Man kan tycka vad man vill om Wikileaks, både om organisationen 
(inte minst Julian Assange) och deras metoder. Något som man definitivt bör ha invändningar mot är hur den misstänkte (ej dömde!) uppgiftslämnaren Bradley Manning behandlas.
Den amerikanska tidningen Salon har publicerat en artikel där de beskriver under vilka förhållande Bradley sedan 7 månader är häktad. Under 23 timmar om dygnet är han isolerad i sin cell, där han inte heller är tillåten att utföra fysiska aktiviteter, vilket övervakas kontinuerligt. Han får inte heller tillgång till information från omvärlden, inte ens under den timme han inte är i isoleringscellen. I artikeln beskrivs också hur effektivt långtidsisolering är för att bryta ner personer mentalt (det är vetenskapligt väldokumenterat). Man kan ju fundera på vad syftet med den psykiska tortyren är? Inte alltför vidlyftiga spekulationer är att en knäckt Bradley kan användas för att komma åt Wikileaks.
Detta är givetvis fruktansvärt för individen Bradley, men det har också otrevliga konsekvenser för det amerikanska samhället. Det finns dokumenterat att Bradley uppfattade sig som en whistle blower (lätt att sympatisera med om det är apache-helikopterattacken som motiverat honom, se den om du inte har gjort det). Han jämförs också med Daniel Ellsberg vars läckande under Vietnam-kriget anses ha förkortat det. Den behandling som Bradley utsätts för gör att den som träffar på oegentligheter i statsapparaten kommer att fundera både en och två gånger innan de väljer att offentliggöra det.
Det känns som om Wikileaks-processen kan bli ett vägskäl där man antingen fortsätter mot ökad transparens, eller så leder det till ökad slutenhet och en situation där bland annat rättssäkerheten för individen blir lidande.
För övrigt går det en bra dokumentär om Wikileaks på Svt Play. Bara tillgänglig tom söndag 16/1. Missa den inte!
