…som om tomtens pung har exploderat

Published on 2012/12/20 in Invandring, Kultur and media. 0 Comments

Föregående inlägg beskrev de aningen överdrivna reaktionerna på synnerligen triviala händelser med julanknytning. Jimmie Åkesson och SD gör såklart allt för att haka på. I det absurda jultal som Jimmie höll i en SVT-studio nerlusad med julattiraljer försöker han hävda att julen är hotad och att “vår kultur, och egentligen hela vår existens som nation, är utsatt för ett hårt tryck från diverse ideologiska grupperingar som av olika skäl ser vår svenska gemenskap som ett hot”.

Rör-inte-min-stake-Jimmie är rädd för att behöva skämmas över att ha en adventsljusstake i fönstret. Det visar på en total blindhet, eller ignorerande av en verklighet som under det senaste 20 åren har exploderat i julsymboler både i det privata och offentliga rummet. Beteendet påminner en hel del om det bisarra kampanjandet i USA mot det av Fox News myntade uttrycket “War on Christmas”. Jag skulle gissa att SD har fått inspiration och försöker dra igång något liknande i Sverige.

Jon Stewart beskriver läget på följande målande sätt:

“Since you asked the question, “Am I nuts to think there’s a war on Christmas?” it’s only polite for me to offer you a resounding, “Yes, you’re f*cking nuts.” Because, for whatever annoying local ticky-tac Christmas-abolishing story you and your merry band of persecution-seeking researchers can scour the wires to turn up, the rest of us can’t swing a dead elf without knocking over an inflatable snow globe or a giant blinking candy cane. For god’s sakes! Fox News itself is located in Midtown Manhattan, the epicenter of all that is godless, secular, gay, Jewy, and hellbound. And yet, even here, all around your studio, it looks like Santa’s balls exploded.”

 

Daily Show håller alltid en hög nivå, men i detta avsnitt matas det fullträff efter fullträff:

Lucia, Kalle Anka och osvenskhet

Published on 2012/12/18 in Invandring, Kultur, media and Politik. 7 Comments

De senaste dagarna har det skrivits många arga insändare och inlägg i tidningar, på diverse forum och bloggar. Handlar det möjligen om misslyckandet i Doha, den ökande arbetslösheten eller bombningarna av civila i Syrien?

Nej det handlar om något så otroligt viktigt som Lucia-firande och Kalle Ankas julafton. Tydligen har en lärare på en skola sagt till ett barn att han inte fick vara pepparkaksgubbe och Disney har beslutat att klippa bort några sekunder ur ”tomtens verkstad”. Vreden som detta skapar hos vissa individer är något som både förvånar och skrämmer mig.

På den tragiska siten avpixlat verkar man ha gjort det till sin uppgift att samla alla rapporter som tyder på att man någonstans avviker på något sätt från det traditionella luciafirandet. Ungefär med samma frenesi som extrema muslimer letar efter någon eller något som avviker från det renläriga. Något som slog mig när jag skummade bland kommentarerna var att det verkade mycket populärt att använda ett nedsättande språk om invandrare.

I tisdags hörde jag en intervju i P1 med Mattias Karlsson som är huvudförfattare av SD:s principprogram. Mattias hävdade att det som utmärkte svenskheten var bland annat hänsynstagande. Så till alla kommentatorer på avpixlat och alla andra Kalle Anka-fundamentalister som säkert har ett gott öga till SD vill jag skicka med en varning; passa er så ni inte stämplas som osvenska av SD!

Och nej, att säga att man inte tycker figurerna i Kalle Anka är nedvärderande är inte att ta hänsyn om man är vit, ickejudisk svensk.

 

Villaägare? Har du lagt undan en miljon?

Published on 2012/12/17 in byggande, Klimat and Miljö. 0 Comments

IVA publicerade för några veckor sedan sin rapport om vad som krävs för att energiförbrukning i byggnader ska kunna halveras till 2050. Det är intressant läsning som på ett tydligt sätt visar att det inte på något sätt är en omöjlig målsättning, men att det krävs en hel del för att nå det. Framförallt är det hög tid att börja nu!

I förordet till rapporten lyfter man fram vikten av energieffektivisering av byggnadsbeståndet:

Energin som används i byggnader utgör ca 40% av den totala energianvändningen. Den kostar 150-200 miljarder per år. Byggnaderna har ett samlat värde av ca 10-15 tusen miljarder. Och de flesta av dagens byggnader kommer förmodligen att användas även om 100 år.

Rapporten konstaterar att tekniken för att nå målet finns redan idag.
För att minska den specifika energianvändningen med 50 procent fram till år 2050 menar IVA att det istället krävs en koppling mellan det långsiktiga målet och de regler och styrmedel som i praktiskt arbete påverkar ägarnas agerande (kanske någon som ser en parallell till klimatmålsättningarna…).

Därför behövs det:

  • Skärpta byggregler vid ombyggnad och nybyggnad, med krav på energieffektiviseringsåtgärder
  • Anpassning av bevarandekraven och undersök målkonflikter mellan arkitektoniska krav och energieffektiviseringskrav
  • Skärpta energideklarationer
  • Omvärderad hyresreglering, så även energieffektiviserande åtgärder kan utgöra grund för hyreshöjningar
  • Utredning av en kreditriskförsäkring för energieffektivisering, så även fastighetsägare med svag ekonomi kan investera i behövliga åtgärder
  • Kunskaps- och erfarenhetsspridning genom demonstrationsprojekt
  • Nationellt kompetenslyft inom energieffektivt byggande
  • Inrättande av ett renoveringscentrum
  • Forsknings- och utvecklingsprogram inom energieffektivisering av bebyggelsen

IVA poängterar också att det inte går att skjuta på åtgärderna längre:

– Vi måste börja nu, genast. Hittills har de energieffektiviserande åtgärderna bara varit en droppe i havet. Det har mest handlat om demoprojekt inom nyproduktionen samtidigt som de stora volymerna ligger i de miljontals bostäder i beståndet som behöver renoveras under perioden fram till 2050, säger Björn O Nilsson, teknisk doktor KTH och sedan fyra år vd på IVA, Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin.

IVA har också noterat problemet med investeringskalkyler som ger ett alltför kortsiktigt synsätt i en bransch som borde vara långsiktig. Jag har tidigare tagit upp hur det leder till att fastighetsägare fastnar i ett kortsiktigt tänkande. Om fastighetsägaren tex gör en tilläggsisolering så kommer den att spara (minst) lika mycket pengar om 20 år, trots att det värdet är försumbart vid investeringsbeslutet.

Rapporten lyfter också fram behovet av att driva igenom energieffektiviseringar när nödvändiga genomgripande renoveringar ändå måste göras. Under de kommande 40 åren fram till 2050 uppskattas att 75% av dagens bostadsbestånd kommer att behöva omfattande åtgärder till en investering av mellan 25 och 50 miljarder per år (ganska snart är det dags för miljonprogrammen och villamattorna från 70-talet).

Undrar hur många köpare av 70-talsvilla i attraktivt storstadsområde som räknar med en ombyggnadskostnad på 500 000 till 1000 000 för att upprätthålla husets skick? Eftersom det är ett genomsnittsvärde där miljonprogramslägenheter inkluderas så kan villaägaren räkna med att hamna i den högre delen av intervallet. Energieffektiviseringskostnaden bedöms till endast 20-40% av hela renoveringskostnaden om den genomförs i samband med ombyggnad. Det gör det ännu mer angeläget att omgående få ordning på regler och styrmedel.

Det blir också tydligt att Sverige inte kommer i närheten av visionen genom att fokusera på energieffektiv nyproduktion (dessutom finns det mycket kvar att göra där också). Jonas Frycklund och Stefan Fölster skriver om ökad nyproduktion av bostäder som ett argument för energieffektivare bostadsbestånd. Det kan man ju göra. Precis som man kan argumentera för att sopsortera plastförpackningar för att stoppa klimatförändringarna.

Hälsovisionen

Published on 2012/12/13 in Ekonomi, Konsumtion and Politik. 0 Comments

Att avregleringen av apoteket inte blev en succé borde vid detta laget vara uppenbart för de flesta. Åtminstone om syftet med avregleringen var att öka tillgängligheten (i hela landet) och sänka kostnaderna. Låt oss bortse från de nyliberala dimridåerna om att det hela är till för kunderna. Det är ändå inte så många som fintas bort så lätt. Givetvis handlar det om att låta hungriga riskkapitalister sätta tänderna i en jungfrulig marknad och hoppas på att det ska skapa någon promille tillväxt.

Som så ofta får den grundläggande samhällsvisionen inte något utrymme i debatten. Vad är egentligen syftet med apoteksverksamheten och vilket värde ska det leverera till kunderna/samhällsmedborgarna?

Detaljhandeln har växt mer eller mindre oavbrutet de senaste 20 åren. Självklart kommer det att fortsätta i all oändlighet. Men det finns anledningar att inte släppa in alla verksamheter på köpfesten. Precis som med systembolaget så kan man ifrågasätta värdet av ökad försäljning av hälsorelaterade produkter. Visserligen är det receptbelagda utbudet undantaget, men även det receptfria utbudet bygger till stora delar på att kunderna ska uppleva att produkterna bidrar till en bättre hälsa. Oavsett om det har med verkligheten att göra eller inte. Betala dig frisk och bli av med dina krämpor är säljargumentet.

Nästa steg i en kommersialiserad hälsovision, där det är marknaden som styr, är så klart att ge kunderna de läkartjänster som de vill ha, istället för vad som är medicinskt motiverat. Executive Health (som du kanske kommer ihåg är det Finansblogg-skribenten som har ett finger med i det spelet) är ett intressant exempel på medicinsk verksamhet som ger kunderna vad de vill ha, inte vad som behövs. Läs gärna de underhållande kundreferenserna! Men ännu hellre den här artikeln som belyser vilka problem fenomenet medför.

För den som har erfarenhet och kunskap om sjukvård i USA så är det lätt att förstå konsekvenserna av att släppa in marknadskrafterna i sjukvården.  Resultatet blir världens dyraste sjukvård (sjukvård/BNP dubbelt så hög som i Sverige) samtidigt som 20% procent av befolkningen konsumerar 80% av resurserna.

Under tiden som jag skrivit detta inlägg har reklam-tv stått på i bakgrunden. 15-20% av reklaminslagen har försökt prångla ut fler näsdroppar, voltarenkrämer och liknande…

Hur mycket är ditt barn värt?

Published on 2012/12/07 in Barn and Ekonomi. 0 Comments

För ett tag sedan skummade jag lite i någon menlös gratistidning och läste en artikel om en pappagrupp som brukade träffas på en öppen förskola eller liknande. I artikeln intervjuade de en av papporna, bland annat fick han redogöra för hur han delat upp föräldraledigheten med barnets mamma. Föga förvånande skulle mamman vara hemma längre. Anledningen till det beslutet var ”av ekonomiska skäl”. Själv har jag hört många som har resonerat på samma sätt och har egentligen inte reflekterat på det innan jag läste den här artikeln. De jag har hört prata om ”ekonomiska skäl” har varit typisk medelklass med ordnad ekonomi, men där mannen tjänar mer än kvinnan.

När jag läste artikeln började jag fundera på hur mycket pengar det egentligen kunde röra sig om ifall den som tjänar mest är föräldraledig eller ej. Om man antar en familj där kvinnan tjänar 25000 per månad och mannen 35000 per månad blir skillnaden ifall mannen eller kvinnan är föräldraledig ca 1300 kr per månad, tjänar mannen istället 40000 i månaden växer skillnaden till ca 2900 kr per månad. Detta är enbart räknat på ersättningen från försäkringskassan, många kollektivavtal innehåller förmånligare villkor än så. Man bör också komma ihåg att män i genomsnitt pendlar längre och oftare med bil (se tex denna avhandlingen), en kostnad som ju försvinner ifall mannen är hemma.

Idag tar pappor i Sverige i genomsnitt ut en fjärdedel av föräldrapenningen . Ifall denna delades lika skulle männen behöva ta ut fyra månader mer. Kostnaden för det enligt exemplen ovan skulle hamna på ca 5200 kr respektive ca 11500 kr. Detta anses alltså av många vara en för stor kostnad för att få tillbringa tid med sina barn. Men en iPhone 5 måste man ju uppgradera till, men den kostar ju bara 449 i månaden…

 

Bubblan i detaljhandeln

Published on 2012/12/05 in Ekonomi and Konsumtion. 0 Comments

Detaljhandeln har haft en makalös tillväxt de senaste 20 åren. Som i så många andra fall leder det till fartblindhet. Den explosionsartade utbyggnaden av nya köpcenter och handelsanalytikernas ljusa framtidsutsikter med fortsatt tillväxt ser jag som tydliga tecken på att omdömet och analyserna i branschen har grumlats av ett typiskt bubbeltänkande.

Jag har tidigare skrivit om situationen i Malmö och den naiva bild som Handelns Utredningsinstitut målar upp.

I helgen dök det upp ytterligare ett tecken på att vi närmar oss ett “pang”, eller i bästa fall ett långdraget pysande. Det tre år gamla köpcentret “Entre”, med ett fantastiskt attraktivt läge vid infarten till Malmö, har erkänt att det inte går så bra. För malmöbor var det inte någon nyhet. Samtidigt kommunicerade ägarna att de inte ser någon som helst anledning att stänga ner. Nej, det handlar bara om att det behöver göras en total ommöblering. Det tre år gamla köpcentret ska alltså byggas om för att öka attraktiviteten. 300 miljoner tycker ägarna att det är värt.

Bubbelvarning!

Läs gärna Cornucopias genomgång av marknadsbubblans anatomi.

Andreas Cervenka svär i kyrkan

Published on 2012/12/03 in Ekonomi, Klimat, media and Politik. 1 Comment

Helt plötsligt händer det.

På en söndag publicerar SvD en krönika som upprepade gånger spottar och svär i ett av den heliga tillväxtdyrkans tempel. Andreas Cervenka har tagit ut svängarna tidigare och i finans- och eurokrisens kölvatten kunnat tillåta sig en hel del obehagliga sanningar som balanserat på gränsen till vad som är rumsrent i medias finrum.

Nu tar Cervenka det till en helt ny nivå. Han inleder med att göra rent hus med tillväxtnaivisterna genom att beskriva hur en mellanstadielärare skulle kunna förklara sambanden för sina femteklassare. Han fortsätter med att lyfta fram hur naturens balansräkning ignoreras och tar fossilbranschens reserver som exempel, där bolagsvärderingarna förutsätter en utvinning av dessa reserver, trots en potentiellt katastrofal påverkan på klimatet.

Frågan är dock om inte Cervenka svär en gång för mycket när han refererar till Tim Jackson – utan att avfärda honom som romantisk drömmare… Här är ett exempel hämtat från Sydsvenskans ledarsida som visar nivån på hur tillväxtdyrkare brukar bemöta sådana som Tim.

Kanske det är början på slutet på tillväxtnaivismens allsmäktighet? Tänk om stenen kommer i rullning och fler börjar stämma in i ropen om att kejsaren är naken!

 

Hursomhelst har krönikan gett en ordentlig bloggreaktion:

Ekoteologi, Graatass’s blogg, DHE, Flute, Röda Malmö, Tillväxt-reflektera, Trulpens lilla gröna, Huddingeperspektivet

 

AB DN SvD Av MM SS Ji SB APG KÅ Fo GP KB LT NWT1 NWT2 VK

Visionera och agera

Published on 2012/12/02 in Klimat and Politik. 3 Comments

Vi är alla vanemänniskor. Ur ett personligt perspektiv är det därför viktigt att ibland ta ett steg tillbaka och reflektera över vad som fungerar bra i ditt liv, om det finns beteenden och vanor som är destruktiva, huruvida vardagslunken lunkar på åt rätt håll, om det behövs en knuff för att komma i rätt riktning. Helt enkelt fundera över visionen och se om det finns något som behöver göras för att nå den.

När det gäller vår omgivning, vårt samhälle, så finns minst lika stor anledning att ta ett steg tillbaka och reflektera. Men det är sällan lätt att ifrågasätta det självklara. Vår värld flödar av företeelser som upplevs ha sin självklara plats i tillvaron, men när man skrapar på ytan så brister ofta logiken.

Klimatutmaningen är ett bra exempel.  Kevin Anderson, professor i energi och klimatförändring och klimatrådgivare till den brittiska regeringen, har aktualiserat detta i  SvD (läs även Effekt). Den typiska (politiska) inställningen är att vi är på väg åt rätt håll. De inte alltför avancerade 2020-målen finns det chans att nå och 2050 är så långt fram i tiden att det är lätt att blunda för vilka utmaningar som vi ställs inför om vi ska nå 2050-visionerna. Kevin Anderson,  skalar bort retoriken och tekniknaivismen och visar vad som verkligen står framför oss om vi ska undvika ett sannolikt katastrofalt fyragradersscenario:

“Om de globala utsläppen kan nå en topp 2020 – med en kulmen för de fattiga ländernas utsläpp omkring 2025 samtidigt som de tacklar fattigdom och stora utvecklingsutmaningar – krävs utsläppsminskningar på 10–20 procent per år för de rikare OECD-länderna för ens ha en 50-procentig chans att klara tvågradersmålet.”

Jag har tidigare skrivit att det är ett ton CO2 per person som ska bort under varje mandatperiod om vi ska nå 2050-målen (kom ihåg att även moderaterna pratar om ett Sverige utan klimatutsläpp 2050!), men då talar vi om en linjär utveckling. Vi är inte i närheten av den utvecklingen och frågan är alltså om det är tillräckligt.

Kom igen – ge mig en politik som vågar lyfta fram visioner, analysera vad som krävs för att nå dem och sedan agera därefter.

 

Jag återkommer med fler exempel där det finns mycket mer att göra med antingen visionen eller agerandet.

 

SvD, SVT, SvD, SvD

VV granskar ekonomivetenskapen och skuldkrisen

Published on 2012/11/27 in Ekonomi and media. 0 Comments

Det är inte första gången som Vetenskapens värld har öppnat på locket och släppt ut obehagliga fakta som helst bör ignoreras för att inte störa konsumtions- och tillväxtjakten. Den här gången var det dags att syna nationalekonomerna som missade att vi var på väg in i den största finansiella kollapsen sedan 30-talet. Robert Lucas, en sån som fått Riksbankens pris (till Nobels minne), visar tydliga tecken på att han inte lyckats dra några intelligenta lärdomar av de senaste årens turbulens. Istället tuggar han på med samma orimliga modellbygge som bidragit till den instabila situationen.

Eller som den eleganta kommentaren på Lars P Sylls blogg formulerar det:

‘I have a hard time with theories that have no predictive power, certainly not when their predictive power are completely oblivious to major events. When you have not only created the theory, but also influenced the system which the theory describes, it is not acceptable to claim that it was impossible. That is blame the will of god, or call it “natural”, a way to remove responsibility from one self. To set a machine in motion and then say in’shalla is not a scientific method, nor is it an engineering method. Chicago school should know, if not they, who?’

En sökning på tv-programmet ger bara gammelmediaträffar i form av tv-guider, men i bloggvärlden har programmet gett ett helt annat gensvar:

Lars P Syll, Musik@Centrifugen, Flute, Rymdis, Mattias Larsson (C), PEAK SWE, Peter Madison, In the end  we’re all in debt, Tanja Bergqvist, Helena Palena, Den Hälsosamme Ekonomisten

“On the Road to Zero Growth”

Published on 2012/11/25 in Ekonomi, Miljö and Politik. 0 Comments

Den här bloggen startades i frustration över valet 2010. Miljöfrågor och andra globala utmaningar hamnade långt ner på listan. Ekonomidebatten höll sig som vanligt på dagisnivå, ungefär; om du röstar på oss så får du högre veckopeng. Samtidig hade vi haft ett decennium av stigande råvarupriser, peak crude oil, skenande belåning i EU och USA och inte minst en klimatsituation på väg rakt in i väggen.

Jag hade en förhoppning om att det skulle hinna vända till nästa val, men så här i halvlek ser det dystert ut. Eventuella tendenser till insikt inom S cementerades ordentligt när Steffe trädde in. Mer tillväxtfundamentalist än Annie Lööf är svårt att tänka sig. Övriga alliansare är mer än lovligt trötta när det gäller de stora frågorna. Mp som ändå har varit ett ljus i mörkret har numera gått och blivit omhuldade av ledarsidor som tillväxtrealister. Vi får se om Birger Schlaug mfl kan blanda i lite mer grönt i den miljöpartistiska grytan. V har ju visat prov på insikt (se här), men det har ju inte resulterat i någon skjuts i opinionen.

Sammantaget är det alltså inga starka ljuskällor som lyser upp den svenska politiken för tillfället.

Istället dyker det upp tecken på en allt större insikt i näringslivet. Grönmålning är visserligen fortfarande dominerande, men det blir allt fler som inser att vi närmar oss en helt ny situation där företagen måste lära sig navigera i en annorlunda värld. De stora konsultbolagen har upptäckt att en ny marknad öppnar sig. KPMG har tex gett ut en rapport som inleds så här:

“The resources on which business relies are becoming more difficult to access and more costly. Changing patterns of economic growth and wealth are likely to strain infrastructure and natural systems. The unpredictable results of a changing climate will affect physical assets and supply chains”

I finansbranschen finns det också ett antal aktörer med långsiktigt analysperspektiv som ser hur dagens situation är ohållbar. Det gäller  inte bara ur ett rent finansiellt perspektiv utan även efterfrågan och tillgång på naturresurser som tex energi, livsmedel, mineraler. Jeremy Grantham har gjort intressanta råvaruanalyser tidigare. Nu har han släppt en analys som visar hur USAs tillväxt är på väg att konvergera mot noll:

“The bottom line for U.S. real growth, according to our forecast, is 0.9% a year through 2030, decreasing to
0.4% from 2030 to 2050 (see table on Page 16). This is all done presuming no unexpected disasters”

Federal Reserves styrning kommenterar han så här:

“Investors should be wary of a Fed whose policy is premised on the idea that 3% growth for the U.S. is normal.
Remember, it is led by a guy who couldn’t see a 1-in-1200-year housing bubble! Keeping rates down until
productivity surges above its last 30-year average or until American fertility rates leap upwards could be a
very long wait!”

Det börjar likna upp-och-ner-vända-världen. Kanske bara en tidsfråga tills näringslivet börjar pusha politiken till en radikalare miljöpolitik.

Ett annat fascinerande exempel på oväntade åsiktsallianser är synen på riskhantering i finansbranschen. Vänsterpartiet är det enda politiska parti i Sverige som vågat dra slutsatser av finanskrisen och den obalans mellan risk och reward som byggts upp (dvs att riskuppblåsta vinster går till bankirerna, men kostnaderna för kraschade banker står samhället för). Samtidigt finns det flera fristående finansbranschsnubbar som kommunicerat samma slutsatser. Nassim Taleb (The Black Swan) är en av dem. I New York Times skriver han tex:

“I believe that “less is more” — simple heuristics are necessary for complex problems. So instead of thousands of pages of regulation, we should enforce a basic principle: Bonuses and bailouts should never mix.”

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...