Bo Ekman har genom grundandet av Tällberg Foundation gjort en gedigen insats för att samhällets ekonomiska kalkyler också ska ta hänsyn till naturens begränsningar. Vi är säkert många (jag noterar att Cornucopia, Flute och Effekt också skrivit om detta) som därför blir lite förvånade över den harang av påståenden och plattityder som han har staplat upp på DN debatt. Att “theclimatescam” tycker att artikeln andas tillnyktring säger ju också en del..
Det är lite svårt att sortera ut vad artikeln egentligen för fram. Huvudbudskapet är tydligt: tillväxt är det enda sättet att lösa miljöproblemen. Men eftersom det inte är så lätt att logiskt förklara ett sådant påstående så har det lindats in ordentligt i diverse flum. Följande är de argument som förs fram:
”Det främsta medlet för att hålla social och politisk oro på avstånd i det moderna samhället är ekonomisk stabilitet och tillväxt: att skapa resurser att fördela, spara/investera eller konsumera”
Ok, visst är det så. Men det finns inget som talar om hur tillväxt löser miljöproblem.
”All uthållig politik måste formas utifrån människors verkliga egenintressen. Makt utgår från förmågan att i fortvarighet förstå och med förstånd tillgodose dessa egenintressen.”
Ok, visst är det så, men inte heller här finns det något som talar om hur tillväxt löser miljöproblem.
”Miljörörelsen måste ta ställning till: Vems intresse representerar den? Naturens eller människans? Tillväxtkramarna måste ta ställning till den ekologiska bärkraften för framtida produktion och expansion. Den är en förutsättning för framtida värdetillväxt. Hur länge vågar man såga i den gren man sitter på?”
Ok, både miljömuppar och tillväxtfanatiker måste ta hänsyn till den andra sidan. Även detta kan jag backa upp. Navelskådande löser sällan några problem, men återigen så handlar det inte om hur tillväxt löser miljöproblemen.
”Det är inte ekonomin som skapar teknologin. Det är tvärtom. Ny teknologi kommer ur kombinationer av existerande teknologier som möter och skapar nya behov. Att säga nej till tillväxt är att sätta grimma på nya lösningar på alla de problem som skapats av den teknologi som vi tidigare litat till. Man kan också vara alldeles säker på att ny teknologi i sin tur kommer att skapa problem som vi ännu inte blivit varse. Allt är ett flöde, allt är förändring.
Alltså utan tillväxt, ingen teknologiutveckling. Utan teknologiutveckling inga lösningar på energi-/miljöproblemen. Men om det funnes tillräckligt starka ekonomiska stimulanser för väljare och konsumenter att få energi-/miljöproblemen under kontroll, är det troligt att lösningar kommer fram.”
Tja, det är nu vi börjar närma oss pudeln och hans kärna och här börjar det spåra ur. Artikeln ger helt enkelt inte bättre argument för varför tillväxt löser miljöproblemen än att det är troligt att med rätt ekonomiskt incitament så löser det sig. Ganska många ord för att uttrycka en så banal sak. Och ett sätt att blanda bort korten.
Det är ju fortfarande så att god tillgång på natur- och energiresurser hittills har varit grundläggande förutsättningar för vår tillväxt. Trovärdiga argument för något annat har jag fortfarande inte sett. Försök gärna överbevisa mig, men kom med bättre argument än Bengt!
Jag såg att DN faktiskt publicerade ett bra svar på Ekmans artikel!
Med ekonomisk tillväxt så sjunker befolkningstillväxten pga urbanisering, utbildning mm. Samtidigt kommer folk anse sig ha råd med striktare miljöregler och demokrati får lättare fäste, vilket underlättar för internationella överenskommelser mm. Det handlar om hur folk funkar, helt enkelt.
Ja, och vad vill du säga med det? Befolkningstillväxten bedöms plana ut så att antal människor hamnar på ca 9 miljarder. Striktare miljöregler är bra, men det löser inte heller det övergripande problemet med resursbegränsningar. Ett land som Sverige har strikta miljöregler, men är ändå ett land som toppar i ohållbarhetsranking pga hög konsumtion av energi och råvaro samt utsläpp av koldioxid. Det skulle helt enkelt inte räcka till om alla i världen levde med vår levnadsstandar, trots strikta miljöregler.
Jodå, det räcker visst till. På vägen kommer vi givetvis behöva substituera vissa råvaror för andra, anpassa vissa konsumtions- och produktionsmönster etc, men det har vi gjort förr och kommer göra igen, mer eller mindre automatiskt, och det kan hjälpas på traven ytterligare i vissa fall genom internaliserande skatter.
Vindkraft och kärnkraft, exempelvis, ger tämligen obegränsat med koldioxidsnål energi till en överkomlig penning.
Jag håller med om att vi kommer att anpassa konsumtions- och produktionsmönster och att vi har gjort det många gånger tidigare. Historiskt sett finns det flera perioder då samhällen behövt anpassa sig till nya förutsättningar ur ett resursperspektiv. Det har antingen handlat om längre perioder av tillväxt eller tillbakagång. Tillväxtperioder har alltid handlat om att ett samhälle har fått tillgång till nya resurser som kan driva en expansion (exempel: romarna hade Afrika som kornbod och slavar som arbetskraft, mayaindianerna hade bevattningsmöjligheter för att motverka torkperioder), men för eller senare har man slagit i taket och samhällen har stagnerat. Ur ett europeiskt perspektiv var det först kolet och sedan oljan som har varit viktiga komponenter till de senaste tvåhundra årens starka tillväxt.
Om du skalar upp vår resursförbrukning (oavsett om det gäller energi, träråvaror, metaller, vatten, etc) på ett globalt plan så slår man i taket. Än så länge har det fungerat, men eftersom de som lever resurssnålt (fattiga) i världen gör allt för att nå upp till vår levnadsstandard, samtidigt som viktiga tillgångar blir mer svårtillgängliga, så kommer det att bli större konkurrens om resurserna. Därmed blir det svårt att fortsätta öka tillväxten som vi gjort hittills.
Sen kan man ju också se på orimligheten med evig tillväxt ur ett matematiskt perspektiv: 3% tillväxt om året under 100 år skulle ge oss ett 18 gånger större ekonomiskt utrymme. På 300 år blir det nästan 7000 gånger större..
Jag hävdar som sagt att man inte slår i taket i de flesta och i de viktigaste avseendena, och i övriga avseenden kommer vi förändra våra utnyttjandemönster.
Exempelvis drar vi i snitt 2 kW/capita i världen i genomsnitt (all energi), medan Japan och EU drar runt 5-6 kW. Med 9 miljarder människor krävs alltså (6/2)*(9/7)=4 ggr mer energi för en västerländsk levnadsstandard för alla, minus de sparåtgärder vi kan göra. Det är inte alls omöjligt med exempelvis kärnkraft.
Vad gäller evig tillväxt är det svårt att sia om det pga vi inte vet så mycket om framtida teknik. Befolkningstillväxten stannar snart av, och då kommer den tillväxt-komponenten att försvinna utan att det gör nåt. Minskar sen befolkningen kan vi ha negativ total tillväxt och en positiv per-capita-tillväxt.
Sen är det ju så att när hela världen nått vårt välstånd så är det skapligt okej och då kan vi nog leva med en steady-state-ekonomi. (Fast jag tror inte alls vi kommer att stanna där.)
Polariseringen mellan tillv xtvisioner och verlevnadsfr gor r ter tydlig. F rest llningen om r nta fick mynten och sedelbuntarna att verka produktiva i sig sj lva och d rmed d lja den bakomliggande sanningen att pengarnas tillv xt p bankkontona var ett uttryck f r oj mna utbytesrelationer. Lika lite var David Ricardo och andra tidiga nationalekonomer betj nta av att f rklara sina framg ngar p b rsmarknaden – eller Englands ekonomiska tillv xt – med h nvisning till slavarbetet p bomullsplantagerna och markf rbrukningen i kolonierna.