2035 beräknades hamna på minst 300 miljarder. Förutom att summan var absurd så var deras poäng att man kunde skapa många fler jobb med de pengarna – som om de skulle säkra den framtida energitillgången. Som så ofta när Radetzki har sitt finger med i spelet så lägger han mest kraft på att räkna fram önskat resultat, inte ett realistiskt (ett annat exempel, ASPO-kommentar).

Tyvärr har det ju inte så stor betydelse om det är realistiskt. Nyhetsvärdet blir stort ändå och det finns ju alltid många som sväljer budskapet (tyvärr inte bara ClimateScammare, där Jonny håller låda). Därför är det kul när de som kan sin sak får möjlighet att bemöta Radetzkis och Fagerströms propaganda. I Ny Teknik gjordes en ordentlig sågning häromdagen. Bara det faktum att F&R räknat med att hela elcertifikatvolymen går till vindkraft är ett sånt kardinalfel att seriös media borde sluta publicera deras trams.

Pansaröverstelöjtnanten Jonny hade för övrigt ett roligt bemötande av kommentar i Ny Teknik-artikeln:  “Renhårigt hade varit att du som utslungar dessa insinuationer vågade stå för dem med ditt namn. Ring mig gärna 070-6765708 och framför anklagelserna “man to man”. En riktig militär den där Jonny som inte backar och viker ner sig.. Ibland önskar man att försvarsmakten inte hade skurits ner så mycket!

Att sedan vindkraften inte är en enkel lösning på den globala energiförsörjningen är ju en annan fråga, som Cornucopia också skrivit om.

Tipsar också om ekonomen Klas Eklunds invändningar mot Radetzkis inlägg i klimatdebatten.

Läs gärna Jonnys kommentar till inlägget och vårt svar!

SVT – “Peak Fosfor kan leda till världskrig”

Det verkar som om medvetenheten om jordens resursbegränsningar börjar sippra ända fram till nyhetsmedia! Förutom att Vetenskapens värld visar en dokumentär om Peak Oil (och Fosfor) så hade Rapport ett hyfsat långt inslag om Peak Fosfor där forskarvärlden (representarad av Dana Cordell från Sydneys tekniska universitet) får ge sin syn på risker och tidsperspektiv.

Mid-West Agriculture

Image by Djof via Flickr

Brytningen av fosfor är en grundläggande del av det moderna högeffektiva jordbruket. Även om råvarutillgångarna i marken räcker många hundra år så är det precis som med oljan så att tillgängligheten blir sämre och sämre, vilket leder till att maximal produktionsnivå beräknas vara nådd 2033.

Precis som för så många andra problem som definieras av att oändlig tillväxt inte är möjligt så finns det en hel del man kan göra redan nu – men där man inte ens kommit till ett erkännande av utmaningen vi står inför. Fosforkonsumtionen har det gemensamt med koldioxidutsläppen att vi kan vinna mycket på att begränsa vår köttkonsumtion som än så länge bara ökat.

Den allmänna reaktionen är som vanligt att stoppa huvudet i sanden och tycka att det bara är tråkigt med alla pessimistiska navelskådande akademiker (realister) som bara fokuserar på de tråkiga sidorna i livet. Men det har ju hänt förr att den allmänna uppfattningen har påverkats av vetenskapen, så jag tänker inte ge upp än. Det är ju faktiskt ganska många nuförtiden som tror att jorden är rund..

Även DN har tydligen plockat upp ämnet.

Kass kvalitet

This is a two slice toaster.

Image via Wikipedia

På femtiotalet var en brödrost något man fick i bröllopspresent och sedan skulle den vara i många år. En modern brödrost håller runt två år, i bästa fall i fem om år man har tur.

Vi brukar skoja om att vi alltid får måndagsexemplar, då de saker vi köpt på senare år utan undantag har gått sönder efter kort tid: Den nya widescreendatorskärmen vi köpte för två år sedan har redan varit på lagning två gånger (då vi fick plocka fram vår gamla skärm, som vi bytt ut trots att den fortfarande fungerade) Laptopen som jag skriver det här på införskaffades för ett år sedan (trots att vi redan hade två bärbara och en stationär dator i familjen) och har redan visat sig ha ett antal problem, men det är för besvärligt att lämna in den på lagning. Upptäckte precis att vår två år gamla barnsadel till cykeln var trasig och oanvändbar. Bestämde mig igår efter att ha bränt fast två ägg och en rösti att vi måste skaffa ett nytt stekjärn för kanske tredje gången på tio år eftersom non-stickbeläggningen slitits bort (trots att vi endast smekt den med plastredskap). Men så tänkte jag efter och bestämde mig för att i stället plocka fram någon av de gamla gjutjärnspannorna och se om de fungerar. Och det gör de ju, det är bara att bränna in dem med lite olja så blir de som nya!

Sextiotalsbrödrosten som vi köpt på loppis i mint condition, den grillar hur fina skivor som helst varje dag. Och femtiotalsvåffeljärnet som vi ärvt av en gammal faster, gör fortfarande frasigare våfflor än en modern teflonapparat. Säger detta någonting om hållbarheten på moderna grejer?

Eftersom hållbarheten ofta är begränsad och det inte är lönt att laga prylarna när de går sönder, är det enklare och oftast billigare att köpa nya (och arbetskraften i Kina är ju billig!) istället för att låta laga dem. Samtidigt driver lång hållbarhet ingen lönsamhet hos tillverkarna. I stort sett inom alla områden har marknaden utvecklats till att produkter måste bytas ut med allt kortare intervall – helt enkelt för att någon i andra änden tjänar på det.

För att anpassa vår livsstil till vad jorden klarar av behöver trenden vändas! Ett steg på vägen är förstås att som miljöpartiet driva på en utveckling där tjänster blir billigare och produkter dyrare, men det känns som det är oerhört lång väg kvar. Många billiga prylar skulle behöva bli både fem och sex gånger dyrare för att man överhuvudtaget skulle fundera på att laga en gammal grej istället och då räcker det ju inte med några procent på momsen

Om jag försöker spåna och tänka fritt om det här så landar tankarna ofta i att man måste göra det möjligt för tillverkarna att tjäna pengar på prylar som håller. Helt enkelt driva fram en helt ny affärsmodell där tillverkaren får ta fullt ansvar för produkternas livslängd. Tex skulle tillverkaren kunna få ta en kostnad (gärna avtagande över åren) som drabbar produktens marginal när produkten tas ur bruk, så kommer det att ge helt andra livslängder. Och man skulle slippa produkter som känns jättegedigna men där någon liten vital del är gjord av bräcklig plast!

Givetvis finns det många om och men med en sådan modell, inte minst genomförandet, men det är ändå tankeväckande tycker jag.

Arkelsten rosar BMW

Sofia har verkligen tagit flera tillfällen i akt att visa sina begränsningar när det gäller att se till så mycket mer än ytan, tex i sin blogg som kommenterats här, men såklart även i en del ogenomtänkta uttalande under mutdrevet. Ett erbjudande om att låna en vätgas-BMW några dagar är ju inte ett erbjudande som borde få en riksdagspolitiker att hoppa jämfota av glädje. Därför har jag lite svårt att förstå hur Sofia kan bjuda på ett citat som ”Vi kommer att behöva än mer snåla fordon och

A cropped version from http://en.wikipedia.org...

Image via Wikipedia

enskilda aktörer, som BMW, som styr i rätt riktning genom att bygga mer bränsleeffektiva bilar”. Men, men – det är väl inte den första politikern som tror att en gratislunch verkligen är gratis. Snarare ungefär lika gratis som osten i råttfällan. Det som är verkligt deprimerande i sammanhanget är hur en talesperson i miljöfrågor – men också ordförande i riksdagens trafikutskott (Anders Ygeman, S) – inte tänker längre än näsan räcker. Båda är övertygade om hur bra insats BMW har gjort för att få ner bränsleförbrukningen och att de är föregångare i branschen.

Det finns nämligen ett enkelt samband som ger en helt annan bild av BMW. Bränsleförbrukning påverkas i väldigt stor utsträckning av körstilen! Bland biltillverkare har det så länge jag kan minnas funnits ett försäljningsargument som aldrig får saknas, oavsett vilken typ av bil du säljer – den måste vara sportig och full av körglädje! BMW är ett av de märken som har lyckats bäst att profilera sig som det sportiga alternativet där körGLÄDJE alltid sätts i första rummet. Och jag kan sätta ganska mycket pengar på att oavsett hur bränsleeffektiva BMW är på pappret så är de inte det i praktiken! När jag kör min minibuss som officiellt drar 0,9 l/mil så kan jag garantera att den går snålare än miljö-BMWn som susar förbi i 150 km/h.

Dock kan vi glädja oss åt att vi är inne på sista varvet i den hektiska jakten på mer körglädje, bättre prestanda och sportigare bilar. Inte ens det gamla hederliga säljargumentet om bättre prestanda för säkrare omkörningar funkar nu när vi i Sverige har byggt om de flesta större vägar till motorvägar eller 2+1vägar, (som om det någonsin skulle funnits ett sådant samband..). Peak oil kommer helt enkelt att leda till en ordentlig omstrukturering av fordonsbranschen. Men fortfarande befinner vi oss i fasen där man inte riktigt har släppt taget utan försöker krampaktigt hänga kvar i det gamla tankesättet och säga att bilarna ska visst vara miljövänliga, men det går ju för guds skull inte att göra avkall på sportighet och prestanda. Av de barn som går på dagis idag kommer körkort inte längre att vara en självklarhet. Privatbilismen kommer helt enkelt att se väldigt annorlunda ut om 20år, även om det är svårt att acceptera förändringar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...