Search Results for 'utsläpp'

Page 2 of 5

DN-ledare på gränsen till tillväxtkritisk

Published on 2013/12/25 in Ekonomi and Konsumtion. 2 Comments Tags: , .

DN:s julaftonsledare tar upp julen som en anledning att fundera på konsumtionskulturens baksida.

“Vår konsumtion och den ständiga höjningen av levnadsstandarden i världen tär på klotet och dess resurser. De som i utvecklingen framför allt ser att fattigdomen minskar kan ha svårt att ta till sig budskapet. Och exakt hur konflikten ser ut mellan tillväxt och utarmning av planetens resurser är knappast vetenskapligt fastslaget. Men vi behöver fler jordklot om vi ska fortsätta på den inslagna vägen.
Eller så tar vi en lite annan väg mot målet.”

Konsumtionsutvecklingen beskrivs överraskande klart och tydligt som ett problem och det konstateras att våra resurser inte räcker till för att fortsätta så. Alltså tillväxtkritik rakt upp och ner – om det inte var för den där sista bisatsen (med stor bokstav och punkt..).

I DN-ledarskribentens dimmiga värld finns det en lika enkel som genial lösning – “delandeekonomi”. Det handlar om affärsmodeller för att dela på varor där konsumenten istället betalar för en tjänst och leverantörer ansvarar för varan vilket därmed skapar ett större incitament för att den utnyttjas av fler och att den håller längre. Inget fel i den modellen, men det är när den minskade resursåtgången ska kombineras med ökad tillväxt som det blir lite tokigt:

“Fördelarna är både kollektiva och individuella. Det blir billigare förstås, men vi minskar även resursanvändning och koldioxidutsläpp. Enkelt uttryckt, det går åt mindre plast och metall om det säljs färre bilar. Utsläppen från pro­duktion och transport blir likaledes lägre.
Nu kanske någon börjar bekymra sig för jobben och tillväxten, om vi helt plötsligt ska börja dela på allt. Det är nog en obefogad oro. En ”delande­ekonomi” kräver en hel bransch av ­avancerade administrations­modeller och tjänster. Ingen lär vilja stå på ­trottoaren och vänta på att sätta sig i den där bilen som delas med andra. Och den som vill byta ut sin lyxväska har förmodligen ganska specifika krav på hur den nya modellen ska se ut.”

Tillåt mig att småle. Naiva önskedrömmar är så gulliga ibland.

Ett kort exempel på orimligheten – branschen för avancerade administrationsmodeller och tjänster kommer inte att skapa många jobb och knappast någon global tillväxt heller. Låt oss vara lite futuristiska och utgå från autonoma fordonssystem där transporttjänsten levereras i för ändamålet anpassade fordon, dvs är du en person som ska åka en kort sträcka i en stad så hämtas du upp av ett självstyrande lättviktsfordon med minimal energi- och resursåtgång både vid produktion och transport. Mjukvaran som styr fordonen och optimerar systemet efter tillgång och efterfrågan är utvecklat av en global leverantör (tex Google). Det ger i sig inte mycket jobb eller tillväxt på marknaden där det används. Visst kommer det krävas viss administration av systemet på lokalplan, men det uppvägs med råge av att fordonsflottan kan minska med uppskattningsvis 90% och fortfarande utföra samma persontransportarbete.

Framförallt bör dock alla tillväxtnaivister anlägga ett något mer naturvetenskapligt synsätt. Vår konsumtion medför, hur vi än vrider och vänder på det, en belastning på systemtillgångarna. Det har sedan länge funnits lokala exempel på när resursutnyttjandet slår i taket och ger permanenta skador på det lokala ekonomiska och/eller ekosystemet. Vi börjar närma oss samma problematik, men på en global nivå och därmed betydligt mer drastiska konsekvenser.

Bloggrannen Cruel Crude tipsar om E.F. Schumacher som är en förgrundsfigur när det gäller hållbart ekonomiskt tänkande. Läs också på ASPO Sverige om bristen på helhetsperspektiv när det gäller energisystem.

DN, 1, 2, 3, SvD, 1

Att göra verklighet av klimatfantasier

Published on 2013/10/07 in Klimat and Uncategorized. 2 Comments Tags: , .

Det är inte lätt att vara politiker i klimatfrågor. Samtidigt som man vill ligga i framkant och måla upp visioner/fantisera om hur klimatvänliga vi ska vara 2050, så finns det en verklighet där jobb, skattesänkningar och andra vardagliga ting måste prioriteras för att säkra röster.

Så fort vi höjer blicken och utgår ifrån fakta, tex vad som verkligen krävs för att nå visionerna, så blir det genast besvärligt. Detta är ett favoritämne här på bloggen med många varianter. Ett exempel är hur vi faktiskt behöver reducera våra utsläpp med 1 ton Co2 per capita och mandatperiod för att nå nollutsläpp 2050.

Annars är det just nu populärt att slå sig för bröstet och prata om hur Sverige lyckats minska utsläpp och ökat BNP samtidigt. Givetvis bortser man då från effekten av ökad import av prylar, mat och annat med utsläpp utomlands. Att utsläppen orsakade av svensk konsumtion har ökat med 15% mellan 1993 och 2010 är det inte lika roligt att prata om.

Det finns dock några spirande initiativ och tankar när det gäller att sätta handling bakom orden. Även på högre nivå än bloggar och debattartiklar. Klimatpolitiskt ramverk är begreppet som gäller. Global Utmaning, en fristående tankesmedja, som stöds av näringslivshöjdare som E.ON, Vattenfall, SAAB, Skandia, mfl, lyfter fram näringslivets behov av långsiktiga och tydliga spelregler, i form av ett klimatpolitiskt ramverk.

Den brittiska “The climate change act” som introducerades redan 2008 nämns som en förebild. Så här beskrivs den:

“… lagstadgade mål om en 34 % minskning av växthusgaser till 2020 och en 80 % minskning fram tills 2050 baserat på 1990 års siffror. För att målen ska uppnås vidtas femåriga budgetperioder som sträcker sig tre mandatperioder fram i tiden för att skapa tydlighet och långsiktighet.”

Skottland, Mexico (!) och Nordrhein-Westfalen är andra regioner/länder som har infört liknande lagstiftning. Danmark, Norge, Finland, Baden-Württemberg och faktiskt Kina har pågående processer med syfte att införa klimatpolitiska ramverk.
Vänsterpartiet fortsätter att hålla fanan högst i den svenska klimatpolitiska debatten. Jonas Sjöstedt beskrev partiets ambitioner för att skapa långsiktiga och tydliga spelregler, som ger möjlighet att inte bara fantisera om visioner utan också realisera dem, så här:
“Vi kommer att verka för att vi får Sveriges första klimatminister någonsin och ett separat klimatdepartement för att ytterligare skynda på omställningen av Sverige. Vi vill ha en koldioxidbudget likt den i Storbritannien för bättre ordning i klimatarbetet.”

Oavbruten ökning av persontransporterna?

Published on 2013/09/23 in Transport. 2 Comments

VTI, det statliga väg och transportforskningsinstitutet, har släppt en rapport som fått en del uppmärksamhet. Som ett led i arbetet med FFF (fossilfri fordonsflotta) har VTI fått i uppdrag att se hur kollektivtrafiken kan bidra till målet 2030.

Både DN och NyTeknik skriver om rapporten, i NyTeknik med rubriken: “Minimial klimatvinst med fördubblad kollektivtrafik” och i DN:”Ökade utsläpp även med fördubblad kollektivtrafik”. Av någon underlig anledning rubriceras det med vinklingen att fördubblad kollektivtrafik inte ger någon vidare effekt. En bit in i artiklarna framgår det att det inte är kollektivtrafiken som är problemet utan att biltrafiken väntas öka så mycket att de positiva effekterna äts upp.

Forskarna har också gjort en analys av effekter från politiska åtgärder som 50% högre drivmedelsskatt, ingen avdragsrätt för arbetsresor och sänkt kollektivtrafiktaxa. Trots detta relativt rejäla batteri menar forskarna att det kollektiva resandet inte skulle öka med mer än 44%. Samtidigt ökar biltrafiken alltså så mycket att nettoeffekten blir marginell.

När jag hade läst så långt fick jag en känsla av att det var något som inte stämde. Hur är det egentligen? Blir det någon tid över till annat än att åka runt med våra bilar 2030? Det måste helt enkelt vara en hockeyklubba (uttryck för naiv tillväxttro, används ofta i investeringssammanhang, se också HUI) som spökar!

Jag såg att det fanns ett kapitel i rapporten som hette “Trafikverkets prognos”. Onda aningar spred sig.

Jodå, där fanns den. Hockeyklubban. Rapportens författare inleder med att försiktigt uttrycka: “De förutsättningar som ges för beräkningarna är av stor betydelse för resultatet”. Och här kommer Trafikverkets antaganden om vad som händer fram till 2030:

  • Inkomsterna, +46 procent
  • Befolkning, +10%
  • Bilar per capita, + 30%
  • Resande i form av personkilometer, +30% eller +1,3% per år, varav bilar står för 1,5%

Aha. Kan det möjligen vara så att 50% högre bensinpris inte får så stor effekt när inkomsterna antas öka med 46%? Att beskriva hur man ska nå visionen för Fossilfri FordonsFlotta 2030, men ta utgångspunkt i Trafikverkets prognoser är som att en familj i lyxfällan diskuterar hur de ska kunna köpa en villa och samtidigt behålla sina shopaholic-vanor.

Jag lånar också en bild från Ljungbergs blogg som visar hur mycket Trafikverkets tidigare prognos överskattade personbilstrafikens utveckling

Förbifart Stockholm är ju också ett tydligt exempel på hur Trafikverkets prognoser kan ställa till det.

Har du sett något träd som växt upp till himlen på sistone?

Andra intressanta bloggar på liknande tema: 1, 2, 3, 4, 5

 

Radikalisera klimatpolitiken

Published on 2013/08/28 in Klimat, media, Moderaterna and Politik. 3 Comments Tags: .

Det har snart gått två år sedan jag puffade för Radikalisera Klimatpolitiken Nu. Med tanke på hur få som har skrivit på så är det troligt att nyttan är begränsad. Å andra sidan vet man aldrig vad som triggar igång en svart svan händelse. Bättre att försöka på så många sätt som möjligt och hoppas att det ger något litet bidrag till förändring. Så här kommer en repris.

För dig som inte orkar läsa nedanstående dravel, klicka dig vidare direkt: Radikalisera Klimatpolitiken Nu.

Den här bloggen kom till som en reaktion på en politisk värld där visionerna har bleknat och istället ersatts av kortsiktiga “hur många hundralappar i plånboken ger det här”-frågor.

Politik effektivt paketerad som glansig reklam har nått nya höjder när moderaterna lyckats sälja in sin gamla hederliga skattesänkarpolitik som välfärdsbevarande. Man har oerhört finurligt och effektfullt invaderat klassisk sosseretorik och är nu mer förknippade med begreppet arbetarpartiet än vad sossarna är. Definitivt en bravad. Möjligen blev moderaterna lite väl fartblinda vilket resulterade i att man gav sig på att skriva om historien (å det grövsta..).

Det lite besvärande i situationen är att vårt samhälle mer än någonsin är i behov av politik som vågar tar upp de stora frågorna. Miljö, energi, ekonomi. Våra samhällen står inför många utmaningar. Den gemensamma faktorn är att de karaktäriseras av tröga processer där effekterna av vad vi gör eller inte gör idag kommer att märkas först långt senare. När nuvarande politiker är långt borta från makten. Och en politiker som vill överleva i dagens värld bör ju inte tala om något som sträcker sig längre än nästa valrörelse, helst inte bortom den senaste väljarundersökningen.

Att lägga ansvaret på individen är meningslöst. Så länge systemet motarbetar individen handlar miljötänket endast om att tillfredsställa sitt egna samvete.

Jag tror att det blir mycket svårt att bryta mönstret av kortsiktigt tänkande i politiken. Därmed inte sagt att man ska ge upp. Passa därför på att ge ditt stöd till att Radikalisera Klimatpolitiken. Det är ett upprop med “… en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Kom igen! Använd fejan till något vettigt för en gångs skull..

Sprid uppropet!

Vi kommer att äta mindre kött 2050

Published on 2013/05/16 in Klimat and Konsumtion. 3 Comments

“LRF argumenterar för att det är avgörande med minskade utsläpp från konsumtionen och att man bör välja det mest klimatsmarta alternativet. På den punkten är vi helt överens. Dock är det mest klimatsmarta alternativet inte svenskt nötkött, utan vegetabilisk kost, följt av kyckling och sen gris.”

Så avslutar Fredrik Hedenus, David Bryngelsson och Jörgen Larsson vid fysisk resursteori debattväxlingen i SvD. Det började med en debattartikel för att uppmärksamma herrarnas publicering av rapporten “Scenarier för klimatpåverkan från matkonsumtion 2050”. I rapporten redovisar de CO2-ekvivalenter per capita i dagsläget och vad det kan tänkas landa på givet ett antal olika scenarier.

1 ton per skalle är det utrymme som brukar nämnas som målsättning för 2050, alltså runt en tiondel av dagens utsläppsnivå. Siffror för 2006 visar att bara matkonsumtionen hamnar en bra bit över den ransonen. Det är också uppenbart att nötkött står för den största delen av matrelaterade utsläpp.

Rapporten visar också mycket tydligt att ett fossilfritt transport och energisystem inte räcker till för att få matkonsumtionen på rätt sida 1-tonstrecket. Alltså måste vi ta ett ordentligt grepp om utsläppen från maten. Vad vi äter, inte minst hur mycket kött (framförallt nötkött) vi äter, blir ytterligare en utmaning på vägen till ett hållbart samhälle.

LRF försöker i sitt debattsvar spela bort korten genom att lyfta fram svenskt kött som bättre än importerat och att vi ska äta upp maten istället för att slänga den. Inte helt oväntat, men ett smått patetiskt försök.

Miljöaktuellt har dock fått det hela om bakfoten när de skriver “Att äta mindre nötkött är den enskilt mest kraftfulla åtgärden för att rädda klimatet visar en ny forskningsrapport från Chalmers. “ Givetvis handlar det om att det är den mest kraftfulla åtgärden för att minska utsläppen från matkonsumtionen!

För att fördjupa dig i köttämnet så rekommenderar jag min sammanställning av köttinlägg.

 

Andra bloggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

 

“På väg mot ett förnybart elsystem – möjligheter till 2030”

Published on 2013/05/06 in Energi. 1 Comment
Svensk Vindenergi publicerade i början av mars rapporten “På väg mot ett förnybart elsystem – möjligheter till 2030“. Jag har tidigare beskrivit att den växande vindkraftsindustrin sakta men säkert kommer att mala ner motståndet från fanatiska vindkraftsmotståndare (som tex Climatescam och FSL). Rapporten är ett exempel på hur branschens resurser ger möjlighet att skapa tunga inlägg i debatten. Läs gärna hela rapporten, men åtminstone nedanstående sammanfattning:
“Sammanfattningsvis pekar rapporten på följande:
– Den förnybara elen, främst i form av landbaserad vindkraft, är troligen det billigaste alternativet för ny elproduktion under de närmaste åren (se avsnitt 3).
 
– All klimatmässigt acceptabel ny produktionskapacitet, vare sig det är kärnkraft, vindkraft eller annan förnybar el, behöver en högre intäkt än dagens elpris för att vara lönsam (se avsnitt 3 och 6).
 
– Vindkraft och solel har potential att snabbt byggas ut i den omfattning som krävs för att nå ett helt förnybart elsystem till 2030 (se avsnitt 4).
 
– Det finns inget specifikt hinder, vare sig tekniskt eller ekonomiskt, för en övergång mot ett förnybart elsystem, men det behövs fortsatta analyser för att avgöra hur detta kan åstadkommas på ett optimalt sätt (se avsnitt 5).
  • Detaljerade simuleringar av ett elsystem med 30 TWh vindkraft visar att den svenska vattenkraften har god förmåga att balansera denna mängd vindkraft.
  • Övergripande analyser av 55 TWh vindkraft och solel visar att de effektvariationer från en timme till nästa som, tillsammans med förbrukningens variation, uppstår är av samma storleksordning som den faktiska variationen i vattenkraftproduktionen under 2008
  • Ett räkneexempel där effektbidraget vid topplastsituationer från 55 TWh vindkraft och solel jämförs med motsvarande produktion från kärnkraft visar att kostnaden för att klara denna utmaning är storleksordningen noll eller enstaka ören per kWh.
  • Nyligen slutförda och pågående kabelprojekt utökar exportmöjligheterna markant och innebär att de befintliga reglerresurserna kan användas mer flexibelt, vilket underlättar en kraftig ökning av variabel förnybar el.
Av detta drar vi följande slutsats:
Genom en kraftfull satsning på förnybar el och fortsatt utbyggnad av elnät och exportkapacitet kan ett långsiktigt ekologiskt hållbart elsystem byggas, med stor potential för elexport som bidrar till minskade utsläpp i övriga Europa. Samtidigt skapas marginaler i elsystemet för den kommande utfasningen av befintlig kärnkraft och en stärkt försörjningstrygghet som ny kärnkraft inte tillkommer.”

Fossiloberoende 2030 – fler höjdpunkter!

Published on 2013/02/20 in Energi and Transport. 0 Comments

Elforsk / Svensk Energis rapport som jag skrev om i förra inlägget innehåller fler guldkorn som jag vill lyfta fram.

”Styrmedel bör introduceras så snart som möjligt. I samband med kontrollstationer kan effekten av de införda styrmedlen följas upp och jämföras med målen.”  

Det är en totalt grundläggande metod att mäta effekten av de åtgärder som införs, utvärdera framdriften i förhållande till det långsiktiga målet och anpassa åtgärderna om man är ur kurs. Samma sak borde såklart göras för de totala klimatutsläppen. Problemet är såklart att det då blir uppenbart hur mycket mer politiskt svåra åtgärder som behövs för att vi ska kunna nå visionerna. Ju fler rapporter och tunga organ som trycker på, desto större chans att politikerna vågar utmana den högbelånade medelklassen och diskutera de hårda bananer som behövs för att visionerna ska kunna bli verklighet.

“Utvecklingen går inte spontant”

För att slå in spiken ordentligt så tar man upp behovet av “tydliga mål och starka styrmedel” och att de införs omgående. Till råga på allt uttrycker man att det kommer “… innebära vissa uppoffringar av den egna bekvämligheten och utmana vår förändringsobenägenhet”. Raka rör och inget tekniknaivistiskt flum!

”Andra generationens biodrivmedel blir viktiga för att få fram erfordrade mängder biodrivmedel”

Biogas är bra, men för att producera de mängder biogas som verkligen gör skillnad så krävs det helt riktigt betydligt mer. Enligt rapportens scenario hamnar behovet 2030 på 30TWh (bara för trafiken alltså), vilket kan jämföras med de ca 1,5 Twh som produceras i dagens rötningsanläggningar (runt 300st).

Om du inte har tid att läsa hela rapporten så rekommenderar jag dig att läsa de inledande tolv sammanfattande punkterna.

 

Jordbruksverket och köttpaniken

Published on 2013/01/23 in Klimat, Konsumtion and Miljö. 7 Comments

Ok. Jordbruksverket har tagit sig i kragen och plitat ihop en riktigt vettig rapport. Sammanfattningen visar på en mycket balanserad och nyanserad bild av hur vi når en hållbar köttkonsumtion och vad som gör den hållbar. I slutet av sammanfattningen uttrycks att offentliga styrmedel behövs. Koldioxidskatt på kött är ett av flera tänkbara styrmedel “som kan övervägas”. Reaktionen på rapporten har under dagen varit explosionsartad och det är just den korta, i sammanhanget mindre väsentliga, formuleringen om möjligheten att använda skatt som styrmedel som får blodet att börja koka och köttpaniken att sprida sig. Kött är känslor.

Huvuddelen av gaphalsarna har förmodligen inte ens läst sammanfattningen av jordbruksverkets rapport.

I korta ordalag så uttrycker Jordbruksverket följande i rapportens sammanfattning:

Köttkonsumtionen i västvärlden behöver minska ur ett växthusgasperspektiv och för att jordens resurser ska räcka till fler. Det finns positiva miljövärden av köttproduktion som för att bevara naturbetesmarker. Det finns en konflikt mellan klimatpåverkan och djurskydd eftersom intensiv inomhusproduktion ger lägre utsläpp, samtidigt som den intensiva produktionen ökar förbrukningen av antibiotika. Bättre märkning är ett sätt för att konsumenter ska välja bort köttet som är sämst ur ett hållbarhetsperspektiv, men det räcker troligen inte med frivilliga åtgärder. Offentliga styrmedel som tvingande regler och ekonomiska styrmedel som miljöskatter och subventioner är också tänkbart. Information, utbildning, forskning och utveckling är också viktigt. Koldioxidskatt baserad på schabloner för hur mycket olika sorters kött släpper ut av växthusgaser är också ett styrmedel som kan övervägas, dock är det förknippat med svårigheter att genomföra det på ett effektivt sätt. Köttkonsumtion bör sättas i relation till annan konsumtion som boende, resande och shopping som också behöver förändras i mer hållbar riktning.

Alltså verkligen inga konstigheter att hänga upp sig på. Om man höjer blicken och försöker släppa den känslomässiga köttkopplingen så är det uppenbart hur ohållbar vår nuvarande nivå av köttkonsumtion är (däremot inte sagt att vi behöver bli vegetarianer). Det var inte heller lätt att kampanja mot rökning på 60-talet, kvinnors rösträtt i början av seklet, etc. Vår tids uppvaknande drivs av att vi så smått börjar bli tvingade att inse hur vi närmar oss jordens resurstak. Köttkonsumtionen är en av många yttringar som ur ett känslomässigt perspektiv förmodligen bara kan jämställas med hur vi måste omdefiniera vårt förhållande till bilen.

På Effekt finns ett läsvärt inlägg på temat. Jag rekommenderar också den här bloggens sammanfattning av inlägg på temat kött. Cornucopia? har skrivit ett av sina mindre genomtänkta inlägg där han helt verkar ha missat vad Jordbruksverket uttrycker. Cornucopias har ju rätt i att dagens produktionsmetoder är ett grundläggande problem som också leder till ohållbar konsumtion, men det är ju inget som motsägs av jordbruksverkets rapport. Kanske lätt att se rött och missa nyanserna när man är djuruppfödare och dessutom inte har varit överens med Jordbruksverket i många andra tidigare frågor?

Frågan har som sagt fått en hel del utrymme redan under dagen:

SR SR2 HD SkD AB SvD SvD2 

Blogg 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Det är bara för Jordbruksverket att tacka och ta emot för all uppmärksamhet. I verkets kommunikation i samband med rapportsläppet framgår det explicit att de inte förespråkar en skatt, men man kan ju undra om det inte är någon slipad kommunikatör som vinklat det lite hårt för att trigga någon inflytelserik mediaaktör typ TT eller AB (det ser ut som om de var först ute, 01.40 i morse).

 

 

 

Biogas som gör skillnad – mer än tomma ord behövs

Published on 2013/01/17 in Energi, Infrastruktur and media. 2 Comments

Ni vet hur det brukar låta när journalister uppmärksammar framtidens energiproduktion. Rapportering från ett litet utvecklingsbolag som har dragit igång med algodling, skoltävlingar där man kommit på idén att bygga minikraftverk i takavvattningen eller liknande. Det roligaste exemplet är nog när Ny Teknik rapporterade om mikrokraftverk i Hongkongs vattenledningsnät – ”Fullt utbyggt skulle mikrokraftverken kunna bidra med 700 kWh elenergi och minska CO2-utsläppen med 560 kg per år.”. Det är humor!

Tro det eller ej men häromdagen kunde man i landsortstidningen Sydsvenskan läsa en stort uppslagen artikel (även ettan på förstasidan) som hade en realistisk och nyanserad syn på förutsättningar för att producera biogas i volymer som gör någon skillnad – genom förgasning.

Som jag tidigare skrivit så är det en typisk vanföreställning att vi ska kunna lösa tillgång till fordonsenergi genom att samla upp matavfallet från hushåll (Cornucopia? har ett läsvärt inlägg om detta). Idag motsvarar rötad biogas ca 1% av energibehovet i transportsektorn. Om maximal potential utnyttjas (med 76% av avfallet från jordbruken) så kan det ge en tiondel av transportenergin. Förgasning är tekniken som kan ge biogas i volymer som åtminstone gör skillnad, runt fem gånger mer än från rötning.

Artikeln i Sydsvenskan visar tydligt att det inte är tekniken eller viljan från energibranschen som begränsar utvecklingen. Det som behövs är en politik som sträcker sig längre än till de tomma ord som Energiminister Anna-Karin Hatt (C) använder när hon talar om biogasen som ett av de mest resurseffektiva och miljövänliga fordonsbränslen som finns, som tex ”– Biogasen kan spela en viktig och allt viktigare roll i det svenska energisystemet”

Att biogas kanske inte bör spela så stor roll som energibärare i personbilar finns det andra skäl till. Per Kågesson, sekreterare i utredningen om fossiloberoende fordonsflotta, poängterar att gasbilar har en tendens att läcka metan och därmed avsevärt försämra bränslets klimatprestanda. Det finns många andra hål att fylla. Industriprocesser och sjöfart är två exempel där biogas från förgasning skulle kunna vara en del av lösningen.

 

Läs också: ASPO, Flute, Effekt, Ankersjö, Ståldal, Anna-Karin Hatt, Hemmamamman, Mario, Ny Teknik

2050 – en bild säger mer…

Published on 2013/01/16 in Energi and Klimat. 0 Comments

.. men inte allt! Inlägget häromdagen blev lite väl tunt. Av misstag publicerades ett synnerligen ofärdig utkast till inlägg. Här kommer den lite mer talande versionen.

NEPP (North European Power Perspective) är ett forskningsprogram inriktat på utmaningarna för energisystemet, ur ett nordiskt perspektiv, som Europeisk och Nordisk energi- och klimatpolicy leder till. Ett gäng svenska universitet och energibranschen står som finansiärer. En hel del intressant går att hitta på deras hemsida.

Första halvlek är avklarad och resultaten kan läsas i en projektrapport. I rapporten finns det ett kapitel som behandlar “Evaluation of the challenges facing the change of the energy system”. En metod för att utvärdera olika energisystemsscenarier har utvecklats. Applicerad på “EU 2050 Energy Roadmap” visar den följande bild:

Exempel på hur utmaningar klassificeras för att utvärderas:

Red – Very significant challenges:
● Establishment of CCS and CO2 infrastructure
● Share of wind and solar generation larger than 25%
● Very significant expansion of the electricity networks
● Very significant structural changes in industry and transport
● Very significant efficiency gains on the demand side.

Yellow – significant challenges:
● New investment and upgrades in nuclear generation
● Share of wind and solar generation larger than 10-15%
● Significant structural changes in the industry and transport sectors
● Significant efficiency gains on the demand side.

För att göra det ännu  mer intressant görs det en jämförelse med den så ofta omhuldade svenska utfasningen av olja från uppvärmning och elproduktion. Nedanstående bild (diagram till vänster) visar metodiken applicerad på den svenska historien, vilket visar att det huvudsakligen har handlat om modesta utmaningar.

Den streckade linjen visar EUs referenscase, dvs vad befintlig policy väntas ge. Då räknar man med ett utsläppsrättspris på 50EUR/tCO2 (idag ligger det runt 7 EUR!). Kort sagt, det svenska bygget av tolv kärnkraftreaktorer och otaliga förbränningsanläggningar för avfalls- och biobränslebaserad fjärrvärme var alltså en ganska modest ansträngning som inte ska jämföras med det som vi och Europa har framför oss.

Läs även: Supermiljöbloggen, Jens Holm, Schlaug, Naturskyddsföreningen

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...