Drivkrafter i byggbranschen

I ett tidigare inlägg där med titeln “Isolera mera”, skrev jag såhär:

“[…] Inte minst för byggbolag som är sådär intresserade av vad som händer efter att garantitiden har gått ut. Bostadsrättsinnehavare som har betalat byggbolaget dyrt för en lägenhet med exklusiva material och rätt läge hamnar lätt med svarte-petter i hand när det visar sig att insidan inte var lika påkostad som ytan (hur många bostadsrätter säljs med argument för vad underhållskostnaden kommer att vara om 20 år?). Byggnormer är bostadsrättsbyggarnas enda incitament att inte tulla ännu mer på konstruktionskvalitet. I byggbolagens kalkyler finns det därför varken utrymme för onödig isolering eller andra lösningar som kan fortsätta att leverera ett värde efter de första 20 åren. För bostadsrättsförening som (förhoppningsvis) kommer att finnas även om 20 år är situationen en helt annan. Inte minst om energipriserna har gått upp.

Istället för ett kortsiktigt kalkyltänkande borde det skapas incitament för ökad långsiktighet i byggbranschen.”

Kul att Jonas Anund, doktorand i energiteknik på KTH, har skrivit en artikel i Ny Teknik där han lyfter fram samma problematik. Jonas jämför byggnation av hyres- och bostadsrättsfastighet och konstaterar att det är milsvid kvalitetsskillnad i byggkonstruktionerna. Det är en synneriligen relevant problematik. I ett samhälle där vi talar mer om långsiktig hållbarhet än vad vi någonsin gjort tidigare är incitamenten att bygga bostadsrättsfastigheter som håller länge, på lägsta tänkbara nivå.

Värdet av marknadskrafter är stort, men det gäller att se till att de styr åt rätt håll.

Läs också Cornucopia om samma ämne.