Maria Ludvigsson eller Earth League. Vem kan man lita på?

Eearth League är en sammanslutning av ledande internationella forskare med syfte att anlägga ett globalt perspektiv och fokus på de hållbarhetsutmaningar som  vi står inför och att kunna utgöra ett opinionsbildande och rådgivande organ.

I en nyligen publicerad artikel beskriver de risken för att vi är på väg mot en 4 graders temperaturhöjning och vad det kan innebära.

Det finns gott om inskränkta bakåtsträvare som griper tag i alla halmstrå för att inte behöva konfrontera sin ingrodda världsbild. För er vill jag passa på att nämna den genomgång av klimatförändringsrelaterade vetenskapliga artiklar som gjorts. Av de 14 000 som producerats de senaste 20 åren så är det 24 som förnekar klimatförändringen eller hävdar att den inte är orsakad av mänsklig aktivitet. Ofta sägs det att 99% av all forskning verifierar antropocen klimatförändring. Nu kan vi alltså konstatera att den mer korrekta siffran är 99,8%. Övriga kommentarer om klimatförändringens vara eller icke vara är överflödiga.

Earth League’s rapport tar också upp det bristande risktänkandet och politiska agerandet för att motverka utvecklingen:

“Nations go to war, implement mass vaccinations of their populations, and organize expensive insurance and security systems (such as anti-terror measures) to address much fainter threats. However, our societies seem to be willing to impose immense risks on future generations.”

Ok, jag har förstått att det finns många som inte vill se vad klimatförändringarna leder till och mänsklighetens roll i det hela. Men jag har svårt att förstå hur klimatförnekarna kan ignorera risken att de är fel ute. Fyra graders global temperaturhöjning får sannolikt katastrofala följder som gör att terrorism-hotet kan liknas vid en fjärils vingslag. Med tanke på riskerna så är de investeringar som krävs för ett klimatmässigt hållbart samhälle helt enkelt synnerligen begränsade.

Maria Ludvigsson (SvD) har kokat ihop en tunn soppa med slutsatsen att vi nog kan ta klimathotet med en klackspark. De motiv till detta förhållningssätt är följande:

• Maria har läst en ledare i Wall Street Journal där journalisten Matt Ridley skriver att klimatförändringar kan ha övervägande positiva effekter. Det finns de som har en mer balanserad syn på Matt Ridleys text. Här finns en genomgång som visar på bristerna och den börjar med “The article, “Dialing back the alarm on climate change”, was written by someone who has never researched anything in the field of climate change”
• Litteraturprofessorn Merete Mazarella har skrivit om arvssyndens comeback och att avstå från bekvämligheter och framsteg som en botgörelse. På vilket sätt det förändrar hur vi bör hantera klimatriskerna förstår åtminstone inte jag
• Statsvetaren Björn Lomborg är precis som Matt Ridley också inne på att klimatförändringarna kan leda till övervägande positiva effekter.

Min rekommendation till Maria är att ta ett djupt andetag och fundera en gång till. Det kunskapssamhälle vi lever i har en oöverträffad förmåga att analysera komplexa system och processer. 99,8% av forskningsresultaten pekar i en riktning. De djupt kunniga och högt meriterade forskarna som ingår i  sammanslutningen Earth League varnar för konsekvenserna av den inslagna vägen. Mot detta kan vi ställa en journalist, en litteraturprofessor och en statsvetare som sprider sina åsikter utan minsta förankring i klimatforskning.

Ska vi låta kunskap, kompetens och insikt ligga till grund för hur vi hanterar samhällsutmaningarna. Eller är det viktigare att låta magkänslan styra – eftersom vi inte vill höra tråkiga gnällspikar som förstör festen?

Lite väl magstarkt att Maria avslutar sin soppa med: “Men det kräver att vi fattar rätt beslut på rätt grunder.”