Monthly Archive for August, 2011

Svenska kungahusets nazister

Är det inte dags för kungafamiljen att sluta försöka hålla familjefasaden ren? Kampen med att tvätta bort släkternas nazistförflutna börjar bli lite löjeväckande. Varför inte släppa greppet, erkänna att det fanns en hel del nazistsympatier och sedan gå vidare. Silvias senaste privatundersökning är lite väl magstarkt. Som reaktion på reportaget i  TV4 där ytterligare fakta om släktens nazistförflutna presenteras så anlitar drottningen en trogen historiker, matar honom med lämpligt material för att sedan kunna lyfta fram sin pappas agerande som värsta Schindlerhjältedådet. Eller som det står på hovets hemsida: “Erik Norbergs undersökning bekräftar Drottningens dokumentation om att den judiske fabriksägaren, Efim Wechsler, kunde lämna Tyskland strax före andra världskriget med hjälp av Drottningens far Walther Sommerlath”. Alltså underförstått att om inte drottningens nazistpappa hade hjälpt den stackars juden så hade det blivit koncentrationsläger istället.

I dagens Sydsvenskan går Wilhelm Agrell igenom Eric Norbergs undersökning och visar vilket beställningsverk det är. Avseende slutsatsen att Efim blev “hjälpt” ut ut landet så konstaterar WA att drottningens pappa bara agerade i linje med den officiella politiken. Innan kriget bröt ut så var det nationalsocialistiska huvudmålet i judefrågan att skicka ut så många judar ur landet som möjligt, men att säkerställa att deras tillgångar stannade i Tyskland. Efim tvingades sälja sin verksamhet till ett underpris som han några år tidigare hade tackat nej till, samtidigt som drottningens pappa både gjorde en god affär och kunde skryta för sina partikamrater att han hjälpt till i kampen för ett judefritt Tyskland.

Det som lätt kommer lite i skymundan är det faktum att kungens släkt faktiskt har en ännu starkare nazistkoppling. I boken  “Den motvillige monarken” görs en ordentlig genomgång av de uttryck som ymniga nazistsympatier tog sig före och under världskriget, i kungahuset, bland dess släktingar och hang-arounds. Den klart starkast skinande stjärnan i det här sammanhanget var knugens morfar,  Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha (till vänster om Hitler på bilden). Förutom att han var en av Hitlers nära, med ett värdefullt nätverk till Europas adel, så var han riksdagsman för NSDAP, men inte minst djupt involverad i nazisternas program för medicinska experiment på och utrotande av funktionshindrade.

Karl Edvard var nämligen den som utnämnde och var överställd Ernst Robert Grawitz som bla låg bakom nämnda program.  I slutet av kriget ersatte Karl Edvard Ernst (som då hade kallats till Hitlers bunker) med Karl Gebhardt, en annan läkare som höll sig långt som möjligt från läkareden. Ernst tog livet av sig och sin familj i krigets slutskede och Karl dömdes och avrättades för brott mot mänskligheten. Att Ernst och Karls chef, eller kungens morfar, kom undan med bara 18 månaders fängelse och böter, kan man bara spekulera om, men hans starka förbindelse till det brittiska kungahuset (han var brittisk prins) låg honom säkert inte i fatet.

Skära eller skatta?

När ekonomin svajade 2008 så var det bara en sak som gällde: stimulera mera. Lägre räntor, ytterligare kreditexpansion, sänkta skatter och liknande åtgärder skulle få hjulen att snurra snabbare igen. Och visst fungerade det – ett tag. Nu när uppåttjacket slutat verka och trippen neråt är oundviklig då är det andra åtgärder som står på programmet.

Av någon underlig anledning är det nästan lika enkelspårigt nu, men tvärtom. Nu är det nedskärningar som gäller, även om de riskerar att turen neråt går lite väl häftigt. Visst behövs det bättre statsfinanisell balans, men det finns faktiskt två sätt att uppnå det på. Det fina med skattehöjningar är att de inte alltid har så stor effekt på efterfrågan som nedskärningar har. Inte minst gäller detta i de länder där samhällets mer välmående skikt under lång tid har fått allt gynnsammare beskattning.

Nedskärningar av offentliga utgifter har en tendens att få direkt genomslag på den ekonomiska aktiviteten. Som när den kommunalanställda läraren blir utan jobb och dessutom inte har varit med i a-kassan. Vi som tjänar betydligt bättre än en lärare och fått maximal utdelning på jobbskatteavdragen påverkas inte nämnvärt om skatten skulle hoppa upp några procentenheter. I USA finns det rätt ordentlig potential! Den läsvärda bloggen Ekonomistas har skrivit om detta.

En annan intressant tankegång träffade jag på i Der Spiegel, där en välrenommerad tysk ekonom, Peter Bofinger, presenterar en radikal modell för att dela recessionsbördorna. Grundtanken är att vinnarna på den senaste tidens bubbelekonomi i stor utsträckning inte drabbas så hårt av nedskärningarna som de som aldrig fick ta del av mäklarbrickorna.  Peter refererar till hur man gjorde i Tyskland efter andra världskriget. De som den 21 juni 1948 hade substantiella tillgångar skulle helt sonika betala hälften av sina dåvarande tillgångar i skatt! Betalningarna fördelades i 120 delar över 30 år. Jag kan tänka mig att en och annan islänning gärna skulle se något liknande!

Grekland är ett annat bra exempel där just skatterna borde fokuseras mer än nedskärningarna. I Aten finns det tex inte 324 hushåll med skattepliktig swimmingpool, vilket deklarerats. Google Earth-granskning visade att det var 16794.

Anpassningen av våra samhällen till en helt annan tillgång på billig energi än vad vi vant oss vid kommer också att sätta press på statsfinanser. De senaste 30 årens starka trend av något enkelspårig syn på skatter kommer att vända.

Polisen lobbar för lagstiftning mot metallstölder

Jag skrev för inte så länge sedan ett inlägg om hur enkelt det skulle kunna vara att komma tillrätta med stölder av koppar och andra värdefulla metaller. Det handlar helt enkelt om ett grundläggande systemfel som skapades när skrothandelsmarknaden avreglerades 1997.

Jag uttryckte också mina förhoppningar om att Trafikverkets rop på hjälp skulle hörsammas.

Därför är det kul att polisen i Västra Götaland ser en möjlighet att lobba för lite effektivare lagstiftning och går i en TT-artikel ut med en uppmaning till Rikspolisstyrelsen att trycka på justitiedepartementet.

Också kul att se hur deras åtgärdsförslag är helt i linje med det som jag framförde. Hans Olof Sandén, tidigare polismästare vid förvaltningsavdelningen hos polisen i Västra Götaland, propagerar nämligen för ett återinförandet av det tidigare tillståndskravet för handel med metallskrot.

Herr Sanden bekräftar också mina misstankar om branschens tvättmöjligheter. Enligt honom är det häpnadsväckande hur stora summor pengar som kan tvättas rena i skrotbranschen på grund av den omfattande kontanthandeln.

Tyvärr lite lam respons från justitiedepartementet. Beatrice Ask svamlar fram: “…vi ser problemen och ser att vi måste bättre följa upp vad som händer så att man ska arbeta över myndighetsgränserna”.

Det är inte bara banksektorn som behöver styras upp och skulle må bra av lite reglering!

 

TT-artikeln har fått en del spridning och finns bland annat här: DN,SvD,Db,GP,GD,Blt,Dagen,BT,DN,

“Tällberg levererar svammel på hög nivå”..

.. är titeln på ett inlägg som Maggie Thauersköld Crusell skrivit på sin nya blogg optimism.nu. Maggie höll tidigare i bloggen The Climate Scam som närmast kan liknas vid en svensk Tea Party-rörelse i klimatfrågor. Det är inte ofta (aldrig..) som jag sett något inlägg där som fått mig att jubla. Därför är det extra roligt att läsa något av Maggie som jag i princip kunde skrivit själv (fast jag hade ändrat Tällberg till Bo Ekman i titeln..).

Bakgrunden till inlägget är att DN har publicerat en debattartikel av Bo Ekman (grundare av Tällberg foundation) som är svårslagen i sitt ordskvätteri, helt utan något tydligt mål eller mening. Att Ekman är teknikoptimistisk och att han inte ser att nationalstater har en så stor roll att spela i framtiden är väl i stort sett det enda som jag kan få ut av artikeln. Förklaringar eller fakta lyser med sin frånvaro.

Senast Bo Ekman var inne och surrade på DNs debattsida så höll det lika låg nivå. Skillnaden då var att det fanns ett tydligt budskap – tillväxt är lösningen på alla våra problem. Jag skrev ett inlägg, där jag visade hur substanslösa hans argument var.

Den gången tyckte The Climate Scam att Bo Ekmans artikel “andades en viss tillnyktring”..

 

Nationalekonom som talar klarspråk i SR

Den här bloggen snuddar mest kring frågorna om den globala ekonomiska utvecklingen. Anledningen är inte ointresse, men det finns många andra bloggar som gör ett mycket bättre jobb än vad jag skulle förmå (tex Cornucopia, Flute och Kvantitativt).

Min grundsyn är att västvärldens ekonomier med stor sannolikhet står inför en ekonomiskt långdragen och besvärlig tillbakagång. Det finns tre överlappande huvudorsaker: kreditexpansion, konkurrens från utvecklingsländer och ökade energikostnader (USAs energikostnader som andel av BNP har ökat avsevärt och toppade under 2008 på 10% ).

För den som inordnar sig i mediafållan och lyssnar på de vanliga experterna som uttalar sig om börsutvecklingen, ekonomin, EU, etc, så är det påfallande sällan som någon säger så mycket mer än ungefär – visst är det besvärligt just nu, men snart blir allt som vanligt.

Därför var det synnerligen uppfriskande att få höra ett inslag i Godmorgon Världen (är P1 den enda radiokanalen i Sverige som har hyfsad kvalitetsnivå?) där nationalekonomen Stefan de Vylder vågade ta ut svängarna. Jag håller inte med om riktigt allt han säger, men överlag är det mitt i prick.

Han inleder elegant med kritik av sitt-still-i-båten-experterna genom att bygga ut båtliknelsen med: “…men tänk om båten håller på att sjunka. Den bekväma båt som vi i de rika länderna har färdats i har tagit in vatten sedan länge. Och från andra sidan haven kommer snabbare och kanske säkrare båtar som kan segla om oss.”

Stefan konstaterar att amerikanska och europeiska politiker inte har mycket att komma med för att komma tillrätta med den ekonomiska krisen mer än att tillfälligt skjuta den framför sig.

Har du hört någon annan i gammelmedia säga: “Det finns inga enkla lösningar, krisen blir långvarig”?

Stefan menar att det är nödvändigt att lösa upp “den orimliga konstruktionen EMU” för att komma tillrätta med krisen, men också att det bara är ett första steg.

Ökad instabilitet både inom och mellan länder, ökad nationalism och främlingsfientlighet är effekter som vi redan nu ser och kan räkna med att de tilltar.

I Sverige hade vi ett val för bara ett år sedan. Som jag skrivit om tidigare så fanns det redan då en hel del viktiga frågor bakom knuten som man gjorde allt för att förtränga och istället prata om hundralapparna hit eller dit och andra oväsentligheter.

Drivkraften bakom expansion av naturgasnät

Den svenska naturgasbranschen har efter många års stiltje börjat vädra nya möjligheter. I takt med skiffergasens segertåg i USA och sjunkande gaspriser så ses naturgas alltmer som en bärande del i den europeiska energimixen. Snart färdigbyggda Nordstream och utrangerade kolkraftanläggningar som ersätts med naturgaseldade verk är exempel. Det finns dock ett och annat att invända mot skiffergasen som marknadens saliggörare (även om man bortser från miljökonsekvenserna), vilket jag kort tagit upp här.
I Sverige kan naturgasen inte ersätta kol i elproduktion vilket gör det svårare att argumentera med lägre CO2-utsläpp. Istället så försöker man framförallt lobba in naturgasen som ett sätt att bana väg för biogas (biogas och natur/fossilgas är i princip samma gas – metan, men producerad på olika sätt). På många sätt kan det finnas en poäng med det, tex finns det all anledning att stimulera introduktionen av gasdrivna fordon för att minska transportsektorns oljeberoende. Men det finns en avgörande skillnad – den betydligt mer lokalt producerade biogasen kommer aldrig att behöva ett omfattande stamnät för distribution.

Det svenska stamnätet (högtrycksledningarna) matas med gas från Danmark, går upp genom Skåne, passerar Göteborg och vidare norrut till Stenungssund. Ett stickrör till Småland finns också, vilket E.ON fick godkänt att bygga vidare på mot Jönköping. Stamnätet ägdes tidigare av fyra olika energiaktörer som inte hade någon vidare gemensam agenda – åtminstone hände det inte så mycket med systemet under den tiden. 2008 köpte EQT Infrastructure huvuddelen av nätet (genom att ta över bolaget Swedegas). Resterande del sålde E.ON till EQT (Swedegas) i år, vilket presenterades med pompa och ståt under Almedalsveckan.

Infrastrukturfonder brukar kalla sig långsiktiga investerare vilket innebär ett perspektiv på ca 4-8 år. Det finns säkert många bransch och verksamhetsmässiga skäl till att ha en ägare av hela stamnätet, men det kan också bli en ganska känslig situation eftersom det är myndighetsbeslut som till stor del styr möjligheterna att generera vinster. Energimyndigheten övervakar marknaden med en regleringsmodell som sätter ett tak för avkastningen på anläggningarna samtidigt som gasen i sig konkurrerar prismässigt med andra energialternativ.
För att få lite snurr i rören och kunna kränga infrastrukturen vidare till nästa fondbolag med bra avkastning så krävs det helt enkelt att man har tumme med politikerna. Det är inte så bra om det slängs politiska käppar i hjulen när man ska skrämma upp volymer och avkastning till att bilda en fin tillväxthistorik, samtidigt som det måste gå att måla upp möjligheter för vidare expansion.
EQT kan spelet. Förutom en fd branschspelare med goda kontakter (Lars Frithiof, fd vd Sydkraft) så har man sett till att plocka med en politisk tungviktare (Pär Nuder) i Swedegas styrelse. Att Göran Persson också är en spelare i gasbranschen (biogas) som delägare och ordförande i Scandinavian Biogas är säkert ingen nackdel även ur ett naturgasperspektiv.
Så nästa gång det dyker upp något utspel om naturgasens fördelar tänk på att det med stor sannolikhet framförallt handlar om att förbättra avkastningen på EQTs investering!

Massmedia drunknar i miljöalarmism

Vad är nu detta?

Har miljökonspirationens stora terroraktion dragit igång? Samma dag, lördagen den 6 augusti, dyker det upp två av varandra till synes helt oberoende artiklar i Sydsvenskan och SvD som båda ifrågasätter den heliga tillväxten.

Svenskan tar utgångspunkt i en norsk forskarrapport där man har visat att det är ganska andefattigt att skryta med nationella koldioxidutsläppsminskningar (Andreas Carlgrens favoritsport) så länge man inte tar hänsyn till de utsläpp som genereras av importerade konsumtionsvaror. Som det också står i artikeln så är detta ingen nyhet. SvD förklaring till varför studien är unik förstår jag mig inte på. Nyhet eller ej, det viktiga är att frågan uppmärksammas. Birger Schlaug kommenterar också artikeln. Warlenius har en bra fördjupande genomgång av ämnet.

Sydsvenskan (med en av Sveriges sämsta nättidningar) har inte publicerat sin artikel på nätet, men kortfattat handlar den om att effektivare användning av naturresurser hela tiden har ätits upp av konsumtionsökningar. Rockström, Wijkman, Sterner och Eklund kommenterar och refereras. Lite extra roligt är följande mening i ingressen “Vi upplever just nu inte bara en global ekonomisk kris utan också en ekologisk”. Tänk om den ekologiska krisen bara hade fått en liten snutt av den uppmärksamhet som den ekonomiska krisen får..

Eftersom Sydsvenskan har tagit in en TT-artikeln så kommer den säkert att dyka upp på fler ställen.

Att döma av kommentarerna till SvD-artikeln så skulle ämnet behöva uppmärksammas åtminstone dagligen, i alla tillgängliga medier, under några års tid, för att polletten ska trilla ner.

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...