Skrothandel och avregleringar

I en stad som Malmö får du leta länge för att hitta något hus med koppardetaljer i gatuhöjd. Eleganta kopparstuprör avslutas alltid med målad plåt längst ner. Även på högre höjder händer det att vackra koppararbeten plockas ner när desperationen blir för stor. I byggbranschen är kopparstölder också ett gissel. Infrastruktur (tåg och elnät) drabbas också. Det är inte bara koppar som är attraktivt, men stölden av 60 ton titan (värt 23 miljoner) som drabbade Alfa Laval är något utöver det vanliga.

Det är lätt att koppla metallstölderna till de nya prisnivåer som råvaror etablerat sig på (glöm inte att läsa om Granthams analys), men du behöver inte göra mer än att ta en tur till något av våra europeiska grannländer för att inse att problemen med kopparstölder inte är lika stort överallt, trots de höga metallpriserna. I Schweiz har jag sett ett nybyggt skjul för soptunnor inklätt i koppar!

Att försöka få bukt med problemen genom att gå på de vinddrivna existenser som ibland utsätter sig för livsfara, bara för att komma över något kilo koppar, är givetvis utsiktslöst. Däremot finns det utmärkta möjligheter att ta ett strukturellt grepp och se till att det blir svårare att få avsättning för det stulna godset.

I Sverige var skrothandelsmarknaden reglerad fram till 1997. För att få handla med metaller krävdes det licensiering och alla verksamheter kunde kontrolleras. Den avreglering som gjordes 1997 innebar att en ny marknad för affärer i skuggsidan öppnades upp. Minsta lilla skrotbusiness kan numera utan större ansträngningar få avsättning för det stulna skrot som de köpt in. Gissningsvis kan man även chippa in lite svarta pengar i processen och få dem tvättade. Inköpspriset på de stulna metallerna är givetvis en bit under det marknadsmässiga – alltid kontant betalning – mellanskillnaden fylls med svarta pengar som man på så sätt kan få in i bokföringen.

I media rapporteras det frekvent om kopparstölder, men ytterst sällan har jag läst något som tar upp det grundläggande problemet, dvs den marknadskonstruktion som underlättar den kriminella hanteringen av stulna metaller. Kul att trafikverket har lyft upp frågan och efterlyser åtgärder. Jag hoppas verkligen att det ger reaktioner.

Sossar som med regleringsdiskussioner krampaktigt (finns också bra exempel: se Lena Sommestads blogg, eller här) försöker hitta någon angreppsvinkel på moderaterna – varför inte slänga in skrotmarknaden i debatten? Borde finnas en hel del poäng att plocka där!