2011 skrev jag ett inlägg om den tidplanen för Färdplan 2050 som Lena Ek presenterade då. “Sluta snacka och börja leverera” skrev jag som slutkläm, vilket baserades på att regeringen börjat prata om en färdplan redan 2009, att det skulle ta två-tre år att få ihop den och att det fanns risk att den bara skulle leda till att problemen och omställningsarbetet skjuts ytterligare på framtiden.

En sak som jag glömde skriva är hur oerhört osannolikt det är att en regering kommer med några konkreta och betydande klimatpolitiska åtgärder under ett valår. (fick dock med det när det gäller utredningen om fossiloberoende fordonsflotta 2030…)

Snart 1,5 år efter att Naturvårdsverket slutfört sin del av Färdplansarbetet har man nått så långt att det nu tillsätts nästa utredning. Naiva lilla jag trodde att det årtal (2013) som var angivet i tidplanen, se nedan, skulle räcka för att ta fram själva tidplanen. Men nej, det året behövdes alltså för att tillsätta den utredning som ska göra jobbet!

Så här uttrycker regeringen det i Sydsvenskan:

“Vi tillsätter nu Klimatfärdplan 2050, en utredning som ska ta fram en strategi för hur Sverige ska nå visionen om en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären år 2050. Det är ett viktigt steg när det gäller att ta fortsatt ansvar för klimatet.”

Med tanke på den takt som Färdplansarbetet följt sedan 2009 så finns det utmärkta möjligheter att skjuta frågan framför sig ytterligare en mandatperiod.

Under 90-talet fanns det en våg av klimatinitiativ som tex Agenda 21 med syfte att få igång klimatpolitiken och en omställning. Det gick ju sådär bra. 00-talet innebar inte någon skillnad. Fixar vi att sparka frågan framför oss ytterligare ett decennium?

Läs Effekts intressanta redovisning av arbetet med att formulera uppdraget, där det blir tydligt att Lena Ek kan sprattla hur mycket hon vill utan att det bekommer Anders Borg. ASPO:s kommentar som visar hur regeringen sätter sig på två stolar samtidigt är också värd att uppmärksammas. Missa inte heller Supermiljöbloggens bidrag i ämnet.

Trots det bökiga namnet så sysslar Mistra Urban Futures med lättillgängliga och attraktiva rapporter. Bland annat har de analyserat möjliga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen med 75-80% till år 2050 (i Göteborg). Där konstateras det krasst att dagens klimatpolitik inte räcker längre än till en minskning med 25% till 2050.

Det är visserligen ett Göteborgs-fokus, men i stort kan resultaten applicera på Sverige som helhet.

Områden som mat, flyg, energi, transport, konsumtion, infrastruktur, etc analyseras. Det hela summeras sedan i följande politiska åtgärdspaket:

• EU behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a skapa en fossilfri elproduktion och begränsa ökningen av flygandet.
• Sverige behöver införa tillräckligt starka styrmedel för att bl.a kraftigt begränsa utsläppen från transporter (både väg- och flygtransporter) och uppnå en övergång till huvudsakligen vegetabilisk kost.
• Västra Götalandsregionen behöver bl. a bygga ut kollektivtrafiken med omställning till fossilfria bränslen.
• Göteborgs Stad behöver skapa ett fossilfritt fjärrvärmesystem, energieffektivisera bostäderna, servera vegetabilisk mat i den offentliga verksamheten, samt aktivt arbeta med att påverka invånarna till förändrade konsumtionsmönster när det gäller flyg och kött.

Inga kioskvältare där precis. Nästan så utslätat att det hade kunnat komma från en energi/miljöminister! Men om man läser vad “tillräckligt starka styrmedel” innebär så handlar det tex om att minska persontransport med bil med 38% för huvuddelen av typinvånarna.

Hur länge måste vi vänta innan gemene politiker börjar lägga tillväxtnaivismen åt sidan och våga tala om de beteendeförändringar som också krävs för att nå målen?