Tag Archive for 'Politik'

Grön tillväxt – eller den miljövänligaste blöjan?

Passar på att återposta ett inlägg eftersom DN publicerat en artikel om att tidig potträning även minskar risken för urinvägsinfektion.

Om du känner småbarnsföräldrar som försöker göra sitt bästa för att minska sin miljöpåverkan så har säkert blöjfrågan varit på tapeten. Tygblöjor eller vanliga? För de miljövänner som är lite bekvämare av sig så finns det ett mellanting där man har ett inlägg som kastas, vilket de mer renläriga tycker är trams – fy för engångs! Många miljövänner känner sig helt enkelt kallade att göra en heroisk insats och kämpar på med sina tygblöjor, åtminstone för det första barnet. Om man ser objektivt på blöjduellen så visar det sig faktiskt att miljövinsten med tygblöjan inte är större än att den går upp i ånga om man kör tygblöjorna i torktumlaren. Det som jag tycker är så fascinerande är hur sällsynt det är att den miljömedvetne föräldern sällan väljer det allra bästa alternativet. Den enkla lösningen är ju faktiskt att se till att barnet inte behöver blöja! Barn idag har ofta blöja tills de är 3 år. På 70-talet var det sällan längre än till 2 år. I andra kulturer (tex Kina) sätts barnen på potta långt innan de är ett.

Jag tycker att detta är ett typiskt exempel på hur konsumtion av miljövänliga alternativ alltid ses som lösningen när det ofta går att nå en mycket större miljövinst genom att inte konsumera alls eller dra ner på användningen! Det är tom ett så inpräglat beteende att även inbitna miljövänner har svårt att se skogen för alla träd. Det finns många liknande exempel, tex bil, torktumlare och tvättmaskin, glödlampor, kläder, hemelektronik, resor – i princip alla områden där det finns konsumenter som vill ha ett grönt samvete.

Om vi siktar på ett verkligt klimatsmart och miljövänligt samhälle så måste de verkligt gröna lösningarna dominera, vilket helt enkelt innebär mindre konsumtion i vardagen. Samtidigt tror jag ändå att det kan finnas en möjlighet till grön tillväxt, åtminstone under en period. För att ställa om samhället till något mer än bara gröntvättat behövs enorma investeringar (tex inom energi, transport, jordbruk, etc) som skulle kunna ge ekonomin ett lyft. Det utrymme i hushållskassan som idag läggs på miljöbelastande varor och tjänster måste helt enkelt styras om. Och vi pratar inte om småduttande med momssatser, snarare omställningar i nivå med krigsekonomierna under andra världskriget. Ett exempel är individuella utsläppsrätter som skulle kunna vara det som verkligen satte fart på anpassningen till ett klimatneutralt samhälle! Faktiskt en lösning som rekommenderats av brittiska parlamentets miljökommitté!

Svarta svanar i öknen

Ingen förutspådde händelseutvecklingen i Tunisien. Det är inte första gången som någon har tagit sitt liv i protest mot ett förtryckande samhälles jävligheter. Repressiva diktaturer har oftast en god förmåga att hantera sånt och självmordsprotester leder sällan speciellt  långt. Den här gången blev det en tändande gnista.

Men ok. Tunisien är ju ändå ett ganska litet och obetydligt land i den här känsliga delen av världen. Visst, Sarkozy blev tvungen att ta avstånd från sin gamla polare Ben Ali, men mycket värre än så var det väl inte. EU skulle fortfarande kunna lita på sina dörrvakter som håller rent framför EU-porten. Det är ju liksom lite prydligare om migranter, asylsökande och andra svartingar hålls på ordentligt avstånd. Och så mycket mer praktiskt om man låter underhuggare sköta det. De (tex Libyen) kan ju ta i med hårdhandskarna på ett helt annat sätt.

Lilla Tunisien sågs inte heller som ett hot mot den realpolitik som USA har kört sedan de blev herre på täppan. För den som haft ögon och öron stängda sedan kalla krigets slut kan jag upplysa om att det finns två saker i Mellanöstern som ligger till grund för USA:s agerande. Israel och olja. Och det är det väl i och för sig inget större fel med. Det enda tråkiga är att det har lett till att man har prioriterat stabilitet framför demokrati. Det är därför man är bundis med ett stort gäng diktatorer i regionen. Verkligen fascinerande att man ändå lyckas sälja in Irak-kriget som ett altruistiskt demokrati- och frihetsprojekt! Det var ju ändå inte så länge sedan som Saddam ansågs vara en så schysst kille att han kunde sponsras i kampen mot Iran (några tusen ihjälgasade kurder kan man ju bortse från). I Saudiarabien sitter diktatorn säkrare än någonsin eftersom han precis kommit överens med USA om att få köpa avancerade vapen för 430 miljarder SEK.

Grönsakshandlaren i Tunisien lyckades alltså trolla fram en svart svan ur den Tunisiska öknen, men det var inte många som trodde på någon dominoteori.

Fredagens och lördagens rapporter från Egypten pekar på att det simmar en svart svan på Nilen också. Och det är en stor svan. Nu kan det bli konsekvenser i en helt annan skala.

Om vi börjar med det positiva scenariot så kan vi hoppas att Egypten sakta och säkert utvecklas till en stabil demokrati som kan ge sina invånare ett bättre liv och som som tillsammans med Tunisien utgör en förebild för regionen. En god relation med Israel bibehålls. USA och EU kan med gott samvete utöka sitt samarbete med Egypten och bidra till en ekonomiskt positiv utveckling som ökar stabiliteten ytterligare. Grogrunden för både politisk och religiös extremism minskar och utvecklingen går mot ett hyfsat sekulariserat och välfungerande samhälle av turkisk modell.

Tyvärr finns det som bekant en hel del spänningar i regionen som gör att det finns en hel del risker, som tex:

Ur ett ekonomiskt kortsiktigt perspektiv är det handel (Suezkanalen) och oljetransporter som kan påverkas. Bloggrannen Flute skriver mer om det. Eftersom det finns ett antal spelare på båda sidor av planen som ser Egypten som en viktig bricka i spelet så kan det vara någon som får för sig att vara proaktiv. Det skulle kunna en möjlighet för Iran att positionera sig. Varför inte via Hamas som de ju redan sponsrar? Eller via Muslimska brödraskapet? Eller så är det Israel som känner sig lite väl obekväma för att bara sitta still. Då kan vad som helst hända, ur ett mänskligt, politiskt och ekonomiskt (inte minst oljepriser) perspektiv.

Och helt plötsligt är fältet fritt för allsköns svarta svanar att dyka upp. Håll tummarna för att det går vägen.

Andra om utvecklingen i Egypten:

Chefsingenjören, Mitt i steget, Röda berget, Ekonomism, Jinge

ab12 dn1234 ex1234 svd1234 gp12 svt1234 SDS

,

MP sjunger upp sig

Uppdatering:

Stockholm Environment Institute publicerar en debattartikel i DN där de på ett bra sätt beskriver de stora miljöutmaningar som vi står inför och som är grundläggande för världens framtida ekonomi och säkerhet. Ett förslag för att få fart på området är att Sverige i regeringen “tillsätter en ”chief scientist” som kan stå för nytänkande inom energi, livs­medelsförsörjning, ekonomi och förvaltning”. Det behövs! Det nämns klokt nog inget direkt tillväxtkritiskt i artikeln. Läser man mellan raderna är det dock ganska uppenbart.

Även sossarnas mest länkade bloggare Peter Andersson” visar på insikter om vikten av ett verkligt hållbart samhälle (inte bara grönmålat). Att han inte kan låta bli att koppla en omställning till ökad tillväxt följer partinormen, men ändå. För min del kan vi gärna prata om att omställningen leder till skyhöga tillväxttal, så länge det genomförs konkreta åtgärder som ger den skjuts mot omställning som behövs.

 

Som en reflektion över valrörelsen skrev jag ett inlägg med bla följande text:

“… Däremot har även MP haft svårt att sjunga ut i valrörelsen. Säkert hämmade av samarbetet med S, men också för att den bärande idén för framtiden inte är tydligt formulerad (jag tror att V är i stort sett samma position). Ett exempel är diskussionen om tillväxtfrågan som beskrivs på bloggen strötankar och tendenser. Om MP väljer att staka ut sin egen bana så har de potential att bli ett betydligt större parti (som i tex Tyskland) med åtminstone en femtedel av väljarna bakom sig.”

Det verkar som om det börjar röra på sig nu. Först skrev Gustav Fridolin ett inlägg på DN debatt där han positionerar MP i mitten med de möjligheter det innebär att plocka de röster som S förlorat och några till. Frågan är om det är på bekostnad av en långsiktig miljö- och tillväxtpolitik, eller om han tänker sig samma knep som Moderaterna. Eller “det nya arbetarpartiet som vill bevara välfärdssamhället”, men som i praktiken kör klassisk moderat sänk-skatten-o-öka-klyftorna-politik.

Andreas Schröder (styrelseledamot i Grön Ungdom) replikerar Gustav i DN och pekar på svårigheten att ha en rimligt tillväxtkritisk politisk hållning och samtidigt sträcka ut handen till borgerligheten. Det kan kännas lite politiskt osmidigt att lyfta frågeställningen i media istället för att hantera det internt, men som Andreas skriver på sin blogg så är det fyra år till nästa val. Jag passar i den frågan. Dock har Andreas rätt i att det händer betydligt mer på vänsterkanten när det gäller ifrågasättandet av status quo i tillväxtfrågan.

Inom S är det lite tabu att vara tillväxtkritisk, men det finns en del bloggdiskussioner där tillväxten definieras så att det i praktiken ändå innebär vad jag skulle kalla tillväxtkritik, tex av Lena Sommestad som menar att “Hållbar utveckling ska vara målet för den ekonomiska politiken och som ifrågasätter BNP-måttet. Att Lena vänder sig mot att hon ansetts förespråka nolltillväxt visar hur känslig frågan är i S. Jag tänkte också länka till en kommentarsdialog på Marika Lindgren Åsbrinks sida, där jag vill minnas att det fanns en ganska tillväxtkritisk definition av tillväxt, men tyvärr så har flera kommentarer försvunnit. Kajsa Borgnäs (fd ordförande S-studenter) är mer rakt på sak.

Kanske finns det därför en poäng för MP (och S) med att hålla en låg profil när det gäller tillväxtkritik. Det är lätt att se vilken propagandaapparat som skulle rulla igång om ifrågasättande av tillväxt skulle föras fram som en valfråga. Möjligen mer strategiskt att sjunga tillväxtens lov, men omdefiniera begreppet och sen se till att driva konkreta åtgärder som driver uthållig tillväxt (oavsett hur det påverkar BNP..).

Gör som Moderaterna!

 

Om alla drar sitt lilla strå till stacken.. så räcker det inte långt!

Självklart är det bra med ökad medvetenhet om hur el kan sparas, men det räcker inte!

Nu när E.ONs reklamkampanj (Läs det här innan du inte stänger av datorn ikväll / Goodbye standby) har rullat ut över Sverige så kunde jag inte låta bli att tänka på ett inlägg som jag skrev i höstas och passar på att posta det igen.

Läs en tidning eller se ett tv-program. Om det handlar om miljö så är det sällan det inte finns ett klämkäckt inslag av: “så här kan du göra för att minska din miljöpåverkan”. Det kan handla om att undvika stand-by-läge på tv:n, byta glödlampor, kompostera, osv. Givetvis är det ofta bra råd och tips som det finns all anledning att följa. Problemet är att man lätt kan få för sig att det är på det sättet som vi kan lösa problemet med att jordens resurser är begränsade och vi börjar närma oss den gräns då överutnyttjandet kommer att få allvarliga konsekvenser (inte bara klimatfrågan, det gäller även vatten, mat, energi och andra resurser).

Kunskapen om att vi lever över våra tillgångar är inte ny och innerst inne inser förmodligen de flesta i Sverige att vår resurskonsumtion i längden är globalt ohållbar. Men även för de mest hängivna miljömuppar så är det inte lätt att avvika från normen. Så länge hela samhällsstrukturen bygger på att naturresurser är mer eller mindre oändliga så kräver en verkligt miljösnål livsstil mycket motivation, lite belöning samt förmåga att leva med tönt- / idiotstämpel. Oavsett om det handlar om varukonsumtion, arbete, energiförbrukning, transport, semester, etc så finns det endast obefintliga incitament för individen att anpassa sig till en verkligt hållbar livsstil. Det är också därför som vi inte har lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning – vilket är ett faktum oavsett vad centerpartister yrar om. Miljöpartiet är det enda partiet som har gjort vissa ansatser till att visa att de förstår detta. Tyvärr har det ju inte resulterat i mer än smått meningslösa förslag, som tex 49 öre extra bensinskatt. För att få ner utsläpp från bilar med 20% till 2020 räknar Statens institut för kommunikationsanalys med att skatten måste upp med 7kr!

Ur ett lite större perspektiv så är det istället väldigt mycket grönmålning av olika företags produkter och tjänster som dominerar agendan, gärna uppbackat av politiker, så att det fortfarande ska kännas bra när vi ökar konsumtionen (och resursförbrukningen) ytterligare. För att inte bara skrapa på ytan utan verkligen få till avgörande förändringar så finns det bara två sätt:
1. se till att det svider i plånboken
2. begränsa tillgången, dvs ransonera

Det finns som bekant ansatser till detta (tex utsläppskvoter för koldioxid, miljöskatter, fiskekvoter etc), men problemet är att begränsningarna / incitamenten är mer eller mindre bortkompromissade så att det inte får så stor effekt i slutändan. Det är här de politiska ansträngningarna måste fokuseras om vi inte som så många tidigare civilisationer ska börja halka utför. Miljön kan inte räddas av individers goda vilja och ansträngningar.

Vem BEHÖVER ett nytt operahus?

Royal Swedish Opera, seen from Helgeandsholmen

Image via Wikipedia

Som ni säkert har hört så propageras det för ett nytt operaskrytbygge i Stockholm. Eftersom det är en så vansinnig och absurd idé samtidigt som den har starkt stöd bland stora delar av samhällseliten så blir det väldigt roligt att följa vad som sägs.

DN eldar på med ett antal artiklar  (här, här, här och här) och visst finns det en viss balans, bla så refereras till en Sifo-undersökning som visar att en övervägande majoritet (73% i hela Sverige och 64% i Stockholm) av svenskarna är mot ett nytt operahus. Men artikeln “Därför behöver Stockholm en ny opera – nu” är en kultursidespamflett för att motivera nybygget. Dock betydligt mer skrattretande än övertygande. Låt mig ge er några exempel:

Det är tre områden som artikelförfattaren Martin Nyström går igenom i sin argumentation för en ny opera och som praktiskt sammanfattas för läsaren som vill ha en överblick.

1. Funktionellt

Eftersom arbetsmiljö, scenteknik, akustik och lokalproblem inte når upp till den standard som de operaanställda önskar sig, så anses “närmast orimliga renoveringsbehov” föreligga.

Visst, om man inte kan tänka sig att kompromissa på något område (och det är ju viktigt när vi pratar om den finaste av de fina kulturkonsterna) utan vill ha det allra bästa så är renoveringsbehovet säkert omfattande, men även om man skulle putta in 1000 miljoner i en renovering så är det ändå bara en fjärdedel av vad ett nybygge kostar. Jag tror att man kan få ganska mycket renovering för 1000 miljoner.

2. Konstnärligt

I sammanfattningen beskrivs det konstnärliga argumentet med följande glasklara motivering: “För att Sverige skall få ett nytt operahus, med en ny syn på sitt förhållande till sitt arv och sin tradition, som gör sig till en arena för samverkan och dialog mellan olika samtida horisonter och perspektiv inom musiken och scenkonsterna.”

Av ovanstående kan jag inte utläsa något annat än att det går precis lika bra i vilket operahus som helst. I den lite mer ingående artikeltexten förtydligas det på följande sätt: ” Men Kungliga Operan står också inför behovet att återta initiativet på det konstnärliga området och bli en brytpunkt för samtidens perspektiv och horisonter. När lilla Backateatern i Göteborg, som i år med sin ”Carmen” är mera lyckosam med att göra ett brännande samtalsämne av en klassiker än nationalscenen är det dags att tänka helt nytt”

Aha – den lilla lokala teatern som bara har en bråkdel av kostnader och betydligt enklare lokaler lyckas bättre med sina konstnärliga ambitioner än nationaaalscenen. Aha – vi måste ge nationalscenen ännu bättre lokaler och ännu mer resurser så att de kan sätta den lilla uppstickaren från landet på plats. Som ni ser så är logiken glasklar!

Men vänta bara – det blir ännu bättre!

3. Symboliskt

Sammanfattning av symbolargumentet lyder: “För att ett nytt svenskt operahus, om det innehåller visionen om det flerstämmiga torget och mötesplatsen mellan olikheter, skulle kunna engagera det svenska folket för att stärka och utvidga offentligheten, samhällets ”öppna strukturer”, i en tid då segregation och konsumism gör det allt svårare att hävda den sant offentliga platsen” För er som har lite svårt att se vad dessa storvulna ord har med ett operahus att göra så finns det även för detta argument lite fler ledtrådar i artikeln:

“..viktigaste att den inte blir ytterligare ett nationellt monument utan en, vad Theodor Kallifatides brukar kalla, ”öppen struktur”. En mötesplats, ett torg, eller en offentlighet som befrämjar samma rika flerstämmighet och interkulturella dialog som präglade operakonsten..”

Aha – den mest elitistiska konstformen ska nu bli folklig och det heliga templet ska bli en plats för samhällets alla skikt. Helt enkelt en plats där förortsinvandraren ska kunna mötas med Östermalmskärringen och där hotellstädaren ska kunna frottera sig med börsbolagsdirektörer. Och det ska inte bara vara en angelägenhet för Stockholmaren utan det ska få hela svenska folket att stärkas i kampen mot inskränkt offentlighet som är följden av segregation och konsumism. Alltså kommer ett nytt operahus att ha positiva effekter även på segregationen och köphetsen. Tänk så mycket bra man kan få för bara 4 miljarder. Återigen är fördelarna bländande tydliga!

För den som inte kan få nog av fantastiska argument så finns det mer i att hämta i det debattinlägg som drog igång diskussionen. Där framförs även argumentet att alla andra har ju fått nya operahus så då vill vi också ha. Visserligen uttrycks det som att operakonsten går mot en ny vår med många nya byggnader runt om i världen (inte minst hos våra nordiska grannar) och med lokala nysatsningar i Sverige. Tyvärr så finns det ju inte någon som helst koppling till efterfrågan och utbud av själva operan (med subventioneringar på 80-90% i Norden), så att det runnit in mycket pengar i branschen kan man inte tolka på annat sätt än att opera har blivit en statussymbol som både näringsliv och politiker gärna lägger andras pengar på. Sen finns det ju också privatpersoner som tycker att opera är ett bra sätt att bygga monument över sig själva (Maersk Mc-Kinney Möller).

Den som är något sånär klartänkt resonerar istället att alla satsningar som redan gjorts är ytterligare ett argument varför det inte behövs en ny opera i Stockholm, vilket beskrivs på ett bra sätt här.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt är rabiat motståndare mot offentlig finansiering av kultur. När det gäller kulturstöd så måste dock huvudparametern vara att så många som möjligt ska få ut något vettigt (kvalitet) av pengarna. Ett genomsnittligt besök på operan under 2009 kostade ca 1700 kr i subventioner – utan kapitalkostnaderna för ett 4-miljardershus..

Finns det någon som kan ge mig några riktiga argument för ett nytt operahus?

 

Andra som har åsikter om ett nytt operahus:

DN Debatt, Axess, Vänsterdebatt, Magnus Andersson, Moteld, På första tillslaget, Mats Berglund, Stadsflanören, Kulturbloggen, Teatermagasinet, Anders Flanking, Rasmus Liberal

När peakade Ulf Nilsson (Expressen)?

Trots att jag har hängt med ett tag så kan jag inte minnas att jag någon gång blivit riktigt imponerad av Ulf Nilssons journalistiska prestationer. Snarare minns jag att det redan under 90-talet levererades artiklar som fick mig att undra varför han hade sitt jobb kvar. Men det är klart, han är född 1933 och som jag tidigare varit inne på så finns det en del män som med åren blivit enkelspåriga och inte riktigt förstår sin omvärld, men lever kvar i rampljuset/karriären på gamla meriter (obs! det finns dock många äldre yrkesaktiva som gör fantastiska saker – jag generaliserar inte).

Senaste krönikan av Ulf Nilsson är ett tydligt exempel på att det var riktigt länge sedan han peakade. Han skriver:

A Nazi swastika, created by Fibonacci.

Image via Wikipedia

“Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis “den store satan”, USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.”

Nu kan vi alltså konstatera att det inte räcker med vanlig SD-retorik längre för att provocera i Expressen. Nä, nu är det vit-makt som gäller. Jag letade lite och hittade följande snarlika resonemang på vit-maktportalen ‘info14‘.

“Endast 2% av världens kvinnor i barnafödande ålder är vita. Dessa skjuter antingen upp barnafödandet till senare och föder sen bara en till två barn, eller så dödar de barnen på adoptionskliniker plus att ett ökande antal av våra kvinnor väljer att avla sig med icke-vita. Vår ras reproducerar sig inte medan alla andra raser ökar.[…] Vad icke-vita inte klarat av med svärdet lyckas de med genom enbart barnafödande.”

Att det var länge sedan Ulf låg på topp är ju en sak, men att Expressen publicerar krönikor med ett tydligt budskap om  att den svenska rasen/kulturen befinner sig i krig med muslimer/andra raser får mig att undra hur länge det dröjer tills vi helt har släppt all analys och logik i invandrardebatten. Högerextremister kommer att gilla den av Ulf och Expressen anslagna vägen. Precis som de muslimska extremisterna uppskattar den.

SVT – “Peak Fosfor kan leda till världskrig”

Det verkar som om medvetenheten om jordens resursbegränsningar börjar sippra ända fram till nyhetsmedia! Förutom att Vetenskapens värld visar en dokumentär om Peak Oil (och Fosfor) så hade Rapport ett hyfsat långt inslag om Peak Fosfor där forskarvärlden (representarad av Dana Cordell från Sydneys tekniska universitet) får ge sin syn på risker och tidsperspektiv.

Mid-West Agriculture

Image by Djof via Flickr

Brytningen av fosfor är en grundläggande del av det moderna högeffektiva jordbruket. Även om råvarutillgångarna i marken räcker många hundra år så är det precis som med oljan så att tillgängligheten blir sämre och sämre, vilket leder till att maximal produktionsnivå beräknas vara nådd 2033.

Precis som för så många andra problem som definieras av att oändlig tillväxt inte är möjligt så finns det en hel del man kan göra redan nu – men där man inte ens kommit till ett erkännande av utmaningen vi står inför. Fosforkonsumtionen har det gemensamt med koldioxidutsläppen att vi kan vinna mycket på att begränsa vår köttkonsumtion som än så länge bara ökat.

Den allmänna reaktionen är som vanligt att stoppa huvudet i sanden och tycka att det bara är tråkigt med alla pessimistiska navelskådande akademiker (realister) som bara fokuserar på de tråkiga sidorna i livet. Men det har ju hänt förr att den allmänna uppfattningen har påverkats av vetenskapen, så jag tänker inte ge upp än. Det är ju faktiskt ganska många nuförtiden som tror att jorden är rund..

Även DN har tydligen plockat upp ämnet.

Kass kvalitet

This is a two slice toaster.

Image via Wikipedia

På femtiotalet var en brödrost något man fick i bröllopspresent och sedan skulle den vara i många år. En modern brödrost håller runt två år, i bästa fall i fem om år man har tur.

Vi brukar skoja om att vi alltid får måndagsexemplar, då de saker vi köpt på senare år utan undantag har gått sönder efter kort tid: Den nya widescreendatorskärmen vi köpte för två år sedan har redan varit på lagning två gånger (då vi fick plocka fram vår gamla skärm, som vi bytt ut trots att den fortfarande fungerade) Laptopen som jag skriver det här på införskaffades för ett år sedan (trots att vi redan hade två bärbara och en stationär dator i familjen) och har redan visat sig ha ett antal problem, men det är för besvärligt att lämna in den på lagning. Upptäckte precis att vår två år gamla barnsadel till cykeln var trasig och oanvändbar. Bestämde mig igår efter att ha bränt fast två ägg och en rösti att vi måste skaffa ett nytt stekjärn för kanske tredje gången på tio år eftersom non-stickbeläggningen slitits bort (trots att vi endast smekt den med plastredskap). Men så tänkte jag efter och bestämde mig för att i stället plocka fram någon av de gamla gjutjärnspannorna och se om de fungerar. Och det gör de ju, det är bara att bränna in dem med lite olja så blir de som nya!

Sextiotalsbrödrosten som vi köpt på loppis i mint condition, den grillar hur fina skivor som helst varje dag. Och femtiotalsvåffeljärnet som vi ärvt av en gammal faster, gör fortfarande frasigare våfflor än en modern teflonapparat. Säger detta någonting om hållbarheten på moderna grejer?

Eftersom hållbarheten ofta är begränsad och det inte är lönt att laga prylarna när de går sönder, är det enklare och oftast billigare att köpa nya (och arbetskraften i Kina är ju billig!) istället för att låta laga dem. Samtidigt driver lång hållbarhet ingen lönsamhet hos tillverkarna. I stort sett inom alla områden har marknaden utvecklats till att produkter måste bytas ut med allt kortare intervall – helt enkelt för att någon i andra änden tjänar på det.

För att anpassa vår livsstil till vad jorden klarar av behöver trenden vändas! Ett steg på vägen är förstås att som miljöpartiet driva på en utveckling där tjänster blir billigare och produkter dyrare, men det känns som det är oerhört lång väg kvar. Många billiga prylar skulle behöva bli både fem och sex gånger dyrare för att man överhuvudtaget skulle fundera på att laga en gammal grej istället och då räcker det ju inte med några procent på momsen

Om jag försöker spåna och tänka fritt om det här så landar tankarna ofta i att man måste göra det möjligt för tillverkarna att tjäna pengar på prylar som håller. Helt enkelt driva fram en helt ny affärsmodell där tillverkaren får ta fullt ansvar för produkternas livslängd. Tex skulle tillverkaren kunna få ta en kostnad (gärna avtagande över åren) som drabbar produktens marginal när produkten tas ur bruk, så kommer det att ge helt andra livslängder. Och man skulle slippa produkter som känns jättegedigna men där någon liten vital del är gjord av bräcklig plast!

Givetvis finns det många om och men med en sådan modell, inte minst genomförandet, men det är ändå tankeväckande tycker jag.

Arkelsten rosar BMW

Sofia har verkligen tagit flera tillfällen i akt att visa sina begränsningar när det gäller att se till så mycket mer än ytan, tex i sin blogg som kommenterats här, men såklart även i en del ogenomtänkta uttalande under mutdrevet. Ett erbjudande om att låna en vätgas-BMW några dagar är ju inte ett erbjudande som borde få en riksdagspolitiker att hoppa jämfota av glädje. Därför har jag lite svårt att förstå hur Sofia kan bjuda på ett citat som ”Vi kommer att behöva än mer snåla fordon och

A cropped version from http://en.wikipedia.org...

Image via Wikipedia

enskilda aktörer, som BMW, som styr i rätt riktning genom att bygga mer bränsleeffektiva bilar”. Men, men – det är väl inte den första politikern som tror att en gratislunch verkligen är gratis. Snarare ungefär lika gratis som osten i råttfällan. Det som är verkligt deprimerande i sammanhanget är hur en talesperson i miljöfrågor – men också ordförande i riksdagens trafikutskott (Anders Ygeman, S) – inte tänker längre än näsan räcker. Båda är övertygade om hur bra insats BMW har gjort för att få ner bränsleförbrukningen och att de är föregångare i branschen.

Det finns nämligen ett enkelt samband som ger en helt annan bild av BMW. Bränsleförbrukning påverkas i väldigt stor utsträckning av körstilen! Bland biltillverkare har det så länge jag kan minnas funnits ett försäljningsargument som aldrig får saknas, oavsett vilken typ av bil du säljer – den måste vara sportig och full av körglädje! BMW är ett av de märken som har lyckats bäst att profilera sig som det sportiga alternativet där körGLÄDJE alltid sätts i första rummet. Och jag kan sätta ganska mycket pengar på att oavsett hur bränsleeffektiva BMW är på pappret så är de inte det i praktiken! När jag kör min minibuss som officiellt drar 0,9 l/mil så kan jag garantera att den går snålare än miljö-BMWn som susar förbi i 150 km/h.

Dock kan vi glädja oss åt att vi är inne på sista varvet i den hektiska jakten på mer körglädje, bättre prestanda och sportigare bilar. Inte ens det gamla hederliga säljargumentet om bättre prestanda för säkrare omkörningar funkar nu när vi i Sverige har byggt om de flesta större vägar till motorvägar eller 2+1vägar, (som om det någonsin skulle funnits ett sådant samband..). Peak oil kommer helt enkelt att leda till en ordentlig omstrukturering av fordonsbranschen. Men fortfarande befinner vi oss i fasen där man inte riktigt har släppt taget utan försöker krampaktigt hänga kvar i det gamla tankesättet och säga att bilarna ska visst vara miljövänliga, men det går ju för guds skull inte att göra avkall på sportighet och prestanda. Av de barn som går på dagis idag kommer körkort inte längre att vara en självklarhet. Privatbilismen kommer helt enkelt att se väldigt annorlunda ut om 20år, även om det är svårt att acceptera förändringar.

Lönsamhetskalkyler och kaffesump

Alla lönsamhetskalkyler utgår från att en kostnad ska betalas av förväntade intäkter eller besparingar under en avskrivningstid samt en avkastning utöver detta (avkastningsräntan). Kalkylen är enkel att göra och det är lätt att ta den för en sanning. Eftersom avskrivningen sker under ett antal år, vilket för större projekt kan vara ganska många, så innebär uppskattningen av de förväntade intäkterna eller besparingarna i själva verket en spådom om framtiden.

Om vi t.ex. funderar på att isolera huset bättre så räknar vi med en viss energibesparing och ett visst el-pris och förväntar oss kunna räkna hem investeringen på kanske 10-20 år. Kan vi inte det så tycker vi inte att det är lönt. Antagligen kalkylerar vi med ett elpris som är på dagens nivå, eller något genomsnitt från de senaste åren, vad annat kan man göra?

Tre år senare när produktionstoppen av olja verkligen har passerats och elpriserna stigit rejält så gör vi en ny kalkyl. Nu visar det sig att priset på isolering har flerfaldigats, produktionskostnaden har stigit avsevärt pga det höga oljepriset och transportkostnaderna för denna utrymmeskrävande vara har ökat rejält. Dessutom är isolering nu så efterfrågat att det har blivit en bristvara, utbyggnaden av produktionskapaciteten hänger inte med. Kanske är det därför fortfarande inte lönsamt, men det var det definitivt tre år tidigare! Slutsatsen av detta blir att lönsamhetskalkyler över långa avskrivningstider inte är exakta och man bör räkna på olika scenarion. Om man anser att det finns en risk för en oljeproduktionstopp inom närtid som t.ex. Kjell Aleklett och hans forskningsgrupp på Uppsala universitet så är det ett givet scenario att räkna med kraftigt stigande priser på energi.

Även om Sverige är ett mindre oljeberoende land än många (eftersom användningen av olja till värme- och elproduktion nästan är försumbar) så är fortfarande transportsektorn helt beroende av olja. Och utan transporter stannar Sverige. Även i industriella processer används det en hel del olja. För att förstå vilken enorm mängd olja som används idag kan en titt i professor David McKays bok Sustainable Energy: Without the Hot Air vara nyttig. Då inser man att det inte kommer att vara möjligt att bibehålla dagens trafiknivå när oljeproduktionen börjar falla. Med tanke på den stora efterfrågeökningen i utvecklingsländer så kan det bli problematiskt även om man lyckas bibehålla oljeproduktionsnivån.

Med det i åtanke anser jag det som vansinnigt att investera mångmiljardbelopp i  motorvägar med motiveringen att det är “samhällsekonomiskt lönsamt”. Inte minst gäller det Förbifart Stockholm (läs också vad en trafikexpert säger om detta).  Avbetalningstiden på en motorväg är minst 50 år. Transporter kommer alltid att behövas, men det finns mycket som talar för att privata biltransporter i den omfattningen vi ser idag bara kommer att vara en parantes i historien. Använd pengarna till att bygga järnvägar, sänka energiförbrukningen eller att investera i förnyelsebara energikällor – det finns mycket som talar för att det kommer vara betydligt mer lönsamt!

Jag anser att alla byggnader som byggs idag bör ha en energiprestanda i nivå med passivhus. Det är inget hokus pokus utan bara lite tjockare isolering, bättre fönster och ventilation som behövs. Allt annat är slöseri. Det är också  hög tid att skapa incitament för bättre energiprestanda i nuvarande bebyggelse.

Ovanstående resonemang kan så klart även appliceras på den norm för bilparkering per nybyggd lägenhet som det skrivs om här.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...