Stellan Tengroth, ytterligare en röst om evig tillväxt

Bloggrannen Stellan Tengroth är redaktör för antologin “Att svära i kyrkan. Tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet” (som jag skrivit om här), men har också själv lämnat ett bidrag till boken. Som vanligt (du har väl läst hans bok tillväxt till döds?) levererar Stellan en synnerligen pedagogisk och målande beskrivning av vad exponentiell tillväxt egentligen innebär.

Stellan använder en tunna med bakterietillväxt för att åskådliggöra exponentiell tillväxt. Bakterierna förökar sig med delning varje minut. Klockan 11.00 börjar det med en enda bakterie i tunnan och kl 12.00 är det så många bakterier att de fyller tunnan till brädden. Exponentiell tillväxt har de flesta människor ingen intuitiv känsla för. Därför är det effektfullt när Stellan i sitt fantasiexperiment beskriver hur lång väntetiden är utan att det verkar hända något i tunnan. Först när klockan är 11.55 börjar det synas en centimetertjock smet på botten. Jag citerar fortsättningen:

‘När det återstår en enda minut till tolvslaget är tunnan halvfull och nu känns det helt plötsligt hotfullt. Helst vill jag rusa därifrån, ryggar tillbaka, men tvingar mig att stå kvar och betrakta skådespelet. Med mina egna sinnen upplever jag, inte bara hur bakterierna blir fler och fler, utan också att nivån nu stiger i en allt snabbare takt, för att på sekunden 12:00:00 nå tunnans övre kant.”

Bakterietunnans tidsskala appliceras sedan på jordens utveckling. Thomas Malthus dystra spådomar om att jorden inte kan föda den växande befolkningen får motsvara 11.55 då bakterierna börjar bli synliga. Den halvfulla tunnan, 11.59, placeras i efterkrigstiden, då bilismen var sinnebilden för frihet och det ekologiska fotavtrycket var stort som ett halvt jordklot. Vår situation nu beskrivs så här:

“Idag, år 2013, har vi en överfull tunna. Det ekologiska fotavtrycket säger att vi behöver ett och ett halvt jordklot. Av nio planetära gränsvärden är åtta på väg åt fel håll. Utrotningen av arter går fortare än då dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sedan. Klockan har passerat det magiska tolvslaget och är snarast en halv minut över. Nu går det fort. Och kom ihåg att i analogi med tunnan ökar takten oavbrutet.”

Stellan har länge gjort ett suveränt jobb för att kasta ljus över vår osunda tillväxtdyrkan. ‘Att svära i kyrkan’ avviker inte från den traditionen.

Glöm inte att sprida detta i sociala medier så att boken kan få den uppmärksamhet den är värd! Och om du inte redan skaffat dig ett exemplar så gör det nu!