Archive for the 'Moderaterna' Category

Kryss i tillväxttaket

Published on 2014/03/21 in Klimat, Moderaterna, Politik and Socialdemokraterna. 2 Comments Tags: , .

Det blir sällan tv-tittande nuförtiden. Igår kväll såg jag för första gången i år på nyheterna.

Gissa då om mina öron håller på att trilla av när jag får höra ett inslag där frikopplingsmyten klart och tydligt ifrågasätts. I alla möjliga sammanhang (inte minst när Obama kom och hälsade på) så har regeringen skrutit med att Sverige lyckats hålla igång tillväxten samtidigt som klimatutsläppen minskat. För att lyckas med det räknestycket måste man bortse från att importen av allt från kött till konsumtionsprylar har ökat ordentligt och med god marginal vägt upp den minskning av produktion och tillhörande klimatutsläpp som skett på hemmaplan.

Naturvårdsverket gavs utrymme att tydligt förklara hur det ligger till och Reinfeldt ställdes mot väggen. Han var tom tvungen att ta till knepet från medieträningen, den så kallade Billström-slingan:

  • ge ett svar som inte har med frågan att göra
  • hålla en totalt neutral och nollställd ton och uttryck
  • om reportern försöker förtydliga eller upprepa frågan, upprepa det meningslösa svaret på nytt

Även Löfven fick ge sin syn på saken. Eftersom han är i opposition kan han lite lindrigare undan, men han hade ingen som helst ambition att ta en position i frågan.

 

Läs även Schlaug och Supermiljöbloggen som också uppmärksammat detta trendbrott (!?)

Reinfeldts Sverige

Published on 2014/02/25 in Moderaterna, Politik and Socialdemokraterna. 4 Comments

LO:s valfilm har haft premiär. Jag såg den igår. En snabb sammanfattning och analys kommer här.

Första delen förklarade hur alliansens skattesänkningar gynnat höginkomsttagare. Det inleds med ett klipp där Reinfeldt förklarar att skattesänkningarna ska leda till minskade skillnader. Nästa steg är allmänhetens uppfattning om den verkliga omfördelningseffekten. Den landar på att den mest högavlönade femtedelen fått ut dubbelt så mycket av skattesänkningen som den lägst avlönade femtedelen. Slutligen presenteras facit, där de högavlönade inte får 2X mer utan 10X mer än de lågavlönade.

Jag har länge väntat på att någon skulle syna alliansens kort. Det är uppenbart att de strävar efter större skillnader i samhället, oavsett vilket välfärdskramande de försöker linda in sin politik i. Det är dags för alliansen att räta på ryggen och stå för sina politiska visioner.

Det är också intressant att den här delen av filmen ger en stenhård känga till socialdemokraterna, som dyrt och heligt lovat att inte göra något åt jobbskatteavdragens omfördelande effekter. Finns inte en chans i världen att varken LO eller S skulle erkänna detta. Här är det S som borde räta på ryggen och stå för sina politiska visioner.

Resterande del av filmen är allmänt dravel om arbetare som blir av med jobben för att företag flyttar utomlands (och en del annat) – som om det skulle påverkas av S politik.

En högeligen roande detalj i debatten är den ledare i Sydvenskan där man försöker tona ner det ökade lönegapet som skattesänkningarna lett till. Rubriken är “LO bluffar om Reinfeldts bluff”. Ledarredaktionen har fått gräva riktigt djupt i byrålådan för att hitta ett argument. Och här kommer Sydsvenskans alltför lättgenomskådade bluffargument:

“I själva verket har, enligt LO:s valfilm, skattesänkningarna gynnat dem som tjänar mest. I filmen sägs att den femtedel av befolkningen som tjänar minst får 5 procent av regeringens skattesänkningar 2014 medan den femtedel som tjänar mest får 45 procent.

Det är en sanning med modifikation.

Om man istället för att räkna kronor och ören räknar procent ser bilden helt annorlunda ut. Den som har en årsinkomst på 150 000 kronor ökar 2014 sin nettoinkomst med cirka 11 procent tack vare jobbskatteavdraget. Den som tjänar 900 000 ökar sin inkomst med omkring 5 procent, visar Ekonomifakta.se.”

Jag förutsätter att ni intelligenta läsare av bloggen ser det uppenbara problemet med den matematiken. Men här kommer också en tabell som tydligt visar det absurda i argumentet.

Visst är det så att på lång sikt så skulle löneskillnaden minska med upprepade skattesänkningar där grupperna får 11% respektive 5%, men så länge löneskillnaden inte påverkas i absoluta tal är det ganska ointressant. I tabellen framgår det att vi skulle behöva årliga skatteminskningar fram till 2041 innan lönegapet minskar!

Kom igen Sydsvenskan, hur är det med matematikkunskaperna på ledarredaktionen egentligen?

 

Om ni inte redan har sett filmen så finns den här.

 

Andra om ämnet:

Tobias Baudin o Johan Ulvenlöv, Martin Klepke, Kjell Rautio, Eva Hillén Ahlström, Fredrik Jansson, Martin Moberg, LT Östersund, Dagens Industri, Göran Johansson, Daniel Swedin och Peter Högberg

Med hot ska val vinnas

Published on 2014/02/04 in Moderaterna and Politik. 0 Comments

Moderaterna i Stockholms Läns Landsting gör sitt bästa för att utnyttja den maktposition som det innebär att politiskt basa över ett landsting. Kan man inte vinna ett val med argument om den egna politikens förträfflighet kan man hota med att de landstingsanställda blir av med jobben om den andra sidan vinner. Det har man gjort med ett utskick som gör allt för att ge intryck av att det är din arbetsgivare som upplyser dig om vad du bör rösta på för att behålla ditt jobb.

Inspirationen kommer ju uppenbarligen från Max-kampanjen. Men vad är det för moderat ljushuvud som tyckte att det var en så fin idé att den är värd att spridas till landstingsvärlden? Det talas ofta om värdegrund i olika sammanhang. Jag undrar hur värdegrunden ser ut när hotfull arbetsgivarkommunikation om hur du bör rösta uppfattas som en fräsch och schysst metod värd att användas i demokratiska sammanhang. Dags för de nya moderaterna att rensa ut i betongbunkern och bli de ännu nyare moderaterna?

Festligt att ljushuvudet tar upp hur kostnaderna för SLL kommer att öka som ett argument:

“Om Socialdemokraternas politik blir verkligheten chockhöjs landstingets kostnader för unga anställda med cirka 115 miljoner kronor. Det motsvarar totalkostnaden för cirka 500 av våra unga medarbetare. Räknar man med alla vårdgivare i hela länet blir siffran av drabbade många gånger högre. Bakom dessa siffror finns människor av kött och blod. Med en vänsterregering skulle de riskera att få sparken.”

Total kostnad för ungdomsarbetsgivaravgiften är 17 miljarder eller ungefär en mille per nytt jobb. Som arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson uttrycker det så är 1-1,5 miljoner per nytt jobb väl använda pengar. Visserligen finns inte alla ungdomsjobb i den privata sektorn (uppenbarligen), men även om vi antar generösa 50/50 så blir det 500-750 tkr per jobb. Borde det inte då vara väl använda pengar att behålla 500 unga medarbetare till en kostnad av 115 miljoner kronor – eller 230 tkr per jobb?`

Men det är klart – det smakar ju alltid bättre när någon annan betalar.

 

Det har blivit en del surr i frågan:

SvD1, SvD2, DN.se, DI.se, Aftonbladet, Metro, Arbetet, ka.se, Vårdfokus, Vision, Dagens arena

Alliansfritt Sverige, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Peder Unander, Helle Klein, Homo Politicus, KajsaLisa, DHE, 6e Mannen, Anna Starbrink, Lasse Strömberg,

1-1,6 mkr per nytt jobb är välanvända pengar tycker Elisabeth Svantesson..

Published on 2014/01/23 in Moderaterna and Politik. 0 Comments

.. som blir intervjuad i Sydsvenskan. Här är ett utdrag:

“Regeringens vapen mot utanförskap är arbetslinjen. Beskriv den.
– Det handlar om att öka drivkrafterna att arbeta. Men också underlätta för människor att komma i arbete, till exempel genom att sänka kostnader.
Sänkta skatter och bidrag – hur blir det fler jobb av det?
–  Om människor får behålla en större del av sin inkomst blir det mer lönsamt att ta det där extrajobbet. Att gå från deltid till heltid. Det är en viktig drivkraft.
Bygger inte det på en syn att de arbetslösa är lata och måste piskas?
–  För arbetslösa är det viktigt att få ett jobb att gå till. Om det inte lönar sig tillräckligt att gå från a-kassa till arbete, så påverkar det självklart människors beslut.”

Varför slipper så många politiker undan med halvdana förklaringar. Följdfrågan borde givetvis vara vilka jobb det är som inte blir utförda idag för att a-kassestämplande latmaskar inte orkar jobba?

Sossarna är inte så mycket bättre på den här fronten. Deras mantra är att arbetslösheten handlar om matchningsproblem som kan lösas med mer utbildning.

Samma fråga gäller. Var finns det arbetsgivare som söker med ljus och lykta efter kompetent arbetskraft utan att kunna hitta den? Trots att det finns gott om högutbildade i krisande europeiska ekonomier som gärna hade flyttat till Sverige mot ett jobb. Trots att det numera dessutom är möjligt att rekrytera utomeuropeisk arbetskraft.

I moderaternas fall handlar det ju om att piskan måste kombineras med lägre löner. USA är ju ett utmärkt exempel där det finns gott om serviceyrken som kräver två heltidsjobb för att kunna utgöra försörjning. Med 70% lägre löner skulle servicebranschen öppnas upp för helt nya möjligheter: manuell väsksortering i flygplatsernas ankomsthallar, dörrvakt i snofsigare BRF:er, flygplatspersonal som visar vägen (istället för skyltar), packning av matvarorna på Ica, osv. RUT är ju ett steg på vägen för att bredda servicebranschen, varför inte löpa linan ut?

I sossarnas fall kan jag inte se någon annan förklaring än att de lever i ett nostalgiskt förflutet då det fanns en stor massa av lågutbildad (dvs sexårig folkskola) som behövde lyftas kompetensmässigt för att försörja svensk industri.

Även om rätt fråga skulle ha ställts så brukar det oftast bli ett goddag-yxskaft-svar tillbaka – kommer ni ihåg papegojornas papegoja Tobias Billström? Med rätt mediatränare så hade Tobias gjort en snyggare goddag-yxskaft.

Men Elisabeth bjuder faktiskt på kommentaren att det är väl värt pengarna att lägga 1,1-1,6 mkr för att skapa ett nytt jobb! Återigen utdrag från intervjun:

“Regeringens dyraste jobbreform (17 miljarder kronor) är den halverade arbetsgivaravgiften för företag med unga under 26 år på lönelistan. Enligt institutet IFAU kostar varje jobb 1–1,6 miljoner kronor. Väl använda pengar?
– Ja, reformen har gett upp till tiotusen nya jobb. Satsningar måste få kosta.
Det hade varit billigare att ge varje arbetslös 25 000 kronor i handen.
–  Många företagare säger att både den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den halverade krogmomsen gör stor skillnad. Tiotusen jobb är ändå tiotusen jobb. Om oppositionen höjer avgiften igen går väldigt många jobb förlorade. Och det är viktigt för unga att ha ett jobb att gå till.”

Radikalisera klimatpolitiken

Published on 2013/08/28 in Klimat, media, Moderaterna and Politik. 3 Comments Tags: .

Det har snart gått två år sedan jag puffade för Radikalisera Klimatpolitiken Nu. Med tanke på hur få som har skrivit på så är det troligt att nyttan är begränsad. Å andra sidan vet man aldrig vad som triggar igång en svart svan händelse. Bättre att försöka på så många sätt som möjligt och hoppas att det ger något litet bidrag till förändring. Så här kommer en repris.

För dig som inte orkar läsa nedanstående dravel, klicka dig vidare direkt: Radikalisera Klimatpolitiken Nu.

Den här bloggen kom till som en reaktion på en politisk värld där visionerna har bleknat och istället ersatts av kortsiktiga “hur många hundralappar i plånboken ger det här”-frågor.

Politik effektivt paketerad som glansig reklam har nått nya höjder när moderaterna lyckats sälja in sin gamla hederliga skattesänkarpolitik som välfärdsbevarande. Man har oerhört finurligt och effektfullt invaderat klassisk sosseretorik och är nu mer förknippade med begreppet arbetarpartiet än vad sossarna är. Definitivt en bravad. Möjligen blev moderaterna lite väl fartblinda vilket resulterade i att man gav sig på att skriva om historien (å det grövsta..).

Det lite besvärande i situationen är att vårt samhälle mer än någonsin är i behov av politik som vågar tar upp de stora frågorna. Miljö, energi, ekonomi. Våra samhällen står inför många utmaningar. Den gemensamma faktorn är att de karaktäriseras av tröga processer där effekterna av vad vi gör eller inte gör idag kommer att märkas först långt senare. När nuvarande politiker är långt borta från makten. Och en politiker som vill överleva i dagens värld bör ju inte tala om något som sträcker sig längre än nästa valrörelse, helst inte bortom den senaste väljarundersökningen.

Att lägga ansvaret på individen är meningslöst. Så länge systemet motarbetar individen handlar miljötänket endast om att tillfredsställa sitt egna samvete.

Jag tror att det blir mycket svårt att bryta mönstret av kortsiktigt tänkande i politiken. Därmed inte sagt att man ska ge upp. Passa därför på att ge ditt stöd till att Radikalisera Klimatpolitiken. Det är ett upprop med “… en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Kom igen! Använd fejan till något vettigt för en gångs skull..

Sprid uppropet!

Tillväxtens gloria på väg att glida ner

Published on 2012/01/13 in Ekonomi, Energi, Konsumtion, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet. 2 Comments

För ca ett år sedan skrev jag ett inlägg om hur MP med Gustav Fridolin i spetsen har slipat av de tillväxtfientliga kanterna och närmat sig politikens mittfåra. Om det bara är ett medialt knep eller om det speglar en omsvängning av partiets inriktning vill jag låta vara osagt. Med tanke på att MP under året har gått ut med miljömål som att “2025 ska Sveriges globala klimatpåverkan genom konsumtion minst ha halveras jämfört med idag” och att det historiskt finns en stark tillväxtrealistisk insikt i partiet så lutar jag åt att det är en kommunikationsstrategiskt motiverad make-over.

Även i socialdemokraterna finns det en och annan som vågar närma sig tanken att det heliga tillväxtmantrat kanske ändå kan ifrågasättas, vilket jag också nämnde i det tidigare inlägget. Precis som då så är det fortfarande Kajsa Borgnäs som vågar ta bladet från munnen, vilket framkommer i hennes artikel (läsvärd) i det senaste numret av S-märkta TIDEN. Både bloggrannarna ASPO och Tillväxtreflektera har också noterat och kommenterat detta.

Det vanligaste bland S-folk som har en någorlunda försiktig hållning till tillväxtlovsången är annars att det viskar fram att BNP-måttet inte är så bra och att hållbar tillväxt är målet – lite sådär centeraktigt.

Men det finns en helt annan medvetenhet idag om resursernas ändlighet jämfört med för 5-10 år sedan. När råvarupriserna exploderar pga tillväxtmarknadernas efterfrågan och begränsade möjligheter att öka  tillgången så börjar det uppenbart för allt fler att vi har ett problem. En vanlig hållning är ju fortfarande att erkänna riskerna och problemen, men att ändå förlita sig på att teknikutvecklingen och marknaderna ska lösa problemen. I senaste McKinseys Quarterly Review (kräver log in, dock gratis) finns ett typiskt exempel på detta.

Alla är överens om att Jonas Sjöstedt är en stor tillgång för vänsterpartiet. Han är tom så rumsren att det numera går att prata positivt om V i vilka miljöer som helst (nästan..). Den stora frågan är om Jonas blir den första partiledaren som verkligen lyfter upp de ekonomiska och resursmässiga utmaningar som vi har framför oss istället för att älta hundralappar hit eller dit. Det är ju åtminstone tveklöst så att det i V finns en stor medvetenhet om problematiken och tydlig inriktning på att det måste hanteras. Cornucopias intressanta utdrag ur den rapport som V:s framtidskommission tagit fram (publicerad i nov 2011) visar på en betydligt mer djupgående insikt än vad jag och säkert många med mig kunnat hoppas på. Rapporten är resultatet av en bred och öppen process i linje med V:s partiledarnominering. Så även om det är upp till partistyrelsen att välja hur de vill använda rapporten så har den en viss tyngd som inte går att bortse från.

Självklart räcker det inte med att V börjar prata insiktsfullt om den eviga tillväxtens begränsningar i en fysisk värld, men det kan vara en god början som kan locka ut en och annan tillväxtrealist ur garderoben. Jag tror tom att det går att hitta en och annan moderat som skulle kunna instämma i problemanalysen – vi har ju tex våra hjältar i Knivsta.  Kanske kan man till och med sticka så många små hål på den tillväxtutopiska bubblan att luften börjar pysa ur lagom till nästa val. Valet 2014 kan bli riktigt intressant.

 

 

Monarkiordbajs superdeluxe!

Published on 2011/12/30 in Moderaterna and Politik. 9 Comments Tags: , .

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur svårt det är för monarkister att använda rationell logik i sin argumentation.

Häpp! Idag dök det upp ett slående exempel. Riksdagsledamoten Michael Svensson (M) har skrivit ett debattinlägg i SvD där han tar i för allt vad tygen håller och krystar ur sig ett ordbajs superdeluxe!

Om man ska tala för sin sak utan att ha några argument så kräver det sin man. Michael kan! När man skalar bort allt dravel i Michaels text för att försöka hitta någon form av argumentation så kan man skönja följande ansats till varför monarkin ska finnas kvar:

Michael menar att det faktum att vi har haft en monarki i ca 1000 år och att “Läsarna får gärna intrycket att moralupplösningen har kommit nära,monarkin är förlegad, både vad gäller statsskick, jämställdhet och att den är allmänt ålderdomlig. Detta synsätt bygger delvis på tron att vi, just här och nu vet bäst, en brist på historisk förankring och någon form av moralisk överlägsenhet”.

Ok, det kanske inte är så fel med diktatur ändå? Sverige har ju trots allt ca 800-900 års erfarenhet av det. Vem kan säga att vi vet bäst här och nu? Saudiarabien har bara ca 100 års erfarenhet av diktatur. Nä bort med moralisk överlägsenhet och fram för historisk förankring. Eller vilken slutsats ska vi egentligen dra av Michaels argumentation? Symptomatiskt är att Michael får uppbackning av bloggen Fältmarskalken som bla propagerar för att återupprätta den monarki som gällde enligt 1809 års grundlag, alltså där monarken är den verkställande makten och stiftar lagarna tillsammans med riksdagen.

I slutet av artikeln klämmer Michael in de obligatoriska monarkist-påståendena:  “I vår monarki finns stora värden. Historiska och ekonomiska”. Detta givetvis utan någon närmare förklaring eller ansats till argumentation till varför de ekonomiska värdena skulle vara stora. Påståendet att det finns ett historisk värde håller jag med om, men låt det förbli historiskt..

Michael, du är för skön som vågar skicka in ett så substanslöst debattinlägg! Inte minst när det lätt kan tolkas som en hyllning till en diktatorisk styrelseform!

 

Handelsministern om hur man stoppar huvudet i sanden

Published on 2011/07/21 in Klimat, Moderaterna, Politik and Uncategorized. 2 Comments Tags: .

Handelsminister Ewa Björling har skrivit ett inlägg i Sydsvenskan där hon hyllar den svenska turismnäringen som har dragit in rekordhöga exportintäkter (mer än järn och stålexport) och menar att vi ska “sälja upplevelsen av den svenska skogen och vildmarken” för att säkra vår framtida välfärd.

Internationell turism är absolut inte en framtidsbransch om man tar hänsyn till klimatet och begränsade energiresurser, men det är inte precis unikt för Ewa Björling att göra den felkopplingen.

Det som utmärker Ewa Björling är att hon visar upp en fascinerande förmåga att stoppa huvudet i sanden – och njuta av det!

Så här skriver hon: “Även om klimatfrågan i allra högsta grad bör genomsyra vårt leverne kan detta inte helt sätta bromsklossar för [sic] viktiga framtidssektorer som turism- och besöksnäringen. Därför tycker jag att både utländska besökare i Sverige och svenska turister utomlands med gott samvete ska fortsätta njuta av sina semestrar.”

Hon konstaterar alltså helt enkelt att klimatfrågan är viktig, men om den på något sätt skulle riskera att påverka vår livsstil så är det bättre att skita i den.

Skönt när politiker har så pass tunn PK-fernissa att det blir tydligt hur de verkligen resonerar!

Fruktsallad

Published on 2011/07/18 in Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna and Vänsterpartiet. 2 Comments Tags: , , .

Vem i hela världen kan man lita på?

En gång i tiden visste man var man hade de olika partierna. Nu verkar det som om alla vill byta stolar med varandra.

Moderaterna hymlade inte med att de var ett parti som företrädde höginkomsttagare och kapitalägare. Med Schlingmann i spetsen lyckades man göra en extreme makeover och bygga ett helt nytt varumärke där man kunde sälja in samma politik som tidigare men med profilen som det  “nya arbetarpartiet” och utvecklingen av det svenska folkhemmet som främsta mål. Dessutom la man undan slipsarna och pärlhalsbanden.

Centern som alltid hade ett hjärta för landsbygden och miljön har fortsatt att prata om den, men satsar i praktiken hellre på absurda motorvägsbyggen (Andreas Carlgren) och på att utrota ovanliga växtsorter (Eskil Erlandsson)

Folkpartiet var en gång i tiden ett klassiskt liberalt parti. Det kallar de sig fortfarande, men slänger gärna ut populistiska krokar i grumligt vatten med förslag om burkaförbud och basunerar ut åsikter i skolpolitiken som är allt annat än liberala.

KD velar fram och tillbaka. Ska vi hålla fast vid vår ärkekonservativa syn på familjen eller ska vi försöka hänga på samhällsutvecklingen?

Sossarna har en del gemensamt med KD. Post Persson är det ett parti som varken vet ut eller in och de har inte lyckats kommunicera någon klar linje sedan dess. Ibland näringslivets främsta vapendragare. Ibland back to basics. Juholt har ju inte förmedlat så mycket mer än att han är en pajas (Istanbul, Libyen). Under Persson kunde man i alla fall lita på att allt handlade om mesta möjliga makt till Persson själv. Hans fortsatta karriär präglas av samma egenintresse (jag rekommenderar bloggaren Nemokratis genomgång)

Miljöpartiet försöker sig på samma trick som moderaterna. Fridolin talar tillväxtens och den svenska industrins lov med resultatet att han får Svenskt Näringsliv med på tåget. Under Almedalsveckan är miljö ett av de mer perifera ämnena – även för miljöpartiet. Renläriga miljöpartister har tröttnat och utbrytare har startat det Gröna partiet. Vi andra hoppas att MP lyckas göra en moderat makeover.

Sist men inte minst. Vad sysslar våra gamla kommunister med? Från att ha varit DDRs sista försvarare, via storhetstiden med Gudrun Schyman, till dagens situation där utmanaren (låt oss kalla honom den blivande partiledaren) Jonas Sjöstedt fascinerande nog visar sig vara den framträdande politiker som har bäst koll på den ekonomiska situationen i Europa. Om du inte tror mig så läs: Stresstester och bankekonomer, Eurokrisen, Eurokris på väg mot eurokatastrof. En vänsterpartist som förstår ekonomi! Världen är upp och ner.

Jag saknar politiska visioner och långsiktighet

Published on 2011/01/12 in Miljöpartiet, Moderaterna, Politik and Socialdemokraterna. 1 Comment Tags: , , .

Den här bloggen startade som en reaktion på vad vi upplevde som en valrörelse så utslätad att valet genererade engagemang i nivå med val av färg på min nya soffan (som säkert är ett viktigare val för de flesta). Att pragmatism och kortsiktigt tänkande har tagit överhand är det alltfler som konstaterar. Nyligen även av den akademiska världen där statsvetaren Rasmus Karlsson presenterat sin avhandling om vikten av balans mellan kortsiktigt och långsiktigt tänkande i politiken.

Under valet så kämpade Alliansen och S om att curla mest för medelklassen, där 95% av frågorna handlade om hur valet påverkar dig personligen inom de 2-3 närmsta åren. Det festligaste i det här sammanhanget, som också visade på S desperation och vilsenhet, var när man lanserade Butler-förslaget. Ibland överträffar verkligheten parodin! Nåja, det är ju verkligen inte så att det saknas stora frågor att lyfta fram. Behovet att staka ut en väg som sträcker sig längre än fram till nästa val är större än på länge.

Energifrågan med koppling till både råvarutillgången och klimatförändringarna är ju något som vi fokuserar på i den här bloggen, men det finns även många andra framtidsfrågor som jag gärna sett mer av. Det finns ett helt spektrum av globala miljösystemfrågor som kommer att bli aktuella när jordens befolkning ökar ytterligare samtidigt som konsumtionen växer.

Ekonomin med konkurrenskraften i fokus är en annan fråga. Finns det utrymme för vår levnadsstandard ur ett ekonomiskt perspektiv? Idag är vi i runda tal 500 miljoner som har en levnadsstandard i nivå med Sveriges. Utvecklingen i Kina och Indien visar att det inte bara är lågkvalificerad produktion som de är/kommer att bli konkurrenskraftiga inom. Det väller även fram högkvalificerade resurser som också är beredda att utföra samma arbete som vi till en bråkdel av våra löner. Kommer detta att påverka våra löner och levnadsstandard? Ett gäng europeiska länder och USA har börjat känna av vad det kan innebära att leva över sina tillgångar, samtidigt som Kina sitter på den största kassakistan av alla. Sverige är för tillfället på banan, men det kan snabbt ändra sig.

De utmaningar som dyker upp i en värld där det inte ständigt finns lite mer att fördela är av en helt annan karaktär än vad vi är vana vid. Den polarisering (pursvenskar– invandrare – islam, etc) som har växt fram i många europeiska länder får ett antal varningsklockor att ringa. Speciellt om man tänker på krisen under 30-talet.

Men nej, istället så skulle vi väljare som ser längre än till nästa val plågas med debatter om typfamiljen skulle få 100 eller 200 kronor mer i plånboken. Alla partier gjorde allt för att vara taktiska – inte skrämma bort väljare – och slipade ner det som kunde sticka ut (förutom SD då..). Ett bra exempel var när bloggrannen Cornucopia frågade partierna om deras syn på peak oil, men fick synnerligen utslätade svar.

Socialdemokraterna var det parti som fick mest stryk i valet – och det var förtjänat. Låt oss hoppas att den diskussion som ändå verkar finnas i partiet (läs tex bloggarna Storstad, Lena Sommestad, Rebella och Jan Eliasson eller Katrine Kielos i Aftonbladet) leder till att man vågar sticka ut hakan och börja prata om politik som något mer än bara finjustering av befintliga system. Vem som blir partiledare kommer förmodligen att avgöra en hel del.

Trots att Miljöpartiet sågs som en vinnare i valet så finns det en hel del att göra även där. De har fortfarande kvar en fot i det miljömuppiga lägret där följande står lite väl högt i kurs: hemstickat, spara-el-genom-att-vispa-för-hand, anti-kärnkraft, ny teknik är farligt. Men mycket har gjorts för att få lite ordning, så den gruppen är inte så inflytelserik längre (förutom när det gäller kärnkraften, tyvärr). Däremot har även MP haft svårt att sjunga ut i valrörelsen. Säkert hämmade av samarbetet med S, men också för att den bärande idén för framtiden inte är tydligt formulerad (jag tror att V är i stort sett samma position). Ett exempel är diskussionen om tillväxtfrågan som beskrivs på bloggen strötankar och tendenser. Om MP väljer att staka ut sin egen bana så har de potential att bli ett betydligt större parti (som i tex Tyskland) med åtminstone en femtedel av väljarna bakom sig.

Moderaterna (alliansen) kommer inte och behöver inte ifrågasätta sin strategi än på ett tag. Den förnyelse som de har genomgått och den framgång det har lett till gör att de kan fortsätta på sin pragmatiska väg ett bra tag till. Det är en väg som fungerar bra i det korta perspektivet och där kunderna (väljarna) uppskattar det marknadsanpassade budskapet, men på sikt behövs det något mer (både DN och SvD har bra ledare på temat). Nästa val kommer de säkert att klara sig bra på inslagen väg, men sen får vi hoppas att de stora frågorna och idédebatten får ett större utrymme och leder till en omprövning. Ett parti som tills nyligen hade en miljötalesman som Sofia Arkelsten har en del att göra när det gäller det långsiktiga tänkandet.

Någon gång måste väl även pendeln svänga så att valrörelsen präglas lite mer av politik och inte bara känns som en dokusåpa med ovanligt lågt underhållningsvärde. Hoppas pendeln svänger nu.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...