Monthly Archive for January, 2011

Page 2 of 2

2005 är fortfarande året för peak production, trots höga oljepriser

På utmärkta energisidan The Oil Drum publicerades igår en artikel (http://www.theoildrum.com/node/7349) av olje- och energibranschanalytikern Gregor Macdonald.

I artikeln konstateras att det fortfarande är 2005 som är det år då oljeproduktionen var som högst – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att oljepriset sedan 2004 har etablerat sig på en nivå över 40 USD/fat. Det är tom så att oljeproduktionen föll under tre år (2006, 2007 och 2009)

Den stabilt höga prisnivån borde ju ha drivit fram ny produktionskapacitet med sjunkande priser som följd. Eller som allas vår Marian Radetzki uttryckte det 2005: ”Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag”. Inte direkt någon överraskning att Jonny Fagerström och Marian har funnit varandra..

För att återgår till verkligheten så tar Gregor även upp ett annat intressant fenomen ”secrecy by comlexity”, som förekommer i den offentliga rapporteringen (EIA, IEA och OECD nämns i artikeln) av olje/energidata. Definitionen av global oljeproduktion är ett begrepp som det tänjs på. Både biobränsle och LNG (flytande naturgas) har under senare år inkluderats. Förutom att det inte är olja så har det framförallt ett mycket lägre energiinnehåll / bidrag.

Ett något mindre graverande exempel är att Kanadas dyra produktion av tjärsandsbaserad olja klassificeras som råolja. Med tanke på den stora energiåtgång som krävs för produktionen så ger det också en skev bild av den verkliga energitillgången.

Oavsett hur statistiken framställs så kommer oljeproduktionen ändå att bli en begränsande faktor för den ekonomiska utvecklingen. Ju tidigare samhället börjar anpassa sig till detta desto bättre chans har vi att överbrygga svårigheterna.

Jag saknar politiska visioner och långsiktighet

Den här bloggen startade som en reaktion på vad vi upplevde som en valrörelse så utslätad att valet genererade engagemang i nivå med val av färg på min nya soffan (som säkert är ett viktigare val för de flesta). Att pragmatism och kortsiktigt tänkande har tagit överhand är det alltfler som konstaterar. Nyligen även av den akademiska världen där statsvetaren Rasmus Karlsson presenterat sin avhandling om vikten av balans mellan kortsiktigt och långsiktigt tänkande i politiken.

Under valet så kämpade Alliansen och S om att curla mest för medelklassen, där 95% av frågorna handlade om hur valet påverkar dig personligen inom de 2-3 närmsta åren. Det festligaste i det här sammanhanget, som också visade på S desperation och vilsenhet, var när man lanserade Butler-förslaget. Ibland överträffar verkligheten parodin! Nåja, det är ju verkligen inte så att det saknas stora frågor att lyfta fram. Behovet att staka ut en väg som sträcker sig längre än fram till nästa val är större än på länge.

Energifrågan med koppling till både råvarutillgången och klimatförändringarna är ju något som vi fokuserar på i den här bloggen, men det finns även många andra framtidsfrågor som jag gärna sett mer av. Det finns ett helt spektrum av globala miljösystemfrågor som kommer att bli aktuella när jordens befolkning ökar ytterligare samtidigt som konsumtionen växer.

Ekonomin med konkurrenskraften i fokus är en annan fråga. Finns det utrymme för vår levnadsstandard ur ett ekonomiskt perspektiv? Idag är vi i runda tal 500 miljoner som har en levnadsstandard i nivå med Sveriges. Utvecklingen i Kina och Indien visar att det inte bara är lågkvalificerad produktion som de är/kommer att bli konkurrenskraftiga inom. Det väller även fram högkvalificerade resurser som också är beredda att utföra samma arbete som vi till en bråkdel av våra löner. Kommer detta att påverka våra löner och levnadsstandard? Ett gäng europeiska länder och USA har börjat känna av vad det kan innebära att leva över sina tillgångar, samtidigt som Kina sitter på den största kassakistan av alla. Sverige är för tillfället på banan, men det kan snabbt ändra sig.

De utmaningar som dyker upp i en värld där det inte ständigt finns lite mer att fördela är av en helt annan karaktär än vad vi är vana vid. Den polarisering (pursvenskar– invandrare – islam, etc) som har växt fram i många europeiska länder får ett antal varningsklockor att ringa. Speciellt om man tänker på krisen under 30-talet.

Men nej, istället så skulle vi väljare som ser längre än till nästa val plågas med debatter om typfamiljen skulle få 100 eller 200 kronor mer i plånboken. Alla partier gjorde allt för att vara taktiska – inte skrämma bort väljare – och slipade ner det som kunde sticka ut (förutom SD då..). Ett bra exempel var när bloggrannen Cornucopia frågade partierna om deras syn på peak oil, men fick synnerligen utslätade svar.

Socialdemokraterna var det parti som fick mest stryk i valet – och det var förtjänat. Låt oss hoppas att den diskussion som ändå verkar finnas i partiet (läs tex bloggarna Storstad, Lena Sommestad, Rebella och Jan Eliasson eller Katrine Kielos i Aftonbladet) leder till att man vågar sticka ut hakan och börja prata om politik som något mer än bara finjustering av befintliga system. Vem som blir partiledare kommer förmodligen att avgöra en hel del.

Trots att Miljöpartiet sågs som en vinnare i valet så finns det en hel del att göra även där. De har fortfarande kvar en fot i det miljömuppiga lägret där följande står lite väl högt i kurs: hemstickat, spara-el-genom-att-vispa-för-hand, anti-kärnkraft, ny teknik är farligt. Men mycket har gjorts för att få lite ordning, så den gruppen är inte så inflytelserik längre (förutom när det gäller kärnkraften, tyvärr). Däremot har även MP haft svårt att sjunga ut i valrörelsen. Säkert hämmade av samarbetet med S, men också för att den bärande idén för framtiden inte är tydligt formulerad (jag tror att V är i stort sett samma position). Ett exempel är diskussionen om tillväxtfrågan som beskrivs på bloggen strötankar och tendenser. Om MP väljer att staka ut sin egen bana så har de potential att bli ett betydligt större parti (som i tex Tyskland) med åtminstone en femtedel av väljarna bakom sig.

Moderaterna (alliansen) kommer inte och behöver inte ifrågasätta sin strategi än på ett tag. Den förnyelse som de har genomgått och den framgång det har lett till gör att de kan fortsätta på sin pragmatiska väg ett bra tag till. Det är en väg som fungerar bra i det korta perspektivet och där kunderna (väljarna) uppskattar det marknadsanpassade budskapet, men på sikt behövs det något mer (både DN och SvD har bra ledare på temat). Nästa val kommer de säkert att klara sig bra på inslagen väg, men sen får vi hoppas att de stora frågorna och idédebatten får ett större utrymme och leder till en omprövning. Ett parti som tills nyligen hade en miljötalesman som Sofia Arkelsten har en del att göra när det gäller det långsiktiga tänkandet.

Någon gång måste väl även pendeln svänga så att valrörelsen präglas lite mer av politik och inte bara känns som en dokusåpa med ovanligt lågt underhållningsvärde. Hoppas pendeln svänger nu.

På Jonnys begäran – kalkylen som den borde sett ut!

Uppdatering: Jonny fortsätter med sin yviga debattmetod i Ny Teknik och skickar desutom in foliehattarna och trollen från Climate Scam i kommentarsfältet..

Härjningarna är vitt spridda i många tidningar tex: Ekuriren, Länstidningen Östersund, Östgöta Correspondenten, Sundsvalls Tidning, Svd

Jonny Fagerström och Marian Radetzki har påstått att det skulle krävas 300 miljarder i subventioner för att utöka vindkraftsproduktionen till 30TWh (20 TWh landbaserat 10 TWh havsbaserat) i Sverige. [Se våra tidigare inlägg om deras verklighetsfrånvända utspel här: 1, 2, 3, 4]

Siffran 30 TWh kommer antagligen från regeringens planeringsram. På Näringsdepartementets hemsida kan man läsa följande: ”Syftet med en planeringsram är att synliggöra vindkraftintresset i den fysiska planeringen”, ”Begreppet planeringsram ersätter det tidigare begreppet planeringsmål för att ytterligare tydliggöra att det inte handlar om ett utbyggnadsmål”.

Utbyggnad av vindkraften med 30TWh till 2020 är alltså inget som är beslutat och inget mål från regeringens sida. Bortsett från det kan vi ju ändå försöka räkna ut vad en sådan utbyggnad skulle kunna tänkas kosta med avseende på subventioner.

Ett bra sätt att börja en sådan uträkning på är ju att ta reda på hur mycket det kostar att producera elenergi från vindkraft. Eftersom förutsättningarna är varierande går det inte att räkna ut ett entydigt svar på det. Men här är en sammanställning på vad olika studier kommit fram till:

Tittar vi på havsbaserade vindkraftverk ser det ut så här:

Ovanstående siffror är hämtade ur den här rapporten.

Tar vi medelvärdet av intervallerna och sedan medelvärdet mellan undersökningarna får vi en kostnad för landbaserad vindkraft på 57 öre/kWh och havsbaserad på 75 öre/kWh. Medelspotpriset på el på Nordpools marknad över de senaste fem åren är 43 öre/kWh.  Om vi antar att elpriset är konstant fram till 2035 (vilket är konservativt eftersom trenden är ökande) så får vi ett subventionsbehov på 14 öre/kWh för landbaserad vindkraft och 32 öre/kWh för havsbaserad vindkraft. Räknar vi på en rak ökning av producerad energi till 30TWh till 2020 och därefter konstant produktion på 30TWh medför detta en kostnad på 125 miljarder.

Alltså även med ett extremt konservativt antagande av elpriset så blir kostnaden nästan 1/3 av den som Radetzki/Fagerström räknade(?) fram.  Värt att nämna är att om vi istället använder medelpriset för 2010 (52 öre/kWh) blir kostnaden ca 70 miljarder och en årlig ökning av elkostnaderna med ca 2% gör att subventionsbehovet helt försvinner!

Återigen kan vi alltså konstatera att Radetzki / Fagerström är sådär nogräknade med verklighetsförankringen i sitt utspel. Det må ju vara hänt – men det är skrämmande hur okritiskt det har spridits av godtrogen media.

Munich Re: klimateffekter påverkar katastrofkostnader

Munich Re and Highlich Munich towers

Image by meironke via Flickr

Uppdatering: Nu har rapporteringen från Munich Re plockats upp av SvD också.

Det världsledande (47000 anställda) återförsäkringsbolaget Munich Re har rapporterat sin bedömning av katastrofkostnader för 2010. Uppskattningen landar på 130 miljarder USD, vilket gör året till ett av de värre för försäkringsbranschen. Utöver att 2010 var ett av de värsta orkanåren så konstateras samtidigt att havstemperaturen i de tropiska delarna av Nordatlanten var två grader högre än det långsiktiga medianvärdet, vilket är idealiska förhållande för uppkomst av orkaner. De fortsätter:

“That is in line with the trend of the past 30 years, in which all ocean basins show an increase in water temperatures. This long-term trend can no longer be explained by natural climate oscillations alone. No, the probability is that climate change is contributing to some of the warming of the world’s oceans. This influence will increase further and, together with the continuing natural warm phase in the North Atlantic, is likely to mean a further high level of hurricane activity in the coming years.”

Kostnaderna för 2010 kunde ha blivit ännu högre då lyckligtvis många av orkanerna höll sig över haven, tex så drabbades USAs kustlinje inte av en enda orkan.

2011 är ett år som också inleds starkt avseende katastrofkostnader med de massiva översvämningarna i Australien (en yta motsvarande Tyskland och Frankrike är drabbad). Utöver de direkta skadorna så tillkommer effekterna av de prishöjningar på kol som översvämningarna leder till.

Trenden med ökade klimatrelaterade kostnader är tydlig. Undrar hur länge det dröjer tills klimatskeptikerna får upp ögonen och ser att jorden inte är platt längre?

Vad Jonny egentligen säger

Vi har i en serie inlägg visat felaktigheterna i Radetzki & Fagerströms kalkyl avseende vindkraftsubventioner. Jonny Fagerström har haft vänligheten att kommentera våra inlägg. Tyvärr har det inte varit helt lätt att följa vad Jonny egentligen försöker säga eftersom kommentarerna sällan svarar på de frågor som ställts. Vi tolkar det snarare som ett försök att få det han säger att låta rätt, vilket det kan göra om man bara snabbt läser igenom det vi har skrivit. För att bringa lite klarhet i det hela sammanställer vad som verkligen har sagts i ordväxlingen med Jonny.

Steg 1.

Osunt: I det första inlägget konstateras det felaktiga antagande som Radetzki & Fagerström har gjort då de har räknat med att hela elcertifikatsvolymen går till vindkraften.

Jonny: Vårt konstaterande bemöts inte direkt, istället hänvisar Jonny till en artikel. Dock förtydligas inte antagandet om elcertifikatsvolymen i den artikeln.

Steg 2.

Osunt: Vi gör ett enkelt rimlighetstest som visar att med subventioner som uppgår till 300 miljarder så täcker subventionerna mer än hela den investering som är nödvändig för att öka vindkraftproduktionen med 25TWh. Själva försäljningen av elen skulle alltså vara pengar rakt ner i fickan!

Jonny: Rimlighetstesten bemöts inte, däremot får vi lite ledtrådar som gör att vi kan komma fram till hur Radetzki & Fagerström har räknat (och hur de har räknat fel..)

Steg 3.

Osunt: Vi kan konstatera att Radetzki & Fagerströms beräkning inte tar hänsyn till att kvotplikten varierar över tiden (vilket är definierat av energimyndigheten ). Vi visar också att en kalkyl baserad på de antagande som Radetzki & Fagerström gör, men där matematiken är rätt, ger en siffra för subventioner på 117 miljarder.

Jonny: Att vi har konstaterat på vilket sätt Radetzki & Fagerströms kalkyl räknar fel verkar ha gått Jonny förbi, eftersom han utan krusiduller kommenterar ”Vi hade alltså inte räknat fel, vilket ni nu insett”. I mina ögon är det en mycket intressant slutsats som jag gärna skulle vilja veta mer om, istället kommer det en ovidkommande harang som inte alls bemöter vårt konstaterande.

Steg 4 (se kommentarer till detta inlägg)

Osunt: Nu förtydligar vi ovanstående ytterligare och ger Jonny möjligheten att förklara om vi har gjort något fel i vårt återskapande av deras kalkyl (fast med rätt matematik).

Jonny: Återigen undviker Jonny att svara på våra frågor, istället säger han något om att han bara ville testa oss, vad han nu menar med det. Sen fortsätter han med ”Jag vet nu att ni också har förstått hur vi räknat”. I mina öron är det är så nära ett erkännande av deras felräkning man kan komma utan säga det rakt ut, därför är fortsättningen kryptisk: ”Ni kom till ungefär samma slutsats”. Om man gör den konklusionen efter alla våra förtydligande av problematiken så vågar jag påstå att en och annan häst är ute på grönbete.

Som avslutning tar Jonny teflontekniken till nya höjder och lägger över bevisbördan på oss utan att på något sätt ha förklarat de uppenbara felaktigheterna i sitt eget resonemang!

Men som de enträgna pedagoger vi är så vill vi ge alla möjligheten att förstå hur saker och ting hänger ihop. Därför hörsammar vi Jonnys önskemål om att visa hur en ”forcerad vindkraftsutbyggnad till 30 Twh till år 2020 skall finansieras över tid”.

För Jonny och alla andra som är intresserade så kommer vi att lägga ut det som ett separat inlägg imorgon.

Uppdatering1: Här är en annan reaktion på Jonnys sätt att kasta ur sig påståenden som saknar täckning.

Uppdatering2: Lennart Söder bemöter ytterligare felaktigheter från Jonny

Energipris

Här kommer en liten tabell som ger en bra illustration av den sannolikt besvärliga energisituation vi är på väg in i. Bilden visar energiförbrukningen i USA och vad den har kostat under de senaste 20 åren. Det är visserligen begränsat till USA, men kan i stort utsträckning appliceras på en global situation. Utöver att USA är en storförbrukare så är det snarast så att den globala situationen är värre då vi har utvecklingsländer som har en starkt ökande efterfrågan.

Det framgår att de senaste sex åren har inneburit avsevärda prisökningar, vilket ekonomin inte klarar av i längden. Frågan är om det inte är ett trendbrott som vi ser och att tiden av lättillgänglig och billig energi redan är över. Bara att producera samma mängd av energi blir alltmer krävande samtidigt som tillväxt kräver mer energi. Hur det kommer att påverka tillväxten är inte så svårt att räkna ut.

För målande beskrivningar av vad det kan innebära för samhället rekommenderar jag artikelserien på ‘Livet efter oljan

Tabellen är hämtad från:

What’s It Going to Be Like on the Downside of the Curve?

Radetzki o Fagerström, här är ert fel!

Som utlovat kommer här beskrivningen på vilket fel Radetzki o Fagerström gjorde när de kom fram till den orimliga siffran om att vindkraftsutbyggnaden skulle kosta 300 miljarder härrörande från elcertifikat till år 2035

Radetzki/Fagerström har räknat med att elcertifikatkostnaden ökar från dagens knappa 1 miljard till 10 miljarder årligen år 2020. Sedan antar de att kostnaden är 10 miljarder årligen fram till 2035. Detta plus dubbel kostnad för havsbaserad vindkraft (vilket inte är beslutat!) gör att man nästan kommer upp i ca 280 miljarder, jag antar att de har avrundat detta till 300 miljarder.

Kostnaden för elcertifikat antar man vara 35 öre/kWh, med en kostnad på 10 miljarder innebär detta att elcertifikat motsvarande ca 28TWh måste omsättas.

Om vi tittar på tex 2035 så är kvotplikten för detta året 0,8%. För att 28TWh elcertifikat ska omsättas så medför detta alltså att den totala elproduktionen (exkluderat förbrukningen för elintensiva företag) är ca 3500 TWh (dagens är ca 100TWh), vilket jag antar att de inte tror är fallet. Där har vi alltså felet! De har glömt att ta med kvotfaktorn och faktumet att denna är dynamisk!

Räknar man rätt (dvs använder kvotfaktorn) med de antaganden som Radetzki/Fagerström har gjort blir siffran ca 117 miljarder fram till 2035. Nu vill jag påpeka att detta inte är en siffra som vi på Osunt ställer oss bakom som korrekt, den är enbart korrekt om man använder Radetzkis/Fagerströms antagande om priset på elcertifikat samt deras (felaktiga!) antagande att alla elcertifikat kommer gå till vindkraft.

Att räkna fel är lätt hänt och inget konstigt i sig, det olyckliga är att siffrorna fått så pass stor medial uppmärksamhet. Det är också anmärkningsvärt att en professor i nationalekonomi kan räkna fram siffror som uppenbart är orimliga utan att reagera på det. För det är väl inte så att man medvetet gått ut med överdrivna siffror, eller är det så Jonny?

Förtydligande 1: Elcertifikat tilldelas producenter av förnyelsebar energi (tex vindkraft, småskalig vattenkraft, biokraft m.m.). För varje MWh producerad erhåller dessa ett elcertifikat som de kan sälja.

Förtydligande 2: Kvotplikten innebär att alla elproducenter måste inneha ett antal elcertifikat som motsvarar deras totala elproduktion multiplicerat med aktuell kvot. Ex. Producent A producerar 100MWh med en icke-förnybar energikälla. Kvotplikten för innevarande år (2011) är 0,179, det innebär att producent A måste köpa elcertifikat för 18MWh ( 100*0,179).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...