Archive for the 'Klimat' Category

Anders Wijkmans stund på jorden

DN Kultur har publicerat en intressant artikelserie under vinjetten “Min stund på jorden”. En handfull skribenter har bidragit med sitt perspektiv på klimatfrågan.
Anders Wijkman lyfter den eviga frågan om politikens tillkortakommande med ett alltför kortsiktigt fokus i kombination med ett tillväxtnaivistisk synsätt. Alltså ungefär sånt som brukar beskrivas på den här bloggen (tex i följande inlägg: 1, 2, 3).

Vi har alla en fantastisk förmåga att hålla våra skygglappar på plats och bortse från alla skeenden som utspelar sig bortom vår omedelbara närhet och vardag. Ett naturvetenskapligt perspektiv tenderar att öppna upp en del skygglappar, tyvärr är det inte det dominerande synsättet inom politiken, eller som Anders uttrycker det:

Vår planet har hittills haft en fantastisk förmåga att ”buffra” människans negativa påverkan på klimat och ekosystem. Den ekonomiska tillväxten har kunnat öka snabbt, trots allt allvarligare skador på miljön. Många ekonomer tolkar detta som att fortsatt konventionell tillväxt är okej – och de flesta ledare inom politik och näringsliv håller med.

Den naturvetenskapliga forskningens budskap är tvärtom att verkligheten nu hunnit ikapp oss. Vi befinner oss i en ny geologisk epok, som döpts till Antropocen, där människan är den dominerande kraften bakom förändringar i de livsuppehållande systemen. Frågan är hur vi över huvud taget ska kunna säkra behoven för de sju miljarder människor, som delar vår planet i dag, och samtidig bevara dess förmåga att leverera välfärd även i framtiden? Med tanke på den utbredda fattigdomen i världen borde vi som redan lever i överflöd hålla igen på våra materiella anspråk. Men så resonerar inte den rika världens politiker och konsumenter.

Här står två radikalt olika världsbilder mot varandra. Frågan är varför majoriteten av politikerna hela tiden ger ekonomerna och inte naturvetarna tolkningsföreträde.”

 

Klimat- och befolkningspedagogik

Hans Rosling har sina sidor. En av dem är synnerligen pedagogisk. I den här videon förklarar han på ett busenkelt sätt vilka utmaningar det leder till när vi ser på helheten bestående av befolkningstillväxt, vår nuvarande konsumtionsnivå och välfärdsutvecklingen hos de som jobbar på att komma ikapp oss. Mycket sevärd. Inte minst för trångsynta varför-ska-vi-i-lilla-Sverige-göra-något-så-länge-Kina-släpper-ut-så-mycket-personer!

Värt att uppmärksamma är att hans pedagogiska förklaringsmodell bygger på implicita antaganden om:

1) att tillväxten i utvecklingsländerna ska lyckas lyfta upp dem till samma välståndsnivå som vi lever på (tjena!)

2) att den rika andel som vi tillhör kommer att ha nolltillväxt (nämen oj då, det kan han väl inte mena..)

 

Vi kommer att äta mindre kött 2050

“LRF argumenterar för att det är avgörande med minskade utsläpp från konsumtionen och att man bör välja det mest klimatsmarta alternativet. På den punkten är vi helt överens. Dock är det mest klimatsmarta alternativet inte svenskt nötkött, utan vegetabilisk kost, följt av kyckling och sen gris.”

avslutar Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson vid fysisk resursteori debattväxlingen i SvD. Det började med en debattartikel för att uppmärksamma herrarnas publicering av rapporten “Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtion 2050″. I rapporten redovisar de CO2-ekvivalenter per capita i dagsläget och vad det kan tänkas landa på givet ett antal olika scenarier.

1 ton per skalle är det utrymme som brukar nämnas som målsättning för 2050, alltså runt en tiondel av dagens utsläppsnivå. Siffror för 2006 visar att bara matkonsumtionen hamnar en bra bit över den ransonen. Det är också uppenbart att nötkött står för den största delen av matrelaterade utsläpp.

Rapporten visar också mycket tydligt att ett fossilfritt transport och energisystem inte räcker till för att få matkonsumtionen på rätt sida 1-tonstrecket. Alltså måste vi ta ett ordentligt grepp om utsläppen från maten. Vad vi äter, inte minst hur mycket kött (framförallt nötkött) vi äter, blir ytterligare en utmaning på vägen till ett hållbart samhälle.

LRF försöker i sitt debattsvar spela bort korten genom att lyfta fram svenskt kött som bättre än importerat och att vi ska äta upp maten istället för att slänga den. Inte helt oväntat, men ett smått patetiskt försök.

Miljöaktuellt har dock fått det hela om bakfoten när de skriver Att äta mindre nötkött är den enskilt mest kraftfulla åtgärden för att rädda klimatet visar en ny forskningsrapport från Chalmers. “ Givetvis handlar det om att det är den mest kraftfulla åtgärden för att minska utsläppen från matkonsumtionen!

För att fördjupa dig i köttämnet så rekommenderar jag min sammanställning av köttinlägg.

 

Andra bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

 

Föräldravrålets politikerenkät

Nu har Föräldravrålet fått svar från samtliga riksdagsparter på den klimatenkät som skickades ut i början av året. Den första frågan är “Kommer ni (ditt parti) att göra klimatet till högsta prioritet?”

Inte helt överraskande blir det betydligt fler “JA” än vad verkligheten ger fog för. Endast KD och SD är ärliga och svarar nej. Om klimatet hade varit i närheten av högsta prioritet så hade vi redan haft ett styrsystem som hade knuffat oss i rätt riktning och med den takt som krävs för att nå alla visioner.

Bland annat formulerar KD sin syn så här:

“Politiken har ett stort och viktigt ansvar men allt kan inte styras av politik, mycket handlar också om de val vi gör i vardagen som inte politiskt kan eller bör regleras utan styrs av attityder och trender. Här är vår roll som förebilder för våra barn den viktigaste insatsen. Genom att visa på det goda exemplet genom att återanvända och återvinna istället för att ständigt eftersträva nytt påverkas attityden, hos våra barn men också hos vår omgivning.”

Det tycker jag är ett svar som betydligt bättre beskriver den hållning som präglar åtminstone sex av de åtta riksdagspartierna.

Men det är klart, frågeställningen är ju formulerad i futurum…

 

Om du behöver lite uppfräschning på klimatområdet så klicka dig till bloggen Galen.

Hur vi kan leva hållbart 2030

Christer Sanne, fd KTH-forskare i samhällsplanering, har skrivit en rapport med samma titel som detta inlägg. Naturvårdsverket publicerar och rapporten hittas här. Rekommenderad och intressant läsning som av google-sökning att döma har fått alltför lite uppmärksamhet. En debattartikel på SvD finns det i alla fall.

I rapporten skissas förutsättningarna för vad som krävs för att vi i Sverige ska kunna organisera ett hållbart samhälle. Slutpunkten för det är 2050, men för att det ska bli tydligt att (och vilka) åtgärder behövs redan idag så har rapporten utgått från vad vi behöver ha på plats 2030 för att ha en chans att sedan nå i mål 2050. CO2-nivån 2030 ska då vara nere på 3ton/pers.

Christers linje är klar. Vi kan nå målet, men det är inget som kommer att hända av sig själv. Det krävs teknikförbättringar för att nå målet. Det krävs definitivt beteendeförändringar också. Dessutom ser han behovet av något som skulle få normalpolitikern att frustande börja ropa på tillväxtpolisen, nämligen minskad ekonomisk tillväxt i form av det för gemene man hett så eftertraktade mer fri tid! Kombinationen av de tre illustreras så här tjusigt:

Så här skriver Christer:

“[...] Men produktiviteten ökar varje år med minst 2 % så att produktionen per timme mer än fördubblats medan arbetstiden, den normerande 40-timmarsveckan, är oförändrad (sedan 1973). I stället har konsumtionen ökat i samma utsträckning och därmed utnyttjandet av naturresurser. Den till synes ganska oreflekterade inställningen att till varje pris ”skapa jobb” behöver därför diskuteras, eftersom den tycks leda till en ohållbar tillväxt. Den enda möjligheten att ”skapa jobb”, dvs. arbetstillfällen, utan att förvärra situationen tycks vara att dela arbetsvolymen, så att alla som vill kan få sin försörjning från eget arbete. Det är också viktigt att göra eftersom arbete är den moraliskt mest accepterade formen för att fördela köpkraft.”

Alltså 40 år av produktivitetsökningar som uteslutande har tagits ut i form av ökad konsumtion och ohållbar tillväxt.

I en genomgång av vad som krävs för anpassningar inom olika områden som resande, boende, mat och konsumtion, så konstateras att vi behöver justera mycket av de vanor och den konsumtion som vi har idag. Men, det innebär inte att vi ska flytta ut i skogen och börja odla egen mat. Istället summeras det så här: “Att leva 2030: vanor som 1990, 2030 års teknik och mer fritid? “

Självklart finns det mycket som kan sätta käppar i hjulet för en sådan utveckling som skissas, även om alla beskrivna ansträngningar görs, men det som är rapportens starka sida är att den så tydlig visar hur oerhört nakna dagens politiker / kejsare är och gör sitt bästa för att ropa ut det. Tyvärr verkar det behövas väldigt många rop för att det ska höras..

M och S har snart triangulerat sig in till exakt samma naiva politik som går ut på att vi måste jobba mer, ordna fler jobb och öka tillväxten. Eftersom tillväxten är grön så får vi ett hållbart samhälle på köpet. Löfvens strategi för att vinna valet är att prata jobb så att öronen börjar blöda på väljarskaran. Men något nytänkande som gör att han skulle lyckas bättre lyser med sin frånvaro.

Birger Schlaug skriver ofta och bra om hur absurd den sk jobbpolitiken är, bla här.

 

Läs också Arvin, Dagens filosofiska tanke, Trulpens lilla gröna, Bortom arbetslinjen, Föreningen för hållbarhetspsykologi

 

Föräldravrålet

Jag har skrivit om Föräldravrålet tidigare. Jag fortsätter tjata. Här är ett citat från deras sida som kan användas för att förklara för andra och engagera fler.

 

Jag oroar mig för klimatförändringarna. De allra flesta forskare är överens om att klimatet kommer att förändras påtagligt, och detta redan inom femtio år.

Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan för att klimatförändringarna ska bli så små som möjligt. En del kan vi göra själva, men för många förändringar krävs stora politiska beslut, som gör det lättare att leva klimatvänligt.

Jag tycker inte politikerna tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar. Jag vill att politikerna ska visa mod. Därför har jag skrivit på Föräldravrålets upprop. Om vi blir många som skriver på så kan vi visa politikerna att de har folkets mandat att agera i klimatfrågan.

Föräldravrålet är till för föräldrar, men också mor- och farföräldrar, mostrar, farbröder, kusiner, vänner, lärare och alla andra som bryr sig om ett eller flera barn och som känner ett ansvar för den värld dessa barn ska växa upp i.

Därför vill jag gärna att du också skriver på och hjälper till att sprida Föräldravrålet. Det är enkelt: du går in på www.foraldravralet.se och klickar på ”Gå med” och fyller i där. Vill du kan du även gilla facebooksidan www.facebook.com/Foraldravralet och dela den till fler.

Tack!

 

“Dumskallarnas sammansvärjning” – Tillväxt och konsumtion i P1

Om man vill försöka vara positiv så går det att hitta en del tecken på att det tas små, små steg i riktning mot en mer fördjupad syn på sambanden mellan ekonomi, tillväxt, miljö och samhälle.

Gårdagens upplaga av Konflikt i P1 var ett av dessa ljus i mörkret.

Programmets titel var just “Tillväxt och konsumtion” och mycket av innehållet kunde varit hämtat från den här och andra tillväxtrealistiska bloggar.

Japan tas upp som ett exempel på en ekonomi som under 20 års tid upplevt nolltillväxt. Det finns en hel del relevanta perspektiv i inslaget, som att den japanska ekonomin skulle riskera att krascha om den tog fart, eftersom höga räntenivåer på den enorma statsskulden snabbt leder till statsbankrutt. Det som jag dock saknar är en syn på BNP i relation till capita. Japans befolkningsprofil och tillväxt i kombination med immigrationspolitik har lett till en krympande arbetsför befolkning. Om man ser på BNP/capita så sticker inte Japan ut lika mycket, vilket för övrigt också är ett mått som borde ta större plats i Sverige (vilket Cornucopia föredömligt beskriver).

Programmet behandlar också den svenska konsumtionen och tillväxten. Mycket av gammal hederlig konsumtionskritik, och inte minst ett konstaterande av att tillväxten de senaste 20 åren till stor del är baserad på privat konsumtion och samtidigt ökad privat skuldsättning. Tim Jackson intervjuas och diskuteras också.

Sandro Scocco från Global utmaning, Mikael Malmeus från Cogito och Susanne Sweet från Handelshögskolans sustainability-grupp, är inbjudna gäster. Alla tre har en relevant och realistisk bild av våra utmaningar, även om Susanne som representant från Handelshögskolan inte kan ta ut svängarna hur som helst. När Tim Jackson diskuteras så levereras det snarare kritik från andra hållet, dvs att nolltillväxt inte är en rimlig långtidsvision – tufft att lyfta hela världens befolkning till vår levnadsstandard – det är snarare nerväxt som behövs.

Frågan om varför all fakta som finns inte kan få vårt samhälle att ta in på rätt miljöspår – precis som den grundläggande drivkraften för den här bloggen – lyftes fram och Sandro beskrev det slående som en dumskallarnas sammansvärjning. Politikerna ger helt enkelt oss väljare de enkla svaren vi vill ha, som att grön och uthållig tillväxt skulle vara lösningen på problemet. Problemet med klimat- och miljöfrågorna är att resultaten av dagens agerande ger så långsiktiga effekter, vilket vi människor saknar psykologiska förutsättningar att ta in i vår beslutsprocess. Det är den stora utmaningen.

Kan dropparna till slut urholka stenen och hinner vi styra in samhället på rätt väg, eller kommer vi att krascha rakt in i väggen?

 

Som en parentes noterade jag att Handelshögskolans hållbarhetsgäng uteslutande består av kvinnor. Det är en indikation på att hållbarhet fortfarande har en något suspekt status på Handels och därför inte lyckats locka till sig de mer karriärinriktade handelskillarna…

Jordbruksverket och köttpaniken

Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.

Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.

I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:

Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.

Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.

Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?

Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:

SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 

Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).

 

 

 

2050 – en bild säger mer…

.. men inte allt! Inlägget häromdagen blev lite väl tunt. Av misstag publicerades ett synnerligen ofärdig utkast till inlägg. Här kommer den lite mer talande versionen.

NEPP (North European Power Perspective) är ett forskningsprogram inriktat på utmaningarna för energisystemet, ur ett nordiskt perspektiv, som Europeisk och Nordisk energi- och klimatpolicy leder till. Ett gäng svenska universitet och energibranschen står som finansiärer. En hel del intressant går att hitta på deras hemsida.

Första halvlek är avklarad och resultaten kan läsas i en projektrapport. I rapporten finns det ett kapitel som behandlar “Evaluation of the challenges facing the change of the energy system”. En metod för att utvärdera olika energisystemsscenarier har utvecklats. Applicerad på “EU 2050 Energy Roadmap” visar den följande bild:

Exempel på hur utmaningar klassificeras för att utvärderas:

Red – Very significant challenges:
● Establishment of CCS and CO2 infrastructure
● Share of wind and solar generation larger than 25%
● Very significant expansion of the electricity networks
● Very significant structural changes in industry and transport
● Very significant efficiency gains on the demand side.

Yellow – significant challenges:
● New investment and upgrades in nuclear generation
● Share of wind and solar generation larger than 10-15%
● Significant structural changes in the industry and transport sectors
● Significant efficiency gains on the demand side.

För att göra det ännu  mer intressant görs det en jämförelse med den så ofta omhuldade svenska utfasningen av olja från uppvärmning och elproduktion. Nedanstående bild (diagram till vänster) visar metodiken applicerad på den svenska historien, vilket visar att det huvudsakligen har handlat om modesta utmaningar.

Den streckade linjen visar EUs referenscase, dvs vad befintlig policy väntas ge. Då räknar man med ett utsläppsrättspris på 50EUR/tCO2 (idag ligger det runt 7 EUR!). Kort sagt, det svenska bygget av tolv kärnkraftreaktorer och otaliga förbränningsanläggningar för avfalls- och biobränslebaserad fjärrvärme var alltså en ganska modest ansträngning som inte ska jämföras med det som vi och Europa har framför oss.

Läs även: Supermiljöbloggen, Jens Holm, Schlaug, Naturskyddsföreningen

 

Föräldravrålet

Då var det dags igen. Nytt initiativ och upprop för att få lite fart på politikerna. Lätt att bli uppgiven och lite cyniskt nämna att “Radikalisera klimatpolitiken”, som lanserades för runt ett år sedan, inte har fått stöd från fler än 13000, eller ca 1,4 promille av befolkningen.

Föräldravrålet är inte helt olikt det föregående uppropet, men med en hur-ska-våra-barn-få-det-vinkling. Ska man då trött sucka fram att det ändå är meningslöst? Nix, det är bara att skriva på. Det är kanske inte sannolikt att just detta initiativ kommer att utlösa en lavineffekt. Men vi vet aldrig när det inträffar och inte heller om det är ditt lilla bidrag till att sprida initiativet som blir den utlösande faktorn.

Alltså klicka här och skriv sen under: Föräldravrålet

Gå föralldel också in på Radikalisera Klimatpolitiken och skriv på där också!

Här är ett utsnitt av det jag skrev förra gången:

Det lite besvärande i situationen är att vårt samhälle mer än någonsin är i behov av politik som vågar tar upp de stora frågorna. Miljö, energi, ekonomi. Våra samhällen står inför många utmaningar. Den gemensamma faktorn är att de karaktäriseras av tröga processer där effekterna av vad vi gör eller inte gör idag kommer att märkas först långt senare. När nuvarande politiker är långt borta från makten. Och en politiker som vill överleva i dagens värld bör ju inte tala om något som sträcker sig längre än nästa valrörelse, helst inte bortom den senaste väljarundersökningen.

Att lägga ansvaret på individen är meningslöst. Så länge systemet motarbetar individen handlar miljötänket endast om att tillfredsställa sitt egna samvete.

Jag tror att det blir mycket svårt att bryta mönstret av kortsiktigt tänkande i politiken. Därmed inte sagt att man ska ge upp. Passa därför på att ge ditt stöd till att Radikalisera Klimatpolitiken. Det är ett upprop med “… en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Kom igen! Använd fejan till något vettigt för en gångs skull..

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...