2005 är fortfarande året för peak production, trots höga oljepriser

På utmärkta energisidan The Oil Drum publicerades igår en artikel (http://www.theoildrum.com/node/7349) av olje- och energibranschanalytikern Gregor Macdonald.

I artikeln konstateras att det fortfarande är 2005 som är det år då oljeproduktionen var som högst – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att oljepriset sedan 2004 har etablerat sig på en nivå över 40 USD/fat. Det är tom så att oljeproduktionen föll under tre år (2006, 2007 och 2009)

Den stabilt höga prisnivån borde ju ha drivit fram ny produktionskapacitet med sjunkande priser som följd. Eller som allas vår Marian Radetzki uttryckte det 2005: ”Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag”. Inte direkt någon överraskning att Jonny Fagerström och Marian har funnit varandra..

För att återgår till verkligheten så tar Gregor även upp ett annat intressant fenomen ”secrecy by comlexity”, som förekommer i den offentliga rapporteringen (EIA, IEA och OECD nämns i artikeln) av olje/energidata. Definitionen av global oljeproduktion är ett begrepp som det tänjs på. Både biobränsle och LNG (flytande naturgas) har under senare år inkluderats. Förutom att det inte är olja så har det framförallt ett mycket lägre energiinnehåll / bidrag.

Ett något mindre graverande exempel är att Kanadas dyra produktion av tjärsandsbaserad olja klassificeras som råolja. Med tanke på den stora energiåtgång som krävs för produktionen så ger det också en skev bild av den verkliga energitillgången.

Oavsett hur statistiken framställs så kommer oljeproduktionen ändå att bli en begränsande faktor för den ekonomiska utvecklingen. Ju tidigare samhället börjar anpassa sig till detta desto bättre chans har vi att överbrygga svårigheterna.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

1 Response to “2005 är fortfarande året för peak production, trots höga oljepriser”


  • Undrar ändå om inte anpassning och svårighetsöverbryggning hör i hop med arbetsmarknadspolitik i allmänhet, och lönebildning i synnerhet. Kanske genom att allmän hög köpkraft och konsumism som kortsiktiga intressen måste ställas mot samma allmänhets något mer långsiktiga intressen.

    Om så är fallet kan det ju hända en del under vårens löneförhandlingar, om inte marknaden hinner före till och med.

    Trots allt fungerar inte “Ur hand, i mun principen” i högindustrialiserade samhällen, annat än genom fri tillgång till andras förråd.

Leave a Reply